Sunday 27 December 2015

Bönder och konsumenter förena er

År 2009 introducerades tjugo tusen nya matprodukter på butikshyllorna i USA. De flesta var godis, snacks, drycker och andra mycket processade livsmedel. Dessa tjugo tusen produkter skall konkurrera med mer än tre hundra tusen produkter som redan säljs. Konkurrens om affärsutrymme är en orsak till att industrin investerar starkt i nya produkter. Ett annat skäl är att det är lättare att tjäna pengar på nya och omformulerade produkter. Det är ironiskt att samtidigt som det finns så många produkter på marknaden har våra verkliga val minskat. Sakerna på affärshyllorna är blandningar och omformuleringar av samma huvudingredienser, råvaror som framställts av de fem viktigaste industrigrödorna, vete, majs, socker, soja och palmolja. Med tillsatta smakämnen och konsistensgivare samt ett färgglatt paket kan man göra under.

Det finns inte mycket för industrin att tjäna på lågförädlade varor och mat som äts i mer eller mindre samma form som de lämnar gården, som potatis och morötter. Industrin och affärskedjorna är mer intresserade i mat som kräver omfattande processande eftersom de kan ges unika varumärken och ”profileras” till olika kundsegment, vilket ger mycket högre vinstmarginaler. Det är därför chipshyllan i affären är minst fem gånger större än potatishyllan och det är därför du kommer se mycket mer reklam för olika flingor än för rågmjöl. Alla dessa faktorer gör att hela vårt livsmedelssystem är riggat till nackdel för råvaror och matlagning i hemmet. Alla aktörer i kedjan  har intresse av att vi köper industriprodukter istället för att laga mat själva.

Alla aktörer? Nej faktiskt inte. Det finns faktiskt ett gemensamt intresse mellan bönder och konsumenter. För samtidigt som det svenska folket lägger mer och mer pengar på mat i kronor (inte att förväxla med att vi lägger en minskande andel på mat), så får bönderna en minskande andel av de pengarna.  





Ja det är faktiskt inte bara andelen av priser som blir lägre för bönderna, för de allra flesta produkter har priserna sjunkit rejält (vilket i stor utsträckning kan förklaras av den ökade produktiviteten i jordbruket).


Sammantaget så finns det allt mer och mer pengar mellan bönderna och konsumenterna. Detta borde underlätta en situation där bönderna kan se mer till kvalitet och konsumenterna kan ägna sig åt att laga mer mat (och kanske jobba lite mindre?). För att det skall hända måste vi se relationen mellan bönder och konsumenter lite mer som...
....en relation, helt enkelt!



(tabellerna är gjorda av mig baserat på statistik från Jordbruksverket). 

Friday 25 December 2015

Pyspunka i Afrika

Nu drar det rastlösa kapitalet vidare till säkra hamnar, som amerikanska statspapper. De så kallade tillväxtekonomierna visade sig vara mindre attraktiva än man räknat med.

Afrika klarade finanskrisen rätt bra, och i viss mån tjänade nog flera afrikanska länder på den, för investerare och afrikaner i andra länder började bygga skyskrapor i Nairobi och Addis Ababa. Men nu dar kapitalet från Afrika samtidigt som råvarupriserna har fallit.

Lovsångerna och överdrifterna om det afrikanska undret var utbredda bara för några år sedan. Anders Borg sade till Kenyas president Kenyatta:  
Uppvuxen i en tid av afrikanskt välstånd, skulle Borgs barnbarnsbarn ställa frågan: ”farfarsfar, är det sant att Afrika en gång var fattigt?”
Jag punkterade de där vanföreställningarna redan för mer än ett år sedan.

Utöver råvaror och vilda djur har inte Afrika sådär jättemycket att erbjuda den internationella marknaden. Tillverkningsindustrin och jordbruket är mycket svagt utvecklade, och även om en del fantiserar om att Afrika på något magiskt sett skall hoppa över rationalisering av jordbruket och industrialismen och gå direkt till någon form av IT eller serviceekonomi, så saknat det scenariot helt och hållet realism. Det hindrar givetvis inte att det finns ett antal moderna serviceföretag som lyckats, som M-Pesa i Kenya eller Nigerias filmindustri.
 

Monday 7 December 2015

Vad är egentligen ekonomi?

Jag fick en fråga om vad som borde in i skolornas ekonomiundervisning av en person som gör sitt examensarbete till lärarexamen. Hon skriver så här: "den bild som eleverna har när de kommer till mig är att ekonomi handlar om pengar och när jag läser i de kursplaner jag har stött på så handlar ekonomiundervisningen i dag till stor del om pengar, vinst och tillväxt. Ekonomi betyder ju egentligen hushållning med begränsade resurser och jag vill med min uppsats se hur begreppet ekonomi används i läroplanerna."

Så här svarade jag:
Den gängse bilden av "ekonomin" är att det är någon form av självreglerande lagbundet system som leder till rationell hushållning. I stället borde utbildningen visa i hur stor utsträckning det som framställs som logiskt och rationellt och till och med rättvist är utryck för samhälleliga relationer, inte minst makt.

Marknader, äganderätt, aktiebolag, banker, ränta, arbetsgivaravgifter och pengar är alla samhälleliga skapelser som utformats för att tjäna vissa syften.

Genom att samma pengar kan användas till så vitt skilda saker som att köpa människors arbete, barn, sex, hälsa, plastbyttor, en levande varelses gener, musik, träd, uran, fiskar, framtida generationers miljöutrymme, forna generationers spinnrockar och rätten att släppa ut koldioxid så invaggas vi i föreställningen om att alla dessa saker är utbytbara och att dessa transaktioner är rättvisa, vilket de självklart inte är.
det är givetvis en kortversion....

...och jag är väl medveten att vissa typer av sexhandel är förbjuden, vilket bara understryker riktigheten i mitt argument. Organhandel är också förbjudet, och slaveri. Ränta var förbjudet i forna tider och är fortfarande inom islam så vitt jag vet. "Barn" kan inte heller köpas, men "att kunna få barn" kan köpas. Min poäng är att det är samhälleliga konventioner som bestämmer allt det där, och lika absurt som vi tycker det är med slaveri kan framtida generationer kanske tycka att vår handel med utsläppsrätter är. Eller att vi inte ger naturen något annat värde än vad det kostar att skövla den.  

Tuesday 24 November 2015

Dagens menyn

För att förstå den globala livsmedelssituationen kan man göra en meny som reflekterar vad som genomsnittsmänniskan äter.  Det skulle kunna se ut så här:
  • Frukost: te eller kaffe med socker och mjölk, äter tre skivor bröd (eller en spannmålsbaserad gröt) på vilka du stryker vegetabiliskt matfett och ett sött fruktbaserat pålägg.
  • Lunch: tortilla och två potatisar (eller kassava, jams eller sötpotatis), med en tomat och en lök stekt i vegetabilisk olja. En gång i veckan äter du en liten fisk till.
  • Middag: Kokt ris med en stuvning av bönor, kål och en liten bit kött. Du avrundar med en banan, ett äpple eller en halv mango.
  • På kvällen dricker du ett mycket litet glas läsk eller en skvätt öl med rostade jordnötter eller sojabönor som tilltugg.


Vi äter cirka 1.8 kg mat om dagen. Om vi ser till kalorierna kommer 46 % från spannmål (med ris och vete 19 % vardera), 18 % från animalier, 10 % från vegetabilisk olja, 8 % från socker, 5 % från rotfrukter, 3 % från vardera grönsaker och frukt, alkohol 2 %  samt 5 % från övrigt (fisk, skaldjur, ärtor, alger osv). Om vi ser till protein och fett spelar animalier en mycket större roll; de förser oss med 45 % av allt fett och 39 % av allt protein.

Viktiga förändringar 1961-2009
Sedan 1961 har det globala kaloriintaget ökat med 29 %, från 2 189 kcal till 2 831 kcal. Förändringarna i kosten kan formuleras på många olika sätt — och ge rätt olika rubriker i tidningarna. Den totala konsumtionen av kött ökade 300 % mellan 1961 och 2009. Men säger det mycket om hur mycket mer kött vi äter per person? Vi har ju också blivit många fler, så ökningen av köttkonsumtionen har varit 110 % per person i samma period. Men sen äter vi ju också totalt sett mer så andelen kött i vår kost har ökat med 63 % i samma period. Konsumtionen av grönsaker har ökat betydligt mer, med hela 300 % per person, vilket knappast ger några rubriker. Den mest anmärkningsvärda förändringen är konsumtionen av vegetabilisk olja som har ökat åtta gånger under samma period, och har fördubblat sin andel i kosten. Vi får nu mer kalorier från vegetabilisk olja än från kött. Detta är ett förhållande som borde få större uppmärksamhet, inte minst som två tredjedelar av oljan kommer från sojabönor och oljepalmer.


Wednesday 4 November 2015

Svenska bönder köper fulsoja men vill att vi skall köpa svenskt.

Det är bedrövligt att de svenska bönderna som anser att den svenska staten och folket skall köpa svenskt, och bara produkter som följer svenska regler, gladeligen köper fulsoja istället för de svenskodlade proteinfodren.

Huvuddelen av det proteinfoder som svenska djur äter är importerat, och har varit det under en längre tid. Men det går att producera proteinfoder här också. Jag har hört ropen på svenskodlat protein så länge som jag varit engagerad i jordbruket, dvs snart fyrtio år (tiden flyger...). Man har lanserat sojaodling med jämna mellanrum, och användning av rapskakor, musselmjöl, alger, restprodukter från etanoltillverkningen  mm. Men inte minst är det odling av foderärter och åkerbönor som skall greja det.

Så det borde vara en jättebra nyhet att skörden av ärter och bönor 2015 är hög, kanske upp till 50 procent mer än tidigare år som ATL rapporterar 3 november. Men när bönderna nu lyckas med en rekordskörd av ärter och bönor, vad händer då.  Ja då är det ingen som vill betala för dem. Det är ju trots allt billigare med sojabönor från andra sidan jordklotet.

Mikael Jeppson spannmålschef för Lantmännen, som ägs av svenska bönder, säger att det inte nödvändigtvis blir mer ärtor och bönor i deras foderblandningar eftersom de måste kunna konkurrera med sojabönor.
- Optimeringen [med det menas troligen någon självständig enhet inom koncernen eller möjligen ett dataprogram...] använder de råvaror som ger den billigaste blandningen utifrån uppställda kvalitetskrav på fodret och där ser vi inte att ärter är speciellt konkurrenskraftiga till dagens prisnivå.
Han menar att exporten av ärtor och bönor till Fjärran Östern eller medelhavsländerna måste öka. Detta är inte ett öde som är unikt för ärtor och bönor. Den proteinrika restprodukten från Lantmännens etanolfabrik, Agrodrank, exporteras också i stor utsträckning; mer än hälften exporterades 2011, det år jag hittat siffror från.

Det är bedrövligt att de svenska bönderna som anser att den svenska staten och folket skall köpa svenskt, och bara produkter som följer svenska regler, gladeligen köper fulsoja istället för de svenskodlade proteinfodren. Men det är väl så en fri marknad skall fungera om man skall vara krass. Och det är man - det kallas för att vara företagare. Cirkusen med proteinfodret visar med all tydlighet att det är en rent igenom ekonomisk fråga om svenska grisar och kor kommer äta soja från Brasilien eller inhemskt foder.

Det visar också hur ytliga Lanmännens stora ord om miljön är. Sannolikt vet "optimeringen" inte vad miljö eller etik är.


Själv skulle jag också slå ett slag för att korna kan klara sig med gräs och örter av alla de slag, det är trots allt det som kor är skapta för. Och varför inte vitklöverensilage till höns och grisar? Vi kunde gott dra ner på proteinfodret överlag och låta djuren växa lite långsammare, det vore bättre både för dem och för oss. Men återigen, vad djuren äter eller inte äter i det konventionella produktionssystement bestäms bara av en sak, om det är konkurrenskraftigt (läs billigt) eller inte.

TILLÄGG 6 November: Det finns en hel del bönder, inte minst de ekologiska, som visar att det går bra att klara sig utan importerat proteinfoder, de skall ha all heder för det!

Friday 30 October 2015

Lokala livsmedelsstrategier för hållbar utveckling


Allt fler blir medvetna om att dagens matproduktion och konsumtion måste förändras. Skälen är många och olika aktörer har olika utgångspunkt. Problemen omfattar sociala, kulturella, ekonomiska, ekologiska förhållanden samt etik och hälsa. En del intresserar sig främst för några av frågorna medan andra har kan ställa sig bakom de flesta punkterna av nedanstående problembild:

  •           utslagning av det svenska jordbruket, särskilt i vissa regioner
  •           utarmning av landsbygden, ekonomiskt, socialt och kulturellt
  •           jordbrukets miljöpåverkan i form av övergödning, spridning av naturfrämmande ämnen, påverkan på biologisk mångfald och landskap, djurvälfärd och livsmedelssystemets stora bidrag till växthuseffekten
  •           en mycket stor sårbarhet i vår livsmedelsförsörjning, både i primärproduktionen och genom hela livsmedelskedjan
  •           hur prisfokusering och andra drivkrafter i livsmedelskedjan leder till ohälsosam kost
  •           frikopplingen av vår mat från de landskap, och ekologiska sammanhang vi lever i
  •           jordbrukets och matproduktionens stora beroende av fossil energi på alla nivåer, från konstgödsel till globala transporter
  •        bristen på fungerande kretslopp mellan stad och land.

Det stora intresset för ett bättre livsmedelssystem märks på marknaden i form av ett ökat intresse för ekologiskt, veganskt, närodlat, rättvisemärkt, småskaligt mm. Det pågår arbete för att öka andelen av t.ex. lokala varor i den vanliga handeln, men det finns också många projekt som söker nya former för produktion, distribution och konsumtion samt initiativ som är av mer politisk karaktär.

Några av de instrument som kan användas.
Vissa initiativ är inriktade på stadsodling, koloniträdgårdar, skolträdgårdar och andra sätt att stärka människors relation till matproduktionen. Andra betonar utveckling av lokal och regional gastronomi och småskalig livsmedelsförädling. Nya former för marknader – exempelvis Bondens Marknad, upphandling av ekologiska och lokala livsmedel, samt direkt samarbete mellan konsumenter och producenter, som lokal andelsmat, har fått stor uppmärksamhet. Skötsel av värdefulla landskap, bevarande av åkermark, kretslopp mellan stad och land (kompostering och biogas från matavfall), ekologiska städer och ekobyar är andra ingångar till en lokal livsmedelsproduktion.

Lokala livsmedelsstrategier för uthållig utveckling
Lokala livsmedelstrategier kan enligt oss vara ett kraftfullt verktyg för att styra samhället mot en mer uthållig utveckling. För att leda dit bör strategierna innefatta mål och åtgärder för lokal produktion, förädling och konsumtion, ökad regional självförsörjning; upprätthållande av kulturlandskapet & skapande av nya kulturlandskap; sysselsättning och bosättning på landsbygden; sammanhang stad och land; mat, energi, folk, avfall och miljövård och biologisk mångfald. Strategierna kan vara ett verktyg för att uppfylla flera av FN:s sjutton ”hållbara utvecklingsmål” vilka nyligen antogs (särskilt mål 2, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13, 14 och 15).

För att bli effektiva behöver strategierna innefatta marknader, regelverk, rådgivning och forskning, företagande och kompetens, social gemenskap, lokala finansiella tjänster och andra ekonomiska instrument samt lokal politik, t.ex. översiktsplaner och policy för användning av åkermark. De kommer sannolikt också innehålla nya eller nygamla samverkansformer.
Det finns en rad förhållanden på nationell nivå och EU-nivå som påverkar, eller begränsar en lokal livsmedelsproduktion, allt ifrån skatter och upphandlingsregler till frihandelsavtal. En lokal livsmedelsstrategi kan försöka göra det bästa av de ramar som finns, men också bidra till att rita om den politiska kartan.
Vad betyder orden?
Lokal kan betyda väldigt olika saker för olika människor och i olika sammanhang. En lokal strategi kan vara för en by, en bygd, en kommun, ett län eller en region. För att få full effekt bör den innefatta en politisk nivå.
Livsmedelsstrategi kan betyda mycket olika saker från att vara begränsad till kostfrågor till att omfatta hela livsmedelssystemet och dess stödjande funktioner. Vi använder termen i denna bredare innebörd. Strategi är att definiera en övergripande målsättningen och hur den skall nås.
Steg på vägen
Vi anser att följande är viktiga steg för att utveckla strategierna:
-             inventering av aktörer, resursflöden och balanser (kr, kg, näringsämnen och energi) för mat och jordbruk, lokalt och regionalt
-             omvärldsanalys, trender samt riskanalys – vilka händelser eller vilken utveckling kan helt ändra förutsättningarna?
-             identifikation av fyrbåkar — de goda exemplen som redan finns lokalt, eller på annat håll
-             mobilisering av medborgare, organisationer och näringsidkare
-             utformande av strategi med mål, process och tydligt politiskt ansvar, integrering i annat planarbete
-             planer på olika nivåer och för olika aktörer
-             uppföljning, utvärdering.

Wednesday 28 October 2015

Jordbruksmarkens värden och roll

Jag har just läst en utmärkt skrift från Jordbruksverket, Kommunens möjligheter att bevara och utvevkla jordbruksmarkens värden, författad av Hillevi Eklund och Krister Sernbo på Ekologigruppen. Den riktar sig till kommunerna för att de har en mycket viktig roll med sin möjlighet till fysisk planering i översiktsplaner och detaljplaner. Kommunerna äger också ofta betydande arealer jordbruksmark.

Rapporten skriver att:
"Paradoxalt nog har svenska jordbruksmarker i vår tid inte det ekonomiska värde som gör det självklart att bevara dem för jordbruk. Värdet styrs av en mängd globala och lokala faktorer, till exempel EU:s jordbrukspolitik, den globala marknaden och den kraftiga urbaniseringen. Eftersom vi kan vara säkra på att jordbruksmarken på sikt kommer att vara ovärderlig för oss, behöver vi hitta strategier och åtgärder som bevarar jordbruksmarkerna för framtiden."

Men man går längre än så, rapporten tar ett helhetsgrepp på frågan, och diskuterar jordbruksmarkens betydelse för naturvård, rekreation och landsbygdsutveckling. Särskilt intressant att den diskuterar andra saker kommunerna kan göra utöver planläggning. Man nämner till exempel upphandling av lokal mat och ekologisk mat, att skapa platser för lokala marknader och att främja tätortsnära odlingar samt stadsodling. I egenskap av markägare kan kommunerna styra hur marken används.

Man kan t.ex. kräva att marken odlas ekologiskt. Minst lika viktigt är att den används mångsidigt för att skapa mer mångfald. Göteborgs Stad äger hälften av jordbruksmarken i kommunen, och av den brukas 75 procent ekologiskt. "Stadsnära odling kan bidra med såväl mat som blommande växter för fjärilar, humlor och bin. Vi måste också undvika att exploatera det småskaliga odlingslandskap som vi har kvar." skriver Göteborgs stad

Utöver rapportens många goda förslag skulle utvecklingen av lokala livsmedelsstrategier vara ytterligare ett sätt att skapa uthållig utveckling och balans mellan stad och land. Jag återkommer till dem i nästa bloggpost.

Thursday 15 October 2015

En Kaffe Matte, tack!



Det är fler människor som odlar och plockar vårt kaffe än alla de som arbetar i det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin tillsammans! Hur dyr skulle kaffekoppen vara om de hade samma löner som svenskarna?

Tillsammans med finnarna dricker vi mest kaffe i världen, cirka åtta kilo per person och år.  Omräknat till koppar blir det tre koppar om dagen eller drygt tusen koppar per år. Omräknat till pengar handlar det om en marknad på fem miljarder kronor (i butik, räknar vi priset på caféerna är det mycket mer). Vi importerar kaffe för cirka 4 miljarder årligen, men eftersom vi också exporterar kaffe kan vi anta att det kaffe som säljs för fem miljarder köps för kanske tre miljarder (det skall ju rostas och paketeras i Sverige). Om vi i sin tur räknar med att odlarna får cirka två tredjedelar av världsmarknadspriset och att arbetskostnaderna är ungefär två tredjedelar av odlarnas pris, så betyder det att arbetsersättningen för att odla och skörda vårt kaffe är cirka 1,3 miljarder årligen.

Det uppges allmänt att cirka 20 miljoner människor är engagerade i kaffeodlingarna, som odlare eller som plockare. Och det odlas kaffe på cirka 10 miljoner hektar mark. Sverige importerar ungefär en procent av världens kaffeproduktion, vilket i så fall betyder att 100 000 hektar mark används till att odla svenskarnas kaffe och 200 000 människor arbetar med att odla och plocka det.

Om vi slår ut de 1,3 miljarder som vi betalar för odlarnas och plockarnas arbete på 200 000 personer så blir det 6500 kronor per person och år. I själva verket får nog odlarna avsevärt mycket större del av kakan och plockarna mindre, i alla fall på de stora kaffeodlingarna (se nedan).  

Jag får något lägre siffror om jag räknar på världsproduktionen av kaffe (8,4 miljarder kilo) * odlarpriset (18 kr/kg) / 20 miljoner arbetare = 7 500 kronor per person av vilket kanske två tredjedel kan anses vara för arbete, dvs cirka 5 000 kronor per person och år. Eller om vi vänder på det: odlarna av kaffe skulle behöva få mer än femtio gånger mer betalt för att närma sig svenska årslöner.

Kaffeplockar i Vietnam uppges tjäna så lite som 15 000 dong om dagen, vilket motsvarade 10 kronor per dag. Från Guatemala rapporteras att kaffeplockarna tjänade i genomsnitt 33 kronor om dagen och att de arbetade mer än 46 timmar i veckan. Men den egentliga lönen är mycket sämre för i de flesta fall hjälpte deras barn eller maka dem med skörden utan att få någon lön alls. Om plockarna fick samma löner som svenska arbetare skulle det kosta cirka 2500 kronor att plocka en svensk årskonsumtion. Med liknande påslag i procent i alla led som idag skulle svenskens kaffeköp i affären kosta minst 10 000 kronor om året, i stället för de 500 kronor det kostar idag.

Ett annat sätt att se fakta på är att det är fler människor som odlar och plockar vårt kaffe än alla de som arbetar i det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin tillsammans!

Vi exploaterar inte bara andra människors arbete utan också deras naturresurser. Den areal som det svenska kaffet odlas på är större än den areal vi själva använder till potatis och ungefär lika stor som den mycket kritiserade sojan för svenskt bruk odlas på, och långt mycket större än den areal som används till att odla palmolja för den svenska marknaden.  

Vattenfotavtryck
Vi hör ofta siffror om hur mycket vatten det går åt för att producera olika produkter, det uppges tex att ett kilo kött förbrukar 14 000 liter vatten. Samma miljöekonomer som räknat ut det har beräknat att det går åt 140 liter vatten för varje kaffekopp vi dricker. Vår kaffekonsumtion motsvarar då 140 000 liter vatten per person och år. Det motsvarar då 10 kg nötkött (eller 700 kg morötter!), men medan köttet innehåller värdefullt protein och energi innehåller kaffe i stort sett ingenting.

Njut av koppen, brorsan. Men kom ihåg att det är mycket ojämlika maktförhållanden som gör att du kan njuta av den.

Data:
Det mesta data ovan kommer från Naturskyddsföreningens kampanjunderlag Vem betalar priset för ditt kaffe? som jag deltog i att ta fram underlag till.

Det är svårt att räkna på det här. Odlarpriserna varierar mycket både mellan länder, beroende på kvalitetet och mellan olika år. Och “odlarpriset” är inte alltid det pris som odlarna får, utan ibland det pris som ett exporterande handelsföretag får. Statistiken över antalet person som arbetar i kaffenäringen är ofullständigt, särskilt i de länder där småbönder står för större delen av produktionen. Jag har själv arbetat med småbönder som odlar kaffe. Även om kaffet har varit den viktigaste grödan är det svårt att säga hur mycket arbete som läggs ned på odlingen. Många småbönder har småjobb vid sidan av. Och även småbönder kan anställa en behövande kusin i plockningen, och kusinen tar med sina barn och systerns barn i odlingen. International Coffee Organization anger att 20 miljoner människor är engagerade i kaffeodling och plockning.  I Afrika beräknas cirka 10 miljoner bönder odla kaffe, 4 miljoner i Asien, en halv miljon i Centralamerika och en och en halv miljon i Sydamerika. Cirka 3 miljoner lantarbetare arbetar i kaffesektorn, varav de allra flesta i Central och Sydamerika. Det är sannolikt att inte alla de tjugo miljonerna jobbar heltid, men motsvarande uträkningar om hur lång tid det tar att plocka kaffe stöder att det i stora drag är så här många människor engagerade. Plockarna är ofta säsongsarbetare, men de flyttar sig mellan olika regioner allteftersom kaffet mognar och arbetar därför en stor del av året.  

En skicklig plockare i en kommersiell odling kan plocka hundra kilo kaffebär om dagen vilket motsvarar ungefär femton kilo rostat kaffe. Det tar alltså drygt en halv dag att plocka genomsnittssvenskens årskonsumtion av kaffe. I sämre skötta odlingar där buskarna ger låg skörd,
kan plockningen ta betydligt längre tid, mer än en dag.

Sen måste man hela tiden hålla tungan rätt i munnen när det gäller priset, är det för de råa bären, för de torkade bönorna eller för rostat kaffe? Det sker ju arbete och omvandlingsförluster i alla led (t.ex så blir ett ton gröna bönor cirka 850 kg rostat kaffe).

Siffrorna och mina uträkningar skall tas med en nypa kaffe, de kan säkert vara 25% fel, men det spelar egentligen inte så stor roll, eller hur?

En annan — viktigare — invändning är att om arbetslönerna var femtio gånger högre skulle 1) kaffekonsumtionen minska drastiskt och/eller 2) odlingarna skulle rationaliseras på samma sätt som vi har mekaniserat vårt jordbruk. Skuggkaffeodlingar på branta sluttningar skulle slås ut och monokulturer på öppna fält skulle ta över produktionen eftersom det är där man kan mekanisera skörd och andra odlingsåtgärder som beskärning. Dvs det är ett helt orealistiskt scenario att kaffeodlingen skulle se ut som den gör med kraftigt höjda priser. 

Men det tar inte bort värdet av att tänka tanken ”om…”