Showing posts with label språk. Show all posts
Showing posts with label språk. Show all posts

Sunday, 10 February 2013

Att fixa problem eller att ta bort deras orsaker

Vi förleds att tro att vi kan "fixa" de enorma sociala och ekologiska problemen i stället för att angripa deras orsaker. Och i takt med att vi gör det så fastnar vi mer och mer i problemen och får svårare och svårare att ta oss ur dem. Precis som många gamla nu har så många olika mediciner att de blir sjuka av dem, så riskerar vår problemfokusering att döda patienten - oss själva.  

 Vilken typ är du? Så ställde jag frågan i ett inlägg häromsistens. Och jag gjorde en liten enkät som mina läsare fick fylla i. Trettiofyra svarade. Resultatet finner du nedan. Vad som döljer sig bakom frågorna förklaras i inlägget.

  • Vi måste bygga alternativen här och nu  (82%)
  • Vi måste ändra vår konsumtion  (79%)
  • Vi måste ändra de politiska styrmedlen  (67%)
  • Vi måste ändra det finansiella systemet  (67%)
  • Vi måste ändra våra värderingar  (55%)
  • Vi måsta avveckla kapitalismen  (41%)
  • Vi måste ändra mätverktygen (35%)
  • Inför direkt demokrati  (20%)
  • Tekniken fixar det  (5%)
  • Vadå problem?  (0%)
  • Marknaden fixar det  (0%)

Som man kan se på svaren så är ni - mina läsare - knappast representativa för sveriges befolkning...Ni har helt klart probleminsikt.

För en vecka sedan pratade jag på ett välbesökt möte på ABF organiserat av Klimataktion. Diskussionen efter mitt föredrag belyste de här olika föreställningarna ganska bra. Det var ett tiotal smågrupper som diskuterade vilket område som var strategiskt viktigast och hur man skulle kunna förändra. Med tanke på nätverkets fokus - klimatet - så var det ju inte förvånande att de flesta grupper ansåg att just klimatet är den största utmaningen. De flesta av grupperna föreslog relativt konventionella åtgärder för att komma tillrätta med klimathotet. Olika typer av skatter på fossila bränslen och bidrag till solenergi och vindkraft. Några pekade på de stora sociala orättvisorna och föreslog reformer för att komma till rätta med problemen. Banksystem och finansiell spekulation pekades också ut som problem - tobinskatt som lösning. De allra flesta var inne på "Vi måste ändra de politiska styrmedlen" i listan ovan.

Den andra reflektionen från mitt föredrag är hur även många av de som inser att något är galet som vill att man skall kunna formulera budskap typ "tre saker jag skall göra när jag går härifrån" för att rädda klimatet. Det får inte vara för radikalt (dvs inte "vi måste aveckla kapitalismen") och det skall vara möjligt att gemnomföra snabbt. Jag har mycket svårt för den där tendensen att man skall förenkla frågor. Lika svårt har jag för att man skall "sälja in" budskap genom att få dem att låta positiva hela tiden. Som jag skrev i en bloggpost för ett tag sedan, Grön tillväxt, vilka värderingar förstärker en sådan slogan?
"Om vi vill sälja in miljöbudskapen till trendkänsliga modelejon, så skall vi tala deras språk. Men om vi gör det så understödjer vi samtidigt värderingar som långsiktigt motverkar det vi vill uppnå - därför att trendkänsligt mode i grund och botten inte går att förena med uthållig utveckling."
Vi människor är lata, vårt intellekt är lat som Daniel Kahneman skriver i sin bästsäljare "att tänka snabbt och långsamt". (jag recenserar den boken på engelska här). Det kostar faktiskt på att klura ut hur vi skall ta oss ur den skit vi hamnat i. Och det är inget som passar för onliners och soundbytes.

Effekt hade en intervju med Johan Hedrén vid Linköpings universitet som forskat på hur miljörörelsen bytte spår under åttio och nittiotalen. Från systemkritik till de små stegens politik och ett fokus på tekniska lösningar. Ersätt kärnkraft med sol och vind, bensinbilar med elbilar, giftjordbruk med ekologiskt osv. Slogans som Grön Tillväxt och Uthållig Utveckling är positiva budskap som ger en känsla av att alla kan vinna på en förändring, utan  att det kräver några radikala, samhällsomstörtande, förändringar. Det omfamnas därför också av större delarna av näringslivet. Johan Hedrén skriver i sin artikel Ekologi som kris, livsstil och estetik: den ekologiska retorikens ideologiska och utopiska energier.            
"En tydlig förskjutning av ekologins diskurser skedde under senare delen av 1980-talet, i och med att det politiskt administrativa systemet ihärdigt markerade den enskilda individens ansvar, och vikten av att välja en ekologisk livsstil. Därmed lades grunden till den alltjämt påtagliga, och kanske nu tilltagande, kommodifieringstendensen, där den politiska ekologins diskursiva fält smälts samman med kapitalismens logik, dvs en strävan efter ständigt ökande vinster och en därtill än så länge korresponderande, ökande varuproduktion."
Med en något enklare svenska betyder det här att vi invaggas i tron att vi styr världen genom vår konsumtrion och bara vi gör rätt val (köper KRAV, rättvisemärkt eller miljömärkt) så kommer vi lösa de stora miljöproblemen ("Vi måste ändra vår konsumtion" i alternativen ovan. Just det här att vi luras in i att använda det dominerande samhällets språk och värderingar gör att vi också söker lösningar på fel ställen.

Det är självklart fint och bra att göra bra val som konsument. Och det är också fint och bra att kräva koldioxidskatter för att minska utsläppen, eller progressiva skatter för att minska de absurda skillnaderna vi har i världen (men glöm inte bort att de globala skillnaderna - vilka är de riktigt allvarliga - inte försvinner för att vi har progressiva skatter i Sverige).

Men det här "problemorienterade" angreppssättet fungerar bara bra när problemen är begränsade. När hela systemet är korrupt, så leder det inte långt. Då är det viktigt att kunna gräva djupare och se var de egentliga orsakerna är till att världen ser ut som den gör.
  • Varför äger 1 procent av jordens befolkning 45 procent av alla tillgångar och varför har halva jordens befolkning bara ynka en procent av alla tillgångar?
  • Hur kan en generation av människor ha rätt att förbruka mer resurser än alla tidigare levande människor tillsammans har förbrukat?
  • Hur kan en liten, liten del av jordens befolkning ha rätt att förslösa och förgifta våra gemensamma resurser?
  • Hur kan vi ha ett system som belönar de som förbrukar mest resurser genom att ge dem ännu mer?

Det handlar om att få folk att inse hur djup krisen är och hur djupt orättfärdigt vårt samhälle är, inte att få dem att tro att det bara krävs lite justeringar av skatter så blir allt bra. I mitt tycke handlar det om att tydliggöra att den kapitalistiska marknadsekonomin inte kan vara uthållig eller rättvis. Det handlar också om att formulera visioner om hur ett annat samhälle skulle kunna se ut.  De två kan kompletteras med
  • politiska och ekonomiska reformer som pekar åt samma håll   
  • förändringar av värderingar och beteendemönster
  • utvecklande av alternativa institutioner och organisationsformer som kan växa upp paralellt med det förhärskande systemet.  
Jag tror att allt detta tillsammans kan få en enorm kraft. 

Tuesday, 22 January 2013

Harry skjuter prick

Jag studsade till av följande lilla notis i UNT idag.
UNT 22 januari
Jag såg framför mig bilder av Gustaf den femte som pangade på älgar. Och folk har antagligen mer medlidande med de älgarna än med "talibaner". Är de ens människor? För det är väl det som är syftet med att inte skriva afghaner eller människor eller upprorsmän eller rebeller, att få oss att inte tänka på dem som människor, för att på så sätt rättfärdiga att de dödas av någon - en prins - från helikopter, en jaktmetod som vi inte tillåter för älg eller varg. 


Det är ju inte alls första gången. Radion har varit full av uttrycket "islamistrebellerna" de senaste dagarna - i samband med den vedervärdiga gisslantagandet i Algeriet. Under Vietnamkriget hänvisade USA nästan alltid till FNL som "kommunisterna", och dissidenter i Sovjet var "kontrarevolutionärer". Och visst, det är korrekt att ibland tala om vilken ideologi eller grupp folk tillhör, men vi måste vara medvetna om att det ofta används för att avhumanisera folk och på så sätt göra det legitimt att döda dem. På samma sätt så används neutrala ord om själva akten, dvs han "sköt" i stället för "mördade" eller "avrättade" eller ens det mildare "dödade". Medan motståndarna alltid "avrättar" eller "mördar".

NEJ, jag har ingen sympati för det talibanerna står för.

Och egentligen struntar jag i prins Harry, det var tidningens språkbruk jag reagerade på. Men jag tänkte jag skulle kolla andra källor och hittar då följande i the Australian.
As co-pilot in the Apache, Harry was in charge of the weapons systems in the two-man cockpit, firing Hellfire air-to-surface missiles, rockets and a 30-millimetre gun.
“It's a joy for me because I'm one of those people who loves playing PlayStation and Xbox, so with my thumbs I like to think I'm probably quite useful,” he said.

Det känns ju bra att han gillar att pricka talibaner eftersom han gillar Xbox och Playstation. Känns folkligt och fint på alla sätt och vis. Han är en grabb som alla andra. 

Tuesday, 3 May 2011

Grön tillväxt, vilka värderingar förstärker en sådan slogan?

Om vi vill bygga en bättre värld så kan vi inte utnyttja argument som förstärker beteenden som i sig är en del av problemet.

Häromdagen skrev jag ett inlägg på Garden Earth om Talking the Walk, om språket vi använder och vilka värderingar det avslöjar. Vi pratatar om ekosystemtjänster och förstärker därmed synen på naturen som en råvaru och tjänsteresurs för oss, som kan hanteras på ett "ekonomiskt" sätt. dvs vi skall ersätta någon för att se till att vi kan utnyttja de tjänsterna, eller vi skall sätta ett pris på dem så att vi inser vad det kostar att förstöra dem. På samma sätt pratar vi om bio-energi och biomassa på ett sätt som gör att vi jämställer en ros, en ko, en klövervall eller en torvmosse, de är alla bara potentiella leverantörer av energi.

I kväll läste jag en intressant rapport från WWF, Oxfam och Jordens Vänner i  England (eller Storbritannien eller UK eller), Common Cause - the Case for Working with our Cultural Values. Ja i vart fall så har jag läst sammanfattningen (trodde aldrig att jag skulle bli en av de där slöa som bara läser sammanfattningen. Jag har alltid tyckt illa om att skriva sammanfattningar, men motivet att det bara är självupptagna ärthjärnor som bara läser sammanfattningar, där ser man hur det kan gå). Rapporten talar om hur våra värderingar styr hur vi uppfattar budskap, men också hur budskapen påverkar och understödjer värderingar, och hur det på så sätt kan vara rent av negativt att målgruppsanpassa miljöbudskap, eller sociala budskap med skräddarsydda argument som passar en viss målgrupps värderingar, om dessa värderingar i sig är asociala.

Om vi vill sälja in miljöbudskapen till trendkänsliga modelejon, så skall vi tala deras språk. Men om vi gör det så understödjer vi samtidigt värderingar som långsiktigt motverkar det vi vill uppnå - därför att trendkänsligt mode i grund och botten inte går att förena med uthållig utveckling.

Jag undrar hur miljöbudskap till rasister skall låta. "Vill du bevara Sverige svenskt, se till att göra oss oberoende av de muslimska terroristernas olja och avtså från kläder med flamskyddsmedel framställt av afrikanskt antimon, och köp för all del inget av blattarna på torget, deras produkter är fulla av bekämpningsmedel - och för övrigt så borde de åka hem!" Är det värt att minska bensinförbrukningen med sådana argument?

Om vi skall vara relevanta för näringslivet och för Svensson måste vi visa att det "lönar sig" att ta hand om miljön. Och det gör det väl ibland, men ibland gör det det inte alls. Och vi skjuter oss i foten genom att appelera till att folk eller företag skall ändra sitt betende med motivet att det lönar sig. "Det lönar" sig som alltings mått är ju i själva verket det som har skapat mycket av miljöförstöringen. Vi talar inte om för föräldrar att det lönar sig att uppfostra barnen, utan att de har en moralisk skyldighet att göra det, att det kommer ge dem tillfredsställelse eller att de förväntas göra det för att det är deras j-la plikt om de nu nödvändigtvis måste föröka sig. Att klä diskussionen i termer om det lönar sig eller inte, skulle för de flesta te sig absurt. Men det är lika absurt att klä diskussionen om miljön i ekonomiska termer. Och genom att göra det så bekräftar vi och förstärker att det snöda egenintresset är det som styr - och som skall styra - hur smart är det?

På samma sätt förhåller det sig med en slogan för Grön Tillväxt. Dels funkar det högst sannolikt inte som det är tänkt, läs tex om Anthony Giddens i Effekt, mitt eget inlägg Green Economy-a win win win, 
Jakop Dalunde, Osunt
Miljö- och klimatutmaningen kan vändas till en möjlighet för Sverige. Den gröna ekonomins potential visar sig inte minst i att företag - från små till stora, från restaurangbransch till gruv- och mineralnäringen, ser tillväxtmöjligheter i att investera och satsa på miljövänliga varor och tjänster. När världen i allt snabbare takt efterfrågar klimatsmarta och hållbara lösningar är det klokt att satsa på grön tillväxt, som förenar jobb och företagande med klimatansvar. Det ger Sverige konkurrensfördelar och skapar förutsättningar för nya jobb och utveckling i hela landet.
skriver Näringsdepartementet i en rapport. Aandra som skriver liknande: Robert Peterson, Håkan Ericson, Nordiska Rådet (jag tycker nu inte att du behöver läsa alla de där länkarna, men de går till företrädare för olika partier som pratat väl om Grön Tillväxt)

Grön Tillväxt som begrepp lanserades av miljörörelsen för att appelera till de som skrämdes av det tillväxtfientliga, och för att visa att man visst kan kombinera ekonomisk utveckling i form av BNP tillväxt och miljöhänsyn. Men i stort är grön tillväxt en oxymoron, en självmotsägelse, formulerad av någon marknadskommunikatör för att "sälja in" ett budskap. Redan där går det fel.

Om vi vill bygga en bättre värld så kan vi inte utnyttja argument som förstärker beteenden som i sig är en del av problemet.  Vi skall inte motivera folks ändrade beteenden med att "de tjänar på det", eller att "det är coolt att äta ekologiskt" eller "det är fräckt att köra en hybridbil". Det ger lättköpta vinster, men för varje steg fram så tar vi ett steg tillbaks.

Sunday, 20 February 2011

Kalla det icke-ekologiskt!

Jag skrev ett inlägg på min engelska blogg om hur vi använder ord. Jag lade upp samma inlägg också på den ekologiska diskussionsgruppen på Linked-in. Där har den fått mer än 20 kommentarer på en vecka.

Såhär skrev jag i översättning:

Ord är viktiga, språk är viktigt. Vad vi kallar något har en betydelse långt över den tekniska identifikationen. Om vi kallar någon terrorist eller frihetskämpe spelar stor roll. Om vi säger att någon blev skjuten, dödad eller mördad spelar också stor roll. Få försvarar "kapitalism" men alla verkar älska "marknadsekonomi", trots att de i dagligt tal betyder ungefär samma sak (en annan diskussion är om det kanske går att ha marknadsekonomi utan kapitalism). Jag tror det beror på att kapitalism låter som om det är någon som tjänar på systemet - någon annan än jag! Så vårt språk är fullt av värderingar.

Inom jordbruket talar vi ofta om ekologiskt och konventionellt som motsatspar. Med det språkbruket låter det som om ekologiskt är lite konstigt, kanske attraktivt för radikaler, men långt ifrån normalt. Vi skulle kunna kalla konventionellt jordbruk för industriellt eller kemiskt jordbruk. De låter båda negativa, men det är kanske lite provocerande - vilket är bra i bland och i bland kontraproduktivt. Jag har börjat använda uttrycket "icke-ekologiskt". Om vi kallar det för icke-ekologiskt, så blir det ekologiska normerande, normalt, och det icke-ekologiska låter konstigt. Utöver det så har det en negation, vilket aldrig är är bra - folk tycker bättre om positiva saker. Jag hoppas den ekologiska branchen kan börja använda uttrycket icke-ekologiskt systematiskt i framtiden-