Thursday 31 January 2013

Storleken betyder en hel del

  • Växter gynnas av ekologiskt lantbruk, särskilt insektspollinerade, ettåriga och ovanligare arter.
  • Ekologisk produktion ökar mångfalden i jorden.
  • Vissa fågelarter gynnas, särskilt insektsätare.
  • Vilda pollinerare gynnas både av ekologiskt lantbruk och småskaliga landskap.
Det är några av slutsatserna i en kunskapssammanställning från EPOK Ekologiskt lantbruk, biologisk mångfald och ekosystemtjänster – i ett landskapsperspektiv 

Jag är ju inte direkt förvånad. Det har förespråkarna hävdat länge.
Ett av många övergivna jordbruk i Sverige
Rapporten betonar också att jordbrukslandskapets utseende och struktur har visat sig vara mycket viktigt för en mängd organismer och funktioner, och det kan också påverka effekten av ekologiskt lantbruk. "Ekologiskt lantbruk har oftast störst positiv effekt i storskaliga landskap, men den totala artrikedomen eller invidrikedomen är oftast störst i småskaliga landskap. I de småskaliga landskapen är dock skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt lantbruk liten. Där finns det redan en rik biologisk mångfald vilket gör att effekten av ekologiskt lantbruk inte blir så stor där."

Man kan ju dra många slutsatser av det, men en är att det faktiskt finns kvalitetsskillnader mellan ett storskaligt jordbruk och ett småskaligt. Det är helt enkelt skillnad på om det finns 200 000 gårdar med 5 kor var (dvs situationen på trettiotalet) 20 000 gårdar med 50 kor (situationen på åttiotalet) eller om det finns 500 gårdar med 2000 kor var (situationen snart - och de här siffrorna är inte EXAKTA utan bara grov schablon)).

Även det ekologiska jordbruket går obönhörligt mot en större skala genom de så kallade "marknadskrafterna". Den som inte ännu har läst Litet är vackert ombeds att göra det. Jag inser till min fasa att Schumachers klassiker inte verkar finnas på svenska längre. Det är faktiskt skandal! Small i beautiful.

Läs också
Small is not only beautiful - it is productive as well

energi för dummies



I Butare i Rwanda möter jag lille Prosper som bär ved tillsammans med mamma och två syskon. Vi har kommunikationsproblem så jag vet inte säkert om de bär ved till sitt hem eller för försäljning, jag tror det senare. 

Så här ser energiförsörjningen ut för mängder av människor idag. Men det var inte det jag tänkte prata om just denna gång, utan hur bilderna kan åskådliggöra begreppet Energy Return on Energy Invested (EROEI), energiutbyte är kanske det närmaste man kommer på svenska.


Vår moderna värld är i mångt och mycket byggt på tillgången av energi i stora mått. Och precis som folk i byarna i afrika har huggit ned träden närmast först har vi också använt oss av den energi som har varit mest tillgänglig först. På samma sätt som Prosper och hans mamma får gå längre och längre för att hitta ved, och får ta klenare och klenare grenmar så får vi nu ta i anspråk mer svårttillgängliga oljereserver. Det vill säga, vi får använda mer och mer resurser, och energi, för att få fram den energi vi behöver.


Det är här dramatiken med de fossila bränslena är, inte att de "kommer ta slut". De kommer bli för dyra att använda innan de tar slut. I oljeutvinningens barndom så gick det åt energi motsvarande en liter olja för att få fram 100 liter (dvs EROEI var 100). För skifferoljan som nu utvinns i USA, eller för tjärsanden från Canada är energiutbytet så lågt som kanske 3-5 gånger den insatta energin. Det betyder dels att priserna går upp, men också att en mycket stor del av energin bara går åt för att producera mer energi.


Christoffer Finsoni cyklar på den sandiga vägen, han svettas. Fattas bara, han fraktar över hundra kilo träkol på cykel de 30 kilometrarna till Lusaka. När vi kör från Lusaka möter vi en strid ström av cyklister, mestadels unga män som har 4-5 säckar träkol lastade bak. De är på väg till marknaden för att sälja kol. För att sälja den skog som samtidigt är deras livsmiljö. 

Varför tillverkar man träkol av skog egentligen? Kolet innehåller ju inte mer energi än veden den gjordes av. Men träkol är energitätare och kan transporteras och lagras lättare. Elden av kol kan kontrolleras bättre och kan nå högre temperatur. Träkol belyser två andra viktiga energifakta. 

Det ena är att formen av energi är viktig. I energidiskussioner slarvas det ofta med vilken typ av energi vi pratar om. Elekricitet och vätgas t.ex. är inga energikällor, de har producerats av något, och i dessa processer är det ofta stora förluster, kärnkraften t.ex. får bara ut en tredjedel av sin energi som elekricitet, resten används för att värma haven...Elekticitet från vindkraft och solenergi kan inte enkelt användas för att driva den transportapparat som håller igång hela vår ekonomi, de kan kanske driva transporten av människor vid tidpunkten för min död.

Det andra är att de fossila bränslena, precis som träkol, kommer från fotosyntesen, från levande växter. Jeff Dukes har uppskattat att det har gått åt 25 ton biomassa för att producera en liter olja.Oljan har varit skog, och vi hade den otroliga turen att snubbla på miljoner års skog i en användbar form. Den eldar vi upp på en generation eller två - och så har vi mage och kritisera fattiga människor för att de hugger ner sin skog för att laga mat.


Läs också

Varför minskad tillgång till energi innebär kapitalismens död
En bra intervju med Charles Hall, mannen som ligger bakom EROEI begreppet.

Tuesday 29 January 2013

Vilken typ är du?

Ja! rubriken är bara ett billigt sätt att dra läsare till min blogg. Sådana där självtester - på de mest udda områden - är ju populära. Så för att göra det lite roligare har jag en liten enkät i högerkanten. Svaren är anonyma, och du kan välja fler alternativ.

Man kan givetvis klassificera människors inställning till de stora utmaningar mänskligheten står inför på olika sätt, här är mitt försök. De kan i viss mån kombineras.

Det är inte så farligt
Förnekarna. Vadå problem? Läs t.ex. följande artikel av författarna till Hållbarhetsmyten
Hållbarhetsideologerna lever i en 1700-talsvärld

Okej, vi har lite problem, men vi klarar det bra utan klåfingrig politik
Lita till tekniska lösningar, forskning och utveckling.
Vi blir fler på jorden – men får det bättre (Johan Norberg)
Släpp marknadskrafterna lösa så ordnar det sig.
Till Världkapitalismens försvar (Johan Norberg)

Det är vi själva som är problemet
Förändra värderingar. Låt oss hitta ro och tillfredställelse i andlighet, oss själva och andra människor i stället för i konsumtion. Läs tex Köpstoppsbloggen
Förändra beteenden. Köp KRAV-märkt, miljömärkt, byt bilen mot cykel - eller i alla fall till en elbil eller biogasbil, köp andelar i vindkraftverk. Det finns hur många exempel som helst.

Det är våra verktyg som är problemet
Förändra mätverktygen. Inför andra mätverkyg än BNP för landet och inludera miljö och socialt ansvarstagande i företagens årsredovisingar och vinst. Läs t.ex.
Hållbar välfärd kan inte mätas med BNP
Jordens resurser nära att ta slut (Wijkman och Rockström)

Inför intelligenta styrmedel som miljöskatter, utsläppsrätter, riktade subventioner till bra ny teknik, minska ojämlikehet med skatter och bidrag. Läs t.ex
Jordens resurser nära att ta slut (Wijkman och Rockström)
Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande (Klas Eklund)

Radikala förändringar i det finansiella systemen
Förändra penning och finanssystemet t.ex.ändra hur pengar skapas, begränsingar i finansiella transaktioner. Statliga banker. Läs t.ex.
Den Blinda fläcken (Andreas Cervenka)
Förstatliga bankerna (Johan Ehrenberg)

Det är vårt politiska system som är problemet
Inför direkt demokrati av något slag.
Aktiv Demokrati

Det är grunderna för den kapitalistiska marknadsekonomin som är problemet. 
Förändra grundläggande smahällsstrukturer. På det ekonomiska området kan det betyda kraftiga begränsningar av rätten till privat ägande och företräde för gemensam förvaltning av resurser.
Du kan ju till exempel läsa vidare på den här bloggen och boken Trädgården Jorden eller den engelska versionen, Garden Earth, som är rätt kraftigt reviderad.  


Skapa en ny ordning parallelt med den existerande
Det går ut på att man bygger upp nya ekonomiska, sociala och politiska strukturer som direkta alternativ till det förhärskande systement. 

Vägen fram
Min åsikt är att vi behöver kombinera arbete på många områden:  
Jag har ägnat en stor del av mitt liv med att jobba inom ramen för systemet med grön konsumtion och produktion, både i Sverige och i mina uppdrag utomlands, framför allt genom utveckling av det ekologiska jordbruket. Det är viktigt att vi har konsumenter som köper och producenter som tar fram bättre produkter. Men det är också viktigt att inse de begränsningar som finns om vi vill förändra världen med vår konsumtion. Mängder av konsumtion väljer vi inte riktigt eftersom vi är så fast i systemet, och vilka val vi faktiskt kan göra bestäms av stora företag. Och även när vi väljer det bäst möjliga så hindrar det inte att det går omkull...

Det leder oss till att diskutera de ekonomiska villkor som styr företag och konsumenters agerande. Här kan vi argumentera för miljöskatter. Och om vi ser till jordbruket igen så kan vi argumentear för konstgödselskatt, för högre djurvälfärdskrav och bidrag för ekologiskt jordbruk. Men också här finns en rad begränsningar. För att stimulera en övergång från fossilbaserat jordbruk till ett uthålligt jordbruk så är det högst rimligt att svenska bönder får betala dieselskatt och koldioxidavgifter, men med en fri handel riskerar det ju samtidigt att bidra till ytterligare utslagning av svenska bönder. Riktigt svårt blir det när man börjar diskutera att prissätta alla typer av användning av naturresurser. Att sätta ett pris är ju första steget till att skapa en marknad. Och att skapa en marknad betyder att vissa kommer kunna ackumulera tillgångar.  Vad händer när några har köpt upp alla utsläppsrätter?

Jag tycker det är bra med alternativa mått, dvs att bryta fixeringen vid BNP. Men jag tror inte att vi skall tro att det leder särskilt långt. BNP har bara funnits sedan 1930-talet och att man började mäta det gjorde inte en särskilt stor skillnad. De ekonomiska agenterna, konsumenterna, företagen och finanshajarna bryr sig faktiskt inte ett dugg om BNP, när de gör sina dagliga val. Det samma gåller olika sätt att mäta hur uthålliga privata företag är. 

Att skapa en ny värld redan idag är ingen dum idé. Mina egna erfarenheter är att det är utomrdentligt svårt att skapa en parallel verklighet eftersom skattesystem, ekonomi och sociala konventioner ständigt piskar in dig i fållan. Att stå med ena foten i den vanliga ekonomin medan man samtidigt bygger upp en alternativ ekonomi är en möjlighet. Det bygger på att man kraftigt minskar sin konsumtion av saker som produceras av det dominerande systemet för att minska beroendet att delta i det.

Att delta i att förändra vardagspolitiken kan också vara viktigt - även om man söker mer grundläggande förändringar. En politik som motverkar privatisering - men också förstatligande - av mer verksamhet och naturresurser kan gynna en omställning. Däremot bör människors gemensamma förvaltning av natur och samhälle stödjas. Likaså stöd till mer miljövänlig teknik, reformer som söker minska arbetstiden, införa friår eller medborgarlön. Krav som leder till ytterligare storskaliga statliga inversteringar eller fortsatt mycket högt skattetryck är tveksamt i mitt tycke, hur lovvärda syftet än är, särskilt om de skapar komplexa strukturer som vi riskerar att fastna i. Dvs. även om det kanske kan locka över en eller annan bilåkare så är det tveksamt om satsningar på snabbtåg skall ha högre prioritet än att bygga upp ett robust järnvägsnät. Och det är inte säkert att mer pengar är det som utbildning, omsorg och sjukvård behöver i första hand. Självklart skall man stödja sådant som gör det lättare för individer och grupper att själva göra saker, t.ex. stadsodling, kooperativa sociala eller ekonomisk verksamhet. 

Både på politisk nivå och vad gäller livsstilssfrågor är det en delikat balans mellan det privata, det gemensamma, det statliga och det marknadsmässiga. I Trädgården Jorden skissar jag på hur jag tror att olika aktiviteter och funktioner behöver flyttas mellan dessa sfärer.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Frågan om typerna i inställning dök upp i mitt huvud inför förra fredagens möte för en lite grupp av människor inom nätverket Steg 3. Vi har givit oss det blygsamma uppdraget att utveckla ett "Nytt Samhällssystem". Gruppen innehåller ett antal personer som grunnat på frågorna länge (av gruppens medlemmar har tre en blogg eller hemsida, Bo Hagstedt, Jan Opöien och Bo Herlin).

Thursday 24 January 2013

Jorden vi äter sätter spår i debatten

Här kan du se presentationen av Jorden vi Äter av författarna, Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren från den 6 december.



Hitills har vi fått övervägande positiva reaktioner på boken. Läs t.ex.
Lars Vernersons ledare i ATL
Lars Vernerssons ledarblogg
Elin Rydström i Land
Peter Frankes ledare i Värmlands Folkblad
Helsingborgs Dagblad
Fikadax
Bokens resonemang om kött har också unyttjats av folk med olika åsikter i samband med den uppblossande köttskattdebatten t.ex.
Peter Franke i Värmlands Folkblad 
och bloggarna
Cornucopia
Stabilekonomi

Jag tänker inte kasta mig in i just köttskattdebatten just nu (men snart!!!).
Däremot kan du förutom att läsa Jorden vi Äter också läsa några av mina tidigare inlägg på ämnet KÖTT

 

 

 

 

 

 

Tuesday 22 January 2013

"En hög med pärmar"



Jag har fått helt överväldigande positiva reaktioner på min artikel om kvalitetssäkring i Svenskan igår. Den var också den mest lästa under stora delar av dagen. Hela tusen personer har rekommenderat den på f---book

En cancerläkare skriver såhär
Din artikel är en av de väsentligaste bidragen till samhällsdebatten det sista årtiondet. Alla dina exempel och reflexioner är fullständigt korrekta och mycket relevanta. De gäller inte bara skola och sjukvård. De visar hur pseudo -objektiva utvärderingar underminerar den personliga arbetsmoralen och ansvarskänslan.

Tron på att det går att utvärdera komplexa arbetsinsatser objektivt och kvantifierbart är grundförutsättningen för att ekonomistyrning skall fungerar även om man inte säljer ut arbetsresultatet på en öppen marknad.

De ekonomiska styrsystem som fungerar i  en öppen marknad används i försök att effektivisera offentligt finansierad skola och sjukvård trots att det bara finns fiktiva priser på arbetsresultaten. Det finns inte ens adekvata prisrelationer mellan t.ex. behandlingsresultat vid olika diagnoser.  Man använder  konstruerade prisnivåer, som  tagits fram från kostnadsanalyser gjorda långt tidigare i då befintlig organisation. De säger inget om det egentliga värdet för individ och samhälle av uppnådd effekt.

En annan läkare:
Jag jobbar som läkare inom sjukvården. Just nu sedan många år i Norge. Men jag har under alla dessa år upplevt att det är exakt som du säger. Alla dessa "kvalitetssystem" är bara en hög med pärmar. Och en möjlighet för ledning och ansvariga att svära sig fria från ansvar. Och som du skriver. Man betonar inte det personliga ansvaret längre. Jag tycker ju att en stor del av kvalitetsarbetet grundläggs av personligt engagemang!

En professor i hälsa
I thank you for taking the time to write the article and having the courage to publish it.  Your experience is not unusual.  First hand accounts of experiences with trying to care for a relative are especially important -- this is for me a kind of 'ground truth' that tells us exactly what the situation is.

En ledarksapskonsult:
Du har så rätt! Och det är en sån lättköpt religion som i värsta fall innebär ansvarsfrånskrivelse och att människor slutar tänka själva.

Flera har skrivit och berättat om hur de straffats eller förlöjligats för att de ifrågasatt dogmerna. Fd informationsdirektören Björn Thärnström skriver på sin blogg:
För snart nio år sedan skrev jag en kolumn i Skatteverkets tidning. Den handlade om det administrativa nedfallet, som jag kallade den – i mitt tycke – onödiga interna byråkratin. En massa påbud uppifrån som var totalt meningslösa. Hit hörde bl.a. det så kallade kvalitetsarbetet.  Jag fick massor med positiva tillrop av medarbetare (och även av en del chefer) runt om i landet, men ledningen straffade mig. Vi den kommande omorganisationen året efter hamnade jag i kylan.

ALLA gillar förstås inte vad jag skriver. 
Pluraworld skriver
Med stor förundran läser jag att kvalitetssystem är felaktiga och stör verkligheten. Så här skriver Gunnar Rundgren på Brännpunkt i SvD:

Kvalitetssystemen bygger på åsikten att folk presterar bättre om de blir tillsagda vad och hur de skall göra något i stället för att ha frihet och motivation att förstå varför.
Något mer korkat påstående har jag inte hört på länge
I kommentarsfältet på SvD är de – få – som är kritiska mest kritiska mot att de har uppfattningen att jag inte tycker att man skall ha checklistor. Det är en uppfattning de fått från rubriken och bilden antar jag. Checklistor som är ett stöd är i många fall bra att ha, och i vissa lägen säkert helt nödvändiga. Checklistor som finns i stället för att folk tänker är en annan sak. Och så är det med många aspekter av det som går under begreppet kvalitetsstyrning. Många av delarna är användbara, men det är när systemet tar över som det ofta går fel.

Några har skrivit om Lean Management. Jag har ingen direkt uppfattning om i vilken omfattning Lean bygger på ISO 9000 och liknande, och har därför svårt att diskutera i vilken utsträckning mina erfarenheter har någon bäring på det. 

Jag snubblade över en debattartikel av Joakim Molander i ett närliggande ämne, då kallad resultatbaserad planering (eller något annat modeord som gäller för dagen). Den kan jag varmt rekommendera.

Mina erfarenheter ja. Ingången till min artikel var som anhörig i vården, men jag har skrivit flera andra artiklar på ämnet med andra ingångar. I den engelska artikeln Quality management is a management fad elevated to divinity  så är utgångspunkter min erfarenhet som kund till ett stort åkeri. Men i grunden finns mina kunskaper från kvalitetssäkringsarbete inom certifiering, ackreditering och i jordbruks och livsmedelssektorn. Vidare har jag som konsult upplevt hur man inom internationellt bistånd använder sig av kvalitetssäkring och resultatstyrning. Till ingen nytta....  

För övrigt så har intresset för ISO 9000 certifiering avstannat globalt sett.
I Sverige har antalet certifierade företag minskat från 5687 år 2010 till 4901 år 2011.














SvD artikeln har uppmärksammat bla av
Vårdförbundet,
Gunnar Degerman,
Kvalitetsmagasinet,
Björn Tärnsgtröm,
POs reflektioner
Vetenskap och känsla     


Uppdatering 5 mars: Dagens Nyheter har haft en artikelserie av Maciej Zaremba som använder min artikel i SvD som referens.

Harry skjuter prick

Jag studsade till av följande lilla notis i UNT idag.
UNT 22 januari
Jag såg framför mig bilder av Gustaf den femte som pangade på älgar. Och folk har antagligen mer medlidande med de älgarna än med "talibaner". Är de ens människor? För det är väl det som är syftet med att inte skriva afghaner eller människor eller upprorsmän eller rebeller, att få oss att inte tänka på dem som människor, för att på så sätt rättfärdiga att de dödas av någon - en prins - från helikopter, en jaktmetod som vi inte tillåter för älg eller varg. 


Det är ju inte alls första gången. Radion har varit full av uttrycket "islamistrebellerna" de senaste dagarna - i samband med den vedervärdiga gisslantagandet i Algeriet. Under Vietnamkriget hänvisade USA nästan alltid till FNL som "kommunisterna", och dissidenter i Sovjet var "kontrarevolutionärer". Och visst, det är korrekt att ibland tala om vilken ideologi eller grupp folk tillhör, men vi måste vara medvetna om att det ofta används för att avhumanisera folk och på så sätt göra det legitimt att döda dem. På samma sätt så används neutrala ord om själva akten, dvs han "sköt" i stället för "mördade" eller "avrättade" eller ens det mildare "dödade". Medan motståndarna alltid "avrättar" eller "mördar".

NEJ, jag har ingen sympati för det talibanerna står för.

Och egentligen struntar jag i prins Harry, det var tidningens språkbruk jag reagerade på. Men jag tänkte jag skulle kolla andra källor och hittar då följande i the Australian.
As co-pilot in the Apache, Harry was in charge of the weapons systems in the two-man cockpit, firing Hellfire air-to-surface missiles, rockets and a 30-millimetre gun.
“It's a joy for me because I'm one of those people who loves playing PlayStation and Xbox, so with my thumbs I like to think I'm probably quite useful,” he said.

Det känns ju bra att han gillar att pricka talibaner eftersom han gillar Xbox och Playstation. Känns folkligt och fint på alla sätt och vis. Han är en grabb som alla andra. 

Monday 21 January 2013

Kvalitetsledningsreligionen



Svenska Dagbladet publicerar en debattartikel där jag kritiserar hur okritiskt kvalitetledningssystem införs i organisationer och hur man hänvisar till sådana system istället för verklig levererad kvalitet. Roligt nog är den just nu den näst mest lästa opinionsartikeln, och jag har fått mycket ros - och självklar en del ris också. En del av läsarna har skjutit in sig på rubriken - och upplever att jag påstår att checklistor är fel - de bör nog läsa hela artikeln först. Den som känner mig vet att jag tom har en förkärlek för checklistor...

En längre variant av samma artikel finns nedan. 
----------------------------------------------------------------------------------------------

Det tog inte många dagar av min mors palliativa vård innan jag insåg att det inte spelar någon roll hur många checklistor och hur detaljerat man försöker styra verksamheten om inte den rätta kulturen och inställningen finns. Det här är ingen skandalhistoria om vanvård av äldre, men ett vardagsexempel på hur vi sätter vår tilltro till olika typer av ledningssystem för att sköta verksamhet i stället för att betona det personliga ansvaret och engagemanget. Trots att dessa system i stort saknar bevisat värde.

När det stod klart att vår mor inte skulle leva länge, så initierade det privata vårdhemmet i Uppsala programmet för palliativ vård. Jag fick prata med en sjuksköterska som förklarade hur det fungerade. Frågeformulär skulle fyllas i och hon visade hur deras ISO 9001 certifierade kvalitetssystem skulle garantera att mamma skulle få god vård.

Det tog inte många dagar innan jag insåg att det inte spelar någon roll hur många checklistor och hur detaljerat man försöker styra verksamheten om inte den rätta kulturen och inställningen finns. Ofta kom jag in i rummet bara för att finna att persiennerna var neddragna, trots att min mamma alltid ville kunna titta ut. TV:n stod ofta på i ett trots att mamma aldrig sett på TV på det sättet. I många fall stod till på köpet en stol eller annat i vägen så att mamma ändå inte kunde se bilden. Det fördes mycket noggrann logg över hur mycket vätska (ingen!) som hon fick i sig, däremot var det ingen som noterade att hon inte orkade suga på sugröret, utan att man var tvungen att spruta in juicen för att hon skulle få i sig något överhuvudtaget. 

Det är dags att avslöja kvalitetssäkringsreligionen som bara en av många flugor inom organisationsstyrning och ledning. Mina invändningar bygger på tre grunder. För det första bygger systemen på felaktiga antaganden. För det andra saknas det vetenskaplig grund för att slå fast att kvalitetssäkring levererar det man påstår och för det tredje att även om den faktiskt skulle ha vissa positiva effekter så uppväger de inte de mycket stora insatser som behövs för att införa systemen. Jag själv har arbetat med certifiering, ackreditering och revision i tjugo år och har infört kvalitetsledningssystem och kvalitetssäkring i ett flertal organisationer. I de flesta fall har det varit frustrerande, resultaten har varit blygsamma och ibland rent negativa.

Huvudexemplet på kvalitetssäkringsstandard är ISO 9000 serien som först publicerades 1987. Den byggde på en engelsk standard (BS 5750), som i sin tur hade utvecklats från en standard från USA:s försvarsdepartement som skulle hindra bomber från att explodera i hangarerna i stället för vid målet. Nu har ISO 9000 avläggare i miljöledning (ISO 14000), i certifiering (ISO 65) och i livsmedelskvalitet i form av ISO 22000. 

Användandet av kvalitetsledning och kvalitetssäkring är en av flera sentida verktyg för att styra verksamheter. I samma verktygslåda finns mål- och resultatstyrning, strategisk planering, formulering av värdegrund och ett ständigt utvärderande. Dessa olika system har också givits en viktig roll i privatiseringen av offentliga tjänster som skola och vård. När tjänster skall köpas in så behöver den standardiseras så långt som möjligt för att man skall kunna jämföra tjänsterna, och helst reducera tjänsterna till helt likvärdiga så att det bara är priset som styr vem som skall leverera tjänsten.

Socialstyrelsen kräver t.ex. att det ska finnas ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, Verksamheterna tar fram kvalitetsledningssystem och dokumenterar hur man ska arbeta för att få detta att fungera. Uppföljningen av resultaten sker inom verksam­heten genom revisioner. Genom att kräva ”kvalitetssäkring” eller ”certifiering” så har ansvariga politiker tvått sina händer.

Med tanke på hur stora resurser och den hype som har omgivit systemen är det förvånande hur lite forskning det finns på området. Undersökningar som påstås visa att systemen ger stora fördelar är nästan uteslutande baserade på intervjuer med kvalitetsansvariga, konsulter,  revisorer, standardiserare, certifierare och ackrediterare, dvs de människor vars hela yrkesroll är byggd runt systemen. De är lika objektiva som om man ber prästerna utvärdera de egna pastoraten. De få vetenskapliga rapporterna visar oftast små resultat, om några alls.

Beställare i byggbranschen talar om att de inte är riktigt nöjda med hur systemen fungerar idag och talar om att för mycket fokus på checklistor bara tar hantverkarens tid utan egentlig nytta....de små entreprenörerna utan system klarade kvalitetsarbetet bättre (Byggentreprenörernas kvalitetssystem, av Ulf Johansson). En studie från tillverkningsindustrin visar att det inte fanns några skillnader i frekvensen felaktiga produkter mellan företag med kvalitetssystem och företag utan sådana (Theimpact of ISO 9000 quality management systems on manufacturing, Tufan Koc, Journal of Materials Processing Technology Volume 186, Issues 1–3, 7 May 2007, Pages 207–213). 

De som förespråkar kvalitetssäkring säger att ”kvaliteten kommer först” eller liknande. Men vad betyder det? Är kvalitet viktigare än arbetarskydd eller miljöskydd? Är det viktigare än vinst? Kvalitetsskrået utvecklar manualer och system och tror att de skall styra organisationen, men det är sällan de gör det. Ekonomichefen, marknadschefen och Vd:n har ofta en annan agenda. De som utvecklar kvalitetssystemen tar oftast sin utgångspunkt i standarden, men det är en dålig utgångspunkt för att förbättra organisationer. Ett bra förbättringsarbete tar avstamp i hur organisationen fungerar här och nu och inte i hur den borde fungera.
Kvalitetssystemen bygger på åsikten att folk presterar bättre om de blir tillsagda vad och hur det skall göra något i stället för att ha frihet och motivation och förstå varför. Förutom att det är en trist människosyn så blir det också lätt självuppfyllande eftersom betoningen på checklistor och kvalitetsmått gör att det blir de som är viktiga och inte verksamhetens egentliga syften och mål, precis som i exemplet med min mammas vård i livets slutskede. 

Även om de skulle ha visst värde, så motsvarar det oftast inte de mycket stora kostnader som införandet medför och det stora arbete som det innebär gör att mindre energi ägnas åt andra (verkliga) problem. Kostnaderna är proportionellt mycket större i små företag, vilket betyder att kraven gynnar de stora. Många organisationer inför kvalitetsystemen för att ”de måste”, antingen för att samhället kräver det, köparna kräver det eller för att konkurrenterna har gjort det. Det leder till att kvalitetssystemen i många fall inte genomförs fullt ut och att de görs som ett särskilt projekt, och glöms lika fort igen. Hyllor med pärmar är kanske det mest påtagliga resultatet. 

Slutligen så inriktas revisionerna på själva systemen och inte på den egentliga kvaliteten i produkten eller tjänsten. Revisorerna kontrollerar att systemen är korrekt införda och att organisationen gör den föreskrivna interna revisionen och översynen. Det i sin tur leder till att organisationernas fokus blir att bli ”reviderbara” snarare än pålitliga och robusta. Detta har beskrivits väl av Michael Power i boken Ritualsof Verification.
Självklart så är inte kvalitetsledning och kvalitetssäkring alltid dåligt, tvärtom kan de  vara bra i en del fall. Men det betyder inte att de alltid är bra eller att de i största allmänhet leder till mer pålitliga eller effektiva system. De bör ses som ett av många verktyg organisationer har för att styra sin verksamhet, ett verktyg som passar vissa bättre än andra beroende på storlek, kultur, resurser, stabilitet och verksamhet. De bör inte vara obligatoriska annat än i undantagsfall, och även när de är obligatoriska skall de inte ersätta kvalitetskontroll. 
 --------------

Uppdatering 5 mars: Dagens Nyheter har haft en artikelserie av Maciej Zaremba som använder min artikel i SvD som referens.

Saturday 5 January 2013

Efter kollapsen



En sista spillra av civilisationen har tagit sin tillflykt till den atombombsäkra tunnelbanan i Moskva. Det pågår en ständig kamp om resurser, medan fasan härskar i tunnlarna. Så beskrivs Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij, vilken jag just köpt. Den är en av många i raden av undergångsromaner. Jag har läst Oår av Faldbakken och Vägen av Cormac McCarthy och en rad andra beskrivningar av ett kollapsat samhälle. Genomgående för nästan alla romaner och filmer i den genren är att de målar upp en hemsk värld, ett allas krig mot alla. Men även i de hemskaste måste det finnas kärlek och godhet, för annars blir historien helt ointressant. Frågan är om inte romanerna för det mesta har fel balans?

Den moderna civilisationskritiken målar upp den snara kollapsen som kan komma pga energibrist, växthuseffekten, ökande klyftor eller kollaps av det skuldbaserade ekonomiska systemet. För det mesta har man ett recept som skall fixa problemen. Om man inte följer det kommer alla fasor att infrias – en annan sak är att nästan alla böcker i den kategorin har åtgärdskataloger som är helt otillräckliga.

David Jonstads bok Kollaps väljer en annan väg, acceptera kollapsen som ett faktum, och planerar för det som kommer efter kollapsen.  Det är ett modigt grepp och bokens styrka. Och väl där, i kollapsen, så målar Jonstad upp ett fungerande samhälle. Och det är ännu modigare att se det goda i människan istället för att tro att vi kommer falla ner i någon form av Afghanistan, med krigsherrar som bekämpar varandra.

Jonstad nämner givetvis de olika ekologiska tekniker som kan användas i framtiden. Han förutser mer småskaliga och robusta tekniker och lokala kretslopp snarare än globaliserad handel. Men också här väljer Jonstad ett annat fokus än de flesta liknande böcker. Här finns inga hurtiga råd i hur man odlar sin egen mat, fixar sin el eller återvinner bildäck. Tyngdpunkten ligger istället på att visa att, tvärtemot det vi ofta tror, så innebär svåra tider ofta att människors goda sidor tar överhanden.

Jonstad visar med en rad exempel att det faktiskt är helt normalt att vi hjälper varandra. Han är inte så blåögd att han förnekar den andra sidan, våldet och laglösheten, men visar övertygande att det inte är det normala. Jag har själv sett hur fattiga ofta är mycket mer generösa än rika. Jag minns speciellt hur svårt det var för mig att ta emot en kyckling i gåva av en totalt lusfattig bonde Mocambique, helt säkert den enda proteinrika mat för hans familj på flera veckor.

Om man inte redan är övertygad om att den moderna industriella civilisationen står inför en enorm kris, så lär man inte bli övertygad genom att läsa Kollaps. Framställningen om krisen är inte dålig men inte heller unik eller mer övertygande än andras (Rockström, Jackson, Hawken, Lovins, Heinberg, Forsberg, Brown). Den största förtjänsten i den delen av boken är att den söker koppla ihop, energi, miljö och klimat och det ekonomiska och industriella systemet, men där når den inte ända fram. (För den läsare som missat det så är det nu bäst att berätta att min bok Trädgården Jorden handlar om de frågorna, och att jag därför inte alls är ”objektiv”, vad det nu skall betyda.)

Han diskuterar de vanliga exemplen av kollapsande kulturer, romarriket, maya, påskön m.fl och konstaterar att det finns ett enormt utbud av teorier för vad som orsakar civilisationers kollaps. Det verkar som om han sätter sin tilltro till Joseph Tainters ideer om att det är komplexiteten i sig som leder till kollaps (se en mycket intressant video med Tainter här). Samhällen är stora problemlösande organismer som utvecklar nya funktioner för att lösa nya problem. Varje ny funktion kräver energi, socialt, ekologiskt och ekonomiskt utrymme. Till slut brakar samhället ihop av sin egen överbyggnad.  

Det är en stark förklaring. Man kan se i stort och smått hur vi tenderar till att lägga till nya funktioner, krav och måsten till alla sorters verksamheter hela tiden, medan det är mycket svårt att plocka bort något som redan finns. Och i hela den processen så tappar man flexibilitet. Jonstad konstaterar att det komplexa industrisamhället är väldigt känsligt för störningar, att det saknar buffertar och ”slack”. Så inte nog med att tyngden av alla funktioner i sig riskerar att skada systemet, möjligheterna att svara på nya utmaningar minskar.   

”Kollaps” låter dramatiskt, men Jonstad visar att processen kan vara långsam och kan sträcka sig över många generationer ”Människan är trots allt fenomenal på att anpassa sig och trots att villkoren är kärva går livet vidare, även när civilisationer går under”.

När jag pratar eller skriver om de här frågorna så får jag ofta höra att: ”Gunnar, människor vill känna hopp, du måste ge dem hopp, du måste visa vad de kan göra här och nu”. Jag har ofta svårt att hantera den typen av diskussion. Hoppet om att det skall komma fram nya tekniska mirakellösningar på våra problem, och hoppet att vi kan göra smärre förändringar i vår livsstil och sen fortsätta som vanligt är skadliga och hindrar både radikala lösningar –om sådana alls finns – och förberedelser för ett bra liv efter kollapsen. Jonstad pekar på att vi fortfarande betraktar delarna av krisen som problem som kan lösas, i stället för att betrakta dem som förutsättningar, som nya livsbetingelser. I stället för att sätta vår tilltro till att nya mirakel skall kurera vårt samhälles cancer, är det bättre att vi accepterar vår situation och förbereder oss för ett liv efter kollapsen.

Andra blogginlägg eller recensioner av boken:
 Sundsvalls Tidning och Smålandsposten)

”Ambitiös skildring av en möjlig framtida kollaps” (Borås tidning)
”Orimligt välstånd” (Jusek-tidningen)
”Undergångens process” (Fria Tidningen)
”Omskakande om civilisationens kollaps” (EcoNews och Terra Nova)
”David Jonstads eminenta bok om vår civilisations kollaps” (Edris Idé)
”Förbered dig för ett liv bortom kollapsen” (Min Planet)
Den svenska Argus
”Nytt liv efter kollapsen” (Cogito)
Osunt
Bokbunden
”När civilisationer dör” (Bokguldet)
Att leva det levande livet
HaparandaTorino
”Gilla läget?” (Dagens Bok)
”Omskakande om civilisationens kollaps” (Eco News)
”Den industriella civilisationens sammanbrott” (Ny Tid)
”Jonstad visar på ny väg” (Gefle Dagblad)
Recension av Kollaps (Grönt, pdf s. 28-29)
”Mot en mörknande framtid” (Arbetet)
”Apokalypsen för nybörjare” (Sydsvenskan)
”När samhället står inför kollaps” (Norrbottens-Kuriren)
”Beredskap för ett liv efter kollapsen” (Miljömagasinet)
”Vi tror på katastrofen – men hur väljer vi en annan väg?” (Dagens Nyheter)
”Hoppfullt trots samhällskollaps” (DT)
”Vägen framåt är bakåt” (Helsingborgs Dagblad)
”Kollaps” (Kommunalarbetaren)”Frågan om jordens kollaps” (Kristianstadsbladet)
”Vägen mot undergången” (Upsala Nya Tidning) ”Rakblad viktigt när samhället kollapsar” (Svenska Dagbladet)
”Trots allt finns det hopp för mänskligheten” (Vi)
”Kollaps innebär inte Apokalyps” (Flute tankar)
Supermiljöbloggen

Boken kan köpas Inbunden: Bokus (179 kr), Adlibris (178 kr)
Pocket: Bokus (46 kr), Adlibris (46 kr)

Friday 4 January 2013

En quorny idé

Jag har skrivit om syntetiskt kött har flera gånger. Min främsta invändning är att det förespråkas med argumentet att det går åt mycket mindre mark och resurser än med riktigt kött. Jag har påtalat att även syntetisk kött behöver foder, någon råvara, och att denna råvara  är odlad. Och att omvandlingen av denna råvara är ungeär lika effektiv eller innefektiv som tex kycklinguppfödning. Likheten mellan att mata kycklingar med majs och soja och att mata en jästsvamp eller någon annan vävnad med något framställt av samma majs och soja är stor.

Jag läser nu om en positiv artikel om Quorn som säger:  " Utsläppen av koldioxid per kilo är i samma storleksordning som för kycklingkött, och en bra bit under fläsk och nötkött." sen säger den "Behovet av mark är minimalt". Tja, behovet av mark för gräsliga kycklingfabriker är också minimalt, men Quorn odlas av en soppa av glukos, vitaminer och andra näringsämnen, varav det mest är framställt av odlade växter. Så behovet av mark är inte alls minimalt, det är stort.

Lärorikt i artiklen i Forskning och Framtid är vad som föregick Quornfabriken. Då fanns där en annan liknande fabrik.
Den stod klar år 1980 och kostade med dagens penningvärde hela tio miljarder kronor att bygga. Kolossen tillverkade ett proteinrikt djurfoder som kallades Pruteen – bruna pellets av torkade bakterier uppfödda på metanol. Processen var ett tekniskt storverk baserad på närmare ett hundra patent, en kontinuerlig process precis som quornfabriken.Tyvärr blev det ekonomiska resultatet en praktflopp. Stigande priser på metanol och fallande priser på konkurrerande sojaprotein och fiskmjöl ledde till att den grandiosa fermentorn stängdes efter bara några år. Hela anläggningen sprängdes till slut med dynamit.
Det är också lärorikt att läsa om bakgrunden till denna satsning.
År 1960 presenterade FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor FAO en nattsvart prognos för tillgången på mat. Organisationen räknade med att jordens befolkning skulle dubbleras fram till år 2000, och därmed växa till ofantliga fem miljarder människor (den verkliga siffran blev sex miljarder). Överbefolkningen skulle innebära utbredd hungersnöd
Känns det igen?  Svältscenariot saluförs kraftigt just nu för att motivera odlar kött, GMO, konstgödsel mm. Då som nu har man helt bortsett från att jordbrukets inte producerat mer mat än man kan sälja. I själva verket lider jordbruket av en nästan konstant överproduktion. Då som nu har man bortsett från att svält är ett politisk och socialt problem skapat av ekonomiska förhållanden. Dessa ekonomiska förhållande dikterar att "fattiga svälter". De labbkött som är på gång nu beräknas kosta 1000 kronor kilot minst och har därför ingen som helst betydelse för jordens livsmedelsförsörjning.

Det finns säkert en hel del hälsorisker med de olika typerna av syntetiskt kött. Men det kan  man kanske lära sig bemästra eftet de vanliga "barnsjukdommarna" (dvs att att antal människor dör eller blir obotligt sjuka).

Det enda argumentet som jag tycker håller sådär vad gäller syntetiskt kött och Quorn är att man slipper döda djur. Men om man inte vill äta kött, så går det ju ganska bra att äta bönor, grönsaker, spannmål och nötter och leva på det. Det är enklare, säkrare och mer resurssnålt - och säkert godare om man bara ger sig tid till att laga maten med kärlek och omtanke.

Läs mer:
Odlat kött behöver också foder
Regnskogsskövling för köttuppfödning: 24kg CO2 per kilo eller 1000kgCO2 per kg?
Producing meat (for export) or food for the people (Garden Earth)
The complicated story of meat (Garden Earth)
Tveksamt köttfritt (Hungry and Angry)
Would you eat lab grown meat (The Ecologist)
Syntetiskt kött smakar och känns som kyckling

(ursprungligen publicerat 24 mars 2012, uppdaterat 4 jan 2013)