Birgitta Hult skrev en artikel i Uppsala Nya Tidning förra veckan som hade en olycklig rubik "Ekologiskt är inte lösningen". Egentiligen handlade den främst om hur svårt det är att kombinera profitintressen, böndernas överlevnad och god djurhållning. Jag skrev en omfattande kommentar till den artikeln, vilken UNT publicerade den 17:e Maj, tyvärr också den med en olycklig rubrik.
Hela min text kan du läsa här:
Birgitta Hults inlägg i UNT 11 maj berör något väldigt viktigt. Tyvärr skämmer rubriken och delar av artikeln det centrala. ”Ekologiskt är inte lösningen” skriker rubriken och Birgitta skriver sedan en del om att ekologiska djur inte har det bättre än icke-ekologiska. Till skillnad från Birgitta så tror jag visst att djur har det bättre på ekologiska gårdar. Det är sant att ekologiskt inte är lösningen på en rad problem i jordbruket, men det är sannerligen inte heller problemet vilket man nästan kan få intryck av.
Det egentliga problemet som Birgitta tar upp är att det finns starka krafter som driver bönder in i en situation där de inte har något val annat än att maximera produktionen. Dessa krafter verkar både på ekologiska och icke-ekologiska bönder. Genom ett system av självpåtagna regler och ett högre pris så ges de ekologiska bönderna ett lite större utrymme att se till djurens bästa, och det kan ju inte vara fel. Men i grund och botten så pressas också de av att vara mer produktiva, lönsamma osv. Som Birgitta skriver ”lantbrukarna förväntas behandla djur som vilka varor som helst”. Det fungerar inget annorlunda för en bonde än för en plåtslagare, en frisör eller en bilarbetare, det gäller att producera så mycket som möjligt med en så lite insats som möjligt. Det gäller inte enbart djurskötseln, det finns nog inte många bönder som gillar att spruta bekämpningsmedel, man gör det för ökad lönsamhet helt enkelt. Att det hela leder galet försöker sedan samhället reglera med lagar för miljö, djurskydd, arbetarskydd m.m. Bönderna blir klämda mellan samhällets krav, marknadens krav, konsumenternas krav och deras egen känsla för hur det borde vara.
Det vore bättre och ärligare att vi alla inser att det finns konflikter här, stora konflikter. Och att de faktiskt är de samma konflikter som gäller skötseln av naturresurser i stort. Vårt ekonomiska system saknar mekanismer för att hantera naturresurser och ekosystem på ett uthålligt och värdigt sätt. Det är bara genom ständiga interventioner av samhället, lagar och ekonomiska styrmedel som vi kan undvika katastrofer. Pga av jordbrukets många funktioner är det sällsynt svårt att reglera och också att styra med ekonomiska styrmedel. Slutresultatet är den soppa som EUs jordbrukspolitik representerar.
Idag så producerar de mest effektiva bönderna i världen ofattbara två tusen ton spannmålsekvivalenter med mat per årsarbete, dvs mat åt tusen personer med köttdiet, medan samtidigt stora delar av världens miljard bönder inte ens producerar ett ton, dvs kan med nöd föda sin familj. Att säga nej till extrem stordrift betyder inte att vi skall driva jordbruket med helt manuella metoder och säga nej till alla förbättringar som skett. Jordbruket, precis som vårt samhälle i stort, uppvisar starka tecken på att det finns minskad marginalnytta, ja till och med direkta skador att driva på i samma gamla lönsamhetsbanor som tidigare. Att säga nej till oreglerad kapitalism i jordbruket betyder heller inte att vi skall återinföra det regleringsjordbruk som vi faktiskt hade fram till åttiotalet och ännu mindre att vi skall införa ett centralplanerat jordbruk à la Sovjet. Lösningen måste finnas i att vi försöker styra bort eller mildra kapitalismens påverkan på jordbruket, snarare än att med lagar och bidrag försöka styra allt rätt. Angrip problemet snarare än att behandla symptomen således.
No comments:
Post a Comment