"Genom åren har vi människor försökt erövra naturen, men genom att göra så blev vi själva förtryckta. Vi förlorade sambandet med jorden. Vi förstörde jorden vi brukade." säger en av dem
Läs mer om det (på engelska) i Washington Post
I Sverige, och i väst i allmänhet är synen på Kina helt negativ. Och visst finns det mycket att kritisera. Likväl så tror jag att det finns en stor potential för förändring där. De ser ju också nackdelarna av hur vi har skött klotet. I Trädgården Jorden skriver jag:
Det kommer att finnas vinnare och förlorare bland länder, regioner och individer. De människor som idag är privilegierade, såsom författaren, kommer att få se sina privilegier minska. Men att bli av med privilegier måste inte vara en katastrof, det kan också vara befriande, på samma sätt som upphävandet av apartheid inte bara befriade de svarta i Sydafrika utan också de vita från en ovärdig relation. Om jag får ge mig till en gissning är det sannolikt bland medelinkomstländerna vi kan se en snabb förändring. De är ännu inte helt fast i högenergisamhället; de ser direkta nackdelar av miljöförstöring; de ser orättvisorna i den internationella resursfördelning som nuvarande system innebär; de har redan sett att de kan utmana de rika länderna både politiskt och ännu mer ekonomiskt; och de har en tillräckligt stor medelklass som kan engageras i ett politiskt förändringsprojekt. De länderna har också en mycket stor del av världens befolkning, så deras val är mänsklighetens val. I Kina fanns det 16 miljoner elektriska cyklar år 2006, år 2009 är deras antal sannolikt 50 miljoner. De är inte helt oproblematiska ur miljösynpunkt, framför allt sprider de bly från batterierna och de förbrukar kolgenererad elektricitet. Likväl är de helt klart att föredra framför bilar, och den infrastruktur som behövs är samma som för snigelcyklar (ADB 2009). Det är bara ett exempel på hur tillväxtekonomierna kanske kan undvika i-ländernas misstag, förvisso inte av det mest radikala slag. Länder som USA, vars hela samhälle är helt kopplat till hög energikonsumtion, samt ett internationellt ekonomiskt system där man profiterar på andra länders svaghet, kommer att ha svårt att hitta nya vägar. De länder som är för fattiga kommer att vara fast i idén att bli som de rika länderna och de kommer att sakna både tillverkat, socialt och humant kapital att driva en omfattande förändring.