Det Nya Matlandet - lösgodis?

Jordbruksminister Eskil Erlandsson förkunnar vitt och brett sin vision om Sverige-det nya matlandet. Det pratas om småskaligt hantverk och unika produkter både för egen konsumtion och export. Så har man anslagit pengar för svensk export av livsmedel. Unika produkter kan man tänka. En av dem som använder våra skattepengar för att stärka den svenska exporten är Exportrådet. Och så kan man läsa att Exportrådet gör en storsatstning på export av den svenskaste av alla högkvalitetsprodukter, LÖSGODIS, på en mässa in Tyskland (UNT 29 jan).

Lösgodisförsäljningen har fört godiskonsumtionen i Sverige till nya nivåer.
Wikipedia skriver:
"Svenskar äter mest lösviktsgodis i hela världen och skärtorsdagen är den största försäljningsdagen i matvarubutikerna. Lösgodis är även populärt i Finland och Norge, men inte i Danmark. Ungdomar samt yrkesverksamma kvinnor mellan 25 och 60 år äter mest godis. I Sverige äter vi över 18 kilo godis per person och år. Det säljs ca 100 miljoner påsar med lösgodis i Sverige varje år. En genomsnittlig påse väger omkring 350 gram, vilket motsvarar hela dagsbehovet (ca 1600 kcal) av energi för ett barn. Godis innehåller dock varken vitaminer eller mineraler."

En hel del av godiset är för övrigt importerat. Det känns tryggt att veta att satsningen på Sverige - det nya matlandet, går till att stödja export av högkvalitativt, importerat lösgodis. Vad kan väl Italien sätta upp mot det?
Gunnar Rundgren

Burundi och Rwanda

Är på väg hem från ett jobb i Östafrika. Bilder från resan finns på
https://picasaweb.google.com/GunneEpost/BurundiRwandaAndArushaJan2011

Jag har skrivit om Gako training centre på min engelska blog. På bilden nedan så tillreder man en dekokt som används mot skadedjur. En blanding av tephrosia, neem, tagetes och något annat som jag glömt bort.

Tråkigt

“När jag växte upp på 1950-talet var det fortfarande självklart att vardagen var enahanda och tråkig. Tråkigheten på landsbygden var till och med ett samhällsproblem som debatterades i tidningar och radio. Nu finns varken landsbygd eller tråkighet. Tråkigheten som samhällsfenomen försvann med televisionen. Idag är det upp till var och en om hon eller han vill ha det tråkigt. Omväxlingen, alternativen finns alltid på en knapptrycknings avstånd. Man kan ju alltid sätta upp en parabol.”(Sven Nilsson, Mötesplatsen: staden, biblioteket och offentligheten (Ikoner 2005:3))

sälj bilen och frysen och skippa datorn...

UNT har tre reportage idag om folk som väljer ett enklare liv på ett eller annat sätt.

Familjen Ceije har sålt bilen, trots att de har två små barn (min son, hans sambo och mitt bedårande barn-barn har just gjort detsamma, och själv har jag ingen bil).
Yeter Saritas stängde av kyl och frys.
och Aron Landahl skippar datorn-trots att han pluggar på universitetet.

Vissa blir skräckslagna av denna typ av val, eller blir oerhört provocerade. Jag tycker det är utmärkt att folk klarar sig - eller försöker klara sig - på enklare sätt, oavsett om det är miljö, ekonomi eller personligt välbefinnande som ligger bakom det hela. Ibland är det bara en erfarenhet, som i fallet med Yeter, hon skaffade så småningom en liten kyl, men hon hade lärt sig att hushålla bättre. Både Ceijes och Lindahl använder bil respektive dator då och då, men har ingen egen. vilket betyder att de sparar mycket resurser - och pengar.

Helt klart så skulle jag ha MYCKET svårt att klara mig utan dator. Varför skall man öht klara sig utan dator? Tja, jag jobbar med datorn som redskap och epost och ordbehandling har underlättat enormt för den typ av konsultverksamhet jag driver med u-länder som spelplan. Det är nästan svårt att komma ihåg hur det var innan, men jag har hållt på tillräckligt länge för att veta hur det var: det gick det med...Jag tycker inte alls att datorer skall avskaffas, men jag är bekymrad över hur mycket tid de tar av oss, och hur de påverkar oss, och hur många som verkar ägna mer tid till att mötas över nätet än i verkligheten. Datorer är starkt vanebildande. jag kan knappt vara utan epost ett dygn...Det är nog effekten på vårt psyke och välbefinnande som är mest oroande.

tillväxt utan slöseri?

– Tittar man på kurvor över ekonomisk tillväxt och avfallsmängder så följer de varandra exakt, säger Jonny Meerwald, vd på Svalövs renhållningsbolag LSR. i en artikel i HD.

Det är bara en av många exempel på att den "gröna tillväxten" och "eko-effektivisering" fortfarande bara är önsketänkande. Och att Klas Eklund, Johan Norberg och andra som hävdar att fortsatt ekonomisk tillväxt är nödvändig för att lösa miljöproblemen, helt enkelt har FEL.

artikeln fortsätter:

Avfallsmängderna i Sverige har ökat med 75 procent sedan 1980 och Landskrona följer det nationella mönstret. Men förutom att avfallsmängderna ökar konstant över tid, så påverkar ekonomin. I goda tider slänger folk mer än i dåliga. – Historiskt har det alltid varit så att folk slänger mer när de får det bättre ställt och det finns tyvärr ingen anledning att tro att det ska förändras, säger Ellen Westerlund.

Rut, Rot och Rest - Subventioner till rika och uppblåst tillväxt

Eftersom folk inte kan äta mer och mer så lider jordbruket av en konstant överproduktion (eller efterfrågebrist som en del kallar det). Under en lång tid så försökte staten stimulera konsumtion på olika sätt. För inte så hemsk länge sedan så fanns det mjölksubventioner samt stöd till bönderna för att producera. Mjölksubventionerna försvann 89 tror jag. Stödet till bönderna finns kvar, men riktas inte längre till produktion av mat, utan av produktion av landskap mm, just de saker som moderniseringen av jordbruket undergrävde.

Trots att vi faktiskt kan öka vår konsumtion av industrivaror mycket mer än av mat, så har även industrin drabbats av överproduktion. Ökad automatisering och ständigt ökade insatser i produktionen gör att varje arbetare kan producera långt mycket mer än vad han eller hon kan konsumera. Därför "behövs" det inte så mycket folk i industrin. Redan för många år sedan ledde det till stor överproduktion i de "tunga" näringarna, gruvor, stålverk, kärnkraft, flygplan och skeppsbyggnad (EU började som en "kol och stålunion). Även här gick staten in med en massa pengar för att stimulera produktion. Men eftersom det trots allt inte behövs så många supertankers så fick man så småningom skippa den typen av subventioner,. Men vi har sett linknande för bilindustrin i stort sett hela världen i samband med recessionen.

Nu verkar turen kommit till tjänstesektorn. På kort tid har det införts Rut och Rot avdrag och nu vill man också satsa 5,6 miljarder kronor på en halvering av restaurangmomsen. Det är således en statsangelägenhet att vi lagar mindre mat hemma och går mer på krogen - det är mer pengar än vad hela miljö-och naturvården får i Sverige. Snacka om prioriteringar....


Det är minst fyra problem med den här typen av stöd:

1. Den fördelningspolitiska profilen av dessa subventioner är helt bakvända. Det är i stort de som redan har det väl ställt som profiterar från Rut, Rot och billigare krogbesök (skall vi kalla det för Rest?).

Av gruppen som tjänar över en miljon kronor köper drygt 14 procent hushållsnära tjänster. I gruppen under, 800 000 till en miljon kronor i inkomst per år, är andelen som begärt rut-avdrag 10 procent. I snäppet under, 600 000 – 800 000, har 7 procent begärt avdrag.För varje inkomstgräns nedåt minskar sedan andelen. Vid inkomster under 280 000 kronor om året är andelen under en procent.De 10 procent i samhället som tjänar mest, står för 41 procent av de begärda rut-avdragen (SCB).

2. De bygger på en desperat önskan om att hålla igång tillväxten. I stället för att bejaka att världen kan fungera utan tillväxt så motiveras alla dessa stöd med argument om mer tillväxt. Men varför skall vi ha det? Allra värst i det perspektivet är Rotavdraget som leder till stort slöseri av resurser när folk bygger om och bygger om. Sannolikt bidrar det till att blåsa upp både bostadspriserna och priserna på byggnadsarbeten. (efter att jag skrev det här så kom det en artikel i SvD som beskriver just det.

3. De syftar till att "marknadsanpassa" ännus större delar av våra liv, dvs få en allt större del av vårt privatliv bli styrt av marknadstänkande - och därigenom "skapa nya marknader". Det vill säga, något som gjordes tidigare inom familjen, i den privata sfären, tex städa hemmet eller laga mat, skall plötsligt bli betalda tjänster utförda av proffs. Hur mycket mer av våra liv skall bli till salu?

4. Rent allmänt är det dålig politik att satsa pengar på branscher som inte kan klara sig utan stöd. Till sist insåg vi att det var meningslöst att subventionera varvsindustri och stålverk. Varför skall vi nu subventionera städare, byggjobare och restauranter?

Liten uppdatering: Staten betalade ut 14 miljarder i Rut och Rot...2010