vad kostar jorden?

Man kan köpa lastbilslass med matjord för ett par hundra kronor per ton, vilket kan ge intrycket att det inte är en särskilt värdefull resurs. Men vi kan absolut inte producera jord för några hundra kronor per ton, vi kan bara skopa upp den på ställen där naturen och tidigare generationers bönder skapat den. Så priset för jorden har inget som helst samband med den levande jordens värde. 

Eva och Göran Göransson ser sin åker grävas bort för exploatering.

Ja, varför har vi ett jordbruk i Sverige - egentligen?

"Sverige behöver inte vara självförsörjande när andra områden kan producera billigare och effektivare. Därför minskar åkerarealen i vårt land. Det handlar inte om rovdrift, utan om resursfördelning."

 
Skriver UNT:s ledarredaktion idag som svar på ett brev från professor Ingemar Messing vid SLU.


Det hela väcker många frågor. Min åsikt om åkermarkens värde överenstämmer helt med Ingemar Messings. Jag har skrivit många inlägg om detta, t.ex.

Plöj upp asfalten!

 Men visst kvarstår det en diskussion om varför vi skall ha något jordbruk i Sverige - egentligen. Jag tänker inte ägna den här posten åt att rada upp en massa argument, utan snarare låta frågan sjunka in, och fråga dig om hjälp. Ge mig dina skäl.

Plöj upp asfalten!

 Runt våra städer så tas mer och mer jordbruksmark i anspråk, inte minst för att bygga vägar och externa köpcentra. Inte nog med att de är ett utslag av en ohållbar förbrukning av energi i form av fossila bränslen, de förstör också en av de absolut viktigaste resurser vi har, matjorden.  Om vi fortsätter asfaltering och bebyggning i samma takt så kommer vi att inom 100 år ha täckt över ett område motsvarande Frankrike och Spanien tillsammans. En internationell konvention för skydd av matjorden behövs.

I Uppsala bebyggs mycket utmärkt åker, mestadels för trista köpcentra. Foto: Kolbjörn Örjavik

Växande städer och en ständigt utvidgande infrastruktur äter upp Europas mark. Mellan 2000 och 2006 bebyggdes 920 kvadratkilometer mark om året. I vissa regioner växer andelen anlagd eller artificiell mark, det vill säga mark som inte är ren natur och inte används för jord- eller skogsbruk, snabbt. Nederländerna, Danmark och Spanien tillhör de länder där trycket på mark är hårt. I Danmark uppges mänsklig infrastruktur nu täcka nästan 20 procent av arealen (Danmarks miljöministerium 2005). I hela EU är andelen anlagd mark 4,4 procent.

I Sverige är tre procent av arealen är bebyggd på ett eller annat sätt. Det motsvarar 1,29 miljoner hektar. Därav upptog mark för permanentbostäder 29 procent, vilket är något mindre än mark för transporter, som upptog 31 procent av den bebyggda arealen. Mark för industri, handel, offentlig service m.m. utgjorde 11 procent av bebyggd mark. I Stockholms län är 15 procent av marken bebyggd, lägst andel bebyggd mark har Norrbottens län med endast 0,6 procent bebyggd mark. Det fanns 55 000 mil vägar på 345 000 hektar. (SCB 2004). I Sverige har 345 000 hektar täckts med vägar. Det är ironiskt att folk är upprörda över att jordbruksmark tas i bruk för produktion av biobränsle medan de gladeligen kör sin bil - med bensin - på asfalterad åkermark.

Vår tunna hud

Hela vår existens på jorden är beroende av den tunna hud som 20-50 cm matjord utgör på jordens yta. Matjorden är en av de mest betydelsefulla resurser mänskligheten har, och en resurs som är under ständigt hot. Det tar mycket lång tid (mellan 60 och 1500 år enligt Montgomery (2007)) att skapa en centimeter av produktiv jord. Stenar som bryts ned av väder, vind och växter bidrar med mineraler, döda organismer skapar den livsmiljö där matjordens speciella aktörer, t.ex. maskar trivs. De i sin tur hjälper till med nedbrytningen och skapar näringsämnen för ny växtlighet. Det är ett exempel på en självförstärkande process, men den är mycket långsam. I kontrast till denna långsamma process så kan jorden förstöras på bara några få år. Och ett av det allra mest drastiska sätt vi kan förstöra en jord på är att bebygga den. Att återkapa mark som varit bebyggd är mycket kostsamt, till på köpet så är den ofta förgiftad.

Köpa sig rätt

EU kommissionen har utfärdat en vägledning för att begränsa hårdgörning av mark (finns bara på engelska, Guidelines on best practice to limit, mitigate or compensate soil sealing). Hårdgörning av marken kan begränsas genom smart fysisk planering och åtgärder mot stadsutbredning. Bland annat kan utvecklingspotentialen inom stadsområdena utnyttjas, t.ex. genom att man sanerar övergiven industrimark och använder den för nya ändamål. Andra exempel på åtgärder är användning av genomsläppliga material i stället för betong och asfalt, stöd för grön infrastruktur och mer omfattande användning av naturliga vattenuppsamlingssystem. När olika lokala åtgärder inte är tillräckliga kan man överväga kompensationsåtgärder som förbättrar markfunktionerna på andra ställen. Det skulle kunna betyda att om åkermark skall tas i anspråk för exploatering så måste motsvarande yta av förstörd mark återställas någon annan stans, eller nyodling ske (men det finns ingen bra jord inom EU som inte är uppodlad om den inte är skyddad). Vissa tyska kommuner har ”exploateringscertifikat” som kan handlas, ungefär som utsläppsrätter. I Dresden får exploatörer kompensera markanvändning genom att återställa annan mark och cirka 4 hektar har återerövrats varje år.  Kommissionen betonar att sådant skall vara den absolut sista åtgärden. 

Kommissionens riktlinjer betonar att det är viktigt med en integrerad strategi för fysisk planering. Specifikt regional strategier och mobilisering av oanvända resurser på lokal nivå har också visat sig effektivt. I Tjeckien och Slovakien har man satt ett pris på att bygga på värdefull jordbruksmark. Marken är graderad och de finaste jordarna måste man betala extra för om man vill använda dem till något annat än jordbruk.

För att säkerställa en god livsmedelsförsörjning även för kommande generationer bör den bördigaste åkermarken inte bara vara av nationell betydelse utan även tillmätas riksintresse. Absurt nog så handlar inget av våra miljömål om matjordens kvalitet, trots att den är grunden för vår existens. Och trots att det finns hundratals internationella miljööverenskommelser, så saknar matjorden någon som helst form av internationellts skydd. Jag skrev ett längre inlägg om det för några år sedan: Dags att Skydda Matjorden Ett antal forskare vid SLU pläderade för en tid sedan också för ett skydd av åkerjorden: “Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.“

Jag har också skrivit en rad inlägg på min engelska blogg om hur det är ökad konkurrens marken och andra resurser, se t.ex.

Increasing shortages and growing inequality - a lethal mix,

The fight over resources

Shortages of resources will be a permanent feature of our lives

EUs riktlinjer kommer att presenteras och diskuteras vid den konferens om marksanering och hårdgörning av mark som kommissionen arrangerar den 10–11 maj 2012 i Bryssel. De kommer också att bli tillgängliga på flera språk under året. Riktlinjerna är avsedda för behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och för branschfolk som arbetar med fysisk planering och markförvaltning. De är också tänkta att öka allmänhetens medvetenheten om den pågående markförstörelsen.

Föreningen Den Goda Jorden driver arbete för skydd av matjorden, http://www.dengodajorden.se/

Bli medlem!

Cykla mer!

Åkerjorden äts upp

 Den bördiga svarta jorden i Ukraina

ATL rapporterar om en EU rappport

Växande städer och en ständigt utvidgande infrastruktur äter upp Europas mark. Mellan 2000 och 2006 bebyggdes 920 kvadratkilometer mark om året. I vissa regioner växer andelen anlagd eller artificiell mark, det vill säga mark som inte är ren natur och inte används för jord- eller skogsbruk, snabbt. Nederländerna, Danmark och Spanien tillhör de länder där trycket på mark är hårt.I hela EU är andelen anlagd mark 4,4 procent. I Tjeckien och Slovakien har man satt ett pris på att bygga på värdefull jordbruksmark. Marken är graderad och de finaste jordarna måste man betala extra för om man vill använda dem till något annat än jordbruk.

Hela rapporten finns att läsa här 
Den Goda Jorden har - som sig bör - flera inlägg om detta, t.ex:  Marken Försörjer Oss
Tina Ehn har ett bra inlägg på supermiöjöbloggen, där hon bla skriver:

I många länder, som exempelvis både Danmark och Norge finns en restriktiv lagstiftning mot nyetablering av externa köpcentrum. Det finns också ett starkare skydd av odlingsbar jord. Det är dags att vi även i Sverige inser vikten av ett ökat skydd för åkermarken, det som talar för att vår åkermark kan vara alltmer värdefull är dessutom det faktum att vi har rikligt med vattentillgångar och ett ganska lågt tryck av växtsjukdomar på grund av ett förhållandevis svalt klimat.

För att säkerställa en god livsmedelsförsörjning även för kommande generationer bör den bördigaste åkermarken inte bara vara av nationell betydelse utan även tillmätas Riksintresse.

Ett antal forskare vid SLU pläderade för en tid sedan också för ett skydd av åkerjorden:

Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.

Själv har jag sedan länge propagerat för en jordkonvention.
Jag har också skrivit en rad inlägg på min engelska blogg om hur det är ökad konkurrens marken och andra resurser, se t.ex.

increasing shortages and growing inequality - a lethal mix

The fight over resources

Shortages of resources will be a permanent feature of our lives

 

 

 

Uppsalaforskare vill skydda jorden

För den som är van att höra gallspyning på ekologiskt jordbruk som det vanligaste uttrycket från lantbruksuniversitetet känns det väldigt befriande med den här insiktsfulla artikeln i Uppsala Nya Tidning skriven av forskare vid lantbruksuniversitetet. Ett smakprov:

Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.

Man kan inte annat än hålla med. Uppsala skulle kunna gå i täten genom att lokalt utveckla en markpolitik som tar hänsyn till åkermarkens fundamentala värden. I Sveriges Radios program Studio Ett i ett inslag om Malmös planer på att expandera ut i vattnet med en konstgjord skärgård kunde man höra följande uttalande av Malmö kommuns stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson. - Nu har vi bestämt att vi inte ska växa ut på åkermarken, Sveriges bästa åkermark, den vill vi lämna i fred.

Föreningen Den Goda Jorden driver arbete för skydd av matjorden, http://www.dengodajorden.se/

Dags att skydda matjorden

Hela vår existens på jorden är beroende av den tunna hud som 20-50 cm matjord utgör på jordens yta. Matjorden är en av de mest betydelsefulla resurser mänskligheten har, och en resurs som är under ständigt hot. Det tar mycket lång tid (mellan 60 och 1500 år enligt Montgomery (2007)) att skapa en centimeter av produktiv jord. Stenar som bryts ned av väder, vind och växter bidrar med mineraler, döda organismer skapar den livsmiljö där matjordens speciella aktörer, t.ex. maskar trivs. De i sin tur hjälper till med nedbrytningen och skapar näringsämnen för ny växtlighet. Det är ett exempel på en självförstärkande process, men den är mycket långsam. I kontrast till denna långsamma process så kan jorden förstöras på bara några få år. Först i och med införandet av plogen så överskred erosionen nybildningen av matjord (Montgomery 2007). Erosion har historiskt sett varit en av de främsta faktorerna för civilisationers kollaps.

Sedan 1860 har mer cirka en miljard hektar tagits i bruk. Bara i USA nyodlades mer mark mellan 1870 och 1900 än det gjorts under de tidigare två hundra åren (Montgomery 2007)

Jordbruket representerar den dominerande mänskliga markanvändningen. Den direkta användningen motsvarar cirka 37 procent av all tillgänglig mark (FAO 2007). Till det kommer de urbana miljöerna och annan infrastruktur (inklusive dammar mm) som utgör minst 9 procent (se mer nedan) och som mycket ofta har anlagts på tidigare jordbruksmark. Skogen motsvarar 31 procent av landytan och denna skog är i mer eller mindre utsträckning i människans tjänst. Slutligen består 23 procent av jordytan av berg, glaciärer mossar, naturlig stäpp och öknar, och det är i denna kategori vi finner det mesta ”vildmark”. Det är också områden som ofta har låg biologisk produktion för att någon kritisk faktor saknas, t.ex. att det är för torrt eller för kallt.


Det finns en rad olika processer vilka leder till förstörelse av jorden . Förlusten av matjord beräknas till flera ton per person och år. Jord på branta sluttningar är särskilt utsatt. I t.ex. Nepal så är erosionen i bergsområden mellan 20 och 50 ton per hektar per år och upp till 200 ton per hektar per år (FAO 2003). Det kan jämföras med en nybildning av matjord av mellan 0,1 till 1,9 ton matjord per hektar och år (Montgomery 2007). Skördarna i dessa områden har också sjunkigt med mellan 8 och 21 procent 1970 till 1995 (FAO 2003). I USA beräknades cirka 2 miljarder ton jord försvinna varje år i början av årtusendet, en förbättring från 1981 då erosionen beräknades till tre miljarder ton. (Montgomery 2007) Det senaste globala försöket att bedöma markförsämring var i det sk GLASOD projektet (Global Assessment of Human-induced Soil Degradation, se tabell). Några källor uppskattar att mellan fem och tio miljoner hektar förloras årligen pga av markförstörelse (Världsbanken 2007). Tyvärr är dessa uppskattningar är osäkra.


Det förefaller som om det statistiska underlaget för beräkningar av andelen mark som har exploaterats för bebyggelse mm är svagt. Uppgifter om andelar från nio procent ned till en och en halv procent har hittats. I Sverige är tre procent av arealen är bebyggd på ett eller annat sätt. Det motsvarar 1,29 miljoner hektar. Därav upptog mark för permanentbostäder 29 procent, vilket är något mindre än mark för transporter, som upptog 31 procent av den bebyggda arealen. Mark för industri, handel, offentlig service m.m. utgjorde 11 procent av bebyggd mark. I Stockholms län är 15 procent av marken bebyggd, lägst andel bebyggd mark har Norrbottens län med endast 0,6 procent bebyggd mark. Det fanns 55 000 mil vägar på 345 000 hektar. (SCB 2004). I det mer tätbefolkade Danmark uppges mänsklig infrastruktur nu täcka nästan 20 procent av arealen - se tabell nedan(Danmarks miljöministerium 2005). Under 1960 talet försvann sju procent av Europas åkermark genom urbanisering och femton procent av Storbritanniens jordbruksmark har bebyggts. (Montgomery 2007). Åkermarken beräknas öka i u-länderna men med en minskad ökningstakt. I perioden 1960 till 2000 ökade åkerarealen med cirka 5 miljoner per år, men denna expansion beräknas gå ned till cirka 3-4 miljoner hektar per år. (FAO 2003).




De flesta städer, hus och vägar byggs på åkermark. I Kina omvandlas 600 000 hektar om året till hus och vägar. I Sverige har 345 000 hektar täckts med vägar.
Det är ironiskt att folk är upprörda över att jordbruksmark tas i bruk för produktion av biobränsle medan de gladeligen kör sin bil - med bensin - på asfalterad åkermark.

Det är hög tid att vi får en internationell konvention för matjorden. Vilket parti tar initiative för att Sverige driver frågan, t.ex. i UNEP?

P.S. det finns en förening som arbetar för att skydda matjorden:Den goda jorden, www.dengodajorden.se
D.S.