Friday, 6 February 2009

Ett globalt Apartheid - en skamfläck för mänskligheten

Stora delar av världen hyllade att Järnridån och Berlinmuren föll. I fysisk mening började nedmonteringen i maj 1989, då Ungern öppnade gränsen mot Österrike och avlägsnade taggtråden, för att nå en höjdpunkt 9 november samma år, då Berlinmuren öppnades. Äntligen skulle människorna i Öst få röra sig fritt och inte vara instängda. Under en lång period innan så hade västvärlden hälsat sk avhoppare välkomna, men de var ju inte så många och hade otroligt politiskt värde. Murens fall sammanföll också med allt tuffare hållning mot invandrare, och nu fanns inte längre stormaktspolitiska skäl att låta medborgare i Ukraina, Kazahkstan eller Armenien komma och gå som de ville. Den sk fria världen låter ju inte de människor som vill komma in, så hur kan man kritisera diktaturer för att inte låta människor resa ut?

Vi hyllar de som hjälpte judar att fly från nazisterna, tex Folke Bernadotte och Raul Wallenberg. Även andra historiska hjältar, verkliga eller påhittade som Röda nejlikan, hjälpte förföljda att fly från sitt hemland. Men idag skulle de alla kallas för människosmugglare och dömas till långa fängelsestraff[1]. Nu invänder vän av ordning att de som verkligen har goda skäl kan få asyl. Jo. men för att få asyl så måste man komma hit först eller söka på ambassaderna. Och hur många riktiga flyktingar kan söka asyl på en ambassad?

Begränsningen av rörlighet för människorna i världen är ett globalt Apartheid och en skamfläck. Fri rörlighet är en mänsklig rättighet, och det är ett hån att varor, tjänster och kapital skall få flöda fritt över gränserna, men inte människor.

[1] Jag ifrågasätter inte att en del av de sk människosmugglarna är rena skurkarna, men saken är den att lagen drar alla över en kam.

No comments :