Thursday, 8 April 2010

Jag, frissan, fönsterputsaren, jämlikheten och Wilkinson


Två händelser idag fick mig att tänka på jämlikhet. Ja, missförstå mig inte, jag tänker ofta på jämlikhet, det tillhör en av mina ungdomsideal som jag aldrig släppt. Rättvisa och jämlikhet är inget att be om ursäkt för. Men låt mig berätta nu.

Jag gick till frissan. Medan jag satt där i stolen så kom det in en medelålders (såsom jag) man, (svensk, en fullblodssvensk, ingen blatte, inte ens andra generationen) och erbjöd sig att putsa fönsterna åt frisörsalongen. 50 spänn, inget avtal, han passerar en gång i månaden och frågar, om de vill så gör han det annars inte. Han hade inte mycket inventarier att släpa på - han påstod att han glömt pallen och fick låna en och han hade inget vatten utan fick ta det i salongen. Han tvättade fönstren och fick sina femtio spänn - kontant och svart (här skulle jag kunna expandera diskussionen med vad jag och frisörskan sade om hemlösa och rumänska dragspelare, men det är faktiskt utanför denna historias kärna).

Så där satt jag och nyttjade en annan människas tjänster. Jag tjänar betydligt bättre än en frisör (tror och hoppas jag!). När jag var barn så klippte mamma mig, hon klippte farsan också. Mamma var en sk obetald hemarbetare. I dag klipper sig de flesta, faktiskt också folk med mycket låga inkomster, hos frisörer. Men frisörsyrket är inte precis ett högstatusyrke och konkurrensen verkar väldigt tuff, inte minst i Uppsala. Men trots det så finns det andra som står lägre på stegen - det är här vår fönsterputsare kommer in. Han jobbar svart och står därigenom helt utanför det mesta av våra sociala skyddsnät (ja, ja det är kanske så att han är förtidspåensionerad eller sjukskriven och i själva verket tjänar bättre än vad jag gör - men det förstör ju hela historien...). Tjejerna i salongen diskuterade att de skulle låta honom putsa deras fönster hemma också. Om vi hade haft "tur" så hade tonerna av den rumänske dragspelaren nått oss inne i salongen, då hade vi haft fyra nivåer av social ställning att diskutera.

Min egentliga "point" är att ganska många av alla de här "tjänsterna" som vi nu utökar kraftigt, och till och med subventionerar med diverse avdrag, både föder ojämlikehet och bygger på ojämlikhet, dvs det är bara därför att andra har det sämre som de är villiga att jobba så billigt för att ge mig diverse personlig service. I min bok, Trädgården Jorden, skriver jag så här:
"Det sägs att vi går mot ett tjänstesamhälle. Det är otvivelaktigen så att andelen anställda i tjänstesektorn ökar starkt, men statistiken döljer två förhållanden. Det ena är att tidigare var mycket tjänstearbete dolt, framför allt inom familjen. Tjänsten, t.ex. barnomsorg, städning eller vård, utfördes, men den utfördes som en tjänst utanför ekonomin. Det andra är att tjänstesektorn idag har tre mycket skilda linjer. En är tjänster till näringslivet, dvs. konsulttjänster, redovisning, arkitektur, reklam osv. Många av dessa tjänster var tidigare en del av stora företag, dvs. utfördes av företagens egna anställda. Dessa tjänster är på det hela taget välbetalda yrken, även om arbetstempot kan vara uppdrivet och anställningstryggheten begränsad. En annan typ av tjänsteyrken är de som riktar sina tjänster till privatpersoner, såsom städning, restauranter, kroppsvård, skoputsning och tvätt, tjänare med ett äldre uttryck. I denna sektor är ofta arbetsförhållandena dåliga i alla avseenden, det är också den sektor som har mest svart arbetskraft. Det tredje och stora segmentet av tjänster är det som handlar om offentliga tjänster såsom vård, skola, omsorg, polis osv. I en del länder utförs dessa tjänster helt som offentlig verksamhet, i en del som en blandning, men med offentlig finansiering, och i en del länder är vissa delar av dessa tjänster helt privata. Löneförhållandena är oftast relativt dåliga, medan andra arbetsvillkor ofta är rimligt fördelaktiga – båda förhållandena är en effekt av att de är offentliga eller offentligt finansierade. Vilken ideologisk inriktning man än har går det inte att komma ifrån att många av de tjänster, vilka riktar sig till privatpersoner, i stort är beroende av inkomstskillnader, och den som spår om, eller strävar efter, en stor tillväxt i denna sektor spår också om, eller strävar efter, ökande inkomstskillnader."
På kvällen samma dag så gick jag på ett seminarium med Richard Wilkinson som skrivit boken Jämlikhetsanden. Det var givande. Jag kan ju inte direkt påstå att det skakade om mig - jag har alltid trott att ojämlikhet inte bara är omoraliskt utan också skadligt. Men det var solida data som Wilkinson och Picket har sammanställt för att visa det.

I frågestunden försökte jag förstå hur det kommer sig att vissa samhällen är mer jämlika än andra. Alla (av de OECD länder de undersökt) är ju kapitalistiska industrisamhällen. Sverige och Japan är exempel på samhällen som är mer jämlika än andra men med väldigt olika system. I Sverige är skillnader i lön större, men vi har den sk välfärdsstaten som omfördelar lite grand. I japan är skillnaderna mindre från början och skatter och staten är mindre (ungefär som i USA). Och även i ett land som Sverige så har skillnaderna förändrats mycket genom åren, utan att politiken har förändrats så mycket. Se grafen ovan baserad på data från LO t.ex.

Wilkinson kunde inte direkt förklara detta men han trodde att hotet från kommunismen delvis kunde förklara det hela. Dvs att så länge som kommunismen, Sovjet, var ett reellt hot så var eliten i den kapitalistiska världens länder intresserade av att hålla skillnaderna nere som ett sätt att bevara social stabilitet. När det blev klart på 80-talet att Östblocket var en "papperstiger" (för att prata med Mao) så försvann intresset och behovet av att hålla skillnaderna nere. Wilkinson visade en graf från de anglo-saxiska länderna som visade samma mönster.

Lena Sommestad (s) som var i en panel med Wilkinson menade att brytpunkten kanske kom med de stora makroekonomiska förändringarna som det sk Washington Consensus innebar jämfört med den tidigare Bretton Woods överenskommelsen. Det är ingen motsättning mellan detta och Wilkinsons förklaring, de kanske är två sidor av samma mynt.

Mer om Wilkinson och Picket på Equality Trust

No comments :