Mindre kött är inte lösningen på matproblemen

debattartikel refuserad av Expressen, läs mer om det här.   

Den enda mediastorm som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har varit utsatt för var när han vägrade säga att vi borde äta mindre kött. Det visar hur ”ät mindre kött” har blivit den mat och jordbruksfråga som dominerar debatten. Att Sverige helt saknar krisberedskap för matförsörjningen, att vi i rasande takt förlorar biologisk mångfald och att strukturrationaliseringens orkan fortsätter med oförminskad styrka ges liten uppmärksamhet.  

Även jämfört med miljöeffekterna av andra delar av våra liv får animaliekonsumtionen helt orimlig uppmärksamhet. Den som köper en ny Tesla framsställs som miljöhjälte medan den som äter kött är ett miljösvin. Detta trots att nya miljöbilen på fem år orsakar minst lika mycket utsläpp av växthusgaser som ett halvt livs köttätande.   

Vi får också höra att animaliekonsumtionen är ett växande problem. Men faktum är att svenskarnas animaliekonsumtion är lägre nu än 1960. Antalet kor har minskat kraftigt och växthusgasutsläppen från animalieproduktionen minskar kontinuerligt.

Argumenten för en kost utan animalier brukar grunda sig på jämförelser där den som inte äter kött ersätter det med bönor av olika slag, framför allt sojabönor. Samtidigt brukar man tala om miljöproblemen med de stora sojaodlingarna för foder. Men om vi skulle ersätta alla animalier med soja skulle odlingarna behöva vara precis lika stora som de är idag. I verkligheten är det dock inte sannolikt att den som avstår från animalier kommer att äta så mycket bönor. Och om kött, smör, mjölk och ost ersätts med nötter, avocado, färdigmat, vegetabilisk olja och växthusgrönsaker är miljövinsten liten eller ingen alls.

Det görs stor affär av att kött är ineffektivt, dvs att man får ut mindre mat genom att ge foder till djur. Visst kan det vara så, men djuren kan också omvandla restprodukter och gräs som vi människor inte kan äta till högvärdiga proteiner. Och är mängden kalorier eller protein per ytenhet verkligen det mest intressanta måttet för vad vi skall äta? De flesta grönsaker är till exempel mycket ineffektiva både vad gäller proteiner och kalorier, skall vi då inte äta dem? Om det är effektivitet vi vill ha skall vi äta palmolja, sojabönor, socker och spannmål. De är de grödor som ger oss mest mat per ytenhet.

Det är också säreget att effektivitetsivrarna inte kritiserar att det finns fler nöjeshästar än mjölkkor i Sverige (förtydligat 22 januari att det var mjölkkor som menades), för att inte tala om allt det som hundar och katter äter, hur effektivt är det?

Att bedöma kosten endast efter effektivitet eller växthusgasutsläpp är lika förödande för kultur och gastronomi som att bara bedöma den efter näringsvärde eller pris. Det är att reducera maten till en själlös aktivitet med endast tekniska funktioner.

Det är lämpligt att genomsnittskonsumtionen av kött minskar. Men betydelsen av denna åtgärd har helt tappat proportionerna. Hur vi producerar, processar, handlar med, lagar och äter mat är viktigare än om råvarorna är animaliska eller vegetabiliska.

Jordbruket och maten står inför en rad stora utmaningar och dras med stora miljöproblem. En del av problemen har att göra med den industriella djurhållningen, en produktion som på inget sätt bör försvaras. Användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel, minskningen av den biologiska mångfalden, patentering av utsäden, globaliserade livsmedelskedjor, en ökad sårbarhet och minskad gastronomisk och kulturell mångfald är andra stora problem vilka riskerar komma i skymundan genom ett ensidigt fokus på minskad animaliekonsumtion. En ekologiskt väl anpassad djurhållning kan vara en del av lösningen snarare än ett problem.

Gunnar Rundgren
Bonde, författare till Den stora ätstörningen