Kärnkraften: vår skuld till framtiden

Jag hör just på nyheterna att försäkringsbolagen har friskrivit sig för kärnkraftsskador pga av tsunami och jordbävning. Undrar om de friskrivit sig för skador pga totalt utslagen elförsörjning, terroristattacker eller mental ohälsa hos personalen också?

I framtiden ska svenska kärnkraftverk försäkras för 12 miljarder kronor, vilket kan låta som mycket pengar. Ändå är det en närmast löjlig summa: Tjernobyl har beräknats kosta 1.000 miljarder. skriver Lars Linder i DN

Jag tar mig friheten att kopiera in delar av ett inlägg från min engelska blogg:

Jan Willem Storm van Leeuwen explains one reason for why nuclear power is so popular:

One of the unique properties of the nuclear energy system is the possibility it offers to man to postpone material and energy investments to the future. The massive amounts of radioactive materials, including the clean-up and dismantling waste, have to be isolated from the biosphere forever, in order to keep the countries with nuclear power and their neighbour countries habitable for man.

His extensive report has some very interesting graphs:

This one shows the energy pay-back for nuclear power, i.e. how long it has to operate in order to "pay" for its total energy use. Because the Uranium concentration of the ore is absolutely critical in this context it is drawn as a function of that. As you can see, when the concentration moves towards 0.05% U3O8 the whole thing is rather pointless, notwithstanding all other problems.


Also regarding CO2 emissions the results are not very positive. Lifetime emissions of CO2 from nuclear power are approaching those of a gas-fired electricity generator, and also here, if ore graders are leaner the emissions increase dramatically.

Dessa bilder och hans rapport bekräftar att kärnkraften bara är "lönsam" (ja för den som driver den alltså inte för dig och mig) genom exploatering av:
-vårt samhälle som subvnetionerar kärnkraften enormt från att betala all utveckling, ta alla risker till att tillhandahålla all infrastruktur den behöver. De som beklagar subventioner till vindkraft skulle räkna ut vad kärnkraften har kostat oss...
-andra platser och andra människor där man utvinner uran
-andra platser och andra människor för alla andra resurer some behövs, eller för att ta hand om avfall.
- framtida generationer

På så sätt är kärnkraften ett av de mest extrema exemplen på den exploatering i rum och tid som Alf Hornborg hävdar är "hemligheten" bakom industrikapitalismens framgångar. Se t.ex.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kultur_bocker/bokrecensioner/article1209193/Teknikens-under-varldens-blunder.html
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/alf-hornborg-
http://www.daidalos.se/sok?11_bookView=1&11_subject=511

Kärnkraften bygger, på samma vis som massbilismen och industrisamhället, på en synvilla. En rumslig- och tidsmässig närsynthet som gör det svårare att urskilja systemets egentliga fullständiga beroendeförhållanden och livscykelrisker.

skriver Erik Berg i GP

Det finns ingen säker kärnkraft i en osäker framtid. Självbilden krackelerar. I botten ligger vetskapen om att sol- och vindkraft inte på långa vägar kan ersätta de fossila bränslen som i dag utgör 85 procent av världens energiproduktion. Vill man undvika en klimatkollaps – men inte kan tänka sig en värld där energianvändningen minskar – är kärnkraften det sista halmstrået. Så länge folk kämpar med att upprätthålla den framstegs- och tekniktroende självbilden lär de inte göra annat än att på alla sätt slåss för kärnkraften som världens frälsning. Vi andra ser på nyheterna från Japan och tänker på helt andra saker än frälsning.

Skriver David Jonstad på Effekt, i en reflektion över reaktionerna på hans artikel på SVT Debatt.

Liknande tankar framför Lena Sommestad i en kommentar till DNs ledare:

Det stora problemet med DN:s resonemang är att kärnkraftens lämplighet som energikälla inte kan reduceras till en fråga om tekniska lösningar. Många av kärnkraftens risker handlar nämligen inte om teknik i begränsad mening, utan om människors och samhällens förmåga att hantera komplicerad teknik. Hur kärnkraftens risker ska hanteras kan heller inte enkelt besvaras utifrån tekniska riskkalkyler. Riskhantering är också en fråga om värderingar och etik

Och Ett hjärta rött har liknande tankar.

Visst är det så. I grund och botten handlar få av miljöfrågorna om rent tekniska eller biologiska diskussioner. Världen och jorden kommer överleva nästan vad vi gör. Det är värderingar som präglar våra åsikter. Och vi är alla obenägna att överge våra värderingar och vår självbild. Det är väl där som sakförhållandena trots allt kommer in. Vid en viss gräns så är skillnaden mellan hur man vill att det skall vara och hur det egentligen är så stor. Ofta inträffar den samtidigt för väldigt många enligt observationerna om den hundrade apan eller the tipping point.

Jag kan också rekommendera denna post (på engelska) om kärnkraften avAlexis Rowell