Nobelstiftelsen anlitade mig för att hotta upp priset lite grann, ja Nobelpriset alltså-det i litteratur. Jag utvecklade ett strålande koncept som de nu köpt med hull och hår - det var bara mitt förslag att ändra namnet till The Noble Prize som de spolade. Hursomhelst jag stöpte om hela processen från Akademiens löjligt slutna process till en Eurovisioninspirerad enternainment som sträcker sig året om. I hela världen från Albanien till Zimbabwe skall det ordnas nationella deltävlingar som som Poetry Slam ungefär. Medieuppbådet följer dem land för land, det blir kontinentala deltävlingar för att slutligen ha the grand final i Dalhalla ackompanjerad av Nobels favouritmusik - dynamitladdningar kompletterad av en magnifik duell mellan två Carl Gustaf M2. Och det bästa av allt är att samtidigt så följer vi Svenska Akademiens möten i en reality såpa.
Middagen i Stadshuset behåller vi, med en liten modifiering: underhållningen blir av årets vinnare i Eurovision Song Contest och sist men inte minst, 80 procent av biljetterna auktioneras ut med förhoppningen att Ryska oligarker, Kinesiska magnater, Afrikanska diktatorer och simpla Amerikanska biljardärer kommer bjuda vilt. Det kommer bli lika attraktivt som World Economic Forum i Davos.
Sen vaknade jag. Tillbaks till vardagens futtiga frågor om kärnkraft, peak oil och växthuseffekt. håhåjaja
No comments:
Post a Comment