Follow the money

Jag skriver inte så mycket om allmänpolitiska frågor på bloggen, utan brukar hålla mig till miljö, mat, jordbruk, energi och någon sorts civilisationskritik. I och med att jag numera skriver ledare i ETC nyhetsmagasin har det blivit ett något bredare fokus. Jag fortsätter att hålla mig utanför den partipolitiska pajkastningen och struntar samtidigt om jag råkar hamna i dåligt sällskap (det vill säga att jag i någon sakfråga har samma hållning som intressen eller partier som jag definitivt inte sympatiserar med). Om man tänker själv och självständigt kan man inte kryssa fram enligt de ofta helt ologiska partipolitiska sjömärkena. Jag tycker också att de flesta analyser av samhällsutvecklingen som sker av de som företräder ett politiskt parti är alldeles för färgade av att framhäva det egna partiers företräden och alla andra brister. 

Är det något jag verkligen undvikit är det att skriva om Trump. Jag skrev det här för några dagar sedan, men just när jag skulle lägga upp det briserade rapporterna från den offentliga förhandlingen mellan Zelensky, Trump och hans bandhundar. Då var det inte läge att prata om något annat perspektiv. Och det är det kanske inte nu heller. Men något av min specialitet är att titta någon annanstans än där ”alla” tittar.

Jag tänkte föra fram ett perspektiv som nästan helt saknas i rapporteringen och de så kallade analyserna av Trump och Trumps USA. Jag säger inte att det är korrekt och jag säger inte att det är allenarådande, men jag tror det är relevant.  

Min utgångspunkt är att det oftast finns någon form av rationalitet i länders och ledares agerande, och att man bör försöka förstå denna rationalitet, även om man tycker illa om den, eller anser att den är helt felaktig. Jag tror att Europa hade tjänat på att ha försökt förstå Rysslands agerande i Ukraina istället för att bara hänföra det till att Putin är galen eller att Ryssland alltid kommer att vara aggressivt. På samma sätt tror jag att vi tjänar på att förstå vad som driver Trump och inte bara antingen idiotförklara honom (vilket givetvis ligger väldigt nära tillhands...) eller tro att hela hans agerande drivs av personlig ärelystnad. 

Min uppfattning är att väldigt mycket av Trumps agerande har att göra med hans syn på USA:s ekonomi, och i synnerhet den amerikanska statens ekonomi och minst lika mycket dollarns ställning. Dessa två är intimt förbundna eftersom det är dollarns helt dominerande roll som världsvaluta som gör att utländska kapitalplacerare köper amerikanska statspapper trots att de har en låg avkastning. USA har samtidig en enorm statsskuld och trots att den amerikanska staten lånar billigt utgör räntan på statsskulden över 14 procent av statsbudgeten. Det är nästan lika mycket som i Turkiet, och då får man tänka på att Turkiets statsobligationer ger 26 procents ränta medan USA:s bara ger drygt 4.  USA:s totala statsskuld är 36 triljoner dollar, 23 procent större än den årliga bruttonationalprodukten. 1980 var statskulden bara en tredjedel av den årliga bruttonationalprodukten.

USA har också en mycket negativ handelsbalans i handeln med varor, motsvarande cirka 4 procent av bnp, men en positiv handelsbalans i handel med tjänster med någon procent. Den positiva tjänstehandeln är i stort kopplad till USA:s position som finansiellt centrum, dvs kopplad till dollarns ställning och den amerikanska kapitalmarknaden. Den amerikanska kapitalmarknaden är oproportionerligt stor jämfört med USA:s andel av bnp. Nästa hälften av all aktiehandel i världen sker på de amerikanska börserna och mer än en tredjedel av annan handel med värdepapper.    

Både för USA som helhet och för den amerikanska staten är dollarns och den amerikanska finansmarknadens ställning helt avgörande och de låter både regeringen och befolkningen att leva över sina tillgångar. Men det kan svänga snabbt, och skulle det svänga så att kapital flyr USA så sitter man milt sagt i skiten. Mitt tips är att mycket av Trumps politik måste ses mot denna bakgrund.

Tullar är för Trump inte i första hand för att skydda nuvarande amerikanska jobb utan för att 1) ge stora intäkter till staten. Under en period på 1800-talet hade USA tullar som främsta finansiering av statsapparaten och 2) få utländska företag som exporterar produkter att istället bygga upp produktion i USA. Detta gör att de placerar mer kapital i USA samtidigt som handelsunderskottet minskar, och de binder upp företagen ännu starkare till dollarn.

Slakten av statsapparaten är inte bara ett uttryck för att Trump försöker tvinga fram ändringar i politiken och få in ”sitt” folk på viktiga platser utan minst lika mycket ett sätt att helt enkelt få ner kostnaderna. Att man går allra hårdast åt den verksamhet som skickar pengar ut ur landet – biståndet är också helt logiskt med det perspektivet. Ett annat Trump-initiativ som av någon anledning inte alls fått uppmärksamhet i svensk media är hans förslag att halvera försvarsutgifterna (här talar man desto mer om en motstridig signal om att Natomedlemmarna skall öka sina försvarsutgifter). Detta handlar ju uppenbart om att minska statens kostnader.

Sanktionerna mot Ryssland och Iran har satt extra fart på ansträngningar från bland annat Brics att öka internationell handel i andra valutor än dollar och som inte är beroende av de amerikanska bankerna. På kort sikt har sanktionerna slagit hårt mot Ryssland, men samtidigt har det inte bara visat Ryssland utan också alla andra att det har stora risker att vara beroende av den amerikanska dollarn och de amerikanska bankerna. Detta har i lett till att BRICS-länderna ökar handeln i andra valutor och planerar att utveckla alternativa betalningssystem.  I december varnade Trump BRICS länderna att ha skulle lägga 100 procentiga tullar på dem om de gjorde verklighet av planerna. Säkerligen spelar detta en avgörande roll för Trumps ambitioner att försöka få fred i Ukraina – sanktionerna förstärker strävan att göra sig oberoende av dollarn. Kina har exempelvis stora innehav i amerikanska statspapper, men har minskat dessa på senare tid.

Parallellt med "fredsprocessen" gör USA andra försök att normalisera förhållandet med Ryssland och öppna upp för business. Många spekulerar i att Putin har någon sorts personlig hållhake på Trump, men det tvivlar jag på (han verkar ju också mer eller mindre immun mot skandaler), utan det är nog snarare så att Ryssland har en hållhake på USA och att priset börjar bli för högt (rent ekonomiskt tror jag också att det är Europa som drabbats mest av sanktionerna, mer än både Ryssland och USA). 

Det finns givetvis en hel del Trumppolitik som inte alls kan förklaras av dessa ekonomiska och finansiella perspektiv, exempelvis den aggressiva deportationspolitiken som ju sannolikt skadar USA:s ekonomi och knappast gör någon nytta för dollarn. Men man bör samtidigt notera att Trump öppnar för att låta välbärgade individer och företag köpa uppehålls och arbetstillstånd samt medborgarskap, återigen ett sätt att dra in pengar. Det kan givetvis också finnas rent privat-ekonomiska orsaker till en del av Trumps politik, men jag tvivlar på att de dominerar hela politiken.

Jag ser nu att Katrine Kielos delvis är inne på samma analys som jag i Svenska Dagbladet.