Jag har funderat mycket på det paradoxala vad gäller bättre infrastruktur i glesbygden. Det är i det närmaste en ryggmärgsreaktion att man ökar möjligheterna på landsbygden genom att bygga mer vägar. Men samtidigt är det ju så att vi har byggt ett fantastiskt vägnät och järnvägsnät - och lik förbaskat så avfolkas ju landsbygden. I själva verket är det ju så att de länder som har mest och bäst vägar och järnvägar, har mest avfolkad landsbygd. Det verkar som att de vägar som byggs för att underlätta för folk i glesbygden lika mycket används för att flytta folk därifrån. Tydligast tycker jag det blir vad gäller handeln. När vägarna var dåliga så fanns det små affärer överallt. När vägarna är bra så slås alla små butiker ut och handeln centreras till enorma köpcentrum i länshuvudstaden, t.ex Karlstad (Bergvik) eller Uppsala (Boländerna). Och sen är det frågan om VEM som tjänar mest på vägarna? Läs mer på min engelska blogg.
Wednesday 22 June 2011
Friday 17 June 2011
Tillväxt utan ökade utsläpp forfarande mest en dröm
Nedanstående diagram visar med all tydlighet hur starkt koldioxidutsläpp och ekonomisk tillväxt följer varandra. De enda perioder med minskade eller bara stillaståedne utsläpp är när ekonomin går dåligt. Trots det så fortsätter förnekarna att säga att vi måste ha mer ekonomisk tillväxt för att klara koldioxidmålen.
Läs gärna fler av mina inlägg om tillväxt och energi på svenska eller engelska
Högprofilprojektet a One Tonne Life, med en svensk familj som skall komma ned på ett ton koldioxidutsläpp per år, har just avbrutits. Ett ton är ungefär den nivå vi behöver komma ned på för att begränsa de allra värsta skadorna från klimatförändringar. Som bäst kom de ned på 1,5 ton. Men då skall man komma ihåg att detta bara innefattar de utsläpp som familjen själv kan påverka. Så arbetsplatsernas, skolornas och samhällets koldioxidutsläpp är inte medräknade. Samhällets utsläpp beräknas till 2 ton per person och år. Och I övtigt så har beräkningarna varit "snälla" snarare än skeptiska, Läs mer
Läs gärna fler av mina inlägg om tillväxt och energi på svenska eller engelska
Högprofilprojektet a One Tonne Life, med en svensk familj som skall komma ned på ett ton koldioxidutsläpp per år, har just avbrutits. Ett ton är ungefär den nivå vi behöver komma ned på för att begränsa de allra värsta skadorna från klimatförändringar. Som bäst kom de ned på 1,5 ton. Men då skall man komma ihåg att detta bara innefattar de utsläpp som familjen själv kan påverka. Så arbetsplatsernas, skolornas och samhällets koldioxidutsläpp är inte medräknade. Samhällets utsläpp beräknas till 2 ton per person och år. Och I övtigt så har beräkningarna varit "snälla" snarare än skeptiska, Läs mer
Recently released emission data from IEA. Reproduced from "Skeptical Science".
Subscribe to:
Posts (Atom)