Thursday, 10 March 2011

staden - himmel eller helvete

Det finns en debatt om stadens roll som spretar väldigt. Jag läser o tidningen Omvärlden ett inlägg av den liberale debattören Johan Norberg som talar om hur progressiv staden är och hur viktig den är för utvecklingen. Han påtalar t.ex. att mycket större andel av människorna i städerna har tillgång till rinnande vatten och avlopp än vad människor på landsbygden har. Sedan läser jag på Effekts blogg ett resonerande inlägg av Matilda Welin om stad och land. För något år sedan cirkulerade en del artiklar om att miljöpåverkan av en Manhattanbo var mycket mindre än miljöpåverkan av en landsbygdsbo i USA, främst pga av mer bilåkning av landsbygdsborna.

Vad jag ofta saknar i dessa diskussioner är en förståelse av det ömsesidiga beroendet av stad och land, och av de rika länderna av de fattiga, av centrum och periferi. Om man inte ser detta som ett system utan betraktar staden eller landet enskilt så kan man lätt dra helt fel slutsatser. Så är t.ex stadsbon helt beroende av att det finns bönder som odlar hennes mat, att det finns skogsarbetare som avverkar skogen som blir till papper i gratistidningen, att det finns bangladeshiska gästarbetare i Libyien some arbetar med oljeutvinning. Och så är vi ALLA svenskar beroende av att det finns kinesiska arbetare som slavar i fabriker eller peruanska småbönder som tjänar några tusenlappar om året för att odla vårt kaffe. I själva verket är vårt miljöpåverkan summan av allt detta och inte bara de resurser vi använder direkt eller de sopor vi sorterar dagligen. För allt det som vi ser så finns det mycket mer som vi aldrig ser.

Stadens sociala funktioner och stadens och industrins roll i att exploatera omgivningen glöms alltför ofta bort i modern miljö och ekologisk diskussion. Att makten finns i städerna, att utbytet mellan stad och land alltid varit ojämlikt - och att detta ojämlika utbyte har expanderat till hela klotet genom billiga transporter och en global marknad. Att människor, även sådana utan makt, dras till sådan centrum av makt och välstånd är inte att förvåna. Det ser man redan i gyttret av kåkar under slotten i medeltida europeiska städer. Att bryta upp mönstren för människans exploatering av andra människor är därför nyckeln i diskussionen stad och land. Att de som bor i städerna har det bättre än de som inte bor i städerna kan mycket väl visa sig vara ett resultat av exploatering snarare än att staden är överlägsen som mänsklig miljö. Det är ungefär en lika intelligent observation som att de vita i Sydafrika måste vara överlägsna de svarta eftersom de har högre inkomster, eller att Sverige är överlägset Kina.
Skriver numera stadsbon...

1 comment:

Jan Wiklund said...

Det är helt riktigt att vissa näringar kräver mycket samarbete mellan många människor, medan andra kräver stora ytor. De förra är stad, de senare land. Båda är produktiva, båda är rentav nödvändiga.

Vad som är definitivt sjukt är när man försöker få in det ena i det andra. Det är då det skapas mycket transporter och mycket resande. Som när man försöker ha land i staden (=förorter) eller stad på landet (=långvägspendling). Sånt är miljöförstörande och resursslösande.