Lustgas: den stora datatvätten
Beräkningarna av utsläppen av lustgas och metan och hur de bidrar till
växthuseffekten är skakiga och har mycket stor osäkerhet. Det får anses vara en
form av datatvätt när man tar dessa orena data och har dem som underlag
för granskad forskning som gör anspråk på att kunna säga hur stora
växthusgasutsläppen är från vårt jordbruk och vår kost.
En forskningsartikel från Brasilien redovisar den hittills enda
forskning som faktiskt mätt lustgasavgång från kors urin på betesmark i
Brasilien. Hittills har Brasilien använt FN:s klimatpanels (IPCC)
standardfaktorer för beräkningarna av lustgasavgång från betesmarken. Denna
artikel finner att 0,2 % av kvävet (N) omvandlas till lustgas, vilket är en
tiondedel av de utsläpp som IPCC har som standard. IPCC självt anger att utsläppen kan variera
mellan 0,7 % och 6 % av totalt N i gödsel och urin, men när det inte finns
mätningar används 2 %. I ett slag har lustgasutsläppen från Brasiliens 200
miljoner kor som går på bete minskat med 90 %. Snacka om utsläppsminskning!
Och det är inte bara i Brasilien
som verkliga mätningar ger helt andra resultat än schablonerna. Forskning i Storbritannien visar att de verkliga
utsläppen från urin och gödsel är mindre än en fjärdedel av IPCC:s
standardvärden. När Nya
Zeeland räknade om lustgasutsläppen baserat på mätningar av verkliga utsläpp
istället för IPCC:s standardiserade emissionsfaktorer minskade mjölkproduktionens lustgasutsläpp med 60 %.
En meta-analys av 422 studier av lustgasutsläpp från åkermark som
gödslats med naturgödsel eller konstgödsel kommer fram till att utsläppen från
mark som gödslats med kompost är avsevärt mindre än IPCCs standardfaktorer och
utsläppen från mark som gödslats med konstgödsel och flytgödsel betydligt större
än IPCCs beräkningar.
Annan forskning visar att det
inte alls är ett linjärt förhållande mellan tillförd N och lustgasutsläpp, vilket också förutsätts i de olika modellerna.
Man antar således exempelvis att lustgasutsläppen blir lika stora per kg N när
man tillför konstgödsel eller gödsel oavsett gödselgiva. Men forskning visar att utsläppen per kg N ökar med
ökad gödselgiva. De stora
utsläpp som idag tillskrivs djur som betar naturbetesmarker är därför sannolikt
mycket överdrivna, medan utsläppen från intensivodlade grönsaker eller spannmål
underskattas.
Det är oroande att forskare
använder IPCC:s standardsiffror för lustgasutsläpp (och metan) till underlag
för beräkningar av utsläpp av koldioxidekvivalenter per kg kött, eller per kg
morot eller per kg vete. Eller för att jämföra utsläppen av växthusgaser från
ekologiskt odlat vete i förhållande till konventionellt odlat.
Det är ännu mer skrämmande att
det sedan finns forskare som använder dessa så kallade livscykelanalyser och
bygger modeller som påstås visa hur stora växthusgasutsläpp som svenskarnas
livsmedelskonsumtion innebär, eller hur stora utsläppen är från det svenska
jordbruket. Ofta presenteras resultaten med decimalers noggrannhet.
Modellerna och uträkningarna må
vara hur bra som helst, men om indata är så skakigt borde inte resultaten
presenteras som fakta utan som diskussionsunderlag eller liknande. Det blir som
en sorts motsvarighet till pengatvätt. Man tar oren data och förvandlar dem
till ren granskad forskning.
*
När man förbränner en kolatom bildas en molekyl
koldioxid, som i sin tur väger 3,66 gånger mer än kolatomen. Detta enkla
förhållande gör det lätt att beräkna hur stora CO2 utsläppen blir vid förbränning av kol, olja eller
gas. I jämförelse med detta är metanets och lustgasens kretslopp oerhört
komplicerade, och det är verkligen svårt att generalisera data på det sätt som
görs.
I fallet med koldioxidutsläppen är det uppenbart att
huvuddelen av utsläppen kommer ifrån fossilt kol och att mänsklig verksamhet är
huvudorsaken till utsläppen. I fallet med metan och lustgas försöker IPCC göra
en tydlig skillnad mellan antropogena och icke antropogena utsläpp.
För lustgas anses de antropogena utsläppen av kväve från jordbruket
motsvara knappa 40 procent av alla lustgasutsläppen från land. Jordbruket upptar emellertid en nästan lika stor andel av landytan och
det måste anses rätt sannolikt att den mark som nu är åker och betesmark skulle
ha avgivit avsevärda mängder lustgas även utan jordbruket, på samma sätt som
den mark som inte används för jordbruk avger stora mängder lustgas. Att kalla
alla jordbrukets lustgasutsläpp för antropogena blir därför gravt missvisande.
Det stora tillskottet av kväve till det biologiska
systemet är konstgödseln följt av lustgas som bildas som biprodukt vid
förbränning. Att minska tillförseln av kväve via konstgödsel förefaller vara
den helt avgörande åtgärden för att minska jordbrukets utsläpp av lustgas. Det
skulle också ge kaskadeffekter i jordbrukssystemet. Antalet spannmålsuppfödda
djur som gödtjurar, kyckling och gris kommer att minska och kväveinnehållet i
djurgödseln kommer också att minska. Lustgasutsläppen från djurhållningen kommer
därför att minska kraftigt om tillförseln av konstgödsel begränsas kraftigt.
Först publicerad
2 maj 2018, uppdaterad 30 december 2019.