sakteliga

Så får min bok Trädgården Jorden lite uppmärksamhet. Jag har spårat recensioner i tidningen Småbrukaren och i Reko samt på websiten Greeneration.

Just nu ser jag att Svensk Bokhandel skriver om mig som debutant. Om jag inte misstar mig så var det det man kallade unga flickor some debuterade i societeten i samband med stora baler. Hemska öde.

Vad gäller boken så är jag just nu väldigt upptagen med att skriva den engelska versionen. Den är mer än en översättning. Den är som en reviderad andra upplaga av boken, där jag tar intryck av kritik och idéer vilka dykt upp under tiden.

Valkampanjen hårdnar

Jag tog en cykeltur till Värmland. I Ängelsbergs fina skulpturpark så såg jag den här. Fick mig att tänka på den pågående valkampanjen...undrar varför?


För övrigt så vill jag rekommendera både Ängelsberg i stort och det trevliga vandrarhemmet. Jag had klantat till det lite och hade varken pengar, kort eller ens legitimation när jag kom dit, men det lät mig sova där ändå och skulle skicka räkning.

Vems regler

Det är lustigt -eller hemskt egentligen - hur spelreglerna alltid gynnar de starkare. Det är klart, det är ju dom som i stort som skriver reglerna, så man skall väl inte vara alltför förvånad. Ta det här med löner.

När man klagar på att företagsledare har för höga löner i förhållande till arbetarna så får vi höra att de måste betala internationellt konkurrenskraftiga löner så att inte de duktiga företagsledarna vill arbeta i andra länder. Samtidigt argumenterar man med samma "internationella konkurrenskraft" samma argument för varför anställdas löner skall vara låga - dvs om svenska arbetare begär för stora lönelyft så kommmer vår industri konkurreras ut och vi förlorar jobben. Så samma regelverk, dvs reglerna för global handel och internationell konkurrens, blir å ena sidan ett argument för att våra företagsledare skall ha högre löner och våra arbetare skall ha lägre löner. Är inte det fantastiskt? Hur kan det bli så?


En orsak för att det kan bli så är att det finns fri rörlighet för kapital och för varor medan det inte finns fri rörlighet för människor. Den globala överklassen har dock på det stora hela fri rörlighet. Dvs är du tillräckligt rik så är du välkommen i nästan alla länder. Eller om du har en unik kompetens. Denna snedvridning gör att villkoren för den internationella överklassen tenderar till a bli mer lik i världen. Det vanliga folket kan dock inte flytta, men tvingas likväl konkurrera med varandra indirekt genom priset på de varor de producerar. På så sätt lyckas man framställa tricket att svenska direktörer behöver betals bättre och svenska arbetare sämre som något av en naturlag, som något oundvikligt, och därför inte en politisk fråga. Men allt beror på vem som skriver reglerna för spelet.

Du kan kolla grafen på löneutvecklingen bland industriarbetare och maktelit, så ser du effekterna

Vad driver vad?

Det finns en återkommande debatt om vad som drivit utvecklingen. Är det tekniken, det som Marx kallade för produktivkrafterna, är det kapitalismen i sig, är det entreprenörskap, är det de samhälleliga institutionerna, vetenskapen osv.? Sista ordet i den debatten är säkert inte sagt, men oavsett orsak och verkan är en viss teknik dominerande i en viss typ av samhälle. Och en viss teknik och ett visst energisystem hör ihop. Tänk bara på människokroppen: så länge den står för energin är bara en viss typ av teknik möjlig, begränsningar sätts av vår styrka och våra krav på miljö. Börja använd dragdjur och plötsligt kan en plog användas, de kan driva tröskverk osv. Vissa av dragdjuren, främst häst och åsna kan också användas som transportmedel, vilket innebär att de kommer att leda till ökad rörlighet, fler kontakter med andra kulturer, mer handel osv. Att människan tämjde vinden för segelbåtar hör ihop med en typ av samhälle (handel, fiske osv.), att vi tämjer den i väderkvarnar representerar ett helt annat (bondesamhälle med överskott).

Marxisterna hävdar att det är produktivkrafterna som bestämmer ”överbyggnaden” det vill säga vilken social form samhället söker. Andra ser hur eliter växer fram och att de formar samhället för att tjäna sina syften. Då det gäller övergången från fångstsamhälle till jordbrukssamhälle så tenderar jag att tro mer på att det var drivet av en framväxande elits maktintressen än av teknisk utveckling. Om vi däremot tittar på kapitalismens framväxt så kan vi se hur utomordentligt viktig den nya teknik som växte fram var; den mekaniserade fabriken krävde helt enkelt en arbetsmarknad, en marknad för land samt en varumarknad.

Vi får inte glömma impulserna utifrån och konkurrens från ett mer livskraftigt samhälle, en sorts naturligt urval för samhällen. När väl jordbrukandet hade etablerat sig på ett antal platser spred det sig överallt där jordbruk var möjligt, ja tyvärr också dit där det inte var långsiktigt uthålligt. Detta skedde i mycket genom en expansion och kolonisation av jordbrukare. Oavsett vilka objektiva faktorer man anser bestämmer utvecklingen, måste det vara uppenbart för alla att de knappast uppstod självständigt på alla dessa platser. Så förändringen uppstår antingen genom att ett samhälle, som redan antagit ett nytt sätt att leva, påtvingar sitt sätt på andra genom erövring eller genom hot om erövring, eller genom att impulsen, idén färdas från ett samhälle till ett annat, och att idén verkar attraktiv och tas upp. Mycket tydligt är det med den globala kapitalismen. Vi kan ägna år åt att försöka reda ut exakt vilken faktor som var avgörande för kapitalismens framväxt i England. Var det avhysningen av fattiga bönder från allmänningarna; var det den borgerliga revolutionen; var det ångmaskinen och kolfyndigheterna, var det koloniseringen eller helt enkelt engelsmännens entreprenörsanda? Och även om vi skulle komma överens så blir det bara sant just för England. För Thailand, Kina och Peru kom kapitalismen till på andra grunder. I flera länder har kapitalismen införts utan att i princip en enda av de faktorer som låg till grunden för Englands framväxt som kapitalistisk stormakt fanns förhanden. Och i många fanns bara någon eller några. Det är väl tyvärr också därför som kapitalismen misslyckas så ofta, inte minst i de så kallade utvecklingsländerna. Hur förklarar vi att dessa länder väljer detta nya sätt om inte antingen genom yttre tvång (torde gälla till exempel kolonierna), utländska investeringar (torde gälla för Sverige) eller genom exemplets makt (torde gälla för Japan)?

Under huvuddelen av människans utveckling spelade inte vetenskapen någon roll för innovation och samhällsförändring. I och med renässansen började den få en viss roll för att påverka – eller legitimera – vårt samhälle. Den fick mycket stor betydelse för utvecklingen av idéer och förhållningssätt, och den var rent revolutionär i det att den ifrågasatte så många ”sanningar” vilka tagits för givna. Den tekniska och industriella utvecklingen drevs mer av hantverkare och entreprenörer än av vetenskapliga framsteg. Snarare var det teknikens utveckling (t.ex. med finare instrument för att mäta och väga) som gjorde att vetenskapen kunde utvecklas än tvärtom. Det är först när vetenskapen medvetet industrialiserades, med utförande av experiment, arbetsdelning osv., som de vetenskapliga landvinningarna lyckades ”gå om” tekniken. Men på många områden, t.ex. jordbruket, är fortfarande en direkt teknisk utveckling minst lika betydelsefull som utveckling som genereras av vetenskap.

Idédiskussionen är kanske försummad i den här framställningen. Utan tvekan kan idéer också vara en drivkraft, men det är bara idéer som uppstår vid rätt tid som är livskraftiga. De fungerar då som instrument för att rikta mänsklig energi och drivkrafter. Mesta tiden trälar människorna på i sin vardag, de lever, de äter, de älskar, skrattar och gråter, men det finns ingen uttalad ”riktning” i dessa aktiviteter. Det är där de stora idéerna kommer in, det kan vara en religions kärleksbudskap, en politisk åskådnings frihetslära, ett vetenskapligt kunskapsideal eller något annat som ger mening och riktning. Hur förklarar vi Sovjetunionens kollaps? Samhället fungerade ju – även om det inte var någon idyll. Var det inte främst därför att människor – och inte minst ledarna själva – helt enkelt gett upp tron på det egna systemet som Sovjetunionens fredliga, men mycket kaotiska och onödigt brutala, övergång till kapitalism startade.

Det viktiga är att se att olika saker hänger ihop med varandra. Att vara överens om vilken faktor som är helt avgörande är bara nödvändigt om man vill föra argumentet att man måste ändra just den faktorn för att förändra sakernas tillstånd. Men bara för att en faktor har varit avgörande i ett skede behöver den inte vara det i ett annat skede. Framtida förändringar bör ske, och kommer att ske genom samverkan av många faktorer, där även idéer spelar en stor roll. Slutligen är det ju också frågan om vad det är som driver mänskligt handlande i stort. Är det genernas egoistiska drift att föröka sig som socio-biologerna hävdar, eller är det människans ekonomiska självintresse som ekonomisterna hävdar eller något annat? Den diskussionen tas upp i Trädgården Jorden.

"Inga jobbiga sidor"

Recension: ”Trädgården Jorden, Från fångstsamhälle till global kapitalism och därefter”

Det är en diger uppgift Gunnar tagit på sig i att sammanfatta det mänskliga samhällets framväxt på dryga 300 sidor. Men det är inga jobbiga 300 sidor....

läs hela recensionen http://greeneration.se/?p=883

Samhället en del av oss och vi en del av samhället

Vi styrs av vårt DNA, vår hjärna och vår kultur. Allt handlar om information.DNA är kodad information. Vår hjärna bearbetar impulser inifrån och utifrån och försöker vidta åtgärder för att öka våra överlevnadschanser och vår tillfredsställelse. Vår kultur är det kollektiva minnet av var vi kommer ifrån, vilka vi är, vart vi är på väg; ett minne, information, som styr vårt handlande. Vi präglas av kulturen under uppfostran och på så sätt anpassar vi oss till kulturen. Kulturen och samhället är i själva verket en utökning av människan, vi finns inte utan det sammanhanget, vi blir lika hjälplösa som en myra utan stack eller ett bi utan kupa, och väldigt få av oss skulle ha kraften att som en bidrottning anlägga en ny koloni. På så sätt bör vi se samhället som en organism. Samhället (jag menar inte staten, utan samhället i en vidare mening, vilket inkluderar frivilliga organisation, folkrörelser, kommuner och självklart också staten) är organisationsformen och informationen är kulturen i vidare bemärkelse (inklusive religion, ekonomi m.m.). Därför kan vi inte ställa individen emot samhället. Visst finns det en spänning mellan individens oberoende och samhällets krav på underordnande (jag sälv är i allra högsta grad en människa som inte vill underordna mig...) – men denna spänning är en del av projektet människan.

Om vi betraktrar samhället på det sättet så kan vi överskrida de begränsningar i vårt tänkande, och vårt handlande som kommer av att vi har trott på sociobilogernas ideer om att vi helt styrs av våra geners önskan att sprida sig eller på nyliberala ideologier om att vi bara agerar utifrån individens snöda självintresse.
(tankar från från Trädgården Jorden)

Facebook och company drar mer el än hela Storbritannien

Internet, och inte minst olika "moln" som Google, Facebook mm, drar tydligen mycket mer ström än vad man skulle tro. Eller i alla fall än vad jag trodde.

Enligt en Greenpeace rapport så används 623 TWh elektricitet för att driva servrar och internet i hela världen.

För att ge dig ett perspektiv på hur mycket det är:
- Alla USAs kärnkraftverk producerar 800 TWh och USAs totala elkonsumtion är lite mer än 4000 TWh. (EIA).
- Storbritanniens elproduktion var 382 TWh year 2004 (Wikipedia)
- Sveriges totala energianvändning var 398 TWh 2006 och elkonsumtionen var TWh (Energiindikatorer 2008).

Detta är mycket oroande. Och ännu mer oroande är att prognosen är att 1964 TWh beräknas användas för internet år 2020. Glöm inte bort att el är en energibärare och att all denna elekricitet måste produceras någonstans. Det är ingen chans att vi kan producera all denna elekricitet med sol och vind på lång lång tid, särskilt inte som vi vill använda elektriciteten också för andra saker.

läs mer på min engelska blogg

Mycket är mindre och lite är mer...

Höjda marginalskatter påstås av SvDs ledare 18/5 ge starka drivkrafter för högavlönade att minska sin arbetstid. De stöder sig på en rapport från det finanspolitiska rådet. SvD säger att marginalskatter är dåliga för tillväxten och att de också skulle minska skatteintäkterna därför att folk skulle dra ned sin arbetstid.

Men det där kan kan allt behöva fundera lite på. Om det nu är så att de med högre inkomster beräknas jobba mer, så betyder det ju att de med lägre inkomster jobbar mindre. Är verkligheten sådan? Jag skall komma ihåg och påminna Ahmed som delar ut tidningarna där jag bor om att han inte följer SvDs och Lars Calmfors logik då han också kör taxi på dagarna.

Om det nu är så att de som tjänar mer jobbar mer, så skulle vi behöva förbjuda höga löner ur ett folkhälsoperspektiv. Det kanske är det som är det rätta perspektivet när vi diskuterar bonusar till chefer. Vi skall alltså inte alls förbjuda bonusar för att det är omoraliskt att någon tjänar tio miljoner om året, nejdå, vi skall förbjuda dem av ren omtanke om individerna, begränsa överkonsumtionen av arbete på samma sätt som med alkohol. Det är synd om direktörerna och de behöver skyddas från sin egen girighet.

För övrigt så är det en märkvärdig argumentation som alla tillväxtkramare har. Vi måste jobba mer så att vi kan få mer tillväxt så att...Ja vadå, vad är det vi eftersträvar? Har inte människan genom historien velat slippa trälandet, och likväl så jobbar vi bara mer och mer. Till vilken nytta. Om inte vi kan få mer fritid varför skall vi då hålla på?

Gunnar Rundgren, konsult och debattör aktuell med boken Trädgården Jorden

Bonden och marknaden

Birgitta Hult skrev en artikel i Uppsala Nya Tidning förra veckan som hade en olycklig rubik "Ekologiskt är inte lösningen". Egentiligen handlade den främst om hur svårt det är att kombinera profitintressen, böndernas överlevnad och god djurhållning. Jag skrev en omfattande kommentar till den artikeln, vilken UNT publicerade den 17:e Maj, tyvärr också den med en olycklig rubrik.

Hela min text kan du läsa här:
Birgitta Hults inlägg i UNT 11 maj berör något väldigt viktigt. Tyvärr skämmer rubriken och delar av artikeln det centrala. ”Ekologiskt är inte lösningen” skriker rubriken och Birgitta skriver sedan en del om att ekologiska djur inte har det bättre än icke-ekologiska. Till skillnad från Birgitta så tror jag visst att djur har det bättre på ekologiska gårdar. Det är sant att ekologiskt inte är lösningen på en rad problem i jordbruket, men det är sannerligen inte heller problemet vilket man nästan kan få intryck av.

Det egentliga problemet som Birgitta tar upp är att det finns starka krafter som driver bönder in i en situation där de inte har något val annat än att maximera produktionen. Dessa krafter verkar både på ekologiska och icke-ekologiska bönder. Genom ett system av självpåtagna regler och ett högre pris så ges de ekologiska bönderna ett lite större utrymme att se till djurens bästa, och det kan ju inte vara fel. Men i grund och botten så pressas också de av att vara mer produktiva, lönsamma osv. Som Birgitta skriver ”lantbrukarna förväntas behandla djur som vilka varor som helst”. Det fungerar inget annorlunda för en bonde än för en plåtslagare, en frisör eller en bilarbetare, det gäller att producera så mycket som möjligt med en så lite insats som möjligt. Det gäller inte enbart djurskötseln, det finns nog inte många bönder som gillar att spruta bekämpningsmedel, man gör det för ökad lönsamhet helt enkelt. Att det hela leder galet försöker sedan samhället reglera med lagar för miljö, djurskydd, arbetarskydd m.m. Bönderna blir klämda mellan samhällets krav, marknadens krav, konsumenternas krav och deras egen känsla för hur det borde vara.

Det vore bättre och ärligare att vi alla inser att det finns konflikter här, stora konflikter. Och att de faktiskt är de samma konflikter som gäller skötseln av naturresurser i stort. Vårt ekonomiska system saknar mekanismer för att hantera naturresurser och ekosystem på ett uthålligt och värdigt sätt. Det är bara genom ständiga interventioner av samhället, lagar och ekonomiska styrmedel som vi kan undvika katastrofer. Pga av jordbrukets många funktioner är det sällsynt svårt att reglera och också att styra med ekonomiska styrmedel. Slutresultatet är den soppa som EUs jordbrukspolitik representerar.

Idag så producerar de mest effektiva bönderna i världen ofattbara två tusen ton spannmålsekvivalenter med mat per årsarbete, dvs mat åt tusen personer med köttdiet, medan samtidigt stora delar av världens miljard bönder inte ens producerar ett ton, dvs kan med nöd föda sin familj. Att säga nej till extrem stordrift betyder inte att vi skall driva jordbruket med helt manuella metoder och säga nej till alla förbättringar som skett. Jordbruket, precis som vårt samhälle i stort, uppvisar starka tecken på att det finns minskad marginalnytta, ja till och med direkta skador att driva på i samma gamla lönsamhetsbanor som tidigare. Att säga nej till oreglerad kapitalism i jordbruket betyder heller inte att vi skall återinföra det regleringsjordbruk som vi faktiskt hade fram till åttiotalet och ännu mindre att vi skall införa ett centralplanerat jordbruk à la Sovjet. Lösningen måste finnas i att vi försöker styra bort eller mildra kapitalismens påverkan på jordbruket, snarare än att med lagar och bidrag försöka styra allt rätt. Angrip problemet snarare än att behandla symptomen således.