Ekens intelligens

Ekarna vid Värtaverket, foto: Ann-Helen Meyer von Bremen

När Fortum skulle bygga ett nytt värmeverk i Värtan stod det några uråldriga ekar i vägen. Efter många om och men fick man anpassa byggnaden efter ekarna för att få bygga. Och det var väl fint. 

I takt med urbaniseringen och den tillhörande industrialiseringen sprider sig en natursyn som ser det mesta i naturen som objekt, ungefär som ekarna. Man fäster ofta vikt vid symbolåtgärder men klarar inte av att ta in större sammanhang som den natur som ekarna hör hemma i. Eller hur vi människor hör hemma i den naturen.

Det finns också en ironi i hur olika natur värderas beroende på var den finns och vems natur det är. Återigen är ekarna ett utmärkt exempel. De skyddade ekarna står utanför ett gigantiskt trädkrematorium, där man bränner upp miljontals träd varje år (1,3 miljoner kubikmeter flis för att vara exakt). Hur skogarna i Ryssland, Norrland, Baltikum och Moçambique där man tagit ut bränslet ser ut eller behandlas bryr sig de flesta stockholmare inte om. Sannolikt har de inte ens en aning om var värmen och elen kommer ifrån*.

Någon enstaka gång blossar det upp ett intresse för att vår konsumtion leder till avverkning av regnskog, skövling för gruvdrift eller usla arbetsvillkor i fjärran länder. Men det saknas insikt om att det inte är enstaka dåliga exempel utan att vi är strukturellt beroende av just detta för livsstil. 

En del vill lösa detta genom att bygga ut teknosfären ytterligare med smart resurssnål teknik. Men de missar att den där smarta tekniken i de allra flesta fall bara lägger sig som ytterligare ett lager på vår redan alltför stora resursanvändning. Trots videokonferenser och skype reser vi mer än någonsin. Trots vattenkraft, kärnkraft, vind och sol eldar vi mer ved än någonsin (tyvärr verkar inte vind och sol ersätta kärnkraften heller).

Minst lika allvarligt är att varje nytt lager i vår komplexa civilisation skymmer den materiella, sociala och biologiska verkligheten och det blir allt svårare för folk att förstå sammanhang.

Andra vill lösa problem genom bojkott av vissa varor (t.ex. palmolja) eller att införa hållbarhetscertifieringar för allt som säljs på marknaden. Precis som med ny smart teknik kan de givetvis i sig vara rimliga. 

Vår vedhög. Foto: Gunnar Rundgren

Men grundproblemet är att vi  fjärmar oss från naturen och vårt beroende av andra människor, vilket vidmakthåller dessa avgrundsgap i vår verklighetsuppfattning. 

För den som hugger sin ved själv i den skog den vandrar i blir det ganska uppenbart hur mycket arbete det ligger bakom, att det kan vara bra att spara på energi och att driva ett hållbart skogsbruk. 


På det stora hela tror jag att det bara går att få en djupare förståelse av hur människan är en del av naturen genom att själv erfara det på olika sätt. Detta är givetvis enklare om folk lever mer i och med naturen än om de lever i en urbant segregerad bubbla.
   

Egen ved är kanske inte ett realistiskt alternativ för stockholmarnas värme. En början vore dock att man återskapar stadiga relationer mellan de som behöver värmen och de landskap som producerar den.


* Ann-Helen Meyer von Bremen och jag nyligen skrev ett reportage om energiomställningen i Tiden.  

Titta bortom gårdsgrinden - del I

När vi diskuterar matens klimatpåverkan är det oftast jordbrukets klimatpåverkan vi diskuterar. Men då glömmer vi att en avsevärd del av matens klimatpåverkan finns i andra delar av livsmedelssystemet.

Den svenska livsmedelskedjan står för cirka 13 % av den totala energianvändningen, och av kedjans användning står jordbruket för mindre än en femtedel (se diagram). Liknande siffror från USA kommer till att jordbruket står för endast 14 % av energianvändningen i livsmedelskedjan. 

Mest anmärkningsvärt är kanske att hushållens energiförbrukning utgör en så stor del. Av den förbrukningen motsvarar matlagning, kyllagring och diskning ungefär lika stora delar. Kylning och frysning av mat har ökat kraftigt och har skapat helt nya rätter och konsumtionsmönster sedan massintroduktionen av kylskåp och frysar efter andra världskriget. I Storbritannien uppskattas att 2,5 % av alla växthusgasutsläpp kommer från kylning i olika former (Tara Garnett, Food Policy 36 (2011) S23–S32). Två andra viktiga matrrender är ökningen av uteätande och ökningen av färdiglagad mat av alla de slag, och de flesta sådana rätter är idag kylda eller frysta.

Man kan också jämföra de olika produktkategoriernas bidrag till vår kaloriförsörjning och den energiförbrukning som är kopplad till denna. Då ser man att grönsaker, frukt och fisk förbrukar en betydligt större andel av energin än andelen de tillför vår föda, medan kött och mjölk står för ungefär lika stor del, dvs runt en tredjedel. Bröd och spannmål är ”energieffektiva” – de förbrukar 14 % av energin men ger oss en tredjedel av kalorierna. Det är ingen tillfällighet att att spannmål har utgjort ryggraden i de flesta kulturers matsystem.

Siffrornas mest betydelsefulla budskap är att det spelar en stor roll för livsmedelskedjans energiförbrukning var, vilken typ av mat och hur man äter. Det är ännu tydligare i liknande undersökningar från USA. Där ligger man ”före” Sverige i andelen färdigmat och andelen uteätande.

Jag tycker att energianalysen i sig är värdefull. Man kan också räkna om det hela till klimatpåverkan. En överslagsberäkning ger följande:  Om vi beräknar ett genomsnittligt koldioxidutsläpp från energin på 0,34 kg per kWh (ett genomsnittligt EU-värde för elektricitet, enligt Bryngelson et al 2016) skulle energianvändningen i kedjan efter jordbruket motsvara cirka 1 ton koldioxidekvivalenter per person och år, vilket kan jämföras med växthusgasutsläpp av maten som den ser ut på gården på cirka 1,5 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Sammanlagt skulle det bli 2,5 ton koldioxidekvivalenter. Uppgifter från Finland uppskattar stegen efter gården till mer än en tredjedel av utsläppen och i Storbritannien har de uppskattats till mer än hälften, så den här siffran på cirka 40 % verkar sannolik.

Om man ser hela vår matförsörjning som ett system är det tydligt att en stor del av matens energianvändning och klimatpåverkan är resultat av ett system snarare än att vissa jordbruksprodukter har hög eller låg klimatpåverkan. Andelen kyld och processad färdigmat i kosten är minst lika viktigt som andelen vegetabilier eller andelen animalier för hur stort vår energianvändning och vårt klimatavtryck är.

Data om livsmedelskedjans energianvändning som är underlag för diagramen från Christine Wallgren & Mattias Höjer, Eating energy - Identifying possibilities for reduced energy use in the future food system, Energy Policy 37 (2009).

Kommentar: Man kan invända att Sveriges energimix har lägre växthusgasutsläpp än EU-genomsnittet, och att man därför inte skall använda den omräkningsfaktorn. Jag tycker att det för närvarande finns goda skäl att använda EU-genomsnittets värden, dels för att energimarknaderna är allt mer integrerade och dels för att energi är en internationell handelsvara. Sverige importerar t.ex. sopor från andra EU-länder och dessa räknas som förnyelsebara bränslen och vi importerar träbränsle från Baltikum och Ryssland. El köps och säljs via kablar till kontinenten där vi köper dansk vindkraft och tysk kolkraft. I själva verket kunde man med viss rätt använda det globala genomsnittet och därigenom visa högre utsläpp. EU-länder importerar i dagsläget träpellets från USA för att öka sin andel förnyelsebar energi – medan amerikanerna bränner sin egen olja och gas, och vi importerar en mycket stor del av våra konsumtionsvaror från Kina och andra länder med höga utsläpp.

Skräpmat - en optimal energilösning?

Jag har jobbat vidare med mina analyser av energiåtgången för vår mat, och uppdaterat mitt mest lästa - och kritiserade blogginlägg. Mina nya uträkningar visar att energiinsatsen är
0,6 gånger kaloriutbytet för oljor och fett
2,5 gånger för socker och sötningsmedel
3,5 gånger för spannmålsprodukter
6,7 gånger för kött
7,7 gånger för mjölkprodukter
8,2 gånger för grönsaker
i mat som konsumeras i USA.


Det finns en massa osäkerhetsfaktorer och siffrorna inkluderar INTE energin i restauranger eller hem för matlagning, ej heller energin för färdigrätter i affärerna så det egentliga utbytet är SÄMRE. Ta alltså dessa siffror med en nypa salt, och citera dem inte som sanningar med decimaler. Däremot så tror jag att relationerna mellan olika livsmedel är relativt rättvisande. Eftersom det mesta av energin går åt i lagring, förädling och transport och inte i själva jordbruket blir det lätt så att energitäta livsmedel och sådan som inte behöver hanteras i kylkedjor ger ett betydligt bättre utbyte. Socker, oljor och spannmål är både energitäta och enkla att lagra. Den största felkällan är nog för sötningsmedlen, för siffrorna för energiåtgång inkluderar inte läsk, öl och andra drycker, medan energiinnehållet i sockret i läsken finns med som kalorier.

Man kan konstatera att de som äter skräpmat nog energioptimerar kosten. Kanske det faktum att fattiga verkar överkonsumera junk food inte är så orationellt i ett kortsiktigt perspektiv?

Skjut  nu inte budbäraren. Jag känner mig ungefär som Wilbur O. Atwater (du kan ladda ner en intressant artikel om honom här), han som uppfann kaloriätningen av mat. Han konstaterade att två flaskor vin gav dagsbehovet av kalorier. Problemet var att han var aktiv i den religiösa nykterhetsrörelsen och blev utfryst av sina kollegor där. 

De tomma kalorierna är de stora resursbovarna

På grund av det stora behovet av mark för odling av foder så drar många slutsatsen att de som i dag är hungriga skulle få mer mat av att rika länder åt mindre kött. Men det är i stort ett felslut. Visst behöver köttproduktionen begränsas av miljöskäl, men de största miljövinsterna finns i att minska konsumtionen av alla de tomma och dyra kalorierna och det stora svinnet.

Hur det vi äter påverkar möjligheterna att föda en växande befolkning handlar det här inlägget (som är det fjärde inlägget* om hur vi kan föda världen) om. 

Det är självklart att olika matvarors produktion tar olika mycket resurser i anspråk. Det som främst diskuteras är kött, där det bland annat föreslagits köttskatt (Jordbruksverkets förslag om det fanns i Hållbar köttkonsumtion). Invändningarna är att det går åt mycket mark, energi eller vatten för att odla djurfoder och att det sker stora utsläpp av växthusgaser från djurhållningen, främst metanutsläpp från nötkreatursuppfödningen. 

Inlägget diskuterar inte om det är principiellt etiskt fel eller rätt att döda djur för att äta. Om man anser det så är ju den andra diskussionen rätt ointressant.

Vår köttkonsumtion har ökat kraftigt, och det gör den i alla länder där inkomsterna ökar. Brasilianarna äter exempelvis redan mer kött än svenskarna och kinesernas köttkonsumtion har ökat från mindre än 4kg per person 1960 till mer än 50 kg i början på 2000-talet.

En stor del av åkermarken används för foderodling. Enligt Lester Brown (Hungerns planet) används 35% av spannmålsarealen till foderodling. I Sverige odlas foder på cirka 70 procent av åkerarealen (vi exporterar faktiskt betydande mängder foder varje år, samtidigt som vi importerar annat foder, och kött). Huvuddelen av spannmålen går till uppfödningen av grisar och kyckling. Det är främst de djurslagens kött som ökar globalt. Kor, får och getter kan och bör äta gräs och utgör då ingen direkt konkurrent till människan om mat. Men i ökad utsträckning får de också spannmål och annat kraftfoder, till exempel soja.

Vi äter nästan 10 gånger mer kyckling än för 50 år sedan!

Medan mängden kött ökat så har andelen av matkostnaderna som läggs på animalier inte alls ökat, utan tvärtom. I början på 1900-talet använde ett hushåll i Stockholm 54% av sina matpengar på animalier, med i början på 2000-talet var animaliernas andel av kostnaderna nere på 37%. Det är i själva verket att kött har blivit så billigt som förklarar varför konsumtionen ökar. Och det har blivit billigt genom två huvudorsaker: Priserna för spannmål och soja har minskat kraftigt (se diagrammet nedan) och djuruppfödningen har industrialiserats. En stor del av den ökade konsumtionen kan på så sätt sägas vara produktionsdriven snarare än konsumtionsdriven, det visas ju också av att kycklingkonsumtionen har ökar väldigt mycket snabbare än nötköttskonsumtionen.

 

Vi hör ofta att köttproduktion förbrukar mycket vatten. Men vad de flesta inser inte att man då räknar allt regn som faller på betesmarker som att djurproduktionen har ”förbrukat” det vattnet. Kor, getter eller får som betar naturbetesmark i Hälsingland, Namibia eller Montana går på mark som inte lämpar sig för växtodling då den är för kall, för mager eller för torr. Det skulle därför inte bli mer mat för att man tog bort de djuren, tvärtom.

Men utökningen av betesmark har på senare tid delvis skett i regnskog, vi har sett hur köttproduktionen expanderar i Amazonas, vilket är negativt för biologisk mångfald och växthuseffekten. Samtidigt har vi i Sverige, och i många andra länder, stora arealer naturbetesmark som inte utnyttjas, eller som har fått växa igen, tidigare betades också skogsmark. Vi använder bara några procent av den betesmark som användes för 150 år sedan. Det är i stort ekonomiska faktorer som avgör den här utvecklingen.

Så var det där med metangasutsläppen. Det är otvivelaktigt så att det pyser metan ur kor och andra idisslare, och metan är en potent växthusgas. Metanutsläppen från idisslarna motsvarar cirka 5% av växthusgasutsläppen, tillräckligt för att vi skall vara bekymrade. Metancykeln är komplicerad och det finns en rad faktorer som man behöver ta under övervägande:

1. Relationen ”naturliga” idisslare och tamdjuren. Om vi ersätter en älg med en ko så har vi inte minskat metanutsläppen nämnvärt eftersom båda är idisslare. Det beräknas att den amerikanska prärien var hem åt lika många bison som det nu finns kor på den, och metangasutsläppen var sannolikt liknande. Det är säkert så att vi globalt har fler tama idisslare än det antal av de vilda släktingarna som ersatt, men likväl så är det ett relevant perspektiv. Det är ju ökningen av metangasutsläppen som är ett problem.

2. Idisslarna utsöndrar metan genom att grovt material (gräs) behandlas av bakterier. Dessa bakterier kan producera metan också utan kor. Så finns samma bakterier också i termiter, vilka utsöndrar metan motsvarande en femtedel av allt metan som utsöndras av idisslare.

3. Utsläppen varierar mycket och de siffror som finns är mycket grova uppskattningar. Eftersom kunskapen om metanutsläppens inflytande på klimatet är ny har det knappt drivits någon forskning på hur man skall kunna minska utsläppen. Det är mycket stora variationer mellan olika produktionssystems metangasutsläpp.  

4. Naturbetesmarker kan binda avsevärda mängder koldioxid i form av ökad mullhalt. Denna kolinbindning kan i gynnsamma fall helt motverka metanutsläppens bidrag till växthuseffekten. Om betesmarken skulle plöjas upp för odling skulle koldioxidutsläppen bli mycket omfattande. Om den skulle planteras med skog skulle den sannolikt binda mer koldioxid.

5. Det faktum att risodlingar släpper ut ännu mer metan än korna diskuteras helt utan det fördömande tonläge som man använder för korna. 

Men som sagt, det finns skäl att vara oroad för kornas metangasutsläpp och försöka minska dem, t.ex. genom att äta mindre kött. Den ensidiga fixeringen vid utsläppen av växthusgaser leder till att man inte tar tillräcklig hänsyn till andra viktiga miljöfrågor och djurvälfärd. Man kan mycket väl mista unik biologisk mångfald om man bara bryr sig om växthusgaser, och det är bättre att stänga in djuren i stället för att låta dem gå ute om man vill kontrollera utsläpp.

Det finns ett direkt samband mellan vad vi äter och hur vi driver jordbruk. De traditionella jordbrukssystemen var ofta väl anpassade till landskapet och de ekologiska förutsättningarna. Landskap, matvanor och jordbruk hängde intimt samman och stödde varandra. Det kalla klimatet i Sverige gjorde det lämpligt att ha ett jordbruk med stor djurhållning, framför allt av kor som kunde äta gräs som bete eller hö. Vilket ledde till vår mjölkbaserade blandkost. I många torra områden blev nomadiserande betesdrift den bästa ekologiska anpassningen, och ledde till en kost bestående av kött, blod och mjölk. Asiens konstbevattnade risodlingar kunde föda stora befolkningar på en liten areal och medgav ingen stor djurhållning, utöver de många bufflarna som användes som dragdjur. De kulturerna har haft en låg köttkonsumtion, men i vissa fall kompenserat det med mycket stor fiskkonsumtion (Japan). Medelhavets heta och karga bergslandskap passade bäst för träd och buskar av olika slag som oliver, nötter, vin och apelsiner.

Det är ingen tillfällighet att nästan inga jordbrukande samhällen har haft en helt vegetarisk kost. Det finns idag i princip inga exempel på uthålliga jordbrukssystem av baslivsmedel som är helt utan djur. Jag besökte en vegansk odling i Japan (Does vegan farming work?) som förvisso fungerade bra, men den producerade bara färska grönsaker och inte baslivsmedel som ris och bönor. Bortsett från de jordbruksmässiga problemen så skulle vi också få problem med näringsförsörjningen. Animalieproduktionen står för viktiga källor av protein och fett. Just fettet glöms ofta bort, trots att det globalt sett är den största bristvaran (av de tre stora protein, kolhydrater och fett). Med kraftigt minskad djurproduktion skulle vi få starkt ökad efterfrågan på vegetabilisk olja, med kraftig ökning av palmoljeproduktionen med tillhörande regnskogsskövling (palmolja är den viktigaste oljan globalt sett). Det här är inga argument mot att minska konsumtionen av animalier, men väl emot att skippa den.   

En blandad produktion av djur och växter i rätt proportioner har varit ett framgångsrikt sätt att öka produktionen och tillgången på mat, som i Indien och Mato Grosso i dag och i Sverige på 1800-talet. Många rådgivningsorganisationer propagerar för en sådan utveckling i Afrika, där jordbrukare och boskapsuppfödare oftast varit skilda åt och i många fall till och med olika folkslag. En ko eller några getter som äter foder som odlats i en växtföljd kan öka produktionen av mat, inte minska den. Höns och svin är effektiva på att ta hand om rester i bioenergi- och matproduktion – så gott som all produktion av vegetabilisk olja har djurfoder som biprodukt. I den mindre skalan kan de också utnyttja nischer i jordbrukslandskapet.

Det går utmärkt att bedriva ett uthålligt jordbruk med tillräckligt hög avkastning för att föda världen med en betydande köttproduktion. Ett sådant jordbruk behöver dock i första hand ha kor, getter och får och färre grisar och höns än vad vi har idag (på global nivå alltså).  En rapport från FAO från April 2013 drar slutsatsen att en övergång till ekologisk djurproduktion utan användning av kraftfoder skulle leda till en minskning av köttproduktionen, en bibehållen livsmedelsförsörjning och samtidigt kraftigt minska miljöbelastningen.

Det är inte bara kött eller inte kött som är meningsfullt att diskutera när det gäller möjligheterna att producera mer mat från marken. Rotfrukter producerar till exempel mycket mer mat per ytenhet än spannmål, men de är mer arbetskrävande och svårare att mekanisera, vilket är anledningen till att vi inte odlar mer av dem. Djuphavsfisk och växthusgrönsaker är exempel på livsmedel som är betydligt mer energikrävande än köttproduktion, så även ur energisynpunkt är den ensidiga fokuseringen på kött i debatten olycklig.

Åkermark används inte bara för mat: Cirka 6 miljoner hektar mark används för vinodling i världen, ännu större arealer för produktion av öl och sprit. 420 000 containrar med kaffe produceras i världen från minst 10 miljoner hektar. Sockerrör och sockerbetor odlas på cirka 25 miljoner hektar.

Den största ”vinsten” får vi om vi kraftigt minskar konsumtionen av de tomma kalorierna. I inlägget Öl, läsk och snacks är värre energibovar än kött visar jag att hur vi processar, distribuerar och lagar mat spelar större roll för energiförbrukningen än om råvarorna är vegetabilier eller animalier. Detta beror på att livsmedelsindustrin, distributionen och matlagningen tar den absolut största delen av energiförbrukningen. Så kallad "förädlad" mat och dryck står för den största energianvändningen. Inte nog med det, de tomma kalorierna utgör också 42% av alla livsmedelsutgifterna, enligt rapporten Vad kostar hållbara matvanor? från Folkhälsoinstitutet.

Det är fortsatt ett bra kostråd att äta det som kan produceras lokalt/regionalt på ett uthålligt sett. Och i Sverige innefattar det helt klart kött och mjölk. Ät ditt kött och drick din mjölk – med måtta.

*För att få fram mer mat kan vi utöka arealerna som vi odlar på och öka skördarna på de existerande arealerna. Vi kan också minska svinnet i hela livsmedelskedjan. Andra alternativ är att producera mat på annat sätt än genom odling, till exempel uthållig jakt och fiske, samlande av växter och syntetisk mat. Slutligen kan vi ändra kosten, det vill säga byta grödor till sådana som ger mer mat per ytenhet eller förändra våra matvanor till sådant som kräver mindre resurser, till exempel äta mindre kött. 

Texterna bygger i stor utsträckning på boken Jorden vi äter.

USA pissar i byxorna - igen

Vi hör många inslag som säger att USA - Saudi-Amerika - kommer bli oljexportör, att utvinningen av skifferolja och skiffergas helt ritar om kartan osv.

Studio ett säger just nu att skiffergasen kan göra USA självförsörjande på energi. Bortsett från de stora miljöeffekterna av utvinningen av skiffergasen så är dess bidrag till USAs och världens energiförsörjning överdriven.

USA:s energianvändning 2011

"Flödet av skiffergas är den största energiomvälvningen på 30 år och ritar om den ekonomiska världskartan " säger Dagens Nyheter (läs också Ny Teknik). Utan tvekan så innebär utvinningen av skifferolja och skiffergas (det finns en massa olika termer här och jag struntar i att förklara dem, eller använda dem helt korrekt...) en kraftig ekonomisk injektion till USA, och därigenom kan den nog sätta fart på tillväxten.

De stora gasmängderna har pressat gaspriset rejält i USA. Det är ju inte alls lika lätt att transportera och exportera naturgas som olja, vilket gjort att gaspriset rasat medan oljepriserna fortsatt ligger högt. Det har lett till en kraftig utveckling av vissa industrier i USA och man talar om att tillverkningsindustrin är på väg tillbaks till USA från Kina och andra länder där energin är dyrare. I Japan kostar naturgasen hela fem gånger mer än i USA. Själva utvinningen av dessa sk okonventionella källor skapar också massor med nya jobb - och nya problem.

Total balans av petroleumprodukter, inklusive gas

Men trots allt så är det hela våldsamt överdrivet. Som man ser av graferna (från EIA) är USA en stor nettoimportör av energi, främst olja. I dagsläget producerar USA cirka 1 miljon fat olja per dag från okonventionella källor, optimistiska analyser säger att det kan kanske nå 4 miljoner fat per dag. Det skall jämföras med dagens världsproduktion om 75 miljoner fat per dag. Kanske inte fullt så dramatiskt för världens oljeförsörjning men väl så värdefullt för USA. 

Importen av petroleumprodukter har minskat lite de senaste åren, men det kan också förklaras med att det har varit lågkonjunktur, den totala konsumtionen har ju också minskat. På lite sikt kommer också olje och gaspriserna närma sig varandra igen. Det beror dels på att det pågår stora investeringar i infrastruktur vilket gör att gasen kan exporteras eller att användas i större utsträckning för transporter. USA:s egna analyser pekar på att man också i framtiden kommer ha ett stort importberoende av oljeprodukter.

En annan sida av utvinningen av skiffergas och andra okonventionella källor är att själva utvinningen kräver mycket energi. Det betyder att man måste utvinna mer energi för att få samma nettoenergi till samhället, dvs Energy Return on Energy Invested är dålig, och den är sjunkande eftersom man redan tagit de bästa källorna i anspråk. Till råga på facklar man gas direkt vid källan och det är ofta betydande metanläckage vilket betyder att klimateffekten blir betydligt mer negativ än den kunde vara, och kanske lika illa som från det kol gasen sägs ersätta - trots det gapar papegojorna att det bästa USA kan göra för att minska sina växthusgasutsläpp är att satsa på gasen.  


Miljöeffekterna är mycket stora vilket lett till att flera länder har förbjudit sådan utvinning.
 
Rapporten Drill, baby, drill! (PDF) hävdar att skiffergas- och skifferoljeboomen i USA bara är en tillfällig bubbla som kommer brista inom några år, för att sedan krascha. Kjell Aleklett skriver:

"Ända sedan IEA presenterade sin World Energy Outlook 2012 i november har världspressen spridit nyheten att USA kan bli en större oljeproducent än Saudiarabien. Man har också skrivit om ökad produktion av skiffergas och produktionen har under några år ökat så mycket så att priset blivit så lågt så att det inte lönar sig att borra nya brunnar. Jag har tidigare berättat att borriggarna lämnar skiffergasfälten."

På det stora hela så gör nog USA det klassiska misstaget att tycka att det blir varmt när man pissar i byxan. Investeringarna i de okonventionella källorna är ett tecken på desperation blandat med spekulation. I ett samhälle drivet av evig expansion och en tro på att det går att hitta lösningar på alla problem, är pyramidspel av alla sorter lätta att sälja. 


Det tråkiga är att pga av dollarns och den amerikanska ekonomins särställning får vi alla hjälpa till med att städa upp efter dem. I jämförelse med USAs spekulation med vår framtid framstår Cypern som en mönstergosse.

Öl, läsk och snacks är värre energibovar än kött

Hur vi processar, distribuerar och lagar mat spelar större roll för energiförbrukningen än om råvarorna är vegetabilier eller animalier. Detta beroende på att livsmedelsindustrin, distributionen och matlagningen tar den absolut största delen av energiförbrukningen. Så kallad "förädlad" mat och dryck står för den största energianvändningen. 

Nedanstående graf visar energiförbrukningen per person i USA:s livsmedelssystem fram till och med konsumenten, dvs alla led från gården till butik.

Som synes är det olika typer av snacks, färdigmat, drycker och bageriprodukter som står för den största enrgiförbrukningen. I kategorien snacks och färdig mat döljer sig allt från chips till pizza och veggoburgare, och det är inte möjlig att sortera ut dem. Men det är värt att notera att:
- en tredjedel av hela energiåtgången utgörs av färdigmat och drycker
- drycker och färdigmat står för dubbla den sammanlagda energiförbrukningen av köttet.
- frukt och grönt av olika slag motsvarar mejeriprodukterna
- spannmål, som, i odling och lagring är energieffektiv och billig, utgör den viktigaste råvaran i en stor del av färdigmaten och dryckerna (majs sirap i läsk, korn till öl, spannmål till sprit, vete och majs till alla möjliga typer av snacks, pasta, pizza osv). Dvs något som är energieffektivt i odling kan i konsumentledet vara ett stort slöseri. 

Tittar man också på vad som händer med maten vid tillagning så blir bilden ännu mer komplex.

De 56 procenten är alltså den energi som redovisas i det första diagrammet. I det andra diagrammet lägger vi till mat som äts i restauranger och liknande och energin som används i hushållen. Den innefattar inte bara energi för tillagning, utan också för kyl och frys, diskmaskin och annat. Här ser vi att:
- Mer än en fjärdedel av all energi i matkedjan används i hushållen.
- 17 procent används i restaurantbranschen (man äter ute mer i USA än i Sverige).

Själva livsmedelssystemet inklusive, distribution och matlagningen spelar en större roll för energiförbrukningen än om vi äter animalier eller vegetabilier. Färska grönsaker förbrukar tex avsevärt mer energi per kalori än bönor och spannmål, men också än animalierna för både odling och hantering av dem är energiintensiv. Det betyder att det också spelar en mindre roll för energiförbrukningen i livsmedelskedjan om odlingen är ekologisk eller konventionell.

Framför allt så är den omfattande livsmedelsförädlingen, kyld och fryst mat stora energislösare. Teoretiskt skulle de kanske kunna spara energi i matlagningsledet, dvs om den redan är lagad så borde inte konsumenterna behöva använda så mycket energi. Men det är oklart om de verkligen gör det då de lagras i energislukande frysar, och mycket sådan mat också slängs.

Transporterna står för en blygsam del av all energiförbrukning, vilket skulle tala för att det inte finns så mycket att hämta i närodlat - vad gäller energi. Men det kan vara en förhastad slutsats, eftersom det närodlade för det mesta - men inte alltid - också betyder mindre industriellt och bearbetat.


Vad som står klart är att många debattörer behöver läsa på bättre.


Källa: Energy Use in the U.S. Food System by Patrick Canning, Ainsley Charles, Sonya Huang, and Karen R Polenske, Economic Research Report No. (ERR-94) 39 pp, March 2010

OBS. Det jag redovisar ovan handlar om energiförbrukning. Energiförbrukningen i livsmedelssystemet är en stor klimatbov, men inte den enda, det finns metangasutsläpp och lustgasutsläpp vilka inte är direkt kopplade till energiförbrukningen. Men det finns andra skäl än klimatskäl till att hålla koll på energislöseriet i vår livsmedelsproduktion.  
DN, UNT, UNT
SR SR2 HD SkD AB SvD SvD2 
Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17


Uppdatering 24 februari:
På grund av frågor rörande kategorin fryst och färdigmat i statistiken så skrev jag till USDA och frågade och fick nedanstående svar. Fryst och färdigt är således blandade rätter men inte en-ingrediens produkter. Dvs fryst kyckling ingår inte, medan grillad kyckling troligen ingår. Inte fryst broccoli, men wokblandning osv. Det är i linje med de slutsatser jag drog i blogginlägget redan tidigare.

The category that I named 'Snack, frozen, canned...' is very broadly defined. The five largest Industries this expenditure category purchase from are (NAICS in parenthesis):

Snack food manufacturing (31191)
Frozen food manufacturing (31141)
Fruit and vegetable canning, pickling, and drying (31142)
All other food manufacturing (31199)
Seasoning and dressing manufacturing (31194)

Some of these industries also are linked to other expenditure categories. For example, large expenditures on 'Fruit and vegetable canning, pickling, and drying ' are also attributed to the expenditure category 'Processed fruits and vegetables'. As for the single ingredient commodities you mention frozen whole turkeys as an example. This product would be in the 'Poultry products' category. More generally, you can look up product links to NAICS industries at the following web page: http://www.census.gov/eos/www/naics/product_classification/prodclassification.html .

Concerning the broader question about a trend to outsource food preparation to the processing industry, I have not seen an in-depth research report the examines this issue, but it is an important question that needs more research. I do discuss this topic in the following article:

http://webarchives.cdlib.org/wayback.public/UERS_ag_1/20110914000013/http://ers.usda.gov/AmberWaves/September10/Features/EnergyUse.htm)

Uppdatering 5 november 2013:

Jag har nu roat mig med att dela energimängderna från ovanstående rapport med kaloriinnehållet som de olika livsmedlen bidrar med. Vilket då ger relationen mellan insatt energi och den energi vi (i det här fallet amerikanerna) får från att äta just det livsmedlet. Då data är lite olika presenterat skall inte siffrorna ses som exakta. Den största skillnaden är att i kaloritabellerna alla råvaror av en viss grupp redovisas som en enhet, dvs grönsaker och frukt behandlas som en kategori oavsett om de är färska, frysta eller ingår i en färdigrätt. De visar att energiinsatsen är
0,6 gånger kaloriutbytet för oljor och fett
2,5 gånger för socker och sötningsmedel
3,5 gånger för spannmålsprodukter
6,7 gånger för kött
7,7 gånger för mjölkprodukter
8,2 gånger för grönsaker
Det finns en massa osäkerhetsfaktorer och siffrorna inkluderar INTE energin i restauranger eller hem för matlagning, ej heller energin för färdigrätter i affärerna så det egentliga utbytet är SÄMRE. Ta alltså dessa siffror med en nypa salt, och citera dem inte som sanningar med decimaler. Däremot så tror jag att relationerna mellan olika livsmedel är relativt rättvisande. Eftersom det mesta av energin går åt i lagring, förädling och transport och inte i själva jordbruket blir det lätt så att energitäta livsmedel och sådan som inte behöver hanteras i kylkedjor ger ett betydligt bättre utbyte. Socker, oljor och spannmål är både energitäta och enkla att lagra. Den största felkällan är nog för sötningsmedlen, för siffrorna för energiåtgång inkluderar inte läsk, öl och andra drycker, medan energiinnehållet i sockret i läsken finns med som kalorier.

Man kan konstatera att de som äter skräpmat nog energioptimerar kosten. Kanske det faktum att fattiga verkar överkonsumera junk food inte är så orationellt i ett kortsiktigt perspektiv?

Skjut  nu inte budbäraren. Jag känner mig ungefär som Wilbur O. Atwater (du kan ladda ner en intressant artikel om honom här), han som uppfann kalorimätningen av mat. Han konstaterade att två flaskor vin gav dagsbehovet av kalorier. Problemet var att han var aktiv i den religiösa nykterhetsrörelsen och blev utfryst av sina kollegor där. 

energi för dummies

I Butare i Rwanda möter jag lille Prosper som bär ved tillsammans med mamma och två syskon. Vi har kommunikationsproblem så jag vet inte säkert om de bär ved till sitt hem eller för försäljning, jag tror det senare. 

Så här ser energiförsörjningen ut för mängder av människor idag. Men det var inte det jag tänkte prata om just denna gång, utan hur bilderna kan åskådliggöra begreppet Energy Return on Energy Invested (EROEI), energiutbyte är kanske det närmaste man kommer på svenska.

Vår moderna värld är i mångt och mycket byggt på tillgången av energi i stora mått. Och precis som folk i byarna i afrika har huggit ned träden närmast först har vi också använt oss av den energi som har varit mest tillgänglig först. På samma sätt som Prosper och hans mamma får gå längre och längre för att hitta ved, och får ta klenare och klenare grenmar så får vi nu ta i anspråk mer svårttillgängliga oljereserver. Det vill säga, vi får använda mer och mer resurser, och energi, för att få fram den energi vi behöver.


Det är här dramatiken med de fossila bränslena är, inte att de "kommer ta slut". De kommer bli för dyra att använda innan de tar slut. I oljeutvinningens barndom så gick det åt energi motsvarande en liter olja för att få fram 100 liter (dvs EROEI var 100). För skifferoljan som nu utvinns i USA, eller för tjärsanden från Canada är energiutbytet så lågt som kanske 3-5 gånger den insatta energin. Det betyder dels att priserna går upp, men också att en mycket stor del av energin bara går åt för att producera mer energi.


Christoffer Finsoni cyklar på den sandiga vägen, han svettas. Fattas bara, han fraktar över hundra kilo träkol på cykel de 30 kilometrarna till Lusaka. När vi kör från Lusaka möter vi en strid ström av cyklister, mestadels unga män som har 4-5 säckar träkol lastade bak. De är på väg till marknaden för att sälja kol. För att sälja den skog som samtidigt är deras livsmiljö. 

Varför tillverkar man träkol av skog egentligen? Kolet innehåller ju inte mer energi än veden den gjordes av. Men träkol är energitätare och kan transporteras och lagras lättare. Elden av kol kan kontrolleras bättre och kan nå högre temperatur. Träkol belyser två andra viktiga energifakta. 

Det ena är att formen av energi är viktig. I energidiskussioner slarvas det ofta med vilken typ av energi vi pratar om. Elekricitet och vätgas t.ex. är inga energikällor, de har producerats av något, och i dessa processer är det ofta stora förluster, kärnkraften t.ex. får bara ut en tredjedel av sin energi som elekricitet, resten används för att värma haven...Elekticitet från vindkraft och solenergi kan inte enkelt användas för att driva den transportapparat som håller igång hela vår ekonomi, de kan kanske driva transporten av människor vid tidpunkten för min död.

Det andra är att de fossila bränslena, precis som träkol, kommer från fotosyntesen, från levande växter. Jeff Dukes har uppskattat att det har gått åt 25 ton biomassa för att producera en liter olja.Oljan har varit skog, och vi hade den otroliga turen att snubbla på miljoner års skog i en användbar form. Den eldar vi upp på en generation eller två - och så har vi mage och kritisera fattiga människor för att de hugger ner sin skog för att laga mat.

Läs också

Varför minskad tillgång till energi innebär kapitalismens död
En bra intervju med Charles Hall, mannen som ligger bakom EROEI begreppet.

Vad är produktivitet i jordbruket

Källa: Jan Jansén, Hur hållbara var några olika historiska odlingssystem

I den förträffliga boken "Bruka, Odla, Hävda - Odlingssystem och uthålligt Jordbruk under 400 år finns en artikel av Jan Jansén, "Hur hållbara var några olika historiska odlingssystem".
Viksta socken i Uppland valdes som ett lagom stort och representativt studieobjekt, och offentlig statistik användes för att ge perspektiv på utvecklingen där.  Från 1927 till 1981 fördubblades den totala jordbruksproduktionen i Viksta socken. Under samma tid minskade antalet sysselsatta i jordbruket med två tredjedelar och produktionen per arbetstimme steg sju gånger.

Men produktionen per enhet tillförd energi utifrån var 1981 endast 15 procent av vad den var 1927, eftersom mängden energi i olika insatsmedel hade trettonfaldigats. Den totala energiåtgången för jordbrukets fältarbeten ändrades dock mycket lite, fast drivmedlet byttes från lokal bioenergi i hö och havre till fossil olja.(Läs mer om Janséns forsking).

Det belyser rätt väl hur relativ vårt begrepp om "produktivitet" är. Där vi verkligen har varit MYCKET framgångsrika är att öka produktiviteten per arbetare. Men det har ofta skett med betydande insatser av externa resurser - samt utnyttjandet av miljön som soptipp eller avlopp.  Produktiviteten per insatt enhet energi har minskat kraftigt från 1927. Med ökade energipriser kommer självklart det hela förändras igen.
Det är också intressant att jämföra diagramet ovan med skillnaden mellan jordbruket i u-länder och i-länder. Många småbönder bedriver idag ett jordbruk som är mindre energintensivt och med lägre arbetsproduktivitet än situationen i Sverige 1927. Det uttrycks enklast i form av hur mycket värde som skapas per arbetare.

  Agricultural labour productivity, dollar per man-year

	1990-1992	2001-2003	Agriculture as share of GDP
Low income countries	315	363	20%
Middle income countries	530	708	9%
High income countries	14,997	24,438	2%
France	22,234	39,220	2%
United Kingdom	22,506	25,876	1%
USA	20,797	36,216	1%
Brazil	1,507	2,790	5%
India	332	381	4%
China	254	368	12%
Malawi	72	130	36%

Source: World Bank 2007

Andra blogginlägg
Jordbruket - vilken industri som helst
Dansk utvärdering sågar konstgödselsubventioner i Afrika
var skall vi jobba?
Saga från Sandlådan
Taking care of the garden
Energy and agriculture
Why oil price and grain price follow each other

Rysaren: Klimatet, oljan eller något annat?

Det verkar bli en rysare. Många har ”hoppats på” att brist på fossila bränslen i sig skulle kunna leda till en global korrigeringen av utsläppen av växthusgaserna. Men ny teknik som fracking verkar komma dessa förhoppningar på skam, enligt IEA:s senaste Global Energy Outlook. Vi kan bara använda en tredjedel av de uppskattade tillgångarna av fossila bränslen om vi skall klara klimatmålen. Är det först när klimatet har ändrats radikalt som vi kommer vidta, eller tvingas vidta åtgärder?  

Oljepump i Illinois

Rapporten från IEA har mest uppmärksammats för att den spår att USA kommer förvandlas från importör av olja till stor exportör av både gas och olja, mest pga av exploatering av så kallade okonventionella källor. Det finns dock många som tvivlar på det, t.ex. Kjell Aleklett (se också på slutet om energibubblor).

Det är annat i rapporten som förtjänar större uppmärksamhet. Tillväxten i förnyelsebar energi är mycket kraftig men samtidigt har det smutsiga kolet stått för nästan hälften av tillväxten på energimarknaden, dvs även med en kraftig utbyggnad av förnyelsebar energi så ökar energikonsumtionen ännu snabbare, och det är fortfarande fossil energi som styr.

Naturgasanvändningen kommer att öka i alla scenario som IEA målar upp för framtiden och efterfrågan på olja kommer att fortsätta öka, fast blygsamt. Transportsektorn använder hälften av all olja i världen och den fortsätter att öka för att antalet bilar ökar i betydligt snabbare takt än effektiviseringen av dem. Och framför allt så ökar användningen av diesel för alla lastbilar som används för den ständigt ökande handeln.

Samtidigt som rapporten slår fast att tillgången på fossil energi ökar kraftigt så säger man att för att klara klimatets 2-gradersmålet får bara en tredjedel av de kända reserverna faktiskt utvinnas. Rapporten bäddar också för att överge 2-gradersmålet som orealistiskt genom att säga att om inte utsläppen kan minskas innan 2017, så kommer alla tillåtna utsläpp redan vara inlåsta i existerande energiinfrastruktur.

Detta visar faran av att så mycket av målen för klimatet har formulerats långsiktigt i stället för omedelbart. Som Kevin Anderson, professor i energi och klimatförändringar, skriver i rapporten Klimatförändringar bortom farlighetens gräns:

“Problemet med 2050 som mål är att det skapar en bekväm illusion av att vi kan fortsätta som vi gör idag och skjuta problemet vidare till kommande generationer. 2050 som mål är be­kvämt för såväl politiker och företag som för allmänheten – det påverkar varken de politiska besluten, näringslivets dagordning eller hur vi lever våra liv.”

Det påminner väldigt starkt om det svenska beslutet att avveckla kärnkraften. Genom att skjuta upp anpassningen långt i framtiden så slapp man ta nödvändiga beslut. Jag tror ingen idag kan tveka om att vi lätt skulle ha kunnat avveckla kärnkraften om vi hade satsat tillräckliga resurser för trettio år sedan.

I praktiken finns det inget ”utsläppsutrymme” alls kvar för de rika länderna om vi skall tillåta den fattigare delen av världens befolkning att ha ökad material välfärd – vilket faktiskt så gott som alltid kräver resurser som leder till utsläpp. Långsiktigt spelar det enorm stor roll hur länder som Kina och Indien utvecklar sig, men kortsiktigt är det faktiskt de rika länderna, och de rika människorna i de rika länderna som både orsakat växthusgasutsläppen och har ansvaret för att ta omedelbara åtgärder.

Men det saknas helt både politiskt mod och insikt om det. Åsa Romson och Helena Leander skriver i Svd: 

“Om utsläppen fortsätter att minska i denna takt kommer vi att nå EU:s klimatmål 150 år för sent... De svenska utsläppen styrs i första hand inte av politik, eftersom de politiska styrmedlen är så svaga. Utsläppsnivån styrs istället av vädret och av konjukturen. Har vi haft en kall vinter och högkonjunktur så ökar utsläppen, har vi haft en varm vinter och lågkonjunktur så sjunker utsläppen. “

Supermiljöbloggen rapporerar:

Sverige skrev under Kyotoprotokollet och åtog sig att minska sina klimatutsläpp. I år släppte Naturvårdsverket ut en rapport som visar att vi 2011 minskade våra klimatutsläpp, 2010 ökade Sveriges klimatutsläpp med med nästan 11 procent. Vad de inte valde att visa för 2011 års beräkning var att Sveriges totala utsläpp faktiskt ökat även under 2011, om man räknar med de utsläpp som vår livsstil och konsumenter leder till. Räknar man med dessa utsläpp så är Sveriges totala utsläpp mer än dubbelt så stora. Allt detta går det att läsa om i en nyligen publicerad rapport som Naturvårdsverket givit ut, en rapport regeringen valt att inte prata like mycket om.

Tron på marknadsstyrmedel är fortfarande stor. Visst kan marknadsmekanismer bidra till att hantera begränsade aspekter av klimatförändringen. Men de är inte alls väl ägnade för att ta sig an den övergripande utmaningen.

Det blir nog en rysare att se vilken faktor som kommer knäcka tillväxtekonomin. Eftersom klimateffekterna är långsiktiga så får de inte alls samma omedelbara effekter som t.ex. energibrist, brist på mat, eller vattenbrist. IAE rapporten pekar till exempel på ökat vattenbehov i energisektorn. Exempel på det är den ”fracking” som används vid utvinning av skiffergas (SvD), vatten som behövs för uranbrytning (Namibia använder tex saltvatten som avsaltats med kolkraft för sin uranbrytning) och vatten som används för koncentrerad solenergi (se tex denna rapport om problemen med kylvatten för CSP i USA).

Jag lutar nog åt att en kombination av flera olika faktorer både ”externa” och ”interna” är det som kommer leda till en förändring. De externa faktorerna, främst ökade kostnader för energi och andra resurser, kommer i sin tur skapa interna kriser. På samma sätt som tillgången på billig energi har varit en viktig drivkraft för hela ekonomin så kommer ökade energipriser leda till negativa loopar.

När det går åt mycket hjälpenergi för att få fram nya energikällor, vilka i sin tur har dålig energieffektivitet (EROEI) misstänker jag (men är för lat för att räkna på det) att det uppstår kumulativa energikostnader som snabbt kan göra produktionen helt olönsam, både ekonomiskt och energimässigt. Det skulle samtidigt orsaka massiva ekonomiska kriser, eftersom en global recession skulle orsaka att en rad finansiella bubblor spricker. Mycket talar för att den nuvarande expansionen av olje- och gasproduktion i USA är en bubbla som drivs av subventioner och spekulation (se t.ex. Post Carbon Institute och Gail Tverberg).

Slutligen så kan det ju tänkas att vi får en massiv våg av ”frivillig enkelhet”. Jag tror att sådant är nödvändigt – men knappast tillräckligt för att styra oss mot ett hållbart samhälle. Men vi skall heller inte underskatta hur snabb effekt det kan ha om människor tappar tron på de ledande föreställningarna. Huslånebubblor, eurokris, arbetslöshet och utbildningsbubblor (ökade låneskulder med minskad nytta) bidrar alla till att underminera människors förtroende för det rådande systemet.  

Läs också: Varför minskad tillgång till energi innebär kapitalismens död
och 
Det är okej att känna uppgivenhet

Se ett föredrag av Kevin Andersson
 

uppdaterat 27 November