Är gränsen nådd?

FAO:s senaste (2012) uppskattning är att världen behöver cirka 60 procent mer mat år 2050 jämfört med 2006, baserat både på ökad befolkning och på ökad konsumtion av främst kött. Det verkar som en svår, nästan omöjlig, uppgift. Men samtidigt uppskattar FAO i sin mest omfattande undersökning att jordbruksproduktionen de senaste femtio åren ökade med mellan två och en halv och tre gånger.
Det är lite konstigt att vi ständigt diskuterar om maten kommer räcka för en framtida befolkning på 9-10 miljarder. Befolkningen har fördubblats flera gånger om de senaste hundra åren, och på de fyrtio åren mellan 1960 och 2000 fördubblades den från 3 till 6 miljarder. Den ökningstakten kommer vi inte se igen. Det är inte alls är sannolikt att jordens befolkning kommer fördubblas igen.

För att få fram mer mat kan vi utöka arealerna som vi odlar på och öka skördarna på de existerande arealerna. Vi kan också minska svinnet i hela livsmedelskedjan. Andra alternativ är att producera mat på annat sätt än genom odling, till exempel uthållig jakt och fiske, samlande av växter och syntetisk mat. Slutligen kan vi ändra kosten, det vill säga byta grödor till sådana som ger mer mat per ytenhet eller förändra våra matvanor till sådant som kräver mindre resurser, till exempel äta mindre kött. Jag tänkte skriva lite om dessa olika pusselbitar. Först ut är "öka arealerna": 

Samtidigt som befolkningen ökat kraftigt så har den använda åkermarken varit nästan stabil i ett globalt perspektiv. I de rika länderna i världen har den i de flesta fall minskat kraftigt.Den svenska åkerarealen hade sitt max 1930 och betesmarken redan 1880 (då vi var hälften så många människor som nu).Landets totala åkerareal uppgick år 2009 till 2,64 miljoner hektar (2 643 350). Nitton år tidigare (1990) var arealen 2,84 (2 844 592) miljoner hektar.  På 19 år minskade Sveriges åkerareal med en yta motsvarande 287 000 fotbollsplaner (SCB).  

Stora arealer jordbruksmark, ofta den allra bästa, har bebyggts som i fallet med familjen Göranssons gård i Burlöv. I andra fall överförs jordbruksmark till natur som när man höjer nivån i sjöar som tidigare sänkts för odling, exempelvis av Hornborgasjön. I USA har 16 miljoner hektar tagits ur produktion av miljöskäl. I många länder, inte minst i Sverige, minskar åkerarealen helt enkelt för att det inte är lönsamt att odla den. Jordbruksverket uppskattar att hela 800 000 hektar mark i Sverige är ”överskottsareal”. I EU minskade den från 53% av all areal till 44% på bara 18 år.

Jordbruket i världen  använder cirka 37 procent av all tillgänglig mark, knappt 5 miljarder hektar, varav det mesta är betesmark. Åkerarealen utgör cirka 1,5 miljarder hektar. Under perioden 1960 till 2000 ökade åkerarealen med bara 5 miljoner hektar per år, en ökningstakt långt under befolkningsökningens. Det låter kanske alarmerande men skördeökningarna har varit så stora att det inte funnits någon anledning att odla upp mer.

Man ser gott om outnyttjad åker i det svenska landskapet.

Enligt FAO:s beräkningar skulle så mycket som 26 procent av jordytan kunna vara åker, det vill säga totalt cirka 3,3 miljarder hektar jämfört med dagens 1,5 miljarder. Det mesta av expansionsmöjligheterna finns i Sydamerika och Afrika. 

Det låter ju jättebra, det är bara att plöja mer mark!  

Men det är fyra problem med tillgången på mark och expansion av åkermark.

Det första är att nyodling oundvikligen sker på bekostnad av andra ekosystem som regnskog, savann eller våtmark. Det leder till en förlust av biologisk mångfald, vi stör viktiga globala kretslopp, vi bidrar till växthuseffekten och vi minskar de naturliga buffertar som behövs för att våra ekosystem ska fungera. Därför är så gott som alla experter överens om att vi behöver bevara det mesta av den ”orörda” naturen och inte öka åkerarealen särskilt mycket.  

Det andra problemet är var marken finns och vem som äger den. De fattiga länderna har bara hälften så mycket åkermark per person jämfört med de rika länderna och den mark de har är genomsnittligt sämre. Många av länderna med snabbt ökande matbehov har också brist på vatten. Indien är ett exempel på ett land som har brist både på åkermark och på vatten. För rika länder är det inget större problem att inte producera all sin egen mat, Norge klarar sig bra med femtio procents självförsörjning, men fattiga länder har helt enkelt inte råd att importera mat i den skalan. Problemen förstärks av att de fattiga i fattiga länder har ännu mindre tillgång på mark och andra resurser och ännu mindre möjligheter att köpa mat. 

Det tredje problemet är konkurrens om åkermark för annat än produktion än mat. Vi har nämnt bebyggelse och vägar, till det kan vi lägga gruvor, golfbanor och en rad andra användningsområden. I takt med stigande energipriser kommer energiproduktion på åkermark att öka. Jordbruksmark kan tas i anspråk för vattenkraftsdammar och för solenergifält. Men den sannolikt största användningen kommer att vara för odling av bioenergigrödor. 

Slutligen förloras jordbruksmark genom erosion eller förgiftning. Om den fortgår måste vi ta ny mark i odling för att kompensera den som förstörts.

I kommande bloggposter kommer jag diskutera  de andra pusselbitarna i vår framtida livsmedelsförsörjning. 

Texterna bygger i stor utsträckning på boken Jorden vi äter.

Expressen slår rekord i okritiskt tänkande

"Berättelsen om hur världen ständigt blir bättre är den mest underrapporterade storyn som finns. Kanske för att sådana glädjebud ändå inte riktigt biter på vår djupt rotade föreställning om världens tilltagande elände."skriver Expressens ledare idag

Visst blir mycket bättre. Förvisso talar Expressen om andelen fattiga som har minskat, men undviker att tala om att antalet faktiskt inte minskat. Och det finns många andra saker i världen som inte alls går åt rätt håll, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Men låt oss inte gräva ner oss i det utan anta att rätt mycket faktiskt blir bättre.

Expressen försöker förklara vad som är viktigt: 

Den här otroliga utvecklingen hade inte varit möjlig utan tillväxt och handel - just det som domedagsprofeterna brukar skylla världens olycka på....utan företagsamhet och tillväxt finns ingen väg ut ur fattigdomen.....

Expressen får det all låta som om de som är tillväxtkritiska menar att man kan skapa välstånd i fattiga länder utan tillväxt. Eftersom själva fattigdomsbegreppet är ett ekonomiskt begrepp som anger hur mycket ekonomiska resurser man har, är det ju rätt självklart att man bara kan bli mindre fattig av att få mer resurser. Det är ju inte det tillväxtdisukssionerna handlar om - utan det är om fattiga människor får det bättre av att vi gör av med mer resurser. Forskning från Världbanken säger att för 100 kronor av global tillväxt får de fattigaste 60 öre, så vi får verkligen konsumera av bara tusan för att uttrota fattigdom med den metoden. Vi hörde samma skruvade argumentation i samband med Köpenhamnsmötet om klimatet 2009. Där fick energilobbyn det att låta som om de som vill minska energianvändningen i rika länder menade att de två miljarder vilka inte har elekricitet inte skulle få det. 


Det finns förvisso ingen som helst automatik i att fattiga skulle få det bättre av att vi får det sämre, men att det finns konkurrens om resurser kan man heller inte förneka. Det är också ett faktum att de ekonomiska skillnaderna i världen har ökat, mellan individer i samma länder, mellan regioner i samma länder och mellan länder, och självklart mest mellan de fattigaste i fattiga länder och de rikaste i rika länder. Och det finns inga  mekanismer i det ekonomiska systemet som korrigerar det. De mekanismer som korrigerar är politiska och sociala. Ökad handel leder förvisso ofta - men inte alltid - till ökat välstånd, men det leder nästan alltid till större välståndsökning för den som redan har det bättre ställt. Av försäljningen av en iPad från Kina får den kinesiske arbetaren 2 %, medan nästa hälften är ren profit till kapitalister. 


Fördelning av resurser är mycket mer effektivt för att garantera de fattigaste ett anständigt liv, vilket också är varför vi har socialbidrag och a-kassa och sådant i Sverige. Det är också anledningen till att Vietnam har en mindre andel mycket fattiga än Brasilien, trots att Brasilien har tre gånger så hög BNP per person. Men självfallet måste det skapas ett välstånd att fördela också.


Expressen menar att biståndet har misslyckats med att skapa välstånd. Tacka sjutton för det! Det globala biståndet på några hundra miljarder dollar skall användas för att förbättra förhållandena för två miljarder fattiga, dvs det satsas ungefär en hundralapp i bistånd för varje fattig (att sedan en liten del av biståndet når dessa och mycket bistånd är ineffektivt är en annan diskussion). De rika länderna använder större belopp årligen för att stödja några miljoner bönder och deras kor (också väldigt innefektivt). Ingen förespråkar bistånd som ett alternativ till en god politik eller satsning på utveckling av produktivitet och näringsliv, lika lite som socialbidrag är ett alternativ till företagsamhet. Att ställa dem som motsatspar är okunnigt och i värsta fall oärligt.



Expressen glömmer att nästan hela fattigdomsbekämpningen under trettio år har presterats av en diktatur med en statsapparat som lägger sig i allt och reglerar allt på ett sätt som Expressen tar avstånd från. 

Om man vill hitta förklaringar till vårt (de rikas) ofantliga välstånd så är det som ligger närmast till hands att vi under några få generationer har förslösat enormt naturkapital, i form av mineraler och framför allt fossilt bränsle. När vi använder hundra gånger så mycket energi som vi gjorde för två hundra år sedan,så är det ju inte särskilt märkvärdigt att vi har så många prylar och att befolkningarna har exploderat - energi är trots allt den viktigaste begränsande faktorn för så gott som alla livsformer, inklusive mänskliga samhällen.


Slutklämmen på Expressens ledare är  något av rekord: "Den viktigaste lärdomen att dra från historien är att ingenting är omöjligt." Om det vore uttryck för hur svårt det är att förutspå vad som kan hända skulle jag rentav hålla med. Inget system eller rike varar särskilt länge, att det som som verkade SANT eller oundvikligt plötsligt inte alls finns (platt jord, järnridå, allsmäktig gud, kungamakt, slaveri). Så kommer det också gå med Expressents ohämmade tillväxt....En annan värld är inte bara möjlig utan också oundviklig.


Men här används det som ett argument för varför det inte finns anledning att vara orolig för fattigdom och miljöförstöring, eftersom ny teknik och kapitalism kommer lösa alla problem. Och det är en mycket farlig - och ogrundad - inställning


Det finns många andra viktiga lärdommar av historien. Det som man kan förvånas mest över är hur illa vi människor har lyckats behandla varandra. Både tidigare och idag. En annan viktig lärdomen att dra från historien är att den upprepar sig.

Vi blir 7 miljarder idag - låt oss röra oss fritt!

Jag hälsar nummer 7 miljarder välkommen till Jorden! 

Idag eller i morgon föds människa nummer 7 miljarder . Det sägs att vi är fler människor idag än antalet som levt under hela mänsklighetens existens. Tanken svindlar. Vid 2050 kommer vi vara 9 miljarder ungefär. Det är så gott som säkert. Antalet barn som föds har redan börjat minska, vi har passerat "peak child" för ett antal år sedan. Det är också hög tid att slå fast människors rätt till fri rörlighet. Det är skandal att kapital och varor skall få röra sig fritt på klotet, men inte människor. 

(Huffpost,Chicago Tribune, bbc, SvD, AB, Ekot, Norberg, Gapminder, Expressen, Markus Larsson, Tidningen Effekt 
Afrika har gjort det omöjliga möjligt.
Befolkningsfrågan en framgångssaga.
Svenska Dagbladet har oxå skrivit om befolkningsökningen.
om fri rörlighet: nu, kk, bt, NTG, Maria Ferm, Jakop Dalunde )

nedan finns tidigare inlägg på bloggen med etiketten "befolkning" de handlar om 

Köp ofödda barns död så du kan släppa ut (mer) koldioxid - om resurskonflikter
Rurbanism - en ny trend? - om urbanisering
Varför skall Uppsala växa? - om hur vår globala utveckling är summan av lokal utveckling.
och två inlägg om migration och om rätten till fri rörlighet
Ett globalt Apartheid - en skamfläck för mänskligheten
Migration den mest utjämnande faktorn

   Wednesday, 27 April 2011

Köp ofödda barns död så du kan släppa ut (mer) koldioxid

Genom en strålande artikel av Sian Sullivan leddes jag att kolla upp The Optimum Population Trust. Den leds av en rad namnkunniga miljöpersonligheter som tex. Jonathon Porrit (fd ordförande för Jordens Vänner och UK Sustainable Development Commission), David Attenborough (BBC), Jane Godall (Hon med schimpanserna) och Paul Elrich (han som myntade begreppet befolkningsexplosionen på sjuttiotalet). Den gör säkert mycket bra, och jag håller med om att en för stor befolkning är ett verkligt problem. Inte för att jag tror att vi kommer få svälta pga av brist på mat, men befolkningen gör att vi utsätter naturen för för stora påfrestningar, och minskar utrymmet för andra arter. Samtidigt så tycker jag att befolkningsexplosionen framställs lite väl onyanserat. Trots allt så har nu ett stort antal länder stabiliserat sina befolkningar. Jag går inte så långt som att hålla med George Monbiot som säger att:  It’s no coincidence that most of those who are obsessed with population growth are post-reproductive wealthy white men: it’s about the only environmental issue for which they can’t be blame

Men när jag ser vad Optimum Population Trust håller på med så blir jag faktiskt mörkrädd: De har startat PopOffsets, www.popoffsets.com. Dess affärsidé är att vi som har dåligt samvete för våra koldioxidutsläpp skall köpa utsläppskrediter i form av åtgärder för att minska befolkningen, eller bromsa ökningen.

PopOffsets is unique - the first project in the world that, simply and transparently, enables individuals and organizations to offset their carbon footprint by funding the unmet need for family planning and the removal of the many barriers to women who want smaller families.

 Det kan ske genom en blanding av utbilding, preventivmedel mm (de är noga med att tala om att de aldrig stödjer aborter). De påpekar att deras insatser riktar sig både mot befolkningsökning i de rika länderna som i de fattiga. De säger att förvisso så förbrukar de rika mycket fler resurser (typ tjugo gånger), men att  de fattiga kommer för eller senare bli rika så i det långa loppet gör det inte så stor skillnad. Det känns som en vandring väldigt nära den fascistiska zonen.

Visst är det bra att utbilda kvinnor och sprida preventivmedel, men att koppla det till rika människors överkonsumtion och att vi skall köpa rätten att släppa ut genom att förhindra andra människors från att födas, känns som ett bottennapp. Nej mycket värre än ett bottennapp. I grunden betyder det att vi "värdesätter" ett ofött barn genom uträkningar om hur mycket koldioxidutsläpp vi sparar. Vi köper icke-personers död så att säga. Om det här sättet att hantera våra problem är de rätta, då är det fel på samhället.

Den enda fördelen med resonemanget är att den tydliggör att det handlar om makt: den som har pengar kommer ha rätt att fortsätta konsumera. Han eller hon kan köpa sig rätten av andra människor som inte skall fortplanta sig, inte hugga ned skogen där de bor; inte försöka leva som vi eller något av de många sätt vi försöker köpa oss mer tid och plats att inte ändra vår livsstil. En livsstil som är det verkliga problemet.

Detta inlägg är också publicerat på Newsmill, där det mycket snabbt har lästs av många.

Thursday, 31 March 2011

Rurbanism - en ny trend?

Stad kontra land diskuteras mycket.

Nu snubblar jag på begreppet Rurbanism, tex på Ulrika Gabriels blogg och på
Carbonsmart som för övrigt inviger mig i begreppet Reburbia
Worldchanging skriver också om Rurbanism

"Trenden kallas rurbanism, en sammansättning av orden ”rural” (lantlig) och ”urban”. I praktiken innebär trenden att bo i stan, men att leva som en bonnläpp". skriver Veckans Affärer om Rurbanism

Oj vad tråkigt då, jag som trodde att det var något seriöst, men det är tydligen bara en kommersiell trend...Eftersom jag själv har flyttat in till stan nyligen så vore det ju skoj om det var bättre än att bo på landet. Fan tro't, men det kan ju vara skönt för stadsbor att känna så...Och bor man i stan så försöker man göra det bästa möjliga, som att vara med i Matparken. 

För ett tag sedan skrev jag inlägget: staden - himmel eller helvete
Jag läser o tidningen Omvärlden ett inlägg av den liberale debattören Johan Norberg som talar om hur progressiv staden är och hur viktig den är för utvecklingen. Han påtalar t.ex. att mycket större andel av människorna i städerna har tillgång till rinnande vatten och avlopp än vad människor på landsbygden har. Sedan läser jag på Effekts blogg ett resonerande inlägg av Matilda Welin om stad och land. För något år sedan cirkulerade en del artiklar om att miljöpåverkan av en Manhattanbo var mycket mindre än miljöpåverkan av en landsbygdsbo i USA, främst pga av mer bilåkning av landsbygdsborna.

Cornucopia hade också ett inlägg om detta med en hel del kommentarer. Ylven med.
Ungefär just nu så är ju stadsbefolkningen i världen större än landsbygdsbefolkningen - för första gången i historien

Friday, 11 March 2011

Varför skall Uppsala växa?

Uppsala med det gamla samhällets symboler, slottet och kyrkan i bakgrunden, och nya symboler, vägar, bilar, IKEA och kraftvärmeverket (som nu skall börja elda kol!) i förgrunden.

Foto: Kolbjörn Örjavik

"Bara positivt att Uppsala växer"

Häromdagen när jag läste de ständigt återkommande uttalanden av Uppsalas ledande politiker om att Uppsala kommer att växa, eller snarare att Uppsala skall och bör växa, så drog jag mig till minnes en diskussion jag och en kollega hade i Uganda för några år sedan. Det gällde storleken på Jinjas befolkning. Jinja är Ugandas näst största stad som har sisådär 100 000 invånare. Vi läste i tidningen att Jinjas borgmästare uppmanade befolkningen att föröka sig mer och kvickare så att Jinja skulle kunna växa snabbt och nå en halv miljon. Vi skratade lite hånfullt - och rätt bedrövat - över hur man kunde vara så idiotisk när Ugandas befolkning växer alldeles för fort. Att ledande politiker inte inser det utan uppmanar befolkningen av föröka sig ännu mer verkar ju helt hårresande.

Det är klart, Uppsala är inte Jinja, men jag undrar ändå vad det är man vill åstadkomma genom att stimulera Uppsala att växa snabbare ändå. Jag som redan bor här har inget behov av det. Det kommer på inget sätt öka mitt välmående. Uppsala har redan en skriande bostadsbrist vilken trissar upp bostadskostnaderna enormt (och det i en stad där det är så stora grupper som behöver en billig bostad). De ledande politikerna anser inte heller att det är kommunens ansvar att se till att det finns bostäder eftersom näringslivet skall fixa det (vilket man kanske kan tycka är rätt i teorin, men teorin har ju falsifierats om och om igen i Uppsala, så det är helt klart att teorin inte håller). Men det var nu inte det jag skulle diskutera. Frågan var varför skall Uppsala växa? Ja jag har svårt att se något annat skäl än för att fylla vår kommunlednings (tomma?) egon med känslan av att vara viktig. Jag förstår mycket väl att Uppsala kanske skulle växa även utan kommunledningens inställning, därför att det är en dynamisk stad med ett fördektigt läge, så det är klart att kommunledningen måste planera för det, Men ledningen gör långt mycket mer än det, de vill stimulera och uppmuntra denna folkökning. De vill ju att Uppsala skall vara en "storstad (de skulle kanske åka på studieresa till Kina). De (skall vi kalla dem för tillväxttalibanerna - vilket vackert ord?) har dock inte gått så långt som att förbjuda preventivmedel och aborter - ännu....

Tuesday, 17 February 2009

Migration den mest utjämnande faktorn

Om vi menar allvar med en global utjämnning av levnadsvillkor så bör vi bejaka fri rörlighet av människor. Jämfört med fri rörlighet av kapital, varor eller tjänster så har fri rörlighet, eller starkt förbättrad rörlighet, av människor en mycket större effekt för ökning av välståndet.

Migration spelar roll på minst fyra olika sätt: 1) viss utjämning av lönerna, 2) remitteringar av pengar till det gamla hemlandet, 3) återinvandring samt 4)återinvestering och handelslänkar.

1) Sextio miljoner emmigrerade från Europa mellan 1850 och 1910. Denna emmigration skapade arbetskraftsbrist i Europa och en press uppåt på lönerna. Migrationen ledde till minskade skillnader i löner i stora delar av världen. Lönerna på Irland beräknades öka med 32 procent pga migrationseffekter, 28 procent i Italien och 10 procent i Norge medan den minskade lönerna i Argentina med 22 procent och i Australien med 8 procent.

2.Remitteringar, dvs vad utvandrade personer skickar hem betyder globalt sett minst lika mycket som bistån och direktinvesteringar. I vissa länder i Centralamerika och Karibien så uppgår de till mer än 10 procent av BNP. 2006 skickades 50 miljarder dollar hem av latinamerikanska utvandrare.

3. En betydande andel migranter kommer tillbaks till sitt gamla hemland. Ibland kommer det hem misslyckade med svansen mellan benen, medan ofterar kommer de med betydande kapital och affärsidéer.

4. Även de som inte återvänder kommer i många fall upprätthålla kontakter med det gamla hemlandet och kanske investera i produktion eller öppna handel med leverantörer i de gamla landet.

Trots detta är det få av globaliseringsförespråkarna vilka pläderar för en fri rörlighet av människor, och frågan verkar knappt komma upp på den internationaella dagordningen. Detta bidrar till känslan att globaliseringen inte drivs i intresset av de fattiga.

Jo, det finns en baksida också. T.ex. braindrain, dvs att de bättre utbildade åker frå¨n fattiga länder till de rika - men det händer ju redan idag. De flesta länder accepterar invandring av läkare, kärnfysiker och stjärnekonomer. De sociala följderna av ökad invandring kan också var allvarliga - men i ärlighetens namn så är de problemen små jämfört med de skriande globala orättvisorna, så det är nog ett pris vi får betala. Slutligen vill jag säga att i grund och botten så önskar de flesta människor att vara där de är och inte alls flytta någon annanstans.

Friday, 6 February 2009

Ett globalt Apartheid - en skamfläck för mänskligheten

Stora delar av världen hyllade att Järnridån och Berlinmuren föll. I fysisk mening började nedmonteringen i maj 1989, då Ungern öppnade gränsen mot Österrike och avlägsnade taggtråden, för att nå en höjdpunkt 9 november samma år, då Berlinmuren öppnades. Äntligen skulle människorna i Öst få röra sig fritt och inte vara instängda. Under en lång period innan så hade västvärlden hälsat sk avhoppare välkomna, men de var ju inte så många och hade otroligt politiskt värde. Murens fall sammanföll också med allt tuffare hållning mot invandrare, och nu fanns inte längre stormaktspolitiska skäl att låta medborgare i Ukraina, Kazahkstan eller Armenien komma och gå som de ville. Den sk fria världen låter ju inte de människor som vill komma in, så hur kan man kritisera diktaturer för att inte låta människor resa ut?

Vi hyllar de som hjälpte judar att fly från nazisterna, tex Folke Bernadotte och Raul Wallenberg. Även andra historiska hjältar, verkliga eller påhittade som Röda nejlikan, hjälpte förföljda att fly från sitt hemland. Men idag skulle de alla kallas för människosmugglare och dömas till långa fängelsestraff[1]. Nu invänder vän av ordning att de som verkligen har goda skäl kan få asyl. Jo. men för att få asyl så måste man komma hit först eller söka på ambassaderna. Och hur många riktiga flyktingar kan söka asyl på en ambassad?

Begränsningen av rörlighet för människorna i världen är ett globalt Apartheid och en skamfläck. Fri rörlighet är en mänsklig rättighet, och det är ett hån att varor, tjänster och kapital skall få flöda fritt över gränserna, men inte människor.

[1] Jag ifrågasätter inte att en del av de sk människosmugglarna är rena skurkarna, men saken är den att lagen drar alla över en kam.

Köp ofödda barns död så du kan släppa ut (mer) koldioxid

Genom en strålande artikel av Sian Sullivan leddes jag att kolla upp The Optimum Population Trust. Den leds av en rad namnkunniga miljöpersonligheter som tex. Jonathon Porrit (fd ordförande för Jordens Vänner och UK Sustainable Development Commission), David Attenborough (BBC), Jane Godall (Hon med schimpanserna) och Paul Elrich (han som myntade begreppet befolkningsexplosionen på sjuttiotalet). Den gör säkert mycket bra, och jag håller med om att en för stor befolkning är ett verkligt problem. Inte för att jag tror att vi kommer få svälta pga av brist på mat, men befolkningen gör att vi utsätter naturen för för stora påfrestningar, och minskar utrymmet för andra arter. Samtidigt så tycker jag att befolkningsexplosionen framställs lite väl onyanserat. Trots allt så har nu ett stort antal länder stabiliserat sina befolkningar. Jag går inte så långt som att hålla med George Monbiot som säger att:

It’s no coincidence that most of those who are obsessed with population growth are post-reproductive wealthy white men: it’s about the only environmental issue for which they can’t be blame

Men när jag ser vad Optimum Population Trust håller på med så blir jag faktiskt mörkrädd: De har startat PopOffsets, www.popoffsets.com. Dess affärsidé är att vi som har dåligt samvete för våra koldioxidutsläpp skall köpa utsläppskrediter i form av åtgärder för att minska befolkningen, eller bromsa ökningen.

PopOffsets is unique - the first project in the world that, simply and transparently, enables individuals and organizations to offset their carbon footprint by funding the unmet need for family planning and the removal of the many barriers to women who want smaller families.

 Det kan ske genom en blanding av utbilding, preventivmedel mm (de är noga med att tala om att de aldrig stödjer aborter). De påpekar att deras insatser riktar sig både mot befolkningsökning i de rika länderna som i de fattiga. De säger att förvisso så förbrukar de rika mycket fler resurser (typ tjugo gånger), men att  de fattiga kommer för eller senare bli rika så i det långa loppet gör det inte så stor skillnad. Det känns som en vandring väldigt nära den fascistiska zonen.

Visst är det bra att utbilda kvinnor och sprida preventivmedel, men att koppla det till rika människors överkonsumtion och att vi skall köpa rätten att släppa ut genom att förhindra andra människors från att födas, känns som ett bottennapp. Nej mycket värre än ett bottennapp. I grunden betyder det att vi "värdesätter" ett ofött barn genom uträkningar om hur mycket koldioxidutsläpp vi sparar. Vi köper icke-personers död så att säga. Om det här sättet att hantera våra problem är de rätta, då är det fel på samhället.

Den enda fördelen med resonemanget är att den tydliggör att det handlar om makt: den som har pengar kommer ha rätt att fortsätta konsumera. Han eller hon kan köpa sig rätten av andra människor som inte skall fortplanta sig, inte hugga ned skogen där de bor; inte försöka leva som vi eller något av de många sätt vi försöker köpa oss mer tid och plats att inte ändra vår livsstil. En livsstil som är det verkliga problemet.

Detta inlägg är också publicerat på Newsmill, där det mycket snabbt har lästs av många.

SvD

Rurbanism - en ny trend?

Stad kontra land diskuteras mycket.

Nu snubblar jag på begreppet Rurbanism, tex på Ulrika Gabriels blogg och på
Carbonsmart som för övrigt inviger mig i begreppet Reburbia
Worldchanging skriver också om Rurbanism

"Trenden kallas rurbanism, en sammansättning av orden ”rural” (lantlig) och ”urban”. I praktiken innebär trenden att bo i stan, men att leva som en bonnläpp". skriver Veckans Affärer om Rurbanism

Oj vad tråkigt då, jag som trodde att det var något seriöst, men det är tydligen bara en kommersiell trend...Eftersom jag själv har flyttat in till stan nyligen så vore det ju skoj om det var bättre än att bo på landet. Fan tro't, men det kan ju vara skönt för stadsbor att känna så...
Och bor man i stan så försöker man göra det bästa möjliga, som att vara med i Matparken. 

För ett tag sedan skrev jag inlägget:

staden - himmel eller helvete

Jag läser o tidningen Omvärlden ett inlägg av den liberale debattören Johan Norberg som talar om hur progressiv staden är och hur viktig den är för utvecklingen. Han påtalar t.ex. att mycket större andel av människorna i städerna har tillgång till rinnande vatten och avlopp än vad människor på landsbygden har. Sedan läser jag på Effekts blogg ett resonerande inlägg av Matilda Welin om stad och land. För något år sedan cirkulerade en del artiklar om att miljöpåverkan av en Manhattanbo var mycket mindre än miljöpåverkan av en landsbygdsbo i USA, främst pga av mer bilåkning av landsbygdsborna.

Cornucopia hade också ett inlägg om detta med en hel del kommentarer. Ylven med.
Ungefär just nu så är ju stadsbefolkningen i världen större än landsbygdsbefolkningen - för första gången i historien

Varför skall Uppsala växa?

Uppsala med det gamla samhällets symboler, slottet och kyrkan i bakgrunden, och nya symboler, vägar, bilar, IKEA och kraftvärmeverket (som nu skall börja elda kol!) i förgrunden.

Foto: Kolbjörn Örjavik

"Bara positivt att Uppsala växer"

Häromdagen när jag läste de ständigt återkommande uttalanden av Uppsalas ledande politiker om att Uppsala kommer att växa, eller snarare att Uppsala skall och bör växa, så drog jag mig till minnes en diskussion jag och en kollega hade i Uganda för några år sedan. Det gällde storleken på Jinjas befolkning. Jinja är Ugandas näst största stad som har sisådär 100 000 invånare. Vi läste i tidningen att Jinjas borgmästare uppmanade befolkningen att föröka sig mer och kvickare så att Jinja skulle kunna växa snabbt och nå en halv miljon. Vi skratade lite hånfullt - och rätt bedrövat - över hur man kunde vara så idiotisk när Ugandas befolkning växer alldeles för fort. Att ledande politiker inte inser det utan uppmanar befolkningen av föröka sig ännu mer verkar ju helt hårresande.

Det är klart, Uppsala är inte Jinja, men jag undrar ändå vad det är man vill åstadkomma genom att stimulera Uppsala att växa snabbare ändå. Jag som redan bor här har inget behov av det. Det kommer på inget sätt öka mitt välmående. Uppsala har redan en skriande bostadsbrist vilken trissar upp bostadskostnaderna enormt (och det i en stad där det är så stora grupper som behöver en billig bostad). De ledande politikerna anser inte heller att det är kommunens ansvar att se till att det finns bostäder eftersom näringslivet skall fixa det (vilket man kanske kan tycka är rätt i teorin, men teorin har ju falsifierats om och om igen i Uppsala, så det är helt klart att teorin inte håller). Men det var nu inte det jag skulle diskutera. Frågan var varför skall Uppsala växa? Ja jag har svårt att se något annat skäl än för att fylla vår kommunlednings (tomma?) egon med känslan av att vara viktig. Jag förstår mycket väl att Uppsala kanske skulle växa även utan kommunledningens inställning, därför att det är en dynamisk stad med ett fördektigt läge, så det är klart att kommunledningen måste planera för det, Men ledningen gör långt mycket mer än det, de vill stimulera och uppmuntra denna folkökning. De vill ju att Uppsala skall vara en "storstad (de skulle kanske åka på studieresa till Kina). De (skall vi kalla dem för tillväxttalibanerna - vilket vackert ord?) har dock inte gått så långt som att förbjuda preventivmedel och aborter - ännu....

Migration den mest utjämnande faktorn

Om vi menar allvar med en global utjämnning av levnadsvillkor så bör vi bejaka fri rörlighet av människor. Jämfört med fri rörlighet av kapital, varor eller tjänster så har fri rörlighet, eller starkt förbättrad rörlighet, av människor en mycket större effekt för ökning av välståndet.

Migration spelar roll på minst fyra olika sätt: 1) viss utjämning av lönerna, 2) remitteringar av pengar till det gamla hemlandet, 3) återinvandring samt 4)återinvestering och handelslänkar.

1) Sextio miljoner emmigrerade från Europa mellan 1850 och 1910. Denna emmigration skapade arbetskraftsbrist i Europa och en press uppåt på lönerna. Migrationen ledde till minskade skillnader i löner i stora delar av världen. Lönerna på Irland beräknades öka med 32 procent pga migrationseffekter, 28 procent i Italien och 10 procent i Norge medan den minskade lönerna i Argentina med 22 procent och i Australien med 8 procent.

2.Remitteringar, dvs vad utvandrade personer skickar hem betyder globalt sett minst lika mycket som bistån och direktinvesteringar. I vissa länder i Centralamerika och Karibien så uppgår de till mer än 10 procent av BNP. 2006 skickades 50 miljarder dollar hem av latinamerikanska utvandrare.

3. En betydande andel migranter kommer tillbaks till sitt gamla hemland. Ibland kommer det hem misslyckade med svansen mellan benen, medan ofterar kommer de med betydande kapital och affärsidéer.

4. Även de som inte återvänder kommer i många fall upprätthålla kontakter med det gamla hemlandet och kanske investera i produktion eller öppna handel med leverantörer i de gamla landet.

Trots detta är det få av globaliseringsförespråkarna vilka pläderar för en fri rörlighet av människor, och frågan verkar knappt komma upp på den internationaella dagordningen. Detta bidrar till känslan att globaliseringen inte drivs i intresset av de fattiga.

Jo, det finns en baksida också. T.ex. braindrain, dvs att de bättre utbildade åker frå¨n fattiga länder till de rika - men det händer ju redan idag. De flesta länder accepterar invandring av läkare, kärnfysiker och stjärnekonomer. De sociala följderna av ökad invandring kan också var allvarliga - men i ärlighetens namn så är de problemen små jämfört med de skriande globala orättvisorna, så det är nog ett pris vi får betala. Slutligen vill jag säga att i grund och botten så önskar de flesta människor att vara där de är och inte alls flytta någon annanstans.

Ett globalt Apartheid - en skamfläck för mänskligheten

Stora delar av världen hyllade att Järnridån och Berlinmuren föll. I fysisk mening började nedmonteringen i maj 1989, då Ungern öppnade gränsen mot Österrike och avlägsnade taggtråden, för att nå en höjdpunkt 9 november samma år, då Berlinmuren öppnades. Äntligen skulle människorna i Öst få röra sig fritt och inte vara instängda. Under en lång period innan så hade västvärlden hälsat sk avhoppare välkomna, men de var ju inte så många och hade otroligt politiskt värde. Murens fall sammanföll också med allt tuffare hållning mot invandrare, och nu fanns inte längre stormaktspolitiska skäl att låta medborgare i Ukraina, Kazahkstan eller Armenien komma och gå som de ville. Den sk fria världen låter ju inte de människor som vill komma in, så hur kan man kritisera diktaturer för att inte låta människor resa ut?

Vi hyllar de som hjälpte judar att fly från nazisterna, tex Folke Bernadotte och Raul Wallenberg. Även andra historiska hjältar, verkliga eller påhittade som Röda nejlikan, hjälpte förföljda att fly från sitt hemland. Men idag skulle de alla kallas för människosmugglare och dömas till långa fängelsestraff[1]. Nu invänder vän av ordning att de som verkligen har goda skäl kan få asyl. Jo. men för att få asyl så måste man komma hit först eller söka på ambassaderna. Och hur många riktiga flyktingar kan söka asyl på en ambassad?

Begränsningen av rörlighet för människorna i världen är ett globalt Apartheid och en skamfläck. Fri rörlighet är en mänsklig rättighet, och det är ett hån att varor, tjänster och kapital skall få flöda fritt över gränserna, men inte människor.

[1] Jag ifrågasätter inte att en del av de sk människosmugglarna är rena skurkarna, men saken är den att lagen drar alla över en kam.