Vilken typ är du?

Ja! rubriken är bara ett billigt sätt att dra läsare till min blogg. Sådana där självtester - på de mest udda områden - är ju populära. Så för att göra det lite roligare har jag en liten enkät i högerkanten. Svaren är anonyma, och du kan välja fler alternativ.

Man kan givetvis klassificera människors inställning till de stora utmaningar mänskligheten står inför på olika sätt, här är mitt försök. De kan i viss mån kombineras.

Det är inte så farligt
Förnekarna. Vadå problem? Läs t.ex. följande artikel av författarna till Hållbarhetsmyten
Hållbarhetsideologerna lever i en 1700-talsvärld

Okej, vi har lite problem, men vi klarar det bra utan klåfingrig politik
Lita till tekniska lösningar, forskning och utveckling.
Vi blir fler på jorden – men får det bättre (Johan Norberg)
Släpp marknadskrafterna lösa så ordnar det sig.
Till Världkapitalismens försvar (Johan Norberg)

Det är vi själva som är problemet
Förändra värderingar. Låt oss hitta ro och tillfredställelse i andlighet, oss själva och andra människor i stället för i konsumtion. Läs tex Köpstoppsbloggen
Förändra beteenden. Köp KRAV-märkt, miljömärkt, byt bilen mot cykel - eller i alla fall till en elbil eller biogasbil, köp andelar i vindkraftverk. Det finns hur många exempel som helst.

Det är våra verktyg som är problemet
Förändra mätverktygen. Inför andra mätverkyg än BNP för landet och inludera miljö och socialt ansvarstagande i företagens årsredovisingar och vinst. Läs t.ex.
Hållbar välfärd kan inte mätas med BNP
Jordens resurser nära att ta slut (Wijkman och Rockström)

Inför intelligenta styrmedel som miljöskatter, utsläppsrätter, riktade subventioner till bra ny teknik, minska ojämlikehet med skatter och bidrag. Läs t.ex
Jordens resurser nära att ta slut (Wijkman och Rockström)
Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande (Klas Eklund)

Radikala förändringar i det finansiella systemen
Förändra penning och finanssystemet t.ex.ändra hur pengar skapas, begränsingar i finansiella transaktioner. Statliga banker. Läs t.ex.
Den Blinda fläcken (Andreas Cervenka)
Förstatliga bankerna (Johan Ehrenberg)

Det är vårt politiska system som är problemet
Inför direkt demokrati av något slag.
Aktiv Demokrati

Det är grunderna för den kapitalistiska marknadsekonomin som är problemet. 
Förändra grundläggande smahällsstrukturer. På det ekonomiska området kan det betyda kraftiga begränsningar av rätten till privat ägande och företräde för gemensam förvaltning av resurser.
Du kan ju till exempel läsa vidare på den här bloggen och boken Trädgården Jorden eller den engelska versionen, Garden Earth, som är rätt kraftigt reviderad.  


Skapa en ny ordning parallelt med den existerande
Det går ut på att man bygger upp nya ekonomiska, sociala och politiska strukturer som direkta alternativ till det förhärskande systement. 

Vägen fram
Min åsikt är att vi behöver kombinera arbete på många områden:  
Jag har ägnat en stor del av mitt liv med att jobba inom ramen för systemet med grön konsumtion och produktion, både i Sverige och i mina uppdrag utomlands, framför allt genom utveckling av det ekologiska jordbruket. Det är viktigt att vi har konsumenter som köper och producenter som tar fram bättre produkter. Men det är också viktigt att inse de begränsningar som finns om vi vill förändra världen med vår konsumtion. Mängder av konsumtion väljer vi inte riktigt eftersom vi är så fast i systemet, och vilka val vi faktiskt kan göra bestäms av stora företag. Och även när vi väljer det bäst möjliga så hindrar det inte att det går omkull...

Det leder oss till att diskutera de ekonomiska villkor som styr företag och konsumenters agerande. Här kan vi argumentera för miljöskatter. Och om vi ser till jordbruket igen så kan vi argumentear för konstgödselskatt, för högre djurvälfärdskrav och bidrag för ekologiskt jordbruk. Men också här finns en rad begränsningar. För att stimulera en övergång från fossilbaserat jordbruk till ett uthålligt jordbruk så är det högst rimligt att svenska bönder får betala dieselskatt och koldioxidavgifter, men med en fri handel riskerar det ju samtidigt att bidra till ytterligare utslagning av svenska bönder. Riktigt svårt blir det när man börjar diskutera att prissätta alla typer av användning av naturresurser. Att sätta ett pris är ju första steget till att skapa en marknad. Och att skapa en marknad betyder att vissa kommer kunna ackumulera tillgångar.  Vad händer när några har köpt upp alla utsläppsrätter?

Jag tycker det är bra med alternativa mått, dvs att bryta fixeringen vid BNP. Men jag tror inte att vi skall tro att det leder särskilt långt. BNP har bara funnits sedan 1930-talet och att man började mäta det gjorde inte en särskilt stor skillnad. De ekonomiska agenterna, konsumenterna, företagen och finanshajarna bryr sig faktiskt inte ett dugg om BNP, när de gör sina dagliga val. Det samma gåller olika sätt att mäta hur uthålliga privata företag är. 

Att skapa en ny värld redan idag är ingen dum idé. Mina egna erfarenheter är att det är utomrdentligt svårt att skapa en parallel verklighet eftersom skattesystem, ekonomi och sociala konventioner ständigt piskar in dig i fållan. Att stå med ena foten i den vanliga ekonomin medan man samtidigt bygger upp en alternativ ekonomi är en möjlighet. Det bygger på att man kraftigt minskar sin konsumtion av saker som produceras av det dominerande systemet för att minska beroendet att delta i det.

Att delta i att förändra vardagspolitiken kan också vara viktigt - även om man söker mer grundläggande förändringar. En politik som motverkar privatisering - men också förstatligande - av mer verksamhet och naturresurser kan gynna en omställning. Däremot bör människors gemensamma förvaltning av natur och samhälle stödjas. Likaså stöd till mer miljövänlig teknik, reformer som söker minska arbetstiden, införa friår eller medborgarlön. Krav som leder till ytterligare storskaliga statliga inversteringar eller fortsatt mycket högt skattetryck är tveksamt i mitt tycke, hur lovvärda syftet än är, särskilt om de skapar komplexa strukturer som vi riskerar att fastna i. Dvs. även om det kanske kan locka över en eller annan bilåkare så är det tveksamt om satsningar på snabbtåg skall ha högre prioritet än att bygga upp ett robust järnvägsnät. Och det är inte säkert att mer pengar är det som utbildning, omsorg och sjukvård behöver i första hand. Självklart skall man stödja sådant som gör det lättare för individer och grupper att själva göra saker, t.ex. stadsodling, kooperativa sociala eller ekonomisk verksamhet. 

Både på politisk nivå och vad gäller livsstilssfrågor är det en delikat balans mellan det privata, det gemensamma, det statliga och det marknadsmässiga. I Trädgården Jorden skissar jag på hur jag tror att olika aktiviteter och funktioner behöver flyttas mellan dessa sfärer.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Frågan om typerna i inställning dök upp i mitt huvud inför förra fredagens möte för en lite grupp av människor inom nätverket Steg 3. Vi har givit oss det blygsamma uppdraget att utveckla ett "Nytt Samhällssystem". Gruppen innehåller ett antal personer som grunnat på frågorna länge (av gruppens medlemmar har tre en blogg eller hemsida, Bo Hagstedt, Jan Opöien och Bo Herlin).

Det finns andra i båten (än staten och kapitalet)

I politiken är det ofta en klyfta mellan de som vill att en funktion skall tas om hand av ”marknaden” och de som vill att det skall regleras av ”staten”. De förra är liberaler och de senare socialister, något förenklat. Man kan betrakta både marknaden och staten som sociala institutioner för att reglera människors förhållanden. Vilken institution man gillar bäst beror kanske mycket på hur den är organiserad, och i vilket sammanhang man befinner sig i. Samma människa som uttrycker stor skepsis för marknadslösningar kanske känner sig helt bekväm och jämlik med bonden från vilken hon köper sina ekologiska grönsaker, och tycker att det är hemskt att staten tvingar honom att ha sina höns inomhus för att förebygga problem med fågelinfluensa. Och hon som är motståndare till en stark stat kräver likväl statens övertagande av konkursmässiga banker.

Till formen är de väldigt olika. Frågan är vilken av institutionerna vi föredrar? Vi, som medborgare, har väldigt liten tillgång till staten, vår roll är att betala skatt och att med jämna mellanrum rösta på vem som skall styra den, och oss. På marknaden är vi mer delaktiga och i alla fall i teorin jämlika. Marknaden kan ses som ett socialt nätverk, och med den synen blir plötsligt inte skillnaden mellan staten och marknaden så stor, och den är ännu mindre när staten agerar ”ägare” och ”beställare” för det mesta av sin verksamhet, dvs. när staten har tagit över marknadens terminologi och organisationsprinciper. Problemet med marknaden ligger kanske främst i att de som redan är rika, och de som har tillgång till information är så gynnade jämfört med andra, och inte i marknadens spelregler som sådana.

Statens övertagande av marknaden har visat sig katastrofal, och marknadens övertagande av staten är nästan lika illa. Finns det andra institutioner vilka skulle kunna fylla alla eller delar av de funktioner staten och marknaden fyller idag? Ja, det finns en uppsjö av andra institutioner. Det finns helt ideella sammanslutningar för att ta hand om någon lite resurs, kanske slå en betesmark med lie varje år, eller hålla en vandringsled öppen. Det finns kommuner i vilka invånarna på ett mycket direkt sätt organiserar en stor del av den understödjande verksamhet de behöver, det finns personalkooperativa daghem, det finns föräldradrivna skolor, det finns boende kooperativa seniorlägenheter och vägsamfälligheter. Sverige bostadsrättsföreningar är ett annat exempel på andra organisationsformer än de gängse kapitalistiska. Dessa föreningar förvaltar en mycket stor del av Sveriges bostadsbestånd och därmed en stor del av nationalförmögenheten. Idag finns det cirka 26 000 bostadsrättsföreningar och cirka 800 000 bostadsrätter i Sverige (Bo bättre 2009). Människors frivilliga sammanslutning för att nå vissa mål är en gammal tradition och har inte varit begränsad till ideell verksamhet. Det finns heller inget som tyder på att dessa sammanslutningar har varit ineffektiva. De är ur denna typ av sammanslutningar som de framtida institutionerna kommer utvecklas, med inspiration av nya impulser och stöd av ny teknik som t.ex. Internet. De kan med ett modernt intryck kanske anses vara en del av det civila samhället .

Slutligen så har vi individerna eller individernas sammanslutning i små enheter som familjen. Mycket som är viktigt i livet utspelar sig på den nivån, som t.ex. kärlek, fortplantning m.m. Den privata sfären har släppt ifrån sig nästan all makt och dess institution, familjen, är ytterligt försvagad. Samtidigt är också nästa nivå, lokalsamhällets, byns, stammen, starkt försvagad. Vi blir då som enskilda atomer i ett oändligt universum där vi krockar med sex miljarder andra enskilda atomer, men vi är inte så väl disponerade för denna extrema form av individualism.

Jag tar upp dessa styrelseskicks och demokratifrågor väl medveten om att min framställning är ofullständig. Det är svårt att diskutera vad som skall eller behöver förändras utan att också diskutera hur, och med vilka styrelseprinciper man skall kunna genomföra det. Mina resonemang ovan pekar mot att icke-statliga och icke-marknadslösningar och institutioner kommer att, och behöver spela en större roll i framtiden. Om de kommer kunna organiseras genom mer formell lokal demokrati inom kommuner eller om det kommer organiseras inom den icke-offentliga formen i det civila samhället är en intressant fråga. Eller kommer individerna hitta nya former för samarbete? Sannolikt kommer politiska, ekonomiska och sociala organisationsformer kommer konvergera och skillnaden mellan dem kommer i stor utsträckning upphävas. Redan idag är det en illusion att försöka skilja ekonomi och politik åt.

Det finns, som diskuterats tidigare en uppsjö av exempel hur folk har organiserat sitt liv och sin produktion på andra principer än de rent marknadskapitalistiska, utan att de hemfallit till statsstyrning. Dessa kooperativa – i vidare bemärkelse – organisationsformer är de som verkar mest lovande för framtiden. Man kan invända att exemplen av när de fungerar främst gällt småskalig lokal verksamhet. Och det är nog så. Men med modern teknik så borde man kunna utöka deras räckvidd. Och bara för att inte all verksamhet kan organiseras efter vissa principer betyder det ju inte att det är något fel på principen. Kapitalismen har ju samexisterat med statligt driven verksamhet överallt, de moderna samhällen har accepterat att militären är uppbyggt på en annat sätt än hur vi skulle acceptera våra vanliga arbeten att vara organiserade, bara för att nämna två situationer av samexistens av helt skilda organisationsformer inom ett samhället. Men man kan också vända på resonemanget. Det faktum att lokal förvaltning och direktdemokrati fungerar bäst i den lilla skalan kan ju vara ett starkt argument för den lilla skalan, likväl som ett argument emot lokal förvaltning.