Vertikala odlingar - inget ljus i tunneln

Återigen har media rapporterat hur smarta inomhusodlingar i staden skall försörja världen med lokala grönsaker odlade på ett hållbart sätt. Men det enda som är smart med dessa odlingar är marknadsföringen. Vertikala odlingar kräver väldigt mycket elektricitet och varje kvadratmeter odlingshylla kräver minst 10 gånger så stor yta för energiproduktion. Växthusgasutsläppen är mångdubbelt högre än för frilandsodlingar.

Företaget Grönska* har fått Stockholms innovationsstipendium för ” Ett yteffektivt odlingssystem för inomhusbruk för lokalt producerade örter och grönsaker. Målet är att revolutionera hur vi konsumerar och producerar mat i staden.”

Låt oss granska ”yteffektivt”. Vad menas med det? Ja, de flesta menar nog att det sparar mark, att det går åt mindre med mark än om man odlar på åkrarna. Vi ges ju bilden att det är brist på mark och då måste det vara viktigt att använda marken så effektivt som möjligt.

För konstljusodlingar av sallad, kryddor och andra småblad går det åt cirka 250W per kvadratmeter om man använder energisnåla LED-lampor (ändrat länken 16/1). Det skulle gå åt betydligt mer om man skulle odla tomater eller potatis. Ljuset behöver lysa cirka 12 timmar om dagen. Det ger ett energibehov per kvadratmeter odlingsyta på 3000 Wh. Detta motsvarar en årlig energiförbrukning på 1095 kWh. Var skall den energin komma ifrån? Om vi följer det miljövänliga och högteknologiska spåret är det solenergi som gäller. Solpaneler i Sverige kan leverera sisådär 140 kWh per kvadratmeter och år.

Det betyder att man behöver en yta av solpaneler som är nästan 8 gånger större än odlingsytan för att producera den bruttoenergi som åtgår för inomhusodlingar med konstljus. Och då pratar vi bara om energin för ljuset. Det tillkommer avsevärt energibehov för ventilation och temperaturreglering (mestadels kyla eftersom det blir så mycket värme från lamporna). Vi har heller inte tagit hänsyn till att solpanelerna inte alls levererar ström i samma takt som den förbrukas i odlingen utan att det tillkommer stora energiförluster för lagring av solenergi.

Att odlingen kräver en skuggareal av minst tio gånger odlingsytan är säkert fortfarande en underdrift. Det är väl inget problem säger optimisten. Solpanelerna kan läggas på tak och annan improduktiv mark? Men de solpanelerna skall redan driva mobiltelefoner, serverhallar, diskmaskiner och Teslor. Skall vi driva våra odlingar med konstljus talar vi om stora energimängder och i stora delar av världen är det åkermark som kommer täcks med solpaneler. Det händer till och med i det glesbefolkade Sverige där 6 hektar prima åkerjord i Halland kläs med solpaneler.

Så hur kan man påstå att det är ett ”yteffektivt” sätt att odla på?

I marknadsföringen påstås också att systemen sparar vatten. Det är möjligt att de gör det, men då jämför man vatten av dricksvattenkvalitet med regn, och det är inte särskilt meningsfullt.

Inte heller är de klimatsmarta. En vetenskaplig rapport kommer till att växthusgasutsläppen från odling av bladgrönt med konstljus är minst 6 kg CO2 per kg sallat, avsevärt högre än för traditionella växthus och fem gånger mer än från frilandsodlingar. Om vi tänker oss att en vuxen kvinna skall få sitt kaloribehov från 15 kg sallat om dagen (Gud förbjude!) skulle hennes växthusgasutsläpp från denna sallat motsvara 90 kg CO2 per dag, eller 32 ton om året, tre gånger mer än svenskens totala utsläpp. Det skulle till och med vara dubbelt så höga utsläpp jämfört med att hon bara åt 1,7 kg biff (vilket Gud också förbjude!) för sina dagliga kalorier.

Det är deprimerande att media och de så kallade ”vetenskapsjournalisterna” aldrig kritiskt granskar alla dessa nya teknofixar, utan man agerar megafoner åt kommersiella företag och ibland åt forskare som vill ha anslag.

De som förespråkar intensiva odlingar, fiskodling på land, algodling eller andra snabbmetoder att få fram mer mat (t.ex. GMO grödor) för ofta fram argumentet att det behövs för att försörja en snabbt ökande befolkning och att det råder brist på åkermark. Men i stora delar av världen, t.ex. i Sverige, råder det ingen som helst brist på åkermark. De fattiga som svälter är de sista som kommer att ta del av inomhusodlade grönsaker, odlat kött och alger eller fiskar odlade i bassänger.

Överlag handlar det om en övertro på att ny teknik skall fixa allt (inte bara livsmedelsförsörjningen), ett ämne som Ann-Helen Meyer von Bremen och jag utvecklar vidare i en essä för magasinet Tiden som tar form dessa dagar.

Extra: Fysikprofessorn David Keith vid Harvard räknar i ett mycket underhållande inlägg ut att hans småskaliga LED odling av sallad orsakar utsläpp på 50 kg CO2 per kg sallat samt använder 100 gånger så mycket energi och kostar 5-8 gånger mer än frilandsodlad sallat.

Extra-Extra: Den som är sugen kan redan nu köpa en container med en komplett vertikal odling för det facila priset av 85 000 dollar och en årlig energiförbrukning på 36 000 kWh. Den lär kunna producera cirka 500 små sallatshuvuden i veckan, vilket motsvarar ungefär en människas kaloriförbrukning. Glöm inte att bygga solpaneler på 300 kvadratmeter och skaffa tjugo (nu gissar jag bara) Tesla Powerpack.

Extra-Extra-Extra: Att energiförbrukningen är stor för konstljusodlingar kan användas av Polisen i dess jakt på marijuanaodlare (de verkliga pionjärerna på området).

– Det brukar bli betydligt dyrare elräkningar. Vi kontaktar ibland elbolagen för att se om det är något som sticker ut, berättar Jonas Wendel på länskriminalens narkotikarotel i Stockholm till Dagens Nyheter 2013-05-03

* Jag har givetvis inga invändningar mot att de unga entreprenörerna i företaget Grönska vill odla basilika i krukor i en källare i Hammarbyhöjden. Det jag reagerar på är den orimligt stora uppmärksamhet som ges den typen av initiativ och särskilt att de framställs som ett smart miljöval och relevanta för att försörja befolkningen med mat.