När oljan sinar stannar kärnkraften

Inte helt förvånande diskuteras kärnkraften flitigt nu. Inte minst på Cornucopias blog.

Där finns ett gammalt inlägg om "Peak-kärnkraft" Han skriver då bla

Kärnkraften framhävs ofta av tekniknaivisterna som vår stora räddning i framtiden, och att den byggs ut i en rasande takt. Samtidigt behöver det byggas ett kärnkraftverk i veckan, varje vecka i 50 år, enbart för att fasa ut energin vi idag får från oljan. Till detta kommer ännu mer för att fasa ut kolet och oljan....I själva verket peakade energiproduktionen från världens kärnkraftverk år 2006, trots skenande energipriser och innan världskonjunkturen dök 2008-2009. Så trots påståenden om massiv utbyggnad så producerar världens kärnkraftverk allt mindre energi.

och så finns det ett nytt inlägg från idag:

De reala konskevenserna av det japanska haveriet är att kärnkraftmotståndet kommer öka...,Nu anser jag inte att nya kärnkraftverk kommer ge oss billig energi motsvarande gamla kraftverk. De kommer antagligen ge lika dyr el som vindkraften, men det är likväl nödvändigt för energiförsörjningen då volymerna kan bli väldigt stora och någorlunda driftsmässigt förutsägbara, åtminstone medan kraftverken är någorlunda inkörda men unga. En ökande opinion mot kärnkraft ger oss alltså värre energibrist än vi hade fått annars och pga bristen högre energipriser än annars. För de som oroar sig över klimaförändringar så kommer suget efter fossila bränslen också att öka och utbyggnaden utökas.

Carina Hägg (s) har ett bra inlägg på politikerbloggen

Att avveckla kärnkraften i Sverige och Europa är inte bara en ekonomisk eller en miljöpolitisk fråga. Utan det handlar också om att ha en politisk ståndpunk till de risker som kärnkraften innebär. Om vi inte är på vår vakt kommer de klyftor som finns mellan länder i världen att öka då man istället för olja blir beroende av uran och där många slarvar med säkerheten för att tjäna in pengar när det gäller oljan idag kommer ett mardrömscenario uppstå där de slutgiltiga effekterna kommer att bli förödande för hundratusentals om inte miljontals människor.

och om man läser Svenska Dagbladets artikel om olyckan i Japan, så kan man också se blogglänkar i massor.
Så också i Aftonbladet

Jag tänker inte upprepa alla argument MOT kärnkraften av rent teknisk karaktär eller de olika riskbedömningar som finns. Men på det stora hela så bygger alla prognoser och riskbedömningar på att vi lever i en förutsägbar värld, men det gör vi inte, och särskilt inte vad gäller vårt samhälle. Vi har helt enkelt ingen susning om hur vårt samhälle kommer se ut om hundra år, (vilken Nordens Ghadaffi som regerar i Öregrund...)

Men utöver det vill jag betona fyra problematiska sidor av kärnkraften. Den ena är att ett kärnkraftssamhälle kommer också hela tiden vara ett tufft kontrollsamhälle för att undanröja säkerhetshot, det andra är att det saknar helt resiliens och anpassningsbarhet för förändringar, pga av sin storlek och beroende av annan teknik. Ett kärnkraftverk är beroende av tillförsel av elektricitet från andra källor och även av olja. Detta eftersom det stängs av vid betydande säkerhetsproblem och då behövs el och diesel för att upprätthålla nödsystemen. För att inte tala om all den olja som går åt för att tillverka kärnkraften, transportera uran osv. (det paradoxala är att kollaps i ström och oljeförsörjningen är det största hotet för dessa anläggningar, de är alltså helt beroende av ett tip-topp fungerande samhälle). Och slutligen är det ett omoraliskt agerande att vältra över ansvaret på kommande generationer.

Resultatet spelar ingen roll

ISEAL, har kommiot ut med en intressant rapport,

The ISEAL 100 Survey Results - Business and Certification: Beyond the Tipping Point

I den finns mycket matnyttigt. Jag fastnade speciellt för detta:
dvs, att för olika miljömärkningssystem och sociala märkningssystem så anser de som använder systemen (företagen) att den egentliga effekten av systemet var minst viktigt, medan hur den kontrolleras och utformas är viktigt. På sätt och vis är det lite deprimerande och stöder min tes att formerna och systemen har blivit de viktigaste och att vad systemen egentligen tjänar till spelar en lite roll. Det är också där som hela "uthållighetsbranschen" tappar bort sig. Systemen bjuder över varandra i att erbjuda syndernas förlåtelse, men egentligen är de få som kan visa på så stora resultat. Detta är ju allra mest tydligt för the ISO inspirerade ledningssystemen (ISO 9000, 14000, 22000), där resultaten egentligen inte spelar någon som helst roll.

Varför skall Uppsala växa?

Uppsala med det gamla samhällets symboler, slottet och kyrkan i bakgrunden, och nya symboler, vägar, bilar, IKEA och kraftvärmeverket (som nu skall börja elda kol!) i förgrunden.

Foto: Kolbjörn Örjavik

"Bara positivt att Uppsala växer"

Häromdagen när jag läste de ständigt återkommande uttalanden av Uppsalas ledande politiker om att Uppsala kommer att växa, eller snarare att Uppsala skall och bör växa, så drog jag mig till minnes en diskussion jag och en kollega hade i Uganda för några år sedan. Det gällde storleken på Jinjas befolkning. Jinja är Ugandas näst största stad som har sisådär 100 000 invånare. Vi läste i tidningen att Jinjas borgmästare uppmanade befolkningen att föröka sig mer och kvickare så att Jinja skulle kunna växa snabbt och nå en halv miljon. Vi skratade lite hånfullt - och rätt bedrövat - över hur man kunde vara så idiotisk när Ugandas befolkning växer alldeles för fort. Att ledande politiker inte inser det utan uppmanar befolkningen av föröka sig ännu mer verkar ju helt hårresande.

Det är klart, Uppsala är inte Jinja, men jag undrar ändå vad det är man vill åstadkomma genom att stimulera Uppsala att växa snabbare ändå. Jag som redan bor här har inget behov av det. Det kommer på inget sätt öka mitt välmående. Uppsala har redan en skriande bostadsbrist vilken trissar upp bostadskostnaderna enormt (och det i en stad där det är så stora grupper som behöver en billig bostad). De ledande politikerna anser inte heller att det är kommunens ansvar att se till att det finns bostäder eftersom näringslivet skall fixa det (vilket man kanske kan tycka är rätt i teorin, men teorin har ju falsifierats om och om igen i Uppsala, så det är helt klart att teorin inte håller). Men det var nu inte det jag skulle diskutera. Frågan var varför skall Uppsala växa? Ja jag har svårt att se något annat skäl än för att fylla vår kommunlednings (tomma?) egon med känslan av att vara viktig. Jag förstår mycket väl att Uppsala kanske skulle växa även utan kommunledningens inställning, därför att det är en dynamisk stad med ett fördektigt läge, så det är klart att kommunledningen måste planera för det, Men ledningen gör långt mycket mer än det, de vill stimulera och uppmuntra denna folkökning. De vill ju att Uppsala skall vara en "storstad (de skulle kanske åka på studieresa till Kina). De (skall vi kalla dem för tillväxttalibanerna - vilket vackert ord?) har dock inte gått så långt som att förbjuda preventivmedel och aborter - ännu....

staden - himmel eller helvete

Det finns en debatt om stadens roll som spretar väldigt. Jag läser o tidningen Omvärlden ett inlägg av den liberale debattören Johan Norberg som talar om hur progressiv staden är och hur viktig den är för utvecklingen. Han påtalar t.ex. att mycket större andel av människorna i städerna har tillgång till rinnande vatten och avlopp än vad människor på landsbygden har. Sedan läser jag på Effekts blogg ett resonerande inlägg av Matilda Welin om stad och land. För något år sedan cirkulerade en del artiklar om att miljöpåverkan av en Manhattanbo var mycket mindre än miljöpåverkan av en landsbygdsbo i USA, främst pga av mer bilåkning av landsbygdsborna.

Vad jag ofta saknar i dessa diskussioner är en förståelse av det ömsesidiga beroendet av stad och land, och av de rika länderna av de fattiga, av centrum och periferi. Om man inte ser detta som ett system utan betraktar staden eller landet enskilt så kan man lätt dra helt fel slutsatser. Så är t.ex stadsbon helt beroende av att det finns bönder som odlar hennes mat, att det finns skogsarbetare som avverkar skogen som blir till papper i gratistidningen, att det finns bangladeshiska gästarbetare i Libyien some arbetar med oljeutvinning. Och så är vi ALLA svenskar beroende av att det finns kinesiska arbetare som slavar i fabriker eller peruanska småbönder som tjänar några tusenlappar om året för att odla vårt kaffe. I själva verket är vårt miljöpåverkan summan av allt detta och inte bara de resurser vi använder direkt eller de sopor vi sorterar dagligen. För allt det som vi ser så finns det mycket mer som vi aldrig ser.

Stadens sociala funktioner och stadens och industrins roll i att exploatera omgivningen glöms alltför ofta bort i modern miljö och ekologisk diskussion. Att makten finns i städerna, att utbytet mellan stad och land alltid varit ojämlikt - och att detta ojämlika utbyte har expanderat till hela klotet genom billiga transporter och en global marknad. Att människor, även sådana utan makt, dras till sådan centrum av makt och välstånd är inte att förvåna. Det ser man redan i gyttret av kåkar under slotten i medeltida europeiska städer. Att bryta upp mönstren för människans exploatering av andra människor är därför nyckeln i diskussionen stad och land. Att de som bor i städerna har det bättre än de som inte bor i städerna kan mycket väl visa sig vara ett resultat av exploatering snarare än att staden är överlägsen som mänsklig miljö. Det är ungefär en lika intelligent observation som att de vita i Sydafrika måste vara överlägsna de svarta eftersom de har högre inkomster, eller att Sverige är överlägset Kina.
Skriver numera stadsbon...

slutförvaring och annat elände

Jag hörde på nyheterna i morse att kärnkraftsindustrin förbereder sig för att presentera sin slutliga "lösning" av hanteringen av kärnbränslet. Det hade visst kommit lite smolk i glädjebägaren - igen - i form av att koppar visst kan korrodera i rent vatten. Jag tänker inte gå in i detaljfrågan här. Jag kan med en gång deklarara att jag är motståndare till kärnkraft som teknik (kan skriva mer en annan gång om varför). Samtidigt måste vi förhålla oss till de radioaktiva sopor som finns. Men det är inte det jag vill diskutera i det här inlägget, utan kanske snarare det intressanta i hur olika måttstockar vi använder för olika typer av problem eller utmaningar för framtiden.

Vad gäller kärnkraften så anser samhället att det är industrins skyldighet att visa NU på lösningar för hur detta skall hanteras och fungera flera hundra år fram i tiden. Och det är utmärkt. Det hade varit ännu mer utmärkt om man hade krävt det INNAN tillstånd gavs, och statliga subventioner vräktes ut, till kärnkraftindustrin. Men om vi jämför med andra teknologier, så är det ingen som kräver någon som helst förhållande till framtiden. Du får fortsätta köra din bil, och jag får fortsätta flyga mina exotiska (arbets)resor utan att vare sig vi eller bil- eller flygindustrin behöver visa hur man skall klara av framtida koldioxidutsläpp eller peak-oil. Kemikalieindustrin får fortsätta ta fram tusentals nya kemikalier - och släppa ut dem i vår miljö - utan att de behöver ha en aaaaaning om hur de skall hanteras i vår miljö ens i år, och sannerligen inte om 1000 år. Bönder får använda konstgödsel och bekämpningsmedel utan att de har en susning om hur det påverkar vår livsmiljö femtio år i framtiden. Vi bygger ett samhälle på enorm energiförbrukning baserad på resurser som håller på att ta slut.

För nästan alla problem utom kärnkraften anses det vara tillfredsställande att sätta vår tillit till att framtida teknikutveckling kommer "fixa" problemet. Jag är i grund och botten rätt optimistiskt inställd till mänsklig förmåga att hitta nya lösningar på problem, eller att anpassa sig till att det inte gick att hitta någon lösning, men det känns trots allt nu som det är alltför många samverkande faktorer vilka alla ger bilden av samhället som en flotte i en stor flod. Vissa tror att floden bara mynnar ut i ett stort varmt gosigt hav, medan andra tror att ett vattenfall döljer sig bakom varje krök. Att skaffa sig ett par åror eller stakar för att kunna styra vore ju en bra början, kan man tycka.

Carlgren, Carlgren

Vår miljöminister han prioriterar han
ingen kan prioritera som han, minsann
Vad gör klimathot och utrotad varg
eller kemikalier och döda hav- inget gör Anders arg
Men taskiga prognoser från Norrköping
det är något som tänder hans sting

apropos:

Nu tar regeringen tag i väderprognoserna. Miljöminister Andreas Carlgren (C) kräver bättre träffsäkerhet av SMHI. Minst 85 procent på ett år har staten slagit fast.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-kraver-ratt-vader_5985689.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-griper-in-mot-smhi

Du har väl betalat din avgift till Angeles idag?

Angeles Duran, en medelålders kvinna i Galicien är sedan i höstas ägare till solen. Det finns tydligen internationella överenskommelser om att inget land kan göra anspråk på planeter eller stjärnor, men det finns ingen sådan överenskommelse om personer. Så en notarius publicus har nu utfärdat ett papper som säger att Angeles Duran är "ägare till solen, en stjärna a spektral typ G2, lokaliserad i centrum av solsystemet (!)". Duran vill ta ut en avgift för användningen av solen och ge hälften av inkomsterna till den spanska regeringen, 20 procent till de spanska pensionsfonderna, 10 procent till forskning, 10 procent för att stoppa världssvälten och behålla ynka 10 procent själv. Det kan man kalla filantrop! Läs mer http://www.smh.com.au/world/spanish-woman-takes-a-shine-to-the-sun-20101127-18bf4.html

En så'n här nyhet talar för sig själv tycker jag, kommentarer överflödiga.

Margareta är försvunnen!

Från cykelstället vid ICA på Svamptorget, Norby, Uppsala vid halv sju på kvällen den 24 februari. Hon var vid försvinnandet iklädd dubbdäck och cykelkorg.

Margareta är min damcykel av äldre model, minst 50 år gammal. Jag köpte henne, redan då en bedagad skönhet, ursprungligen till min mor, som nyttjade henne väl. 2008 tog jag över den från henne och cyklade 500 mil på henne: Litauen, Polen, Ukraina, Turkiet, Grekland, Italien, Frankrike och Schweiz - sista biten tog vi tåget hem. Jag lämnade henne mestadels olåst och ingen tog henne. Trots alla varningar jag fick om hur osäkra länderna skulle vara.
Och så snor någon henne på Svamporget i Sverige. SKÄMS!

Hon var vid försvinnandet svart, hade en fyrkantig cykelkorg fram, en svetsning på ramen, gjord av en bilmek på Krim (Krimhalvön i Svarta Havet alltså, inte polisen), dubbdäck fram och bak, modern smal sadel (på bilden var hon utrustad lite annorlunda).


Som du kan förstå har hon stort affektionsvärde för mig och jag kommer leta efter henne - och den som snodde henne - som mannen i Jagad letade efter den enarmade mannen...

OM DU TOG DEN, LÄMNA TILLBAKS DEN DÄR DU TOG DEN ELLER UTANFÖR TRYFFELVÄGEN 47.

OM DU HAR SETT HENNE. RING MIG PÅ 070-5180290. GENERÖS HITTELÖN.

Grön Tillväxt, är det möjligt?

"Gönt jordbruk" (med det menar man ungefär ekologiskt) kan tillgodose en växande befolkning med tillräckligt med mat år 2050. Ja inte bara det, det kan öka tillgången från 2800 kcal till 3200 kcal. Produktionen kan förväntas minska något i det "industriella jordbruket" men öka väsentligt i mer traditionella system, vilka redan idag producerar 70 procent av världens mat.

Det är en av många slutsatser i rapporten om Green Economy som FN:s miljöprogram, UNEP lanserar idag. Avsnittet om jordbruket kan du ladda ned här. Jag har bidragit lite till den rapporten och håller på med några fallstudier åt dem i Ukraina, Moldavien och Armenien.

Jag för ett mer utförligt resonemang om den här rapporten på min engelska blogg, Garden Earth