USA pissar i byxorna - igen

Vi hör många inslag som säger att USA - Saudi-Amerika - kommer bli oljexportör, att utvinningen av skifferolja och skiffergas helt ritar om kartan osv.

Studio ett säger just nu att skiffergasen kan göra USA självförsörjande på energi. Bortsett från de stora miljöeffekterna av utvinningen av skiffergasen så är dess bidrag till USAs och världens energiförsörjning överdriven.

USA:s energianvändning 2011

"Flödet av skiffergas är den största energiomvälvningen på 30 år och ritar om den ekonomiska världskartan " säger Dagens Nyheter (läs också Ny Teknik). Utan tvekan så innebär utvinningen av skifferolja och skiffergas (det finns en massa olika termer här och jag struntar i att förklara dem, eller använda dem helt korrekt...) en kraftig ekonomisk injektion till USA, och därigenom kan den nog sätta fart på tillväxten.

De stora gasmängderna har pressat gaspriset rejält i USA. Det är ju inte alls lika lätt att transportera och exportera naturgas som olja, vilket gjort att gaspriset rasat medan oljepriserna fortsatt ligger högt. Det har lett till en kraftig utveckling av vissa industrier i USA och man talar om att tillverkningsindustrin är på väg tillbaks till USA från Kina och andra länder där energin är dyrare. I Japan kostar naturgasen hela fem gånger mer än i USA. Själva utvinningen av dessa sk okonventionella källor skapar också massor med nya jobb - och nya problem.

Total balans av petroleumprodukter, inklusive gas

Men trots allt så är det hela våldsamt överdrivet. Som man ser av graferna (från EIA) är USA en stor nettoimportör av energi, främst olja. I dagsläget producerar USA cirka 1 miljon fat olja per dag från okonventionella källor, optimistiska analyser säger att det kan kanske nå 4 miljoner fat per dag. Det skall jämföras med dagens världsproduktion om 75 miljoner fat per dag. Kanske inte fullt så dramatiskt för världens oljeförsörjning men väl så värdefullt för USA. 

Importen av petroleumprodukter har minskat lite de senaste åren, men det kan också förklaras med att det har varit lågkonjunktur, den totala konsumtionen har ju också minskat. På lite sikt kommer också olje och gaspriserna närma sig varandra igen. Det beror dels på att det pågår stora investeringar i infrastruktur vilket gör att gasen kan exporteras eller att användas i större utsträckning för transporter. USA:s egna analyser pekar på att man också i framtiden kommer ha ett stort importberoende av oljeprodukter.

En annan sida av utvinningen av skiffergas och andra okonventionella källor är att själva utvinningen kräver mycket energi. Det betyder att man måste utvinna mer energi för att få samma nettoenergi till samhället, dvs Energy Return on Energy Invested är dålig, och den är sjunkande eftersom man redan tagit de bästa källorna i anspråk. Till råga på facklar man gas direkt vid källan och det är ofta betydande metanläckage vilket betyder att klimateffekten blir betydligt mer negativ än den kunde vara, och kanske lika illa som från det kol gasen sägs ersätta - trots det gapar papegojorna att det bästa USA kan göra för att minska sina växthusgasutsläpp är att satsa på gasen.  


Miljöeffekterna är mycket stora vilket lett till att flera länder har förbjudit sådan utvinning.
 
Rapporten Drill, baby, drill! (PDF) hävdar att skiffergas- och skifferoljeboomen i USA bara är en tillfällig bubbla som kommer brista inom några år, för att sedan krascha. Kjell Aleklett skriver:

"Ända sedan IEA presenterade sin World Energy Outlook 2012 i november har världspressen spridit nyheten att USA kan bli en större oljeproducent än Saudiarabien. Man har också skrivit om ökad produktion av skiffergas och produktionen har under några år ökat så mycket så att priset blivit så lågt så att det inte lönar sig att borra nya brunnar. Jag har tidigare berättat att borriggarna lämnar skiffergasfälten."

På det stora hela så gör nog USA det klassiska misstaget att tycka att det blir varmt när man pissar i byxan. Investeringarna i de okonventionella källorna är ett tecken på desperation blandat med spekulation. I ett samhälle drivet av evig expansion och en tro på att det går att hitta lösningar på alla problem, är pyramidspel av alla sorter lätta att sälja. 


Det tråkiga är att pga av dollarns och den amerikanska ekonomins särställning får vi alla hjälpa till med att städa upp efter dem. I jämförelse med USAs spekulation med vår framtid framstår Cypern som en mönstergosse.

Ny jordbrukspolitisk utredning nämner inte miljömålen

Sverige är inte närmare att nå miljömålen i år än förra året. Med nuvarande insatser kommer endast två av sexton mål att nås år 2020, enligt Naturvårdsverket. Så länge miljömålen hela tiden får ta andra, tredje eller fjärde platsen kommer de inte heller uppfyllas.  I direktiven för den nya utredningen om jordbrukspolitiken nämns inte ens miljömålen! 

I Naturvårdsverkets årliga uppföljning konstaterar myndigheten att årets bedömning är densamma som förra året: målet om ett skyddande ozonskikt ser ut att nås, likaså målet om en säker strålmiljö. Men för de övriga 14 målen så kommer inte de politiska styrmedel och åtgärder som är beslutade att räcka till för att nå målen 2020. I tre fall är utvecklingen till och med negativ:
- Ett rikt odlingslandskap.
- Ett rikt växt- och djurliv.
- Begränsad klimatpåverkan (målår 2050)

– Det här resultatet visar hur viktigt det är med samarbete mellan olika aktörer i samhället. Åtgärder inom såväl miljöpolitiken som inom andra politikområden är förutsättningar för att nå miljömålen, säger Maria Ågren, Naturvårdsverkets generaldirektör.

Vad gör egentligen regering och riksdag? Låt oss titta på jordbruket, en “sektor” som påverkar de flesta av miljömålen, inte minst de tre där utvecklingen går åt fel håll.

Sveriges 16 miljömål och jordbruket

Miljömål	Jordbrukets roll
Begränsad klimatpåverkan	Mycket stor
Frisk luft	Måttlig
Bara naturlig försurning	Måttlig
Giftfri miljö	Stor
Skyddande ozonskikt
Säker strålmiljö
Ingen övergödning	Mycket stor
Levande sjöar och vattendrag	Stor
Grundvatten av god kvalitet	Mycket stor
Hav i balans samt levande kust och skärgård	Mycket stor
Myllrande våtmarker	Stor
Levande skogar
Ett rikt odlingslandskap	Mycket stor
Storslagen fjällmiljö
God bebyggd miljö
Ett rikt växt- och djurliv	Stor

Regeringen tillsatte nyligen en utredning, ”Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion”. En jordbrukspolitisk utredning är välkommen för jordbruket går kräftgång. I direktivet står att omvandlingen av lantbruket helt ska styras av ”hårdare internationell konkurrens” och en ”strävan mot ökad marknadsanpassning”. Miljömålen nämns överhuvudtaget inte i det nio-sidiga direktivet!

Och det är ganska självklart att man får väldigt olika svar när man utreder jordbruket om man ställer frågan

Hur kan vi stärka jordbrukets konkurrenskraft?

och inte frågan

Hur kan jordbruket bidra till att uppfylla miljömålen?

PS

För övrigt borde miljömålen kompletteras med ett uttryckligt skydd för matjorden.

DS

Läs mer:

Ekologisk produktion och miljökvalitetsmålen – en litteraturgenomgång

Hållbarhet i svenskt jordbruk 2012

Miljömålsportalen

Mediabevakning

Media
Svd, AB,  GP

Vad har naturen gjort för oss?

"Det handlar om att göra naturens värde till allmängods. Hur mycket betyder det för människor, människors samhällen och ekonomi att ha närhet till natur? Hur mycket bidrar ekosystemen?"

säger den amerikanska ekologen Gretchen Daily, som nyligen fick Volvos miljöpris på 1,5 miljoner kronor. Tanken att vi skall uttrycka naturens värde i pengar, vanligen format kring begreppet ekosystemtjänster har vunnit mark på senare år. Tidningen Effekt har ett mycket bra reportage om detta i det senaste numret, där bl.a. Daily är intervjuad. Men den andra sidan kommer också till tals.

Den norske filosofiprofessorn Arne Johan Vetlesen, till exempel, menar att varje idé om att formulera ekologins betydelse i marknadsanpassade termer, leder ett steg närmare ödeläggelse av jordens levande system. Vi måste lämna all typ av språkbruk som talar om ”vinst”, ”förlust”, ”investering”, ”kapital” när vi pratar om naturen. Annars sker aldrig den grundläggande förändringen av natursynen som är nödvändig.

Det är inte alla som tycker att man skall uttrycka värdet av ekosystemen i pengar som tycker att det nöd- vändigtvis betyder att man skall börja köpa och sälja ekosystemtjänster. Å andra sidan så är det först om man gör det som man kan få dem att påverka ekonomin. Det är inte bara en logisk fortsättning av privatiseringar som började redan när adeln fick tilldelat sig allmänningar av despotiska kungar (hur trodde du att privat ägande av land uppstod?) utan det är också nästan en förutsättning för att kunna reglera skötseln av allt knappare naturresurser inom det ekonomiska system vi har.

Jag ställde tex frågan häromveckan i min blog, med tanke på att värdet av jordbrukets produkter och ekosystemtjänster har ungefär samma värde, hur det kommer sig att ersättningen till lantbrukarna för att sköta ekosystemtjänsterna är så väldigt små jämfört med ersättningarna för lantbrukets produkter? Hur skall vi kunna likställa produktion av mat och ekosystemtjänster?

Det är också det synsättet som FN:s miljöprogram, UNEP har. Och det gäller både att uppskatta värdet av naturen, men också kostnaderna av att inte ta hand om den. "Om vi tittar bortom företagens vinster och ser till deras påverkan på samhället i stort, kan vi konstatera att de orsakar kostnader för samhället på 2000 miljarder dollar varje år. Det är en tredjedel av vinsten," säger Pavan Sukhdev, chef för UNEP:s initiativ för Grön Ekonomi. Ekosystemtjänster skall bli tillgångar för företagen. 

I boken "Vad har naturen gjort för oss" (än så länge bara på engelska) försöker Tony Juniper, fd chef för Jordens Vänner i England balansera de här synsätten. Boken berättar en rad historier om hur värdefulla ekosystemen är. Många, men inte alla, historierna inkluderar uttalande av värde för en tjänst. Vad gäller betalning för tjänsterna säger han att det kan fungera men att det finns många fallgropar. För honom är det att få folk att inse värdet av tjänsterna som är det viktiga. Han tror att den "gröna ekonomin" bygger på felsynen att vi skall inlemma naturen i vår ekonomi, medan det riktiga vore att inlemma ekonomin i naturen, dvs inse att ekonomin är ett system som lever inom naturens ramar och inte tvärtom. Jag kan bara hålla med.

Om du vill förstå ekosystemens värde kan du gå ut i skogen, andas in luften, försöka tänka dig hur det vore om den inte fanns, om träden inte fanns, om fåglarna inte sjungo.

Du kan också läsa den förträffliga boken Osynliga Mirakel av Inger och Karin Källander:

"Den här boken tillägnas med största vördnad er alla naturens myriader levande varelser som gör mänskligt liv på planeten Jorden möjligt...Ni uträttar naturligtvis inte era viktiga tjänster av vänlighet eller solidaritet, samarbetar inte heller för allas bästa...Tack för att ni finns och ger oss rent vatten, bördig jord där vi kan odla vår mat, luft att andas och skönhet för själen. "

Boken är inte bara bra skriven utan har också fantastiska bilder.


Jag har skrivit många inlägg om naturens tjänster tidigare, tex
Klimatkompensation - ett modernt avlatsbrev?
Vad kommer efter skogen som skövlats?
Varg AB - hur verkligheten igen överträffar mina vildaste fantasier!
Företag ger blanka fan i om vi mäter BNP eller Happy Planet eller HDI
Grön Tillväxt, är det möjligt?
Brist på sand.
Miljöförstöring lönar sig
Välkommen till nya väder-världen

Hur skall vi kunna likställa produktion av mat och ekosystemtjänster?

På det seminarium där jag lanserade min bok Garden Earth i Japan så sade Mashahito Enomoto, Director of the Policy Division for the Ministry of Agriculture, Forestry and Fisheries at de beräknar att värdet av jordbruksproduktionen i Japan är cirka 9,5 triljoner Yen (650 miljarder kronor) medan värdet av jordbrukets ekosystemtjänster är nästan lika stora, 8,2 triljoner Yen.

Jag har inte sett några liknande siffror från Sverige. Naturvårdsverket har gjort en form av inventering av ekosystemtjänster (ladda ned här) men den saknar den typ av sammanfattande värdering. Man kan ifrågasätta om man överhuvudtaget skall värdera ekosystemtjänster i pengar. Redan att göra det är att jämställa dem med datorer och vägar, vilket är mycket tvivelaktigt, ungefär som att sätta prislappar på människoliv.  Jag har skrivit om det tidigare. Men låt oss för debattens skulls säga att man kan det.

Exempel på några ersättningar svenska bönder kan få, från boken Jorden vi äter

För de som förespråkar fortsatta marknadslösningar på miljöområdet, dvs att bönderna skall dels få betalt för ekosystemtjänster och dels få betala för de skador de orsakar, så spelar ju en sådan värdering stor roll. Om vi ser till värdet av de sk miljöersättningar som svenska jordbrukare får idag så uppgår det till knappa 2 miljarder per år, det är mindre än en fjärdedel av jordbruksstödet, och det motsvarar mindre än 5 procent av värdet av jordbruksprodukterna. Jordbruket betalar i princip nästan inga av sina externa kostnader, den nuvarande regeringen har i stället minskat de blygsamma avgifter som jordbrukarna betalade för t.ex. konstgödsel.

För att ekonomiska styrmedel verkligen skall bli STYRmedel och inte bara någon form av skatt, så behöver de höjas väldigt mycket. Men det saknas helt politisk vilja att göra det, eftersom det inte går att förena med frihandelsdogmatismen som styrt Sveriges hållning på jordbruksområdet i mer än 20 år. Att vänta på att globala förhandling på FN nivå skall lösa problemet är helt verklighetsfrämmande och Sverige har inte tagit några sådana initiativ heller, vare sig i FN eller i EU.

Gastronomisk mångfald och jordbruk hör ihop

Det framtida jordbruket och matproduktionen är inte bara fråga om rättvisa, om alla människors rätt till mat. Det är heller inte bara en miljöfråga, om hur vi kan bevara naturen och den biologiska mångfalden. Det är också i allra högsta grad en gastronomisk fråga, hur skall vår mat smaka, lukta, se ut och lagas till – och vad innehåller den egentligen.


Dagens livsmedelsproduktion prioriterar främst två saker – lågt pris och volym. De skandaler som vi ser just nu, i form av hästlasagne och avföring i hamburgare är egentligen bara symtom på den stenhårda konkurrens och prispressen från handelskedjorna. Två resultat av vad som händer om prispressen drivs in absurdum, vilket är precis vad som sker.

I ett lantbruk och en livsmedelsproduktion som enbart fokuserar på pris och volym finns det inte plats för någon mångfald, vare sig i landskapet, i råvarukorgen, i fabrikerna eller på tallriken. Den gröda och den sort som ger störst skörd och därför anses mest lönsam, är den som kammar hem vinsten.

Resultatet ser vi idag när vi bara odlar 150 olika grödor över hela världen. Mängder av växtarter och sorter, har försvunnit. Samma utveckling ser vi på djursidan där ett fåtal raser dominerar. Bönderna har under tusentals år skapat en fantastisk mångfald när de tämjt och förädlat olika djur och växter. Under 1900-talet beräknas 75 procent av denna mångfald ha försvunnit.

Potatissorter från Peru

 
Vi ser också effekten i våra livsmedelshyllor. Majs, ris och vete står för 60 procent av alla kalorier som produceras i världen, vilket vi också märker om vi läser innehållsförteckningen på våra livsmedel. Lägger vi till soja är vi uppe i 75 procent, och i stället för tusentals olika sorter av dessa fyra stora grödor är det en handfull sorter av varje gröda som helt dominerar. Det är hisnande siffror!

Samtidigt vet vi att utbudet i butikerna har ökat enormt. En stor livsmedelsbutik innehåller i dag 40 000 varor. Det är tio gånger fler varor än för 30 år sedan. Men mångfalden är inte riktigt så stor som den kan synas vid första anblicken, allt större livsmedelsindustrier står som avsändare för allt fler produkter. Även handelskedjorna blir allt färre och större och ägnar sig allt mer åt att ta fram matvaror under sina egna varumärken, kopior av redan existerande märken. Hur många olika varumärken av köttbullar, ravioli och lasagne som faktiskt kommer från samma fabriker har vi blivit brutalt påminda om.

Samma utveckling ser vi bland restauranger och caféer där kedjorna blir allt mer dominerande. Och det är inte enbart en utveckling som pågår i de lägre segmenten, utan även bland lyxkrogarna. Det brukar heta att den som besöker McDonalds, oavsett var i världen man befinner sig, vet vad den får. Men samma sak kan nästan sägas om den som reser med Michelinguiden som vägvisare.

Men det finns nu ledande kockar som inser att mångfalden i landskapet och i lantbruket, hänger samman med den gastronomiska mångfalden. En av dem är den peruanska stjärnkocken Gastón Acurio som tillsammans med andra ledande kockar skrev under den sk ”Limadeklarationen”. De säger att kockarna har ett ansvar att bevara, skydda och utveckla den biologiska mångfalden. Det här innebär bland annat att man jobbar med lokala, ekologiska producenter och strävar efter rättvisa ekonomiska förhållanden.

Kockarna bakom Limadeklarationen, Gastón Acurio längst till höger

På måndag fick Gastón Acurio ta emot restaurangguiden White Guides stora internationella gastronomiska pris. Han medverkade också under seminariet tidigare i veckan med temat – Framtidens mat, framtidens gastronomi.

I seminariet medverkade också vi som skrev årets bok – Jorden vi äter. 
Boken trycks nu i en andra upplaga.

/Ann-Helen Meyer von Bremen & Gunnar Rundgren

Är du intresserad av att lära mer om jordbruksproduktionen och hur vi kan mätta en växande befolkning utan att förstöra planeten? Missa då inte Naturskyddsföreningens filmade seminarium om just dessa viktiga frågor. Seminariet kan du se här.
(inlägget först publicerat på Naturskyddsföreningens blogg)