Relationsmat - en skapande motståndsrörelse

Matfabriken kräver likriktning. Allt ska se likadant ut, smaka likadant och inget får sticka ut. Den bygger också på odlingsmetoder som bekämpar biologisk mångfald hela vägen från åkrarnas omgivande landskap till våra matsmältningsorgan. Effekterna på hälsan är på så sätt ett symptom på ett sjukt livsmedelssystem mer än bara ett resultat av industriell bearbetning.

Det finns de som gör annorlunda. Driften på den biodynamiska gården Blümlhof i Bayern är mycket mångsidig, där finns får, mjölkkor, grisar, bin, höns och grönsaker, fruktträd och spannmål. Gården som drivs av två familjer är ett andelsjordbruk. Sådana finns också i Sverige även om vi är ett underutvecklat land i detta avseende. Andelsjordbruk bygger på att konsumenter abonnerar på sin mat under en säsong eller ett år och betalar för sin mat i förväg, vilket ger gården en större ekonomisk trygghet. När vi besöker gården under lågsäsong i januari finns ett imponerande sortiment av

På Blümlhof är det mångfald som gäller.

potatis, äpple, lök, vitlök, rotfrukter, rättika, fältsallat, rödkål, persilja, rödbetor, havrerot, grönkål med flera grönsaker, mjölk, smör, ägg, honung, nötkött, griskött, korv, lammkött samt råg-, korn- och dinkelmjöl. I de flesta andelsjordbruk får medlemmarna en bestämd mängd mat i veckan, men på Blümlhof får medbönderna, som de kallas, själva ta eller skörda på fält det som de anser sig behöva medan de betalar samma månadsavgift oavsett hur mycket de tar. De måste inte bidra med arbete men ibland ber bondefamiljerna om hjälp och då brukar alltid några ställa upp. Någon deltagare har dåligt med pengar och bidrar istället med mer arbete. 

Blümlhof ingår i en motrörelse till den industriella maten, eller kanske snarare en motståndsrörelse. Den kallas ibland för relationsmat och omfattar sådant som REKO-ringar, bondens marknad, gårdsbutiker och annan direktförsäljning av mat samt andelsjordbruk och andra typer av gemensam odling. Det som förenar dem åt är strävan att återskapa relationer mellan bonde och konsument och mellan människa och natur. Däremot går det olika långt i detta.

De olika typerna av direktförsäljning har fokus på just den direkta relationen mellan bonde och konsument och minskar konkurrensen, vi jobbar själva med relationsmat på denna instegsnivå. De grönsaker och det kött vi producerar på gården säljer vi antingen direkt till konsument på gården eller via REKO-ring. Ann-Helen jobbar också ideellt som en av flera administratörer i Sveriges största REKO-ring, REKO Boländerna i Uppsala. Det är rätt mycket jobb att vara både producent och konsument inom relationsmaten. För konsumenten är det nästan alltid dyrare och besvärligare att handla. Öppettiderna är begränsade, utlämningen av den förbeställda REKO-maten är på en särskild plats och tid och utbudet är begränsat. REKO-ringarnas platser för utlämning av den förbeställda maten är ofta en stor parkeringsplats i något köpcentrum med ganska låg mysfaktor. Är man medlem i ett andelsjordbruk får man betala för sin mat i förskott, vilket är en trygghet för odlaren, men man vet inte riktigt vad man får i sin andelsmatpåse och dessutom kan det vara så att man behöver delta i det praktiska arbetet på gården.

Gemensamhetsodlingar av olika slag går längre genom att helt enkelt ta bort hela klyftan mellan produktion och konsumtion, mellan producent och konsument. Gruppen Matvärn har 3300 medlemmar på sociala medier. Precis som REKO-ringarna är den rätt lös i kanterna och saknar central styrning eller utvecklad ideologi. På facebook skriver man i ett något redigerat citat: 

”Här gör vi mat tillsammans, en del odlar potatis, andra har gemensamma höns, åter andra turas om i varandras trädgårdar med ogräsröj och sådd. Man kan vara med av vilken anledning som passar, en ser beredskapen som viktig, en annan älskar att göra ost när man är fler, åter andra hittar nya vänner som nyinflyttad. Det finns dom som ser detta som djupa betraktelser om utveckling och andra som bara känner att det kul att göra något tillsammans, alla är lika välkomna.” 

Blümlhof står som en hybrid mellan direktförsäljning och gemensamhetsodlingar.

Så varför deltar folk inom relationsmaten? Utan tvekan spelar just relationer en viktig roll. Konsumenterna tycker att det är viktigt att veta varifrån maten kommer, hur den är producerad och av vem. De vet hur hönsen, korna, grisarna och lammen har det. Många vill också hjälpa en småskalig bonde. Men det finns också en annan aspekt – kvalitén. En stor butik inom någon av de tre kedjorna kan ha upp till 30 000 olika matvaror, men trots detta överväldigande utbud så är det en rad produkter och kvalitéer som man inte klarar av att hantera. I vår REKO-ring kan vi erbjuda hönsägg från olika lantraser och även ägg från vaktel och anka, mjölk från kor som enbart äter gräs och där kalvarna får gå med sina mammor under de första månaderna, alldeles nyskördade grönsaker, hantverksmässig ost, chark och bröd, nymalt mjöl av lantsorter, sortren honung, ett mycket stort antal olika detaljer från nöt, gris, hjort, vildsvin, lamm och ibland även ren.

Relationsmaten innebär också att konsumenten måste lära laga mat på riktigt eftersom det inte finns särskilt mycket halv- och helfabrikat. Det är i sig är en viktig och nyttig lektion i att förstå kopplingen mellan jordbruket, råvaran och maten på tallriken. Ingår man i ett andelsjordbruk eller i någon form av gemensamhetsodling, ingår det ofta praktiskt arbete. Det är en möjlighet att lära sig odla tillsammans med andra människor. Det finns också studier som visar att människor som får sin mat från andelsjordbruk och liknande, visserligen har ett betydligt mindre utbud att välja på, men ändå äter betydligt mer varierat och näringsmässigt bättre.

Relationsmaten produceras där människor bor och de kan i många fall se effekterna av djuren och odlingarna i landskapet, de kan diskutera maten med bonden och bonden kan få nya kunskaper från konsumenten. De nya kanalerna kan hjälpa mindre lantbrukare och livsmedelsproducenter att finnas kvar och nya att starta. De bidrar också i större utsträckning till den lokala ekonomin. Här finns en grund för att hushålla med lokala resurser och för att utveckla ett hållbart ekosystem. Detta kan leda till ett varierat mosaiklandskap med en stor variation av grödor, träd och perenna växter samt djur av olika slag. Det innebär också betydligt fler människor på landsbygden. Med mer relationsmat kommer maten se olika ut beroende på var i landet vi befinner oss. Kanske kan det på allvar växa fram spännande regionala matkulturer?

Relationsmaten låter ofta gullig och oförarglig, och är det kanske ofta. Få av de som köper vår sparris på REKO-ringen i Uppsala är nog matrevolutionärer. Men den kan också vara en murbräcka, ett sprängstoff, eftersom den inte passar in i det rådande livsmedelssystemet. Undersökningar med människor som engagerar sig i alternativa sätt att producera eller konsumera mat, visar att de inledningsvis betonar hälsan och miljön som skäl för sitt engagemang, men det leder ofta till nya ställningstaganden som går mycket längre än de ursprungliga. Man värderar social gemenskap och att bidra till den lokala ekonomin samt blir aktiv i jordbruks- och livsmedelspolitik. Att på ett handgripligt sätt delta i de olika stegen i matens skapandeprocess i samarbete med andra blir ett sätt att få mer makt och kontroll. Det handlar om ta makt från de stora företag som kontrollerar livsmedelskedjans alla led, hela vägen från de insatsmedel som jordbrukarna använder till butikerna. Det handlar om kontroll över sin egen näringsförsörjning, om samarbete med andra och i slutändan också om politisk makt. Relationsmaten och den ultraprocessade maten representerar på så sätt två olika livsmedelssystem och i grund och botten två olika samhällssystem. 

 

Texten är andra delen av en artikel skriven av Ann-Helen Meyer von Bremen och undertecknad publicerad i tidskriften Balder. Första delen finna att läsa här