Just nu i Zambia för att organisera den 2nd African Organic Conference.
Lite paus i bloggandet alltså.
/http://africanorganicconference.com/
På bilden ses Zambia förste president Kenneth Kaunda kolla ekologisk odling.
Thursday 26 April 2012
Thursday 19 April 2012
Plöj upp asfalten!
Runt våra städer så tas mer och mer jordbruksmark i anspråk, inte minst för att bygga vägar och externa köpcentra. Inte nog med att de är ett utslag av en ohållbar förbrukning av energi i form av fossila bränslen, de förstör också en av de absolut viktigaste resurser vi har, matjorden. Om vi fortsätter asfaltering och bebyggning i samma takt så kommer vi att inom 100 år ha täckt över ett område motsvarande Frankrike och Spanien tillsammans. En internationell konvention för skydd av matjorden behövs.
I Uppsala bebyggs mycket utmärkt åker, mestadels för trista köpcentra. Foto: Kolbjörn Örjavik |
Växande städer och en ständigt utvidgande infrastruktur äter upp Europas mark. Mellan 2000 och 2006 bebyggdes 920 kvadratkilometer mark om året. I vissa regioner växer andelen anlagd eller artificiell mark, det vill säga mark som inte är ren natur och inte används för jord- eller skogsbruk, snabbt. Nederländerna, Danmark och Spanien tillhör de länder där trycket på mark är hårt. I Danmark uppges mänsklig infrastruktur nu täcka nästan 20 procent av arealen (Danmarks miljöministerium 2005). I hela EU är andelen anlagd mark 4,4 procent.
I Sverige är tre procent av arealen är bebyggd på ett eller annat sätt. Det motsvarar 1,29 miljoner hektar. Därav upptog mark för permanentbostäder 29 procent, vilket är något mindre än mark för transporter, som upptog 31 procent av den bebyggda arealen. Mark för industri, handel, offentlig service m.m. utgjorde 11 procent av bebyggd mark. I Stockholms län är 15 procent av marken bebyggd, lägst andel bebyggd mark har Norrbottens län med endast 0,6 procent bebyggd mark. Det fanns 55 000 mil vägar på 345 000 hektar. (SCB 2004). I Sverige har 345 000 hektar täckts med vägar. Det är ironiskt att folk är upprörda över att jordbruksmark tas i bruk för produktion av biobränsle medan de gladeligen kör sin bil - med bensin - på asfalterad åkermark.
Vår tunna hud
Hela vår existens på jorden är beroende av den tunna hud som 20-50 cm matjord utgör på jordens yta. Matjorden är en av de mest betydelsefulla resurser mänskligheten har, och en resurs som är under ständigt hot. Det tar mycket lång tid (mellan 60 och 1500 år enligt Montgomery (2007)) att skapa en centimeter av produktiv jord. Stenar som bryts ned av väder, vind och växter bidrar med mineraler, döda organismer skapar den livsmiljö där matjordens speciella aktörer, t.ex. maskar trivs. De i sin tur hjälper till med nedbrytningen och skapar näringsämnen för ny växtlighet. Det är ett exempel på en självförstärkande process, men den är mycket långsam. I kontrast till denna långsamma process så kan jorden förstöras på bara några få år. Och ett av det allra mest drastiska sätt vi kan förstöra en jord på är att bebygga den. Att återkapa mark som varit bebyggd är mycket kostsamt, till på köpet så är den ofta förgiftad.
Köpa sig rätt
EU kommissionen har utfärdat en vägledning för att begränsa hårdgörning av mark (finns bara på engelska, Guidelines on best practice to limit, mitigate or compensate soil sealing). Hårdgörning av marken kan begränsas genom smart fysisk planering och åtgärder mot stadsutbredning. Bland annat kan utvecklingspotentialen inom stadsområdena utnyttjas, t.ex. genom att man sanerar övergiven industrimark och använder den för nya ändamål. Andra exempel på åtgärder är användning av genomsläppliga material i stället för betong och asfalt, stöd för grön infrastruktur och mer omfattande användning av naturliga vattenuppsamlingssystem. När olika lokala åtgärder inte är tillräckliga kan man överväga kompensationsåtgärder som förbättrar markfunktionerna på andra ställen. Det skulle kunna betyda att om åkermark skall tas i anspråk för exploatering så måste motsvarande yta av förstörd mark återställas någon annan stans, eller nyodling ske (men det finns ingen bra jord inom EU som inte är uppodlad om den inte är skyddad). Vissa tyska kommuner har ”exploateringscertifikat” som kan handlas, ungefär som utsläppsrätter. I Dresden får exploatörer kompensera markanvändning genom att återställa annan mark och cirka 4 hektar har återerövrats varje år. Kommissionen betonar att sådant skall vara den absolut sista åtgärden.
Kommissionens riktlinjer betonar att det är viktigt med en integrerad strategi för fysisk planering. Specifikt regional strategier och mobilisering av oanvända resurser på lokal nivå har också visat sig effektivt. I Tjeckien och Slovakien har man satt ett pris på att bygga på värdefull jordbruksmark. Marken är graderad och de finaste jordarna måste man betala extra för om man vill använda dem till något annat än jordbruk.
För att säkerställa en god livsmedelsförsörjning även för kommande generationer bör den bördigaste åkermarken inte bara vara av nationell betydelse utan även tillmätas riksintresse. Absurt nog så handlar inget av våra miljömål om matjordens kvalitet, trots att den är grunden för vår existens. Och trots att det finns hundratals internationella miljööverenskommelser, så saknar matjorden någon som helst form av internationellts skydd. Jag skrev ett längre inlägg om det för några år sedan: Dags att Skydda Matjorden Ett antal forskare vid SLU pläderade för en tid sedan också för ett skydd av åkerjorden: “Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.“
Jag har också skrivit en rad inlägg på min engelska blogg om hur det är ökad konkurrens marken och andra resurser, se t.ex.
EUs riktlinjer kommer att presenteras och diskuteras vid den konferens om marksanering och hårdgörning av mark som kommissionen arrangerar den 10–11 maj 2012 i Bryssel. De kommer också att bli tillgängliga på flera språk under året. Riktlinjerna är avsedda för behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och för branschfolk som arbetar med fysisk planering och markförvaltning. De är också tänkta att öka allmänhetens medvetenheten om den pågående markförstörelsen.
Föreningen Den Goda Jorden driver arbete för skydd av matjorden, http://www.dengodajorden.se/
Bli medlem!
Cykla mer! |
Monday 16 April 2012
var skall vi jobba?
Man kan undra vad som gör det så viktigt att fortsätta minskningen av antalet bönder och öka antalet sysselsatta i att servera oss mat? För det är ju trots allt innebörden både av de underliggande ekonomiska trenderna och den förda politiken.
Jag deltog i en debatt igår på Skafferiet på Berns.Gunnar Lindstedt var där också, han som skrivit Svart Jord. Han talade om hur energiknapphet kommer förändra jordbruket och att vi kanske skulle behöva en miljon människor som sysslar med jordbruk i Sverige. Sådana påståenden drar lätt lite löje.
Jag roade mig denna morgon med att plocka fram data från SCB på sysselsättningen i tre brancher med resultatet nedan. Vi ser att vi nu har mer än en miljon sysselsatta i handel, transport, hotell och restaurang och diverse andra personliga och kulturella tjänster, och bara 70 tusen i jordbruket.
Sysselsättningen specifikt i hotell och restaurantbranchen har utvecklats så här:
För USA lyckades jag få fram mer belysande siffror:
9,6 miljoner är sysselsatta i "food services", 1,5 miljoner i livsmedelsindustrin och 15,3 miljoner in dagligvaruhandel jämfört med bara 2 miljoner i jordbruket.
Man kan undra vad som gör det så viktigt att fortsätta minskningen av antalet bönder och öka antalet sysselsatta i att servera oss mat? Det är särskilt lite ironiskt att fundera över det när man sitter i en debatt på Berns och många av de som deltog är intresserad av högkvalitativ mat. Hur kommer det sig att det är så himla tjusigt att ha flotta restauranger som satsar på de bästa varor och så himla fel att göra det samma i jordbruket? Hur kommer det sig att regeringen stimulerar en sysselsättning i tjänarbrancher och fortsatt driver på "rationalisering" av jordbruket - en förskönande omskrivning för industrialisering.
Vi har aldrig varit så många människor på jorden och ändå strävar vi efter att färre och färre skall syssla med jordbruk. Vi ersätter mänskligt arbete med maskiner, bekämpningsmedel och konstgödsel. Visst till en viss gräns så har det varit bra. Att hacka upp en åker för hand eller skyffla dynga med grep är ingen sinekur (jag vet, för jag har gjort det). Att bära vatten i kanna är slitigt jämfört med att få den pumpad till fältet. osv. Vi kan och skall ha maskiner i jordbruket, alla behöver inte vara bönder, men det finns helt klart avtagande fördelar med en ständig rationalisering och färre och färre människor - helt bortsett från sysselsättningsresonemang. I djurhållningen är det ju mest uppenbart.
Fler bönder!
Jag deltog i en debatt igår på Skafferiet på Berns.Gunnar Lindstedt var där också, han som skrivit Svart Jord. Han talade om hur energiknapphet kommer förändra jordbruket och att vi kanske skulle behöva en miljon människor som sysslar med jordbruk i Sverige. Sådana påståenden drar lätt lite löje.
Jag roade mig denna morgon med att plocka fram data från SCB på sysselsättningen i tre brancher med resultatet nedan. Vi ser att vi nu har mer än en miljon sysselsatta i handel, transport, hotell och restaurang och diverse andra personliga och kulturella tjänster, och bara 70 tusen i jordbruket.
1993 | 1998 | 2003 | ||
jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske | 90840 | 81914 | 71441 | |
handel; transport, magasinering; kommunikation | 698631 | 738079 | 763316 | |
personliga och kulturella tjänster | 229111 | 260100 | 282630 |
Sysselsättningen specifikt i hotell och restaurantbranchen har utvecklats så här:
För USA lyckades jag få fram mer belysande siffror:
9,6 miljoner är sysselsatta i "food services", 1,5 miljoner i livsmedelsindustrin och 15,3 miljoner in dagligvaruhandel jämfört med bara 2 miljoner i jordbruket.
Man kan undra vad som gör det så viktigt att fortsätta minskningen av antalet bönder och öka antalet sysselsatta i att servera oss mat? Det är särskilt lite ironiskt att fundera över det när man sitter i en debatt på Berns och många av de som deltog är intresserad av högkvalitativ mat. Hur kommer det sig att det är så himla tjusigt att ha flotta restauranger som satsar på de bästa varor och så himla fel att göra det samma i jordbruket? Hur kommer det sig att regeringen stimulerar en sysselsättning i tjänarbrancher och fortsatt driver på "rationalisering" av jordbruket - en förskönande omskrivning för industrialisering.
Vi har aldrig varit så många människor på jorden och ändå strävar vi efter att färre och färre skall syssla med jordbruk. Vi ersätter mänskligt arbete med maskiner, bekämpningsmedel och konstgödsel. Visst till en viss gräns så har det varit bra. Att hacka upp en åker för hand eller skyffla dynga med grep är ingen sinekur (jag vet, för jag har gjort det). Att bära vatten i kanna är slitigt jämfört med att få den pumpad till fältet. osv. Vi kan och skall ha maskiner i jordbruket, alla behöver inte vara bönder, men det finns helt klart avtagande fördelar med en ständig rationalisering och färre och färre människor - helt bortsett från sysselsättningsresonemang. I djurhållningen är det ju mest uppenbart.
Fler bönder!
Debatten på Skafferiet handlade i stort om jordens livsmedelsförsörjning, och frågan om ekologisk eller konventionellt jordbruk är det som skall föda en växande befolkning. Jag har skrivit mycket om det tidigare och upprepar det inte här. Om du är intresserad kan du läsa: Mer stolligheter om ekologiskt Rika svälter inte Eller titta på ett föredrag på EPOKs webTV | |||||||||||||||
Subscribe to:
Posts (Atom)