Bonden och marknaden

Birgitta Hult skrev en artikel i Uppsala Nya Tidning förra veckan som hade en olycklig rubik "Ekologiskt är inte lösningen". Egentiligen handlade den främst om hur svårt det är att kombinera profitintressen, böndernas överlevnad och god djurhållning. Jag skrev en omfattande kommentar till den artikeln, vilken UNT publicerade den 17:e Maj, tyvärr också den med en olycklig rubrik.

Hela min text kan du läsa här:
Birgitta Hults inlägg i UNT 11 maj berör något väldigt viktigt. Tyvärr skämmer rubriken och delar av artikeln det centrala. ”Ekologiskt är inte lösningen” skriker rubriken och Birgitta skriver sedan en del om att ekologiska djur inte har det bättre än icke-ekologiska. Till skillnad från Birgitta så tror jag visst att djur har det bättre på ekologiska gårdar. Det är sant att ekologiskt inte är lösningen på en rad problem i jordbruket, men det är sannerligen inte heller problemet vilket man nästan kan få intryck av.

Det egentliga problemet som Birgitta tar upp är att det finns starka krafter som driver bönder in i en situation där de inte har något val annat än att maximera produktionen. Dessa krafter verkar både på ekologiska och icke-ekologiska bönder. Genom ett system av självpåtagna regler och ett högre pris så ges de ekologiska bönderna ett lite större utrymme att se till djurens bästa, och det kan ju inte vara fel. Men i grund och botten så pressas också de av att vara mer produktiva, lönsamma osv. Som Birgitta skriver ”lantbrukarna förväntas behandla djur som vilka varor som helst”. Det fungerar inget annorlunda för en bonde än för en plåtslagare, en frisör eller en bilarbetare, det gäller att producera så mycket som möjligt med en så lite insats som möjligt. Det gäller inte enbart djurskötseln, det finns nog inte många bönder som gillar att spruta bekämpningsmedel, man gör det för ökad lönsamhet helt enkelt. Att det hela leder galet försöker sedan samhället reglera med lagar för miljö, djurskydd, arbetarskydd m.m. Bönderna blir klämda mellan samhällets krav, marknadens krav, konsumenternas krav och deras egen känsla för hur det borde vara.

Det vore bättre och ärligare att vi alla inser att det finns konflikter här, stora konflikter. Och att de faktiskt är de samma konflikter som gäller skötseln av naturresurser i stort. Vårt ekonomiska system saknar mekanismer för att hantera naturresurser och ekosystem på ett uthålligt och värdigt sätt. Det är bara genom ständiga interventioner av samhället, lagar och ekonomiska styrmedel som vi kan undvika katastrofer. Pga av jordbrukets många funktioner är det sällsynt svårt att reglera och också att styra med ekonomiska styrmedel. Slutresultatet är den soppa som EUs jordbrukspolitik representerar.

Idag så producerar de mest effektiva bönderna i världen ofattbara två tusen ton spannmålsekvivalenter med mat per årsarbete, dvs mat åt tusen personer med köttdiet, medan samtidigt stora delar av världens miljard bönder inte ens producerar ett ton, dvs kan med nöd föda sin familj. Att säga nej till extrem stordrift betyder inte att vi skall driva jordbruket med helt manuella metoder och säga nej till alla förbättringar som skett. Jordbruket, precis som vårt samhälle i stort, uppvisar starka tecken på att det finns minskad marginalnytta, ja till och med direkta skador att driva på i samma gamla lönsamhetsbanor som tidigare. Att säga nej till oreglerad kapitalism i jordbruket betyder heller inte att vi skall återinföra det regleringsjordbruk som vi faktiskt hade fram till åttiotalet och ännu mindre att vi skall införa ett centralplanerat jordbruk à la Sovjet. Lösningen måste finnas i att vi försöker styra bort eller mildra kapitalismens påverkan på jordbruket, snarare än att med lagar och bidrag försöka styra allt rätt. Angrip problemet snarare än att behandla symptomen således.

Tillväxt, symptom eller PROBLEMET

I torsdags hade jag en bokpresentation på Studieförbundet Vuxenskolan i Uppsala, arrangerad av dem och Miljöpartiet. Det var roligt, med mer än 50 personer trots fint väder. Och det allra bästa var att det blev väldigt bra diskussioner inte bara mellan mig och den kompetenta publiken, men också mellan deltagarna. Frågor som var särskilt heta var effekterna befolkningsförändringar; relationen mellan det lokala och det globala, och hur man kan kombinera starka civilsamhällen med ökad öppenhet samt hur viktig "politiken" är i förhållande till förändringar, dvs driver man förändringar i första hand genom att erövra den politiska makten eller genom att förändra verkligheten.

Eftersom jag inte riktigt orkar med att upprepa mig med samma saker hela tiden gjorde jag en delvis ny presentation, då passat jag på att ta upp saker som kanske inte är så tydligt uttryckta i boken, men som jag kommer att tänka på bla på grund av folks reaktioner på boken. Min bok tar upp tillväxten ingående och alla de problem som en konstant tillväxt medför. Det framgår också så smått av boken att tillväxten delvis drivs av det ekonomiska systemet och också av vår statusjakt, vårt behov av respekt. Men när jag gjorde min presentation så ställde jag frågan på sinj spets: är tillväxten ett symptom eller är det PROBLEMET. Jag tycker att det är rätt viktigt att klargöra det. Det är både psykologiskt viktigt och i sak viktigt när man skall förändra samhället att man inte riktar in sig i första hand på att behandla symptom (ibland är det ändå en strategi man måste ta t.ex. under krig, så det för det mesta först behövs ett vapenstillestånd innan man kan få till förhandlingar om fred).

Hursomhelst, både vad gäller den ekonomiska tillväxten och den globala befolkningstillväxten så ser jag dem nog i första hand som symptom på problem snarare än PROBLEMEN. Befolkningsfrågan skulle kräva en egen utredning så låt mig hålla mig till den ekonomiska tillväxten. Jag ser den i stort som ett uttryck för det följande:

• Ett ekonomiskt system som faktiskt bygger på att ekonomin behöver expandera hela tiden. Dvs det finns inbyggda mekanismer som gör att en stillastående ekonomi inte fungerar, och att den lätt hamnar i destruktiva spiraler om den stannar upp. Saker som driver på här är framför allt vinster som skall genereras överallt. Det spelar kanske inte så stor roll om det är i form av ränta, spekulation, hyror, aktieutdeling i företag eller var det är. Om vi har en stationär ekonomi så skulle alla dessa former av vinst leda antingen till inflation, dvs pengarna blir mindre värda hela tiden eller att pengar förs över från de redan fattiga till de rikare. Och även i inflationsalternativet händer det samma eftersom lönerna urholkas.
  
• Att vi människor hela tiden strävar uppåt in statusstegen och att vi i detta samhälle ser mer saker och högre inkomster som de främsta kvittona för att vi har en position. Det här har alltså två komponenter: att vi vill ha status och att vi får det genom pengar. Ett visst sökande efter status är nog något vi får dras med som en del av mänsklighetens arv. I de mer jämställda samhällena har det alltid funnits mekanismer för att tygla den så att det inte skadar samhället (det är inget unikt att vi försöker tygla mänskliga drifter, alla samhällen har t.ex. gjort det med sexualiteten, dvs man försöker styra den så att den inte stör samhällets byggstenar). I många fångststamhällen har det funnit kraftiga mekanismer för att hålla undvika att någon förhäver sig på andras bekostnad. Kanske vår egen förhånade Jantelag borde omvärderas.....Den andra sidan av status är det uttryck det får i form av pengar. Detta är däremot en nymodighet. I tidigare samhällen var inte pengar vägen till respekt och status. I krigiska samhällen var det ofta styrka och vapenmakt, i andra samhällen var det kunskap och kontakter med andar eller gudar. I många samhällen var de flesta människors roll och status definierad genom ärvd social ställning. Handel och ännu mer hantering av pengar sågs som sysslor ovärdiga ädlingar. Därför skapade allt silver som spanjorerna stal i Latinamerika inte särskilt mycket välstånd i Spanien, utan det mesta hamnade i England och Holland, eftersom de försåg spanjorerna med varor som de antingen producerade själva eller köpte i Kina eller Indien (för spanjorernas pengar). Samma förakt för pengar ledde till att judarna fick hålla på med dem i de kristna länderna, och i det muslimska Ottomanska riket var det de otrogna grekerna (just i dessa dagar är det lite osannolikt att någon skulle vilja låta greker ta hand om sina pengar...) som fick sköta handel och banker. Det var först i och med kapitalismen genomslag som pengar fick respekt, och att bli rik gav en väg upp även för tidigare undertryckta klasser. Det var kanske inte bara dåligt, men nu har nyttan av den tanken helt försvunnit och blivit en cancer. Alla vill ha mer än vad de har, tom de snorrika. En undersökning visar att när man frågar euro-miljonärer om de är nöjda med sin inkomst så säger de att de skulle vilja tjäna dubbelt så mycket.
• Användningen av fossila bränslen har möjliggjort att vi kapat de inbyggda biologiska gränserna som vi hade tidigare. De gränserna gjorde att tillväxt inte var möjlig i många samhällen (vart och hur skall man få mer saker när man redan utnyttjar alla resurser fullt ut.
  

De tre sakerna är det jag tror driver tillväxten mest, men det finns också andra som en långt driven arbetsdelning, politisk kortsiktighet (valfläsk) och skatter (!). Oj då, skulle skatter driva på individens tillväxhunger. Ja, jag tror det. Men det beror nog en del på vad skatterna används till. dvs är det för att driva krig eller stödja jätteprojekt med liten direkt nytta så betyder hög skatt helt enkelt att folk får mindre kvar, och att därför behöver jobba mer för att ha kvar samma standard. Om skatterna används för ett socialförsäkringsystem som får folk att känna sig trygga så kanske de kan minska sina krav på inkomster för de tycker inte att de behöver samma buffertar.... Sen får man ju inte glömma att staten använder ju alla de pengar man får in, och skapar då en enorm efterfrågan. Stat och kommun är ju de i särklass största kunderna

Nu har jag provocerat både marknadsliberalerna och skattekramarna.

För att komma tillbaks till öppningsfrågan. Jag tror att vi behöver komma till roten av det som driver tillväxten snarare än att driva nolltillväxt i sig som ett politiskt krav.

Matparken

Som gammal odlare kan jag inte motstå att få påta och peta lite i jorden när det börjar bli vår. Och jag hittade ett bra initiativ som ger mig den möjligheten i trivsamma former, och med lite djupare mening än att bara odla mat. Det är initiativet Matparken som startades av Ylva Andersson och Marina Queiroz.

I dag var det öppen dag i visningsträdgården och det kom lite folk från Gottsunda för att vara med, eller bara titta på.

Äntligen lansering

Under ledning av Annika Åhnberg, lanserades min bok på Kungliga Skogs och Lantrbruksakademin i Stockholm 29 april 2010. Janken Myrdal, professor vid Lantbruksuniversitetet och Jakob Rutqvist, chef för miljöprogrammet på tankesmedjan FORES. Som sig bör hade de en del synpunkter på boken.


Det var ett fyrtiotal personer där varav nästan alla köpte en bok.

Uppsalaforskare vill skydda jorden

För den som är van att höra gallspyning på ekologiskt jordbruk som det vanligaste uttrycket från lantbruksuniversitetet känns det väldigt befriande med den här insiktsfulla artikeln i Uppsala Nya Tidning skriven av forskare vid lantbruksuniversitetet. Ett smakprov:

Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.

Man kan inte annat än hålla med. Uppsala skulle kunna gå i täten genom att lokalt utveckla en markpolitik som tar hänsyn till åkermarkens fundamentala värden. I Sveriges Radios program Studio Ett i ett inslag om Malmös planer på att expandera ut i vattnet med en konstgjord skärgård kunde man höra följande uttalande av Malmö kommuns stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson. - Nu har vi bestämt att vi inte ska växa ut på åkermarken, Sveriges bästa åkermark, den vill vi lämna i fred.

Föreningen Den Goda Jorden driver arbete för skydd av matjorden, http://www.dengodajorden.se/

Myten att vi behöver fördubbla livsmedelsproduktionen

Soil Association i England skriver i en ny rapport, ‘Telling porkies: The big fat lie about doubling food production’, att påståenden att vi behöver dubbla matproduktionen till år 2050 är en "big fat lie".

"Those claiming we need to double global food production by 2050, or 50% by 2030, are wrong about the figures, are wrong about what the figures apply to, and are wrong to claim that achieving these figures will mean we will feed the hungry or end starvation."

Lansering av Trädgården Jorden.

Ekologiskt Forum

Trädgården Jorden

Bokpresentation torsdagen den 29 april 2010, kl 17.00–18.30

Den 29 april kl. 17.00–18.30 inbjuder Ekologiskt forum och bokförlaget Gidlunds till en presentation av den nya boken Trädgården Jorden i KSLA:s lokaler, Drottninggatan 95B. Stockholm. Bokens författare, Gunnar Rundgren, har varit verksam inom ekologiskt lantbruk i mer än trettio år. Han har varit president i IFOAM, den internationella federationen för ekologiskt lantbruk och är också en av grundarna av KRAV i Sverige. Gunnar Rundgren är ledamot i KSLA.

Boken diskuterar hur vi kan möta framtiden och argumenterar för ett stärkt civilsamhälle, nya institutioner och förändrade värderingar. Efter en inledning av författaren kommenteras boken av Jakob Rutqvist, chef för miljöprogrammet på tankesmedjan FORES, samt av Janken Myrdal, professor vid SLU och akademiledamot. Moderator är Annika Åhnberg, akademiledamot och tidigare jordbruksminister.

För mer information och anmälan klicka här
--------------------------------------------------

För dig som inte kan komma till lanseringen så finns det en annan chans att få höra Gunnars presentation, dagen innan miljöpartiets kongress i Uppsala ordnas seminariet:

Globala utmaningar- hur växer framtidens välstånd till?

13 maj
Tid 13.00-15.00
Plats: Vuxenskolan, Kungsängsgatan 12, 1 tr, Uppsala

Gunnar Rundgren grundare av KRAV, internationell konsult inom ekologiskt lantbruk och utveckling, tidigare bonde, nu författare till Trädgården Jorden – en bok om människan, ekonomin, resurserna och framtiden

Marknaden tar över samhället men också naturen. Det som är dess styrka är också dess svaghet när resurserna tynar och ekosystemtjänsterna hotas. Trots mer än 100 år av global kapitalism är fattigdomen skriande och orättvisorna lika stora som tidigare. Marginalnyttan för ökad tillväxt i i-länderna är liten, medan marginalkostnaderna stiger dramatiskt.

Helt klart har industrialism och kapitalism har skapat ett välstånd. Kapitalism och politisk demokrati har frigjort människan och avsevärt minskat diskriminering av kvinnor. Det kapitalistiska systemet och dess värderingar är en koloniseringens system och ideologi, kolonisering av hela jorden och kolonisering av alla mänskliga samhällen. Gunnar Rundgren berättar om sin bok och vill diskutera om framtiden ligger i ännu mer marknad och fler statliga regleringar, eller i stärkandet av det civila samhället, skapandet av nya institutioner och i förändringar i våra värderingar.

Seminariet är kostnadsfritt.

Anmälan till: uppsala@mp.se
Ange ”Seminarium 13/5” i anmälan

Mer beroende av naturen än någonsin

Vulkanutbrottet på Island påminner oss, precis som växthuseffekten gör det, om att vi faktiskt är mycket beroende av naturen. Ja, paradoxalt nog så är vi faktiskt ÄNNU MER beroende av naturen än vi var när vi samlare och jägare. I Trädgården Jorden skriver jag så här:

Det finns nog den som tänker att industrialiseringen har lyckats göra människan mindre beroende av naturen, eller kanske inte alls beroende. Men det är en total felsyn. I fångstsamhällena var man beroende av vissa lokala resurser och vissa globala cykler men stora delar av naturen fungerade utan någon omfattande inblandning av oss människor och vi var inte särskilt beroende av dem. I och med jordbruket började vi investera i naturen. Med industrialiseringen förstärktes det och vi blev helt beroende av mängder av mineraler och andra råvaror för vår överlevnad. Tidigare i mänsklighetens historia fanns det inte så stora skäl för oss att bry oss om andra arter och ekosystem, annat än av vördnad för naturen. Denna vördnad kommer fortfarande väl till pass, men nu handlar det om ekologisk, social och ekonomisk nödvändighet.

För jägare och samlare var inte ett vulkanutbrott på Island någon större katastrof, ja inte ens växthuseffekten skulle drabba deras samhälle på samma sätt som det drabbar vårt samhälle, man kunde alltid flytta på sig, och det var väl precis det man gjorde när människan spreds över hela klotet. Jordbrukssamhällena var känsliga för klimatförändringar - men vårt moderna samhälle är faktiskt precis lika beroende av jordbruket som de gamla samhällena. På marginalen kan vi manipulera torka genom bevattning osv. Men det har man gjort i tusentals år redan och dels så har vi redan intecknat det bevattnade jordbrukets högre produktion med fler människor. Den största skillnaden är kanske att vår transportapparat har kapacitet att flytta runt mer produkter och på så sätt kanske minska effekten av lokala missväxter. Men när man ser att nästan en miljard människor har för lite att äta så kan man ju säga att det bara är en teorestisk möjlighet som bara utnyttjas när mottagaren är rik. Det är därför det inte svälter några engelsmän eller japaner trots att de faktiskt producerar mycket mindre del av sin mat än vad afrikanerna gör (något inte så många tänker på). Att frakta mat långa vägar är inte heller något helt nytt. Vid tiden för det Peloponnesiska kriget, 431–404 före vår tideräkning, kom mellan en tredjedel och tre fjärdedelar av maten i Grekland från import (Montgomery
2007) och Romarriket var helt beroende av import från Sardinien och Egypten under långa perioder.

Så trots vår teknosfär är vi mycket beroende av att naturen fungerar. Det är lätt att glömma bort det - men vulkanutbrott på island påminner oss.

19 april:
Susanna Baltcheffsky skriver i SvD om hur flygstoppet är ett jätteexpriment för hur miljön - och annat - påverkas utan flyg. Och så är det ju. Allför få har förstått att finanskrisen faktiskt ledde till enorma minskningar av koldioxidutsläpp. Det är bara Sovjetunionens härdsmälta som lett till lika stora minskningar. Vad Lomborg, Norberg och andra (herrar) än säger - mindre tillväxt leder till mindre utsläpp.

Gröna revolutionen för Afrika - blåa dunster

På P1 Klotet så var det ett inslag om den så kallade gröna revolutionen i Afrika.
Reportaget var ganska uttömnade och kan höras på webben. Jag är själv intervjuad och i alla fall stora delar av det jag sade kom med, till skillnad från snuttarna som kördes på morgonen.

Det råder ingen tvekan om, att i det kortsiktiga perspektivet, så fungerar konstgödsel ganska bra. En bonde kan oftast med egna ögon se att grödan växer bättre. Om han eller hon får säcken gratis eller starkt subventionerad så kommer den att spridas, och i de allra flesta fall kommer skörden öka. Samtidigt är det så att utbytet av konstgödsel, dvs den ökade skörden, varierar mycket beroende på t.ex. nederbörd. Kommer det inget regn så kvittar det faktiskt hur mycket konstgödsel man vräker på - skörden ökar inte alls. Det är också så att olika grödor svarar olika bra på konstgödsel. Det är ingen tillfällighet att Martha i reportaget lägger sin konstgödsel på majsen och inte på bananerna eller på kaffet. Hon säger att hon inte "har råd" med konstgödseln på de grödorna. Vad det i själva verket betyder är att bananerna och kaffet inte alls svarar på konstgödseln på samma sätt som majsen. Det var också en av mina synpunkter som klipptes bort i programmet: att ensidiga satsningar på konstgödsel leder till mer majsodling och mindre av andra viktiga stapelgrödor som kassava och sorghum. Och vad är det för fel på det? Ja ett stort problem med majs är att den behöver mer vatten än kassava och sorghum, så om det blir torka så står Martha plötsligt helt utan skörd om det är majs hon odlar. Majs är också mer känsligt för skadegörare och det i kombination med konstgödselanvändningen leder till mer bekämpningsmedel.

Konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är systrar i odlingen, det ena ger det andra. Många går med på att användning av bekämpningsmedel är tveksamt i Afrika. Till och med Världsbanken skriver att 360 00o människor dör av bekämpningsmedel varje år. Och AGRA:s satsning innebär att fler skall dö. Det kom inte fram tydligt nog i reportaget.

Även om många tror att konstgödsel gör jorden rikare, så finns det forskning som tyder på att det faktiskt är motsatsen som gäller. Se till exempel denna länk. Och praktiska erfarenheter visar samma sak.

Men även om man inte skulle tycka att konstgödsel och bekämpningsmedel är så dåligt så är AGRA:s satsningar felplacerade. Både jag och ännu tydligare Göran Djurfelt påtalar i reportagen att problemen med Afrikas jordbruk inte är tekniska utan sociala, ekonomiska och politiska. Jag har framför samma syn tidigare. Så länge marknaderna inte fungerar tillfredsställande så kommer inga tekniska satsningar - ekologiska eller med konstgödsel - fungera särskilt bra. Att sprida gratis eller konstgödsel är inget nytt i afrikanskt jordbruk. Det har gjorts i fyrtio-femtio år. Att bönderna inte använder mer konstgödsel är helt enkelt för att det inte lönar sig, dvs den ökade inkomst de får via konstgödseln betalar inte gödseln. Att vi skall använda skattebetalarnas pengar för att subventionera skadliga produkter vilka leder bönder in i en skuldfälla och en icke-fungerande marknad är inte rätt recept.

Tyvärr har Bill Gates inte särskilt mycket begrepp om jordbruk......