En sista spillra av civilisationen har tagit
sin tillflykt till den atombombsäkra tunnelbanan i Moskva. Det pågår en ständig
kamp om resurser, medan fasan härskar i tunnlarna. Så beskrivs Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij,
vilken jag just köpt. Den är en av många i raden av undergångsromaner. Jag har
läst Oår av Faldbakken och Vägen av Cormac McCarthy och en rad
andra beskrivningar av ett kollapsat samhälle. Genomgående för nästan alla
romaner och filmer i den genren är att de målar upp en hemsk värld, ett allas
krig mot alla. Men även i de hemskaste måste det finnas kärlek och godhet, för
annars blir historien helt ointressant. Frågan är om inte romanerna för det
mesta har fel balans?
Den moderna civilisationskritiken målar upp
den snara kollapsen som kan komma pga energibrist, växthuseffekten, ökande
klyftor eller kollaps av det skuldbaserade ekonomiska systemet. För det mesta
har man ett recept som skall fixa problemen. Om man inte följer det kommer alla
fasor att infrias – en annan sak är att nästan alla böcker i den kategorin har
åtgärdskataloger som är helt otillräckliga.
David
Jonstads bok Kollaps väljer en annan väg, acceptera kollapsen som ett
faktum, och planerar för det som kommer efter kollapsen. Det är ett modigt grepp och bokens styrka. Och
väl där, i kollapsen, så målar Jonstad upp ett fungerande samhälle. Och det är
ännu modigare att se det goda i människan istället för att tro att vi kommer
falla ner i någon form av Afghanistan, med krigsherrar som bekämpar varandra.
Jonstad nämner givetvis de olika ekologiska
tekniker som kan användas i framtiden. Han förutser mer småskaliga och robusta
tekniker och lokala kretslopp snarare än globaliserad handel. Men också här
väljer Jonstad ett annat fokus än de flesta liknande böcker. Här finns inga
hurtiga råd i hur man odlar sin egen mat, fixar sin el eller återvinner
bildäck. Tyngdpunkten ligger istället på att visa att, tvärtemot det vi ofta
tror, så innebär svåra tider ofta att människors goda sidor tar överhanden.
Jonstad visar med en rad exempel att det
faktiskt är helt normalt att vi hjälper varandra. Han är inte så blåögd att han
förnekar den andra sidan, våldet och laglösheten, men visar övertygande att det
inte är det normala. Jag har själv sett hur fattiga ofta är mycket mer generösa
än rika. Jag minns speciellt hur svårt det var för mig att ta emot en kyckling
i gåva av en totalt lusfattig bonde Mocambique, helt säkert den enda
proteinrika mat för hans familj på flera veckor.
Om man inte redan är övertygad om att den
moderna industriella civilisationen står inför en enorm kris, så lär man inte
bli övertygad genom att läsa Kollaps. Framställningen om krisen är inte dålig
men inte heller unik eller mer övertygande än andras (Rockström, Jackson,
Hawken, Lovins, Heinberg, Forsberg, Brown). Den största förtjänsten i den delen
av boken är att den söker koppla ihop, energi, miljö och klimat och det
ekonomiska och industriella systemet, men där når den inte ända fram. (För den läsare som missat det så är det nu
bäst att berätta att min bok Trädgården
Jorden handlar om de frågorna, och att jag därför inte alls är ”objektiv”,
vad det nu skall betyda.)
Han diskuterar de vanliga exemplen av
kollapsande kulturer, romarriket, maya, påskön m.fl och konstaterar att det
finns ett enormt utbud av teorier för vad som orsakar civilisationers kollaps. Det
verkar som om han sätter sin tilltro
till Joseph Tainters ideer om att det är komplexiteten i sig som leder till
kollaps (se en mycket intressant video med Tainter här). Samhällen är stora
problemlösande organismer som utvecklar nya funktioner för att lösa nya
problem. Varje ny funktion kräver energi, socialt, ekologiskt och ekonomiskt utrymme.
Till slut brakar samhället ihop av sin egen överbyggnad.
Det är en stark förklaring. Man kan se i stort
och smått hur vi tenderar till att lägga till nya funktioner, krav och måsten
till alla sorters verksamheter hela tiden, medan det är mycket svårt att plocka
bort något som redan finns. Och i hela den processen så tappar man
flexibilitet. Jonstad konstaterar att det komplexa industrisamhället är väldigt
känsligt för störningar, att det saknar buffertar och ”slack”. Så inte nog med
att tyngden av alla funktioner i sig riskerar att skada systemet, möjligheterna
att svara på nya utmaningar minskar.
”Kollaps” låter dramatiskt, men Jonstad visar att
processen kan vara långsam och kan sträcka sig över många generationer ”Människan
är trots allt fenomenal på att anpassa sig och trots att villkoren är kärva går
livet vidare, även när civilisationer går under”.
När jag pratar eller skriver om de här
frågorna så får jag ofta höra att: ”Gunnar, människor vill känna hopp, du måste
ge dem hopp, du måste visa vad de kan göra här och nu”. Jag har ofta svårt att
hantera den typen av diskussion. Hoppet om att det skall komma fram nya
tekniska mirakellösningar på våra problem, och hoppet att vi kan göra smärre
förändringar i vår livsstil och sen fortsätta som vanligt är skadliga och
hindrar både radikala lösningar –om sådana alls finns – och förberedelser för
ett bra liv efter kollapsen. Jonstad pekar på att vi fortfarande betraktar
delarna av krisen som problem som kan lösas, i stället för att betrakta dem som
förutsättningar, som nya livsbetingelser. I stället för att sätta vår tilltro
till att nya mirakel skall kurera vårt samhälles cancer, är det bättre att vi
accepterar vår situation och förbereder
oss för ett liv efter kollapsen.
Andra blogginlägg eller recensioner av boken:
Sundsvalls Tidning och Smålandsposten)”Ambitiös skildring av en möjlig framtida kollaps” (Borås tidning)
”Orimligt välstånd” (Jusek-tidningen)
”Undergångens process” (Fria Tidningen)
”Omskakande om civilisationens kollaps” (EcoNews och Terra Nova)
”David Jonstads eminenta bok om vår civilisations kollaps” (Edris Idé)
”Förbered dig för ett liv bortom kollapsen” (Min Planet)
Den svenska Argus
”Nytt liv efter kollapsen” (Cogito)
Osunt
Bokbunden
”När civilisationer dör” (Bokguldet)
Att leva det levande livet
HaparandaTorino
”Gilla läget?” (Dagens Bok)
”Omskakande om civilisationens kollaps” (Eco News)
”Jonstad visar på ny väg” (Gefle Dagblad)
Recension av Kollaps (Grönt, pdf s. 28-29)
”Mot en mörknande framtid” (Arbetet)
”Apokalypsen för nybörjare” (Sydsvenskan)
”När samhället står inför kollaps” (Norrbottens-Kuriren)
”Beredskap för ett liv efter kollapsen” (Miljömagasinet)
”Vi tror på katastrofen – men hur väljer vi en annan väg?” (Dagens Nyheter)
”Hoppfullt trots samhällskollaps” (DT)
”Vägen framåt är bakåt” (Helsingborgs Dagblad)
”Kollaps” (Kommunalarbetaren)”Frågan om jordens kollaps” (Kristianstadsbladet)
”Vägen mot undergången” (Upsala Nya Tidning) ”Rakblad viktigt när samhället kollapsar” (Svenska Dagbladet)
”Trots allt finns det hopp för mänskligheten” (Vi)
”Kollaps innebär inte Apokalyps” (Flute tankar)
Supermiljöbloggen
