USA pissar i byxorna - igen

Vi hör många inslag som säger att USA - Saudi-Amerika - kommer bli oljexportör, att utvinningen av skifferolja och skiffergas helt ritar om kartan osv.

Studio ett säger just nu att skiffergasen kan göra USA självförsörjande på energi. Bortsett från de stora miljöeffekterna av utvinningen av skiffergasen så är dess bidrag till USAs och världens energiförsörjning överdriven.

USA:s energianvändning 2011

"Flödet av skiffergas är den största energiomvälvningen på 30 år och ritar om den ekonomiska världskartan " säger Dagens Nyheter (läs också Ny Teknik). Utan tvekan så innebär utvinningen av skifferolja och skiffergas (det finns en massa olika termer här och jag struntar i att förklara dem, eller använda dem helt korrekt...) en kraftig ekonomisk injektion till USA, och därigenom kan den nog sätta fart på tillväxten.

De stora gasmängderna har pressat gaspriset rejält i USA. Det är ju inte alls lika lätt att transportera och exportera naturgas som olja, vilket gjort att gaspriset rasat medan oljepriserna fortsatt ligger högt. Det har lett till en kraftig utveckling av vissa industrier i USA och man talar om att tillverkningsindustrin är på väg tillbaks till USA från Kina och andra länder där energin är dyrare. I Japan kostar naturgasen hela fem gånger mer än i USA. Själva utvinningen av dessa sk okonventionella källor skapar också massor med nya jobb - och nya problem.

Total balans av petroleumprodukter, inklusive gas

Men trots allt så är det hela våldsamt överdrivet. Som man ser av graferna (från EIA) är USA en stor nettoimportör av energi, främst olja. I dagsläget producerar USA cirka 1 miljon fat olja per dag från okonventionella källor, optimistiska analyser säger att det kan kanske nå 4 miljoner fat per dag. Det skall jämföras med dagens världsproduktion om 75 miljoner fat per dag. Kanske inte fullt så dramatiskt för världens oljeförsörjning men väl så värdefullt för USA. 

Importen av petroleumprodukter har minskat lite de senaste åren, men det kan också förklaras med att det har varit lågkonjunktur, den totala konsumtionen har ju också minskat. På lite sikt kommer också olje och gaspriserna närma sig varandra igen. Det beror dels på att det pågår stora investeringar i infrastruktur vilket gör att gasen kan exporteras eller att användas i större utsträckning för transporter. USA:s egna analyser pekar på att man också i framtiden kommer ha ett stort importberoende av oljeprodukter.

En annan sida av utvinningen av skiffergas och andra okonventionella källor är att själva utvinningen kräver mycket energi. Det betyder att man måste utvinna mer energi för att få samma nettoenergi till samhället, dvs Energy Return on Energy Invested är dålig, och den är sjunkande eftersom man redan tagit de bästa källorna i anspråk. Till råga på facklar man gas direkt vid källan och det är ofta betydande metanläckage vilket betyder att klimateffekten blir betydligt mer negativ än den kunde vara, och kanske lika illa som från det kol gasen sägs ersätta - trots det gapar papegojorna att det bästa USA kan göra för att minska sina växthusgasutsläpp är att satsa på gasen.  


Miljöeffekterna är mycket stora vilket lett till att flera länder har förbjudit sådan utvinning.
 
Rapporten Drill, baby, drill! (PDF) hävdar att skiffergas- och skifferoljeboomen i USA bara är en tillfällig bubbla som kommer brista inom några år, för att sedan krascha. Kjell Aleklett skriver:

"Ända sedan IEA presenterade sin World Energy Outlook 2012 i november har världspressen spridit nyheten att USA kan bli en större oljeproducent än Saudiarabien. Man har också skrivit om ökad produktion av skiffergas och produktionen har under några år ökat så mycket så att priset blivit så lågt så att det inte lönar sig att borra nya brunnar. Jag har tidigare berättat att borriggarna lämnar skiffergasfälten."

På det stora hela så gör nog USA det klassiska misstaget att tycka att det blir varmt när man pissar i byxan. Investeringarna i de okonventionella källorna är ett tecken på desperation blandat med spekulation. I ett samhälle drivet av evig expansion och en tro på att det går att hitta lösningar på alla problem, är pyramidspel av alla sorter lätta att sälja. 


Det tråkiga är att pga av dollarns och den amerikanska ekonomins särställning får vi alla hjälpa till med att städa upp efter dem. I jämförelse med USAs spekulation med vår framtid framstår Cypern som en mönstergosse.

Rysaren: Klimatet, oljan eller något annat?

Det verkar bli en rysare. Många har ”hoppats på” att brist på fossila bränslen i sig skulle kunna leda till en global korrigeringen av utsläppen av växthusgaserna. Men ny teknik som fracking verkar komma dessa förhoppningar på skam, enligt IEA:s senaste Global Energy Outlook. Vi kan bara använda en tredjedel av de uppskattade tillgångarna av fossila bränslen om vi skall klara klimatmålen. Är det först när klimatet har ändrats radikalt som vi kommer vidta, eller tvingas vidta åtgärder?  

Oljepump i Illinois

Rapporten från IEA har mest uppmärksammats för att den spår att USA kommer förvandlas från importör av olja till stor exportör av både gas och olja, mest pga av exploatering av så kallade okonventionella källor. Det finns dock många som tvivlar på det, t.ex. Kjell Aleklett (se också på slutet om energibubblor).

Det är annat i rapporten som förtjänar större uppmärksamhet. Tillväxten i förnyelsebar energi är mycket kraftig men samtidigt har det smutsiga kolet stått för nästan hälften av tillväxten på energimarknaden, dvs även med en kraftig utbyggnad av förnyelsebar energi så ökar energikonsumtionen ännu snabbare, och det är fortfarande fossil energi som styr.

Naturgasanvändningen kommer att öka i alla scenario som IEA målar upp för framtiden och efterfrågan på olja kommer att fortsätta öka, fast blygsamt. Transportsektorn använder hälften av all olja i världen och den fortsätter att öka för att antalet bilar ökar i betydligt snabbare takt än effektiviseringen av dem. Och framför allt så ökar användningen av diesel för alla lastbilar som används för den ständigt ökande handeln.

Samtidigt som rapporten slår fast att tillgången på fossil energi ökar kraftigt så säger man att för att klara klimatets 2-gradersmålet får bara en tredjedel av de kända reserverna faktiskt utvinnas. Rapporten bäddar också för att överge 2-gradersmålet som orealistiskt genom att säga att om inte utsläppen kan minskas innan 2017, så kommer alla tillåtna utsläpp redan vara inlåsta i existerande energiinfrastruktur.

Detta visar faran av att så mycket av målen för klimatet har formulerats långsiktigt i stället för omedelbart. Som Kevin Anderson, professor i energi och klimatförändringar, skriver i rapporten Klimatförändringar bortom farlighetens gräns:

“Problemet med 2050 som mål är att det skapar en bekväm illusion av att vi kan fortsätta som vi gör idag och skjuta problemet vidare till kommande generationer. 2050 som mål är be­kvämt för såväl politiker och företag som för allmänheten – det påverkar varken de politiska besluten, näringslivets dagordning eller hur vi lever våra liv.”

Det påminner väldigt starkt om det svenska beslutet att avveckla kärnkraften. Genom att skjuta upp anpassningen långt i framtiden så slapp man ta nödvändiga beslut. Jag tror ingen idag kan tveka om att vi lätt skulle ha kunnat avveckla kärnkraften om vi hade satsat tillräckliga resurser för trettio år sedan.

I praktiken finns det inget ”utsläppsutrymme” alls kvar för de rika länderna om vi skall tillåta den fattigare delen av världens befolkning att ha ökad material välfärd – vilket faktiskt så gott som alltid kräver resurser som leder till utsläpp. Långsiktigt spelar det enorm stor roll hur länder som Kina och Indien utvecklar sig, men kortsiktigt är det faktiskt de rika länderna, och de rika människorna i de rika länderna som både orsakat växthusgasutsläppen och har ansvaret för att ta omedelbara åtgärder.

Men det saknas helt både politiskt mod och insikt om det. Åsa Romson och Helena Leander skriver i Svd: 

“Om utsläppen fortsätter att minska i denna takt kommer vi att nå EU:s klimatmål 150 år för sent... De svenska utsläppen styrs i första hand inte av politik, eftersom de politiska styrmedlen är så svaga. Utsläppsnivån styrs istället av vädret och av konjukturen. Har vi haft en kall vinter och högkonjunktur så ökar utsläppen, har vi haft en varm vinter och lågkonjunktur så sjunker utsläppen. “

Supermiljöbloggen rapporerar:

Sverige skrev under Kyotoprotokollet och åtog sig att minska sina klimatutsläpp. I år släppte Naturvårdsverket ut en rapport som visar att vi 2011 minskade våra klimatutsläpp, 2010 ökade Sveriges klimatutsläpp med med nästan 11 procent. Vad de inte valde att visa för 2011 års beräkning var att Sveriges totala utsläpp faktiskt ökat även under 2011, om man räknar med de utsläpp som vår livsstil och konsumenter leder till. Räknar man med dessa utsläpp så är Sveriges totala utsläpp mer än dubbelt så stora. Allt detta går det att läsa om i en nyligen publicerad rapport som Naturvårdsverket givit ut, en rapport regeringen valt att inte prata like mycket om.

Tron på marknadsstyrmedel är fortfarande stor. Visst kan marknadsmekanismer bidra till att hantera begränsade aspekter av klimatförändringen. Men de är inte alls väl ägnade för att ta sig an den övergripande utmaningen.

Det blir nog en rysare att se vilken faktor som kommer knäcka tillväxtekonomin. Eftersom klimateffekterna är långsiktiga så får de inte alls samma omedelbara effekter som t.ex. energibrist, brist på mat, eller vattenbrist. IAE rapporten pekar till exempel på ökat vattenbehov i energisektorn. Exempel på det är den ”fracking” som används vid utvinning av skiffergas (SvD), vatten som behövs för uranbrytning (Namibia använder tex saltvatten som avsaltats med kolkraft för sin uranbrytning) och vatten som används för koncentrerad solenergi (se tex denna rapport om problemen med kylvatten för CSP i USA).

Jag lutar nog åt att en kombination av flera olika faktorer både ”externa” och ”interna” är det som kommer leda till en förändring. De externa faktorerna, främst ökade kostnader för energi och andra resurser, kommer i sin tur skapa interna kriser. På samma sätt som tillgången på billig energi har varit en viktig drivkraft för hela ekonomin så kommer ökade energipriser leda till negativa loopar.

När det går åt mycket hjälpenergi för att få fram nya energikällor, vilka i sin tur har dålig energieffektivitet (EROEI) misstänker jag (men är för lat för att räkna på det) att det uppstår kumulativa energikostnader som snabbt kan göra produktionen helt olönsam, både ekonomiskt och energimässigt. Det skulle samtidigt orsaka massiva ekonomiska kriser, eftersom en global recession skulle orsaka att en rad finansiella bubblor spricker. Mycket talar för att den nuvarande expansionen av olje- och gasproduktion i USA är en bubbla som drivs av subventioner och spekulation (se t.ex. Post Carbon Institute och Gail Tverberg).

Slutligen så kan det ju tänkas att vi får en massiv våg av ”frivillig enkelhet”. Jag tror att sådant är nödvändigt – men knappast tillräckligt för att styra oss mot ett hållbart samhälle. Men vi skall heller inte underskatta hur snabb effekt det kan ha om människor tappar tron på de ledande föreställningarna. Huslånebubblor, eurokris, arbetslöshet och utbildningsbubblor (ökade låneskulder med minskad nytta) bidrar alla till att underminera människors förtroende för det rådande systemet.  

Läs också: Varför minskad tillgång till energi innebär kapitalismens död
och 
Det är okej att känna uppgivenhet

Se ett föredrag av Kevin Andersson
 

uppdaterat 27 November