“civilizations die from suicide, not by murder” (Arnold J Toynbee)
Lika intressant som att titta på vilka samhällen som ”lyckats” så är det upplysande att titta på dem som misslyckats. En reservation skall dock göras: alla samhällen misslyckas för eller senare. Det enda ”rike” som har varit långvarigt och i stort intakt genom årtusenden är Kina. Men inom ramen för detta häpnadsveckande faktum kan vi se många olika Kina, många olika dynastier, vissa av dem mongoliska och slutligen två revolutioner följt av det kommunistiska styret som de sista trettio åren har utvecklats till en av de mest effektiva statskapitalistiska ekonomierna. Men alla andra har sin uppgång och nedgång, och de flesta bara försvinner i historiens skrymslen. Vem kommer ihåg Krimtatarernas storhetstid ? Bara i vår eget hörn av världen så har Sverige genomgått tre storhetstider, vikingatiden, stormaktstiden och den svenska välfärdsmaskinen. Den sistnämnda havererade i samband med en bankbubbla på 1990 talet och har inte hämtat sig sedan dess. Vi har sannolikt sett klimax av den amerikanska dominansen. Nedgången började ungefär vid det förödmjukande nederlaget i Vietnam, och har sedan dess fortsatt. Att nedgången inte är större och kraftigare beror dels på att USA är ett dynamiskt samhälle och att det fortfarande, som enda av de avancerade ekonomierna, har en gynnsam demografi. Men framför allt beror det på att så många andra har tillåtit USA att leva över sina tillgångar genom att ständigt förse den amerikanska marknaden och staten med kapital, vilket använts mer och mer ansvarslöst.
Jarred Diamond studerar i Undergång - Civilisationernas uppgång eller fall (Diamond 2005) ett antal samhällen som har misslyckats eller kollapsat. Han ser miljöförstöring, klimatförändringar, aggressiva grannar, förlust av handelsleder och samhällenas egna svar på dessa förändringar som avgörande:
Pitcairn Island misslyckas pga. miljöförstöring (avskogning) hos deras viktigaste handelspartner. Anasazi i Nordamerika kollapsade pga. avskogning och torka. Mayakulturen kunde inte anpassa sig till klimatförändringar och fientliga grannar. De orsakade också betydande avskogning och erosion kombinerat med befolkningsökning gjorde att dess försörjning kollapsade. Myrdal skriver ”När mayakulturen närmade sig kollapsen ökade krigen och tempelbyggandet, trots att det snarast förstärkte problemen. Byggande av templen, deras sätt att vända sig till gudarna var hur man svarade på sina behov av mening och förståelse, Man insåg inte att man bara förstärkte kollapsen (Myrdal 2008)”. Miljöförstöring, förlust av handelsleder, klimatförändringar, fientliga grannar och en ovilja/oförmåga att anpassa sig till dessa förändringar orsakade kollapsen av vikingabosättningen på Grönland.
Vad gäller miljöförstöring nämner Diamond följande viktiga faktorer:
Avskogning
Jordförstöring
Vattenproblem
Överexploatering av jakt eller fiske
Introduktion av främmande arter (se exemplet tidigare om Påskön)
Befolkningstillväxt
Ökad tryck på resurserna per person.
Som nämnts så är det i de flesta fall oförmågan hos samhällena att ta itu med de ökande problemen som gör att samhällena kollapsar. I de flesta fall hade undergången kunnat avvärjas med väl avpassade åtgärder.
Känns det igen? Om så är fallet är det inte konstigt. Miljöproblem, inte minst avskogning och erosion har följt människan i spåren under lång tid. Platon beskriver i Kritias hur matjorden i Grekland och speciellt på öarna spolats i havet och ”bara lämnat skelettet kvar”. De flesta civilisationers långsamma förfall kan härledas till misskötsel av jorden, de som klarat sig länge har haft unika förutsättningar, så har t.ex. Egyptens jordbruk hela tiden levt på det rika slam som Nilen fört med sig från det stora upptagningsområdet. Detta har tillfört ny mull och nya näringsämnen hela tiden. David Montgomery hävdar i ”dirt, the erosion of civilizations” att de flesta kulturer varar mellan fem hundra och tusen år. De börjar med goda jordar vilka har byggts upp av naturen. Bördiga bergsområden med god nederbörd odlas upp, men erosionen leder till minskad avkastning. En växande befolkning odlar mer och mer marginella jordar tills hela kulturen slutligen kollapsar, områden avfolkas för att inte befolkas igen förrän naturen under något tusentals år har byggt upp mullen igen. Montgomery visar bla att Schwartzwald i Tyskland har genomgått tre sådana cykler. (Montgomery 2007)
Även de förluster av handelsleder som Diamond pratar om som avgörande handlar mycket om ekologisk anpassning. Den tidiga handeln kan i första hand ses som ekologiskt motiverad, dvs den gällde resurser vilka var livsnödvändiga men saknades i ett visst område, t.ex. salt, metaller för verktyg, vissa födoämnen av stor betydelse för näringsförsörjning. Därför är förlusten av handelskedjor för dessa kritiska resurser inte bara en ekonomisk katastrof, men i ännu högre utsträckning en ekologisk katastrof.
Alla dessa problem är fortsatt stora problem. Det är viktigt att inse att Diamond inte hävdar att miljöförstöring måste alltid vara en huvudfaktor i samhällskollapser. Han nämner Sovjetunionens och Karthagos fall som exempel på motsatsen. Miljöfrågorna var förvisso lite av symbolfrågor för frihetsrörelserna i till exempel Baltikum, men det vore en stor överdrift att påstå att miljöproblem och därtill hörande protester drev fram Sovjetunionens kollaps.
Av de miljöfaktorer som Diamond nämner ovan så är alla fortfarande kritiska. Främmande arter, som i fallet Påskän har sina problem men sannolikt inte av den graden att det skulle kunna på något existerande samhälle att kollapsa. Alla de andra kan skapa nog så allvarliga kriser. Nya miljöproblem, vilka vi kommer diskutera mer i det följande, vilka skulle kunna leda till samhällens kollaps är:
Växthuseffekten
Rubbningar i kvävecykeln
Ökning av skadliga ämnen i miljön
Energibrist
Överexploatering av jordens fotosynteskapacitet.
Brist på en viss råvara
Lärdomarna är uppenbara. Förutom förlust av handelsleder så är många samhällen idag utsatta för den typen av problem som har orsakat tidigare civilisationers fall. Och precis som tidigare är det verkliga hotet vår egen oförmåga att vidta åtgärder i tid.
Friday, 29 May 2009
Tuesday, 26 May 2009
Människans plats
Det finns många idéer om relationen mellan människan och naturen. Låt mig på en gång deklarera att jag inte anser att naturen är bra eller dålig, ond eller god. Den bara är. Visst kan den vara mer eller mindre vacker i våra ögon. Visst kan den vara mer eller mindre ”vänlig” (jämför t.ex. arkisk kyla med ett tropiskt klimat) mot oss. Den svaga älgen som dödas av en vargflock kan knappast tycka att naturen är ”god”.
Arne Naess och andra har utvecklat något som brukar kallas ”djupekologi”. Den går i korthet ut på att man ser människan som bara en del av naturen och att alla delar av naturen har lika stor rätt att utvecklas och blomstra.: ”Ett klasslöst samhälle inom hela biosfären, en demokrati där vi kan tala om rättigheter inte bara för människan, men också för djur, plantor och mineraler” (Naess 1974). Som sådan så har den stora likheter med Lovelocks Gaia-idé där jorden ses som en enda stor organism och där olika processer (medvetet eller ej) bidrar till att skapa och upprätthålla goda livsvillkor. Andra och betydligt äldre exempel av liknande hållningar är Albert Schweitzers och jainiterna . Samtidigt som man kan sympatisera med dessa tankar finns det en risk att de överbetonar vissa saker eller missuppfattas så att man med konstaterandet av att människan är en del av naturen också menar att naturen alltid är god och att det som är bra för en abstrakt ”natur” alltid är bra för människan. Men det synsättet ger ingen ledning i hur man skall hantera intressekonflikter. De är svåra nog att hantera mellan olika människor, och jag ser inte hur vi skulle kunna balansera en viss människas intresse mot ett visst träd, för att inte tala om en stens (Naess nämner ju också mineraler) intresse. Sanningen är ju att det som verkligen definierar människan idag, och de senaste tiotusen åren, är att den förändrar naturen mer, mycket mer, än någon annan organism.
För den neoliberala ikonen Ayn Rand är ekologi som social princip farlig. ”Ekologi som social princip ….dömer städer , kuluten, industrin, tekniken och intellektet och förespråkar att människan skall gå tillbaks till naturen, till ett stadium av grymtande underdjur som gräver i jorden med sina bara händer” (Rand 1999). Självfallet är det en absurd hållning åt det andra hållet. Förvisso så kan vi kanske inte upphöja ”ekologi” till en social princip, ekologi är ingen princip över huvud taget. Och ekologi är inte läran om hur vi organiserar vårt samhälle, och ännu mindre är ekonomin det. Men ekologin sätter upp en rad ”regler” som, vare sig vi gillar dem eller inte, får leva med och utforma vårt samhälle att passa, och dessa regler är i grunden mer avgörande än de ekonomiska ”lagar” som ekonomer brukar hänvisa till. Så jag kan inte hålla med Ayn Rand i hennes kritik.
De djupekologiska idéerna är antingen en form av självklarhet (vi kan inte leva utanför naturens villkor) eller så likställer de människor med andra organismer. Det kan tyckas ofarligt, men den logiska slutsatsen av ett sånt förhållningssätt blir lätt inhumana. Vetskapen om att vår befolkningsexpansion leder till stora problem för andra arter leder lätt till krav på minskning av befolkningen. De mest effektiva sätten att minska befolkningen verkar vara krig, massepidemier och utrotningsläger, lite mer långsiktigt med mass(tvångs)sterilisering. Alla dessa kan framstå som goda, då det ökar livsutrymmet för andra organismer, och det blir en smaksak vilket vi väljer. För den som valts ut att bli likviderad spelar det väl strängt taget liten roll?
Att se oss som ett djur bland alla andra betyder också att vi avhänder oss ett särskilt ansvar, både för andra djur och för oss själva. Är vi ett djur som alla andra så behöver vi inte bekymra oss över växthuseffekten, eller om andra djur utplånas. Tror du att lejonen medvetet sparar gaseller för att vårda stammen av mat? Tror du att göken medvetet begränsar sina kullar för att inte konkurrera ut rörsångaren? När vi lämnade Eden, dvs när vi lämnade fångstsamhället, så lämnade vi också vår oskuld och våra möjligheter till jämställdhet med myggan, hjorten, ormen och äpplet.
Lika tokigt som det blir att säga att människan är bara ett djur som alla andra, är det att projicera typiskt mänskliga egenskaper på naturen, på djuren och växterna, dvs säga att de är människor precis som vi. För mig så förefaller den etiskt motiverade vegetarianismen göra detta. På samma sätt som vi knappas fördömer höken som tar en sork så skall vi inte fördöma människan som äter en hjort eller i den moderna tappningen, föder upp en ko för slakt. Det är inte brist på respekt för det levande att äta det. Allt äter annat i naturen, och det är bara för oss att fylla vår ekologiska roll att äta andra djur (och växter förstås) .
Det är bra att ha respekt för naturen. Den respekten bör baseras på en respekt för vad den är, för dess skönhet, för dess värde för oss, både de uppenbara värden och de värden som vi ännu inte insett. Respekten skall självfallet också innefatta oss själva. Om man vill kan man klä det i religiösa termer (panteism, animism). Själv tycker jag att det är onödigt och saknar mervärde som förklaringsmodell, dvs vi kommer inte förstå mer eller agera klokare genom att tolka naturen i religiösa termer, snarast tvärtom .
Människan är en del av naturen, har alltid varit och kommer alltid vara. Människan förvandlar också naturen mer än någon annan art. Det är inte unikt i naturen att arter själva förändrar sin livsmiljö, det är tvärtom ganska vanlig. Oftast sker det i liten skala men ibland kan det vara omfattande. Bäverns dammar är väl kända. Vissa Eucalyptusskogar kan självantända så att andra konkurrerande träd brinner upp, medan Eucalyptusträden inte dör av elden och nya blad snabbt växer ut igen. Bladskärarmyror bedriver ett avancerat ”jordbruk” där man samlar in blad som används som substrat för svampar som därefter äts av myrorna. Det är intressant att notera att både bäverns och bladskärarmyrors produktionssystem i många fall är i direkt konkurrens med våra, dvs bäverns dammar kan dränka åkermark och bladskärarmyrorna härjar hårt i vissa jordbruksgrödor i Sydamerika. Betande djur bidrar genom sin betning till att upprätthålla betesmark. Likväl, hur utvecklade och fascinerande de än är, så bleknar de i jämförelse med vad den uppfinningsrika människan hittar på.
Arne Naess och andra har utvecklat något som brukar kallas ”djupekologi”. Den går i korthet ut på att man ser människan som bara en del av naturen och att alla delar av naturen har lika stor rätt att utvecklas och blomstra.: ”Ett klasslöst samhälle inom hela biosfären, en demokrati där vi kan tala om rättigheter inte bara för människan, men också för djur, plantor och mineraler” (Naess 1974). Som sådan så har den stora likheter med Lovelocks Gaia-idé där jorden ses som en enda stor organism och där olika processer (medvetet eller ej) bidrar till att skapa och upprätthålla goda livsvillkor. Andra och betydligt äldre exempel av liknande hållningar är Albert Schweitzers och jainiterna . Samtidigt som man kan sympatisera med dessa tankar finns det en risk att de överbetonar vissa saker eller missuppfattas så att man med konstaterandet av att människan är en del av naturen också menar att naturen alltid är god och att det som är bra för en abstrakt ”natur” alltid är bra för människan. Men det synsättet ger ingen ledning i hur man skall hantera intressekonflikter. De är svåra nog att hantera mellan olika människor, och jag ser inte hur vi skulle kunna balansera en viss människas intresse mot ett visst träd, för att inte tala om en stens (Naess nämner ju också mineraler) intresse. Sanningen är ju att det som verkligen definierar människan idag, och de senaste tiotusen åren, är att den förändrar naturen mer, mycket mer, än någon annan organism.
För den neoliberala ikonen Ayn Rand är ekologi som social princip farlig. ”Ekologi som social princip ….dömer städer , kuluten, industrin, tekniken och intellektet och förespråkar att människan skall gå tillbaks till naturen, till ett stadium av grymtande underdjur som gräver i jorden med sina bara händer” (Rand 1999). Självfallet är det en absurd hållning åt det andra hållet. Förvisso så kan vi kanske inte upphöja ”ekologi” till en social princip, ekologi är ingen princip över huvud taget. Och ekologi är inte läran om hur vi organiserar vårt samhälle, och ännu mindre är ekonomin det. Men ekologin sätter upp en rad ”regler” som, vare sig vi gillar dem eller inte, får leva med och utforma vårt samhälle att passa, och dessa regler är i grunden mer avgörande än de ekonomiska ”lagar” som ekonomer brukar hänvisa till. Så jag kan inte hålla med Ayn Rand i hennes kritik.
De djupekologiska idéerna är antingen en form av självklarhet (vi kan inte leva utanför naturens villkor) eller så likställer de människor med andra organismer. Det kan tyckas ofarligt, men den logiska slutsatsen av ett sånt förhållningssätt blir lätt inhumana. Vetskapen om att vår befolkningsexpansion leder till stora problem för andra arter leder lätt till krav på minskning av befolkningen. De mest effektiva sätten att minska befolkningen verkar vara krig, massepidemier och utrotningsläger, lite mer långsiktigt med mass(tvångs)sterilisering. Alla dessa kan framstå som goda, då det ökar livsutrymmet för andra organismer, och det blir en smaksak vilket vi väljer. För den som valts ut att bli likviderad spelar det väl strängt taget liten roll?
Att se oss som ett djur bland alla andra betyder också att vi avhänder oss ett särskilt ansvar, både för andra djur och för oss själva. Är vi ett djur som alla andra så behöver vi inte bekymra oss över växthuseffekten, eller om andra djur utplånas. Tror du att lejonen medvetet sparar gaseller för att vårda stammen av mat? Tror du att göken medvetet begränsar sina kullar för att inte konkurrera ut rörsångaren? När vi lämnade Eden, dvs när vi lämnade fångstsamhället, så lämnade vi också vår oskuld och våra möjligheter till jämställdhet med myggan, hjorten, ormen och äpplet.
Lika tokigt som det blir att säga att människan är bara ett djur som alla andra, är det att projicera typiskt mänskliga egenskaper på naturen, på djuren och växterna, dvs säga att de är människor precis som vi. För mig så förefaller den etiskt motiverade vegetarianismen göra detta. På samma sätt som vi knappas fördömer höken som tar en sork så skall vi inte fördöma människan som äter en hjort eller i den moderna tappningen, föder upp en ko för slakt. Det är inte brist på respekt för det levande att äta det. Allt äter annat i naturen, och det är bara för oss att fylla vår ekologiska roll att äta andra djur (och växter förstås) .
Det är bra att ha respekt för naturen. Den respekten bör baseras på en respekt för vad den är, för dess skönhet, för dess värde för oss, både de uppenbara värden och de värden som vi ännu inte insett. Respekten skall självfallet också innefatta oss själva. Om man vill kan man klä det i religiösa termer (panteism, animism). Själv tycker jag att det är onödigt och saknar mervärde som förklaringsmodell, dvs vi kommer inte förstå mer eller agera klokare genom att tolka naturen i religiösa termer, snarast tvärtom .
Människan är en del av naturen, har alltid varit och kommer alltid vara. Människan förvandlar också naturen mer än någon annan art. Det är inte unikt i naturen att arter själva förändrar sin livsmiljö, det är tvärtom ganska vanlig. Oftast sker det i liten skala men ibland kan det vara omfattande. Bäverns dammar är väl kända. Vissa Eucalyptusskogar kan självantända så att andra konkurrerande träd brinner upp, medan Eucalyptusträden inte dör av elden och nya blad snabbt växer ut igen. Bladskärarmyror bedriver ett avancerat ”jordbruk” där man samlar in blad som används som substrat för svampar som därefter äts av myrorna. Det är intressant att notera att både bäverns och bladskärarmyrors produktionssystem i många fall är i direkt konkurrens med våra, dvs bäverns dammar kan dränka åkermark och bladskärarmyrorna härjar hårt i vissa jordbruksgrödor i Sydamerika. Betande djur bidrar genom sin betning till att upprätthålla betesmark. Likväl, hur utvecklade och fascinerande de än är, så bleknar de i jämförelse med vad den uppfinningsrika människan hittar på.
Wednesday, 13 May 2009
Trädgården Jorden – en modern civilisation
Nu har jag skrivit färdigt en studie i politisk ekologi och ekonomisk demokrati.
-ja, ja "färdigt" när man pratar böcker är mycket relativt. Jag har skrivt några tidigare och vet att det är ett ändlöst ändrande, rättande och korrigerande när en redaktört väl sätter sina klor i den. I det här fallet vet jag inte heller om det finns någon redaktör som är intresserad - det är liasom nästa steg.....
Nåväl, nedan får du en liten inblick vad det handlar om:
--------------------------------------------------------------------------------------
Hur kan vi försörja en ökande befolkning utan att samtidigt förstöra jorden?
Varför skall man inte ta livet av människorna för att skapa en bättre värld?
Är det pengar eller kärlek som driver mänskligt beteende?
Trädgården Jorden visar på vilka enorma utmaningar vårt samhälle står inför. Å ena sidan är det påfrestningar på ekosystemen och naturresurserna, å andra sidan är det en endemisk fattigdom och ojämlikhet. Det moderna samhället saknar mekanismer för att värdesätta naturens tjänster och varor. Detta har lett till rovdrift. I och med ersättningar för ekosystemtjänster (som för miljöåtgärder i jordbruket eller kolsänkor) så har kapitalismen getts en ingång till att skapa ytterligare en marknad, efter varumarknaden, arbetsmarknaden, marknaden för jord och den finansiella marknaden. Jag frågar mig – och läsarna - om det är en klok strategi att låta det system som skapat problem också fixa det?
Jag analyserar samhällets historia och hur det blev som det blev samt hur utvecklingen påverkar det humana och sociala kapitalet. Jag visar på betydelsen av handel för vår ekologiska anpassning; betydelsen av de olika teknik- och energigenombrotten och hur vi genom detta inte bara skapat oss verktyg men också ökat vår kraft med mellan tjugo och hundra gånger, jämfört med jordbrukssamhällena. Detta har lett till enorm utveckling, men det har också ett pris.
Särskild uppmärksamhet ges energi och jordbruk, båda avgörande för vår överlevnad. Vi har förlängt vår arm med teknik och dess kraft med energi, men är vi verkligen effektiva? I jordbrukssamhällena var det en självklarhet att man måste producera mer energi från åkrarna än vad befolkningen behövde för att orka arbeta och reproducera sig. Det moderna jordbruket är dock helt beroende av extern energitillförsel. 1960 användes 13 gånger mer energi än vad maten innehåller medan det stigit till 170 gånger år 2000. Det får anses vara en sensationellt ineffektiv produktion, och det ger ett värdefullt perspektiv på användning av åkermark till biobränslen. .
Medan marknadsekonomin är ett bra sätt att distribuera varor på så är steget långt till slutsatsen att det också är det bästa sättet att sköta ett samhälle på. Jag reflekterar över effekterna av att det sociala kapitalet, dvs. de samhällsfunktioner vilka byggts upp som gemensamma resurser, likvideras för att engageras i den kapitalistiska ekonomin. Det representerar den slutliga överhögheten för marknaden över samhället, för pengarna över människan. De krav vi ställer på våra samhälleliga institutioner är helt annorlunda de krav vi ställer på varor vi köper och därför är det sannolikt att andra mekanismer behövs för att sköta ett samhälle.
Industrialism och kapitalism befriade människan från årtusenden av gammalt förtryck. Genom rasering av feodalismen och utmaningen av gamla sedvänjor och tankemönster banade de väg för ett fritt samhälle. Kvinnans frigörelse, även om den inte på något sätt var en idé som drevs av de kapitalistiska teoretikerna fick mycket av sina impulser från lönearbetet, från tanken att var och en har ett värde som självständig ekonomisk aktör.
Industrialism och kapitalism producerar också ett enormt välstånd. Men vårt samhälle har misslyckats att bringa välstånd till de många. Stora delar av mänskligheten är idag lika fattig som för femtio år sedan, trots en helt exempellös tillväxt. Trots tanken om att ”den osynliga handen” leder till det bästa resultatet är kapitalismens inneboende logik motsatt det stabila och hållbara. Därför måste den ständigt regleras, vilket den nuvarande finanskrisen är ett typexempel på (Den är inte i fokus för studien, men den lämpar sig väl för att åskådliggöra vissa trender och stödja vissa resonemang). .
Jag ifrågasätter starkt tanken att ekonomiskt välstånd är det vi skall sträva efter och att det faktiskt är det som driver människor. I stället är det sociala faktorer och privata relationer som är grunden för vårt välbefinnande. Medan kapitalismens expansiva karaktär passade bra för den industriella utvecklingsfasen, är dess drivkrafter och regleringsmekanismer helt enkelt inte anpassade för det samhälle vi nu behöver utveckla, ett samhälle som inte är baserat på fortsatt kolonisering av andra folk, planeter eller resten av naturen.
Samtidigt har vi redan påverkat jorden så mycket att naturen inte längre klarar sig utan oss. Tvärtom, i ökad utsträckning är det vilda beroende av våra aktiva åtgärder och vår förvaltning. Det är inget alternativ att söka sig tillbaks till en tid då vi var jämlika med älgen, moroten och fåret. Idag, vare sig vi vill det eller inte, måste vi agera trädgårdsmästare för hela Trädgården Jorden
Studien pekar ut en viss färdriktning utan att föreskriva någon detaljerad karta eller mål. Förändringar i våra tankesätt och värderingar kommer sannolikt vara de viktigaste förändringskrafterna de kommande femtio åren.
Trädgården jorden är ett försök att sammanfatta trettio år av tankar och mängder av praktiska erfarenheter runt miljö, ekonomi och samhälle. Det är också en sammansmältning av ett politiskt (socialt) ekologisk perspektiv med ett ekonomiskt perspektiv. Framför allt studerar jag hur det ekonomiska systemet kapitalismen, och det tekniska komplex som utvecklats å ena sidan bringat ofantligt välstånd å andra sida har förött naturresurser och skakat om den sociala väv som vi människor behöver.
Trädgården Jorden är en närgången och omfattande studie, fjärran från det snabba och lättfattliga. Men den är trots det skriven på enkel svenska med lite jargong. Den rör sig över många discipliner, ekonomi, fysik, jordbruk, psykologi, antropologi, medicin, historia och socialvetenskap för att nämna det viktigaste. Trädgården Jorden har ett globalt fokus, avsedd för en internationell publik. Den svenska utgåvan har ett antal exempel från Sverige. Studien omfattar omkring 350 sidor text samt ett femtiotal illustrationer. Målgruppen är den samhällsintresserade allmänheten.
-ja, ja "färdigt" när man pratar böcker är mycket relativt. Jag har skrivt några tidigare och vet att det är ett ändlöst ändrande, rättande och korrigerande när en redaktört väl sätter sina klor i den. I det här fallet vet jag inte heller om det finns någon redaktör som är intresserad - det är liasom nästa steg.....
Nåväl, nedan får du en liten inblick vad det handlar om:
--------------------------------------------------------------------------------------
Hur kan vi försörja en ökande befolkning utan att samtidigt förstöra jorden?
Varför skall man inte ta livet av människorna för att skapa en bättre värld?
Är det pengar eller kärlek som driver mänskligt beteende?
Trädgården Jorden visar på vilka enorma utmaningar vårt samhälle står inför. Å ena sidan är det påfrestningar på ekosystemen och naturresurserna, å andra sidan är det en endemisk fattigdom och ojämlikhet. Det moderna samhället saknar mekanismer för att värdesätta naturens tjänster och varor. Detta har lett till rovdrift. I och med ersättningar för ekosystemtjänster (som för miljöåtgärder i jordbruket eller kolsänkor) så har kapitalismen getts en ingång till att skapa ytterligare en marknad, efter varumarknaden, arbetsmarknaden, marknaden för jord och den finansiella marknaden. Jag frågar mig – och läsarna - om det är en klok strategi att låta det system som skapat problem också fixa det?
Jag analyserar samhällets historia och hur det blev som det blev samt hur utvecklingen påverkar det humana och sociala kapitalet. Jag visar på betydelsen av handel för vår ekologiska anpassning; betydelsen av de olika teknik- och energigenombrotten och hur vi genom detta inte bara skapat oss verktyg men också ökat vår kraft med mellan tjugo och hundra gånger, jämfört med jordbrukssamhällena. Detta har lett till enorm utveckling, men det har också ett pris.
Särskild uppmärksamhet ges energi och jordbruk, båda avgörande för vår överlevnad. Vi har förlängt vår arm med teknik och dess kraft med energi, men är vi verkligen effektiva? I jordbrukssamhällena var det en självklarhet att man måste producera mer energi från åkrarna än vad befolkningen behövde för att orka arbeta och reproducera sig. Det moderna jordbruket är dock helt beroende av extern energitillförsel. 1960 användes 13 gånger mer energi än vad maten innehåller medan det stigit till 170 gånger år 2000. Det får anses vara en sensationellt ineffektiv produktion, och det ger ett värdefullt perspektiv på användning av åkermark till biobränslen. .
Medan marknadsekonomin är ett bra sätt att distribuera varor på så är steget långt till slutsatsen att det också är det bästa sättet att sköta ett samhälle på. Jag reflekterar över effekterna av att det sociala kapitalet, dvs. de samhällsfunktioner vilka byggts upp som gemensamma resurser, likvideras för att engageras i den kapitalistiska ekonomin. Det representerar den slutliga överhögheten för marknaden över samhället, för pengarna över människan. De krav vi ställer på våra samhälleliga institutioner är helt annorlunda de krav vi ställer på varor vi köper och därför är det sannolikt att andra mekanismer behövs för att sköta ett samhälle.
Industrialism och kapitalism befriade människan från årtusenden av gammalt förtryck. Genom rasering av feodalismen och utmaningen av gamla sedvänjor och tankemönster banade de väg för ett fritt samhälle. Kvinnans frigörelse, även om den inte på något sätt var en idé som drevs av de kapitalistiska teoretikerna fick mycket av sina impulser från lönearbetet, från tanken att var och en har ett värde som självständig ekonomisk aktör.
Industrialism och kapitalism producerar också ett enormt välstånd. Men vårt samhälle har misslyckats att bringa välstånd till de många. Stora delar av mänskligheten är idag lika fattig som för femtio år sedan, trots en helt exempellös tillväxt. Trots tanken om att ”den osynliga handen” leder till det bästa resultatet är kapitalismens inneboende logik motsatt det stabila och hållbara. Därför måste den ständigt regleras, vilket den nuvarande finanskrisen är ett typexempel på (Den är inte i fokus för studien, men den lämpar sig väl för att åskådliggöra vissa trender och stödja vissa resonemang). .
Jag ifrågasätter starkt tanken att ekonomiskt välstånd är det vi skall sträva efter och att det faktiskt är det som driver människor. I stället är det sociala faktorer och privata relationer som är grunden för vårt välbefinnande. Medan kapitalismens expansiva karaktär passade bra för den industriella utvecklingsfasen, är dess drivkrafter och regleringsmekanismer helt enkelt inte anpassade för det samhälle vi nu behöver utveckla, ett samhälle som inte är baserat på fortsatt kolonisering av andra folk, planeter eller resten av naturen.
Samtidigt har vi redan påverkat jorden så mycket att naturen inte längre klarar sig utan oss. Tvärtom, i ökad utsträckning är det vilda beroende av våra aktiva åtgärder och vår förvaltning. Det är inget alternativ att söka sig tillbaks till en tid då vi var jämlika med älgen, moroten och fåret. Idag, vare sig vi vill det eller inte, måste vi agera trädgårdsmästare för hela Trädgården Jorden
Studien pekar ut en viss färdriktning utan att föreskriva någon detaljerad karta eller mål. Förändringar i våra tankesätt och värderingar kommer sannolikt vara de viktigaste förändringskrafterna de kommande femtio åren.
Trädgården jorden är ett försök att sammanfatta trettio år av tankar och mängder av praktiska erfarenheter runt miljö, ekonomi och samhälle. Det är också en sammansmältning av ett politiskt (socialt) ekologisk perspektiv med ett ekonomiskt perspektiv. Framför allt studerar jag hur det ekonomiska systemet kapitalismen, och det tekniska komplex som utvecklats å ena sidan bringat ofantligt välstånd å andra sida har förött naturresurser och skakat om den sociala väv som vi människor behöver.
Trädgården Jorden är en närgången och omfattande studie, fjärran från det snabba och lättfattliga. Men den är trots det skriven på enkel svenska med lite jargong. Den rör sig över många discipliner, ekonomi, fysik, jordbruk, psykologi, antropologi, medicin, historia och socialvetenskap för att nämna det viktigaste. Trädgården Jorden har ett globalt fokus, avsedd för en internationell publik. Den svenska utgåvan har ett antal exempel från Sverige. Studien omfattar omkring 350 sidor text samt ett femtiotal illustrationer. Målgruppen är den samhällsintresserade allmänheten.
Sunday, 19 April 2009
Älska Klimatsmart: vad är det för fel på grannen?
I dessa tider då allt skall vara klimatsmart så vill jag dra en lans för att vi skall älska klimatsmart. Och då pratar jag inte om KRAV-märkta kondomer eller p-piller gjorda av ekologiskt odlad humpty-dumpty. Nej jag tänker givetvis på objekten för vår kärlek. Finns det något som föranleder "onödigt" resande så är det väl alla tramsiga resor folk gör till sina käresta eller käraste. I dagens läge kan ju folk bo i Sverige och ha pojkvännen på Nya Zeeland. Och så kommer ni och pratar om att äta lite mindre kött, eller promenera istället för att bilen!
Jag säger bara: Vad är det för fel på grannen? Han/Hon dög förr och borde duga nu!
Och vill ni få en lagstiftning på området så kan ni kryssa mitt namn på Europaparlamentets valsedlar för Lokala Kärlekspartiet.
Jag säger bara: Vad är det för fel på grannen? Han/Hon dög förr och borde duga nu!
Och vill ni få en lagstiftning på området så kan ni kryssa mitt namn på Europaparlamentets valsedlar för Lokala Kärlekspartiet.
Monday, 13 April 2009
200 miljarder energislavar
En människa behöver cirka 2500 kalorier per dag (2,9 kWh) , cirka åttio procent används bara för att vara vaken, tänka, äta osv, så knappa 600 Wh kan tänkas vara för arbete, men med hårt arbetande människor som äter mer kanske man kan ligga på 800 Wh per dag. På årsbasis så förbrukar en svensk sisådär en miljon kilokalorier vilket är 1,16 MWh. Svensken gör också av med 5,65 (amerikanen 7,71, engelsmannen 3,8 och senegalesen 0,25) ton oljekvivalenter energi, vilket motsvarar 65,7 MWh, dvs vi gör av med energi som motsvarar 57 människor (IEA 2008). Men vår ut-energi är bara en femtedel av det vi äter. Samtidigt är det också betydande energiförluster i användningen av den externa energin, det varierar med olika användningsområden. Men om vi antar en 40 procentig verkningsgrad i genomsnitt så innebär det att vi har 100 ”energislavar” för varje svensk.
Världsgenomsnittet är betydligt lägre, ungefär en tredjedel av Sveriges så det går ungefär 30 energislavar på varje människa, vilket motsvarar en total ”världsbefolkning” av energislavar på 200 miljarder människor – inte konstigt att vi har tagit över klotet! . Ett annat sätt att presentera samma förhållande, och också lägga ett ekonomiskt perspektiv på det är ett fat olja motsvarar energin i cirka 25 000 timmar mänskligt arbete (dvs 12 personer som arbetar i ett år). Kostnaderna för att pumpa upp oljan är inte mer än någon dollar per fat. Men även med ett oljepris på flera hundra ollar per fat, så är det mycket billigt jämfört till och med med slavarbete.
Världsgenomsnittet är betydligt lägre, ungefär en tredjedel av Sveriges så det går ungefär 30 energislavar på varje människa, vilket motsvarar en total ”världsbefolkning” av energislavar på 200 miljarder människor – inte konstigt att vi har tagit över klotet! . Ett annat sätt att presentera samma förhållande, och också lägga ett ekonomiskt perspektiv på det är ett fat olja motsvarar energin i cirka 25 000 timmar mänskligt arbete (dvs 12 personer som arbetar i ett år). Kostnaderna för att pumpa upp oljan är inte mer än någon dollar per fat. Men även med ett oljepris på flera hundra ollar per fat, så är det mycket billigt jämfört till och med med slavarbete.
Thursday, 19 March 2009
Minskad marginalnytta av globalisering?
Frågan är också om inte de positiva effekterna av globalisering har avtagit starkt i det nuvarande samhället, där de flesta industriprocesser är standardiserade och identiska i alla länder. Det förefaller som de sk ”komparativa fördelarna” främst handlar om löner, eftersom – inom industrin - allt annat är lika. En fabrik i Thailand, kan mycket väl vara ägt av ett indiskt företag, ha en chef från USA och använda teknologi från Kina. Det är således inte företagets egna resurser och produktion som är det som skiljer sig från liknande företag i andra länder, utan det är den Thailandska arbetskraften och den Thailändska makro-ekonomiska situationen.
Detta leder till den intressanta observationen att det inte är i första hand ”företag” och ”entreprenörer” vilka konkurrerar med varandra på en global marknad, utan det är snarare politiska system och stater som konkurrerar, och det gör de ju främst genom att ”snedvrida” konkurrensen, till exempel genom att inte ha någon företagsskatt, skattelättnader för utländska investeringar osv. Om så är fallet så utgör organisationer som WTO och i ännu högre grad EU som direkt skadliga eftersom de hela tiden försöker minska skillnaderna mellan staternas regleringar. Och krav på till exempel internationella regleringar av finansiella marknader framstår som farliga.
Detta leder till den intressanta observationen att det inte är i första hand ”företag” och ”entreprenörer” vilka konkurrerar med varandra på en global marknad, utan det är snarare politiska system och stater som konkurrerar, och det gör de ju främst genom att ”snedvrida” konkurrensen, till exempel genom att inte ha någon företagsskatt, skattelättnader för utländska investeringar osv. Om så är fallet så utgör organisationer som WTO och i ännu högre grad EU som direkt skadliga eftersom de hela tiden försöker minska skillnaderna mellan staternas regleringar. Och krav på till exempel internationella regleringar av finansiella marknader framstår som farliga.
Thursday, 12 March 2009
En ny materialism
Många har sagt, inklusive jag själv att denna värld är för materialistisk, att vi behöver se andra värden. Och det ligger en hel del i det, men frågan är om vi inte kastar ut barnet med badvattnet. Det som vi idag kallar materialism är konsumism, där miljoner produkter spottas ut av själlösa industrier och blommar några dagar innan de slängs. Det vi kallar materialism är kapitalism där allt skall ges ett marknadsvärde, och det marknadsvärdet är Värdet. Materialen, och alla materials moder – naturen – ses bara som något att exploatera.
I stället för att förkasta materialism så skall vi befria materialen från konsumismen och kapitalismen. En riktig materialism ser skönheten i tingen i sig, i deras inneboende historia. En riktig materialism vördar de processer som skapat floden, ja en riktig materialism kan till och med tycka att olja är riktigt vackert som ett uttryck för processer from pågått i miljoner år. En riktig materialism väljer trä framför betong och plast. Inte för att betong och plast är “onaturliga” utan för att de är döda material med lågt informationsinnehåll. Brädans historia är helt enkelt så mycket mer intressant. En riktig materialism väljer de mustiga jordbundna smakerna från riktig mat i stället för de själlösa industriprodukterna som smakar likadant från hundratals fabriker i världen. En riktig materialism värderar saker för deras inneboende kvaliteter och inte efter marknadsvärden, den bekräftar hur ovärderligt världen är, att vi inte kan sätta pris på oss själva, på maskrosen som bryter igenom asfalten eller på sandkornet som följde med våra nakna fötter in från stranden.
I stället för att förkasta materialism så skall vi befria materialen från konsumismen och kapitalismen. En riktig materialism ser skönheten i tingen i sig, i deras inneboende historia. En riktig materialism vördar de processer som skapat floden, ja en riktig materialism kan till och med tycka att olja är riktigt vackert som ett uttryck för processer from pågått i miljoner år. En riktig materialism väljer trä framför betong och plast. Inte för att betong och plast är “onaturliga” utan för att de är döda material med lågt informationsinnehåll. Brädans historia är helt enkelt så mycket mer intressant. En riktig materialism väljer de mustiga jordbundna smakerna från riktig mat i stället för de själlösa industriprodukterna som smakar likadant från hundratals fabriker i världen. En riktig materialism värderar saker för deras inneboende kvaliteter och inte efter marknadsvärden, den bekräftar hur ovärderligt världen är, att vi inte kan sätta pris på oss själva, på maskrosen som bryter igenom asfalten eller på sandkornet som följde med våra nakna fötter in från stranden.
Monday, 9 March 2009
Upphovsrättens diktatur
I tiden för den stora Piraträttegången så finns det anledning att höja blicken från nedladning av musik till en mer allmän diskussion om upphovsrätt och varför samhället skall skydda denna typ av innovationer.
Om det kan finnas en del problem med att ingen äger vissa resurser så kan de i högsta grad finnas problem med privatiseringen av kunskaper, upptäckter och teknik. Jo, det finns en viss logik att skydda upphovsrätt till uppfinningar mm för att motivera investeringar. Det ursprungliga skälet att skydda uppfinningar var inte i sig att skydda individers möjlighet att tjäna pengar, utan att se till att nyttan för samhället blir stor nog. I takt med att världen blir mer och mer komplicerad så blir snårskogen av patent och upphovsrätt mer och mer ogenomtränglig, och man kan ifrågasätta giltigheten i de diskussioner vilka ledde till det nuvarande systemen. Det finns farhågor att själva kunskapen skall kunna patenteras. Nobelpristagaren i fysisk Robert B. Laughlin har publicerat en bok, Crime of Reason, där han varnar för att lärande och kunskap kan patenteras. Boken avslutas med en fabel där en man flyttat till månen för att vara i dess patentfria zoner där man fortfarande får lära sig, läsa och forska. Rörelsen för öppen källkod visar att teknikutveckling kan drivas på andra grunder, än patent och upphovsrätt.
Om tillverkningen av en produkt innefattar användningen av ett flertal komponenter eller tekniker patenterade av andra, så är det en besvärlig process att bara förhandla med alla patentinnehavare. Till det kommer alla licensavgifter som skall betalas. Ett mikrochip kan innehålla mer än 5000 olika patent. För en billig DVD spelare är patentkostnaderna till lika stora som tillverkningskostnaderna. I praktiken kan det betyda att vissa produkter aldrig kommer ut på marknaden, trots att det finns en efterfrågan och ett intresse att producera den. Med ekonomernas ord ett klart marknadsmisslyckande.
I en artikel i Science maj 1998 skriver Michael A. Heller, Rebecca S. Eisenberg att patenträttigheter kan innebära att färre användbara läkemedel framställs än annars. Ett specialfall här är bromsmedicinerna för HIV/Aids där de stora läkemedelsbolagen länge vägrade att låta kopior säljas billigt i de fattiga länderna. Här handlar det återigen om ett “marknadsmisslyckande”.
Världens fattiga vann en stor seger i augusti. Då slog en indisk domstol fast att landets generösa patentlagar fortfarande ska gälla – och helt lagliga "piratkopior" av till exempel hiv-medicin kan fortsätta att produceras i landet. Fram till för några år sedan saknade Indien helt patentlagstiftning för läkemedel vilket gjorde att landet kunde producera dyra patentmediciner och sälja dem till ett mycket lägre pris – därav smeknamnet "de fattigas apotek". För att tillmötesgå Världshandelsorganisationens, WTO:s, krav instiftade Indien patentlagar 2005. Men för att ta patent på ett läkemedel i Indien måste medicinen vara helt ny. Det räcker alltså inte att bara göra små förändringar i en redan existerande medicin, exempelvis anti-depressiva medel eller hiv-läkemedel, och sedan ta patent som om de var nya. De flesta hjälporganisationer, däribland FN-organet Unicef, är beroende av billiga indiska – och fullgoda – kopior av medicin utan patentskydd, så kallad generika, för sin verksamhet. Enligt Läkare utan gränser kommer 84 procent av de hiv-mediciner organisationen distribuerar från just det patentlösa Indien. (RFSU 2007).
De två flygplanspionjärerna i USA i början av förra seklet fick ägna en stor del av sin tid åt att förhandla och processa mot varandra angående patent, istället för att bygga flygplan och utveckla sitt kunnande. Ledarskapet inom flygplansutveckling övertogs av Frankrike, där de amerikanska patenten inte utgjorde något hinder. Det här fortgick ända tills första världskriget kom, och USA på riktigt behövde en flygplansindustri för krigsmaktens behov. Då nationaliserade staten alla patent som hade med flygplan att göra, och lät flygplanstillverkarna använda dem fritt i en sk ”patent pool”. (SGAIDS 2008)
Ett amerikanskt företag tog hem gula Enola bönor från Mexico. De bedrev urval och förädling för att etablera en stabil sort. 1999 registrerades sorten. Därefter började företaget kräva royalty på alla gula Enola bönor som såldes i USA. Efter tio års rättstvister och påtryckningar från t.ex. FAO så upphävdes patentet år 2008 (Eurekalert), så man kan argumentera att systemet trots allt fungerar, men denna typ av stöld av “biologiska allmänningar” blir allt vanligare.
Om det kan finnas en del problem med att ingen äger vissa resurser så kan de i högsta grad finnas problem med privatiseringen av kunskaper, upptäckter och teknik. Jo, det finns en viss logik att skydda upphovsrätt till uppfinningar mm för att motivera investeringar. Det ursprungliga skälet att skydda uppfinningar var inte i sig att skydda individers möjlighet att tjäna pengar, utan att se till att nyttan för samhället blir stor nog. I takt med att världen blir mer och mer komplicerad så blir snårskogen av patent och upphovsrätt mer och mer ogenomtränglig, och man kan ifrågasätta giltigheten i de diskussioner vilka ledde till det nuvarande systemen. Det finns farhågor att själva kunskapen skall kunna patenteras. Nobelpristagaren i fysisk Robert B. Laughlin har publicerat en bok, Crime of Reason, där han varnar för att lärande och kunskap kan patenteras. Boken avslutas med en fabel där en man flyttat till månen för att vara i dess patentfria zoner där man fortfarande får lära sig, läsa och forska. Rörelsen för öppen källkod visar att teknikutveckling kan drivas på andra grunder, än patent och upphovsrätt.
Om tillverkningen av en produkt innefattar användningen av ett flertal komponenter eller tekniker patenterade av andra, så är det en besvärlig process att bara förhandla med alla patentinnehavare. Till det kommer alla licensavgifter som skall betalas. Ett mikrochip kan innehålla mer än 5000 olika patent. För en billig DVD spelare är patentkostnaderna till lika stora som tillverkningskostnaderna. I praktiken kan det betyda att vissa produkter aldrig kommer ut på marknaden, trots att det finns en efterfrågan och ett intresse att producera den. Med ekonomernas ord ett klart marknadsmisslyckande.
I en artikel i Science maj 1998 skriver Michael A. Heller, Rebecca S. Eisenberg att patenträttigheter kan innebära att färre användbara läkemedel framställs än annars. Ett specialfall här är bromsmedicinerna för HIV/Aids där de stora läkemedelsbolagen länge vägrade att låta kopior säljas billigt i de fattiga länderna. Här handlar det återigen om ett “marknadsmisslyckande”.
Världens fattiga vann en stor seger i augusti. Då slog en indisk domstol fast att landets generösa patentlagar fortfarande ska gälla – och helt lagliga "piratkopior" av till exempel hiv-medicin kan fortsätta att produceras i landet. Fram till för några år sedan saknade Indien helt patentlagstiftning för läkemedel vilket gjorde att landet kunde producera dyra patentmediciner och sälja dem till ett mycket lägre pris – därav smeknamnet "de fattigas apotek". För att tillmötesgå Världshandelsorganisationens, WTO:s, krav instiftade Indien patentlagar 2005. Men för att ta patent på ett läkemedel i Indien måste medicinen vara helt ny. Det räcker alltså inte att bara göra små förändringar i en redan existerande medicin, exempelvis anti-depressiva medel eller hiv-läkemedel, och sedan ta patent som om de var nya. De flesta hjälporganisationer, däribland FN-organet Unicef, är beroende av billiga indiska – och fullgoda – kopior av medicin utan patentskydd, så kallad generika, för sin verksamhet. Enligt Läkare utan gränser kommer 84 procent av de hiv-mediciner organisationen distribuerar från just det patentlösa Indien. (RFSU 2007).
De två flygplanspionjärerna i USA i början av förra seklet fick ägna en stor del av sin tid åt att förhandla och processa mot varandra angående patent, istället för att bygga flygplan och utveckla sitt kunnande. Ledarskapet inom flygplansutveckling övertogs av Frankrike, där de amerikanska patenten inte utgjorde något hinder. Det här fortgick ända tills första världskriget kom, och USA på riktigt behövde en flygplansindustri för krigsmaktens behov. Då nationaliserade staten alla patent som hade med flygplan att göra, och lät flygplanstillverkarna använda dem fritt i en sk ”patent pool”. (SGAIDS 2008)
Ett amerikanskt företag tog hem gula Enola bönor från Mexico. De bedrev urval och förädling för att etablera en stabil sort. 1999 registrerades sorten. Därefter började företaget kräva royalty på alla gula Enola bönor som såldes i USA. Efter tio års rättstvister och påtryckningar från t.ex. FAO så upphävdes patentet år 2008 (Eurekalert), så man kan argumentera att systemet trots allt fungerar, men denna typ av stöld av “biologiska allmänningar” blir allt vanligare.
Wednesday, 4 March 2009
Det stora energipartyt?
Den verkligt radikala förändringen av vår energiförsörjning vore om vi skulle antingen tämja solen 50-100 gånger mer effektivt än vad vi gör idag eller om vi skulle kunna göra vår egen sol, dvs fusionsenergin. Redan dess lillebror kärnkraften har så många problem av säkerhetsmässig, ekonomisk och ekologiskt natur att tanken på att man skall göra någon ytterligare utveckling där känns skrämmande snarare än lockande. Men även om den inte hade alla dessa risker så ligger dess praktiska tillämpning långt fram i tiden. Dess förespråkare säger att det handlar om trettio till fyrtio år framåt i tiden innan tekniken kan finnas kommersiellt. Men de sade de redan på 1970-talet, och även om det finns skäl att vara kritisk till teknikskeptiker och domedagsprofeter – därför att de alltid har fel – så finns det lika goda skäl att vara kritisk till de vilka har en överdriven teknik-optimism.
Man pratar också om vätgas, och framför allt om vätgasbilar med bränsleceller som om det vore en självständig, outtömlig och helt ren energikälla. Men det är en total missuppfattning. Vätgas är en energibärare, precis som elektricitet. Men denna energibärare måste produceras någonstans. Det finns flera olika tekniker för att framställa vätgas: Det finns tre kommersiellt gångbara metoder för att framställa vätgas: med en petrokemisk process; genom förgasning av stenkol eller koks eller med elektrolys (sönderdelning av vatten). I de två första fallen används alltså fossila bränslen. I fallet med elektrolys används alltså en annan energibärare, elektricitet. Så man får gå tillbaks till framställningen av denna en elektricitet för att se var den verkliga energikällan är. I andra änden så skall vätgasen i bränslecellen omvandlas till elektricitet igen. Det kan se ut så här
Gas/olja/kol/solenergi/vindkraft/biogas - elektricitet - vätgas - elektricitet - elmotor Och i alla led så är det förluster, i en bränslecell kanske 50 procent . Det verkar mycket svårt att få den ekvationen att gå ihop. Däremot kan kanske vätgas vara användbart för lagring av överskottsel från solenergi eller vindkraft. I vilket fall som helst så tillhör också denna teknik framtiden och kan inte antas vara ett kommersiellt alternativ innan 2050, vilket inses även av teknikoptimister som McKinsey (McKinsey 2009).
Vindkraft och vågkraft bör sannerligen byggas ut och har en god potential. Biomassa kommer, oundvikligen, spela en stor roll framöver, dess största begränsning är konkurrensen om mark, inte i första hand med matproduktion, men med det vilda.
Nej det riktigt stora genombrottet kan bara vara solenergi:
Solen utstrålar årligen 3.5*1018 TWh varav hela 750 000 000 TWh når jordytan. Av detta omvandlas knappt 0.06 % i fotosyntesen, 0.5% till vindenergi, ca 47 % till värme i hav och luft och jordytan ,13% absorberas huvudsakligen av moln. Resten reflekteras i atmosfären och ut igen i rymden. Man kan säga att 70% går till att värma upp jordytan, oceaner och vattenavdunstning och 30% reflekteras direkt tillbaka till rymden. Ett par dagars solstrålning som når jorden motsvarar hela världens kända reserver av olja ,naturgas kol och uran. (Bayliss-Smith 1982).
Det finns i princip tre sorters solenergiteknik. Solfångare för att värma ett medium vilket används främst för uppvärmning av vatten för varmvatten eller byggnader, solceller för att generera elektricitet och koncentrerad solenergi (Concentrated Solar Power). Koncentrerad solenergi bygger på att man med speglar koncentrerar solenergin till en punkt, varvid mycket höga temperaturer uppstår vilka kan användas för att för att driva turbiner för att generera elektricitet. Det är sannolikt den tekniken som är mest intressant för riktigt storskalig elproduktion för solel, av sådan betydlese att den kan synas i statistiken. För närvarande är dock dess EROEI låg (Hall m.fl 2003).
Solinstrålningen har momentant upp till 1000 W effekt per kvm och innehåller drygt 1 000 kWh energi per kvm och år i Sverige. Solfångare genererar momentant upp till 700 W värme¬effekt per kvm och från 200 till 700 kWh värme per kvm och år och beroende på typ av system. Solceller genererar momen¬tant upp till 150 W eleffekt per kvm och från 50 till 150 kWh elenergi per kvm och år beroende på typ av system, och var de sitter. (Svensk solenergi 2009). Det kan vara intressant att ställa det i relation till energiproduktion från biomassa. Vanlig jordbruksproduktion producerar cirka 50 000 MJ/ha vilket motsvarar 1,4 KWh per m2 och år. Biomassa kan kanske producera cirka 5 KWh energi per kvm , 1 hektar vårskördad rörflen motsvarar ungefär 4 KWh per m2. Våra tekniska applikationer av solenergi är således mycket mer effektiva än fotosyntesen – om man bara räknar energiproduktion. Och det är kanske inte så konstigt eftersom den främsta bragden med fotosyntesen inte är att producera rå energi, men att producera och reproducera oerhört komplicerade bitar av genetisk information, kemiska substanser, i korthet liv och alla de livsuppehållande systemen. Här kan transformiteter inom emergianalysen (se sidan ???) ge ett mycket bättre perspektiv (och visa attt fotosyntesen är överlägsen alla våra försök att vara smart). Vår teknik och hjärna är mycket långt från att överhuvud taget kunna återskapa alla de under som naturen gör helt gratis, utan plan, utan kontroll åt oss.
Solvärmepaneler för varmvatten är redan nu kommersiellt lönsamma, jämfört med annan teknik för varmvatten och uppvärmning, men har stora begränsningar och behöver antingen kombineras med andra energiformer eller kostsamma lagringssystem. Alternativt så accepterar man att det inte finns varmvatten när solen inte skiner, något som är verklighet på många turistorter idag om man söker sig till de enklare inkvarteringarna. Direkt solel är fortfarande dyrt. Driftskostnaderna är mycket låga så det är investeringskostnader och anläggningens livslängd som är avgörande. Tekniken har egentligen två huvudsakliga användningsområden idag: 1) för mobil utrustning eller annan utrustning som är långt ifrån något fast nät. 2) för elektricitet i länder där man har god solinstrålning, ett dåligt utbyggt elnät och mycket låg förbrukning per capita, se exempel från Grameen Shakti
Grameen Shakti är en avknoppning från Grameen Bank, vars mikrokrediter till fattiga gav Nobels fredspris förra året. Hittills har företaget installerat 120.000 paneler i 31.000 byar på landsbygden i Bangladesh.- I det fattiga och folkrika Bangladesh saknar 60 procent av landets 150 miljoner invånare tillgång till elström. På landsbygden har bara en av fem el i bostaden. - Folk är beroende av fotogen, som är farligt både för människor och miljön. Varje dag när kvinnorna lagar mat andas de in ohälsosamma ångor. Genom att ersätta fotogen med förnybar energi från solceller är mycket vunnet, säger Dipal Barua. Solcellespanelerna är dyra i inköp, men sedan är strömmen gratis. Solljus är inget problem i Banglades, som har 340 soldagar om året. Själva panelen håller i minst 20 år medan batteriet måste bytas efter fem år. För att köpa en solcellspanel för knappt två tusen kronor tar familjerna i regel ett treårigt mikrolån. Räntan är låg, Grameen Shakti är ett icke vinstdrivande företag. - De flesta har inga problem att betala, Familjerna slipper dyn dyra utgiften för fotogen och ganska snabbt blir solcellspanelen lönsam, säger Dipal Barua.- (DN 2007)
Man bör också ställa frågan om hur mycket energi och resurser som går åt för att tillverka solceller. Enligt USAs Solar Energy Technologies Program så behöver en solcell gå i cirka 2 år innan den har producerat lika mycket energi som det gått åt för att tillverka den. USAs Solar Energy Technologies Program beräknar att solceller och CSP både kommer vara konkurrenskraftiga vid år 2015 (EERE 2009). Den helt avgörande frågan för om de är så kallat konkurrenskraftiga är oljepriset utveckling. Det kan också finna frågor om de mineraler som behövs för solenergipaneler, men jag antar – i gott samförstånd med teknikoptimisterna – att vi kommer hitta lösningar där.
Vi får heller inte glömma bort att solenergi inte flödar jämnt, det finns mulna dagar och det finns nätter. För uppvärmning kan man lagra den. För användning av mindre mängder el kan man lagra den i batterier, men det är helt utan betydelse för den storskaliga energiproduktionen, lagring i form av vätgas som framställs av elektrolys är annan möjlighet. Där finns också andra möjligheter att lagra el energi, men alla krångliga och dyra (t.ex. pumpa vatten i dammar). Ett annat alternativ är rymdbaserad solenergi där paneler ligger utanför jordens skugga. Man skulle också kunna tänka sig ett globalt system där energi produktionen följer jordens rotation och sprids till de delar där det är natt. Men dessa lösningar ligger mycket långt fram i tiden. Det betyder att solenergi inte kan vara den allena saliggörande tekniken som gör oss energioberoende på mycket länge.
Det stora energipartyt har ganska långt kvar innan det bli verklighet. Vissa skickar redan ut inbjudningar till det tio år fram i tiden. Men dessa har skickats ut redan i många år. Det är möjligt att vi hamnar där någon gång, men tekniken är inte där ännu. Inte heller är vårt samhälle redo för det. En teknik där energin blir mer eller mindre gratis, såsom information är det idag, har ju säkert mycket stor påverkan på hela samhället, inte minst på t.ex. klimatet. Med dagens mönster, skulle använda energin till mer resursslöseri, till att ta ännu större del av jorden i direkt anspråk för vägar, gruvor, matproduktion osv. Med det sätt som vi använder planeten på för närvarande så är obegränsad tillgång på mycket billig energi ett större hot än en möjlighet. Man kan lite paradoxalt säga att det är först när vi utformat ett samhälle som inte behöver all denna billiga energi som vi kommer kunna bemästra den.
Man pratar också om vätgas, och framför allt om vätgasbilar med bränsleceller som om det vore en självständig, outtömlig och helt ren energikälla. Men det är en total missuppfattning. Vätgas är en energibärare, precis som elektricitet. Men denna energibärare måste produceras någonstans. Det finns flera olika tekniker för att framställa vätgas: Det finns tre kommersiellt gångbara metoder för att framställa vätgas: med en petrokemisk process; genom förgasning av stenkol eller koks eller med elektrolys (sönderdelning av vatten). I de två första fallen används alltså fossila bränslen. I fallet med elektrolys används alltså en annan energibärare, elektricitet. Så man får gå tillbaks till framställningen av denna en elektricitet för att se var den verkliga energikällan är. I andra änden så skall vätgasen i bränslecellen omvandlas till elektricitet igen. Det kan se ut så här
Gas/olja/kol/solenergi/vindkraft/biogas - elektricitet - vätgas - elektricitet - elmotor Och i alla led så är det förluster, i en bränslecell kanske 50 procent . Det verkar mycket svårt att få den ekvationen att gå ihop. Däremot kan kanske vätgas vara användbart för lagring av överskottsel från solenergi eller vindkraft. I vilket fall som helst så tillhör också denna teknik framtiden och kan inte antas vara ett kommersiellt alternativ innan 2050, vilket inses även av teknikoptimister som McKinsey (McKinsey 2009).
Vindkraft och vågkraft bör sannerligen byggas ut och har en god potential. Biomassa kommer, oundvikligen, spela en stor roll framöver, dess största begränsning är konkurrensen om mark, inte i första hand med matproduktion, men med det vilda.
Nej det riktigt stora genombrottet kan bara vara solenergi:
Solen utstrålar årligen 3.5*1018 TWh varav hela 750 000 000 TWh når jordytan. Av detta omvandlas knappt 0.06 % i fotosyntesen, 0.5% till vindenergi, ca 47 % till värme i hav och luft och jordytan ,13% absorberas huvudsakligen av moln. Resten reflekteras i atmosfären och ut igen i rymden. Man kan säga att 70% går till att värma upp jordytan, oceaner och vattenavdunstning och 30% reflekteras direkt tillbaka till rymden. Ett par dagars solstrålning som når jorden motsvarar hela världens kända reserver av olja ,naturgas kol och uran. (Bayliss-Smith 1982).
Det finns i princip tre sorters solenergiteknik. Solfångare för att värma ett medium vilket används främst för uppvärmning av vatten för varmvatten eller byggnader, solceller för att generera elektricitet och koncentrerad solenergi (Concentrated Solar Power). Koncentrerad solenergi bygger på att man med speglar koncentrerar solenergin till en punkt, varvid mycket höga temperaturer uppstår vilka kan användas för att för att driva turbiner för att generera elektricitet. Det är sannolikt den tekniken som är mest intressant för riktigt storskalig elproduktion för solel, av sådan betydlese att den kan synas i statistiken. För närvarande är dock dess EROEI låg (Hall m.fl 2003).
Solinstrålningen har momentant upp till 1000 W effekt per kvm och innehåller drygt 1 000 kWh energi per kvm och år i Sverige. Solfångare genererar momentant upp till 700 W värme¬effekt per kvm och från 200 till 700 kWh värme per kvm och år och beroende på typ av system. Solceller genererar momen¬tant upp till 150 W eleffekt per kvm och från 50 till 150 kWh elenergi per kvm och år beroende på typ av system, och var de sitter. (Svensk solenergi 2009). Det kan vara intressant att ställa det i relation till energiproduktion från biomassa. Vanlig jordbruksproduktion producerar cirka 50 000 MJ/ha vilket motsvarar 1,4 KWh per m2 och år. Biomassa kan kanske producera cirka 5 KWh energi per kvm , 1 hektar vårskördad rörflen motsvarar ungefär 4 KWh per m2. Våra tekniska applikationer av solenergi är således mycket mer effektiva än fotosyntesen – om man bara räknar energiproduktion. Och det är kanske inte så konstigt eftersom den främsta bragden med fotosyntesen inte är att producera rå energi, men att producera och reproducera oerhört komplicerade bitar av genetisk information, kemiska substanser, i korthet liv och alla de livsuppehållande systemen. Här kan transformiteter inom emergianalysen (se sidan ???) ge ett mycket bättre perspektiv (och visa attt fotosyntesen är överlägsen alla våra försök att vara smart). Vår teknik och hjärna är mycket långt från att överhuvud taget kunna återskapa alla de under som naturen gör helt gratis, utan plan, utan kontroll åt oss.
Solvärmepaneler för varmvatten är redan nu kommersiellt lönsamma, jämfört med annan teknik för varmvatten och uppvärmning, men har stora begränsningar och behöver antingen kombineras med andra energiformer eller kostsamma lagringssystem. Alternativt så accepterar man att det inte finns varmvatten när solen inte skiner, något som är verklighet på många turistorter idag om man söker sig till de enklare inkvarteringarna. Direkt solel är fortfarande dyrt. Driftskostnaderna är mycket låga så det är investeringskostnader och anläggningens livslängd som är avgörande. Tekniken har egentligen två huvudsakliga användningsområden idag: 1) för mobil utrustning eller annan utrustning som är långt ifrån något fast nät. 2) för elektricitet i länder där man har god solinstrålning, ett dåligt utbyggt elnät och mycket låg förbrukning per capita, se exempel från Grameen Shakti
Grameen Shakti är en avknoppning från Grameen Bank, vars mikrokrediter till fattiga gav Nobels fredspris förra året. Hittills har företaget installerat 120.000 paneler i 31.000 byar på landsbygden i Bangladesh.- I det fattiga och folkrika Bangladesh saknar 60 procent av landets 150 miljoner invånare tillgång till elström. På landsbygden har bara en av fem el i bostaden. - Folk är beroende av fotogen, som är farligt både för människor och miljön. Varje dag när kvinnorna lagar mat andas de in ohälsosamma ångor. Genom att ersätta fotogen med förnybar energi från solceller är mycket vunnet, säger Dipal Barua. Solcellespanelerna är dyra i inköp, men sedan är strömmen gratis. Solljus är inget problem i Banglades, som har 340 soldagar om året. Själva panelen håller i minst 20 år medan batteriet måste bytas efter fem år. För att köpa en solcellspanel för knappt två tusen kronor tar familjerna i regel ett treårigt mikrolån. Räntan är låg, Grameen Shakti är ett icke vinstdrivande företag. - De flesta har inga problem att betala, Familjerna slipper dyn dyra utgiften för fotogen och ganska snabbt blir solcellspanelen lönsam, säger Dipal Barua.- (DN 2007)
Man bör också ställa frågan om hur mycket energi och resurser som går åt för att tillverka solceller. Enligt USAs Solar Energy Technologies Program så behöver en solcell gå i cirka 2 år innan den har producerat lika mycket energi som det gått åt för att tillverka den. USAs Solar Energy Technologies Program beräknar att solceller och CSP både kommer vara konkurrenskraftiga vid år 2015 (EERE 2009). Den helt avgörande frågan för om de är så kallat konkurrenskraftiga är oljepriset utveckling. Det kan också finna frågor om de mineraler som behövs för solenergipaneler, men jag antar – i gott samförstånd med teknikoptimisterna – att vi kommer hitta lösningar där.
Vi får heller inte glömma bort att solenergi inte flödar jämnt, det finns mulna dagar och det finns nätter. För uppvärmning kan man lagra den. För användning av mindre mängder el kan man lagra den i batterier, men det är helt utan betydelse för den storskaliga energiproduktionen, lagring i form av vätgas som framställs av elektrolys är annan möjlighet. Där finns också andra möjligheter att lagra el energi, men alla krångliga och dyra (t.ex. pumpa vatten i dammar). Ett annat alternativ är rymdbaserad solenergi där paneler ligger utanför jordens skugga. Man skulle också kunna tänka sig ett globalt system där energi produktionen följer jordens rotation och sprids till de delar där det är natt. Men dessa lösningar ligger mycket långt fram i tiden. Det betyder att solenergi inte kan vara den allena saliggörande tekniken som gör oss energioberoende på mycket länge.
Det stora energipartyt har ganska långt kvar innan det bli verklighet. Vissa skickar redan ut inbjudningar till det tio år fram i tiden. Men dessa har skickats ut redan i många år. Det är möjligt att vi hamnar där någon gång, men tekniken är inte där ännu. Inte heller är vårt samhälle redo för det. En teknik där energin blir mer eller mindre gratis, såsom information är det idag, har ju säkert mycket stor påverkan på hela samhället, inte minst på t.ex. klimatet. Med dagens mönster, skulle använda energin till mer resursslöseri, till att ta ännu större del av jorden i direkt anspråk för vägar, gruvor, matproduktion osv. Med det sätt som vi använder planeten på för närvarande så är obegränsad tillgång på mycket billig energi ett större hot än en möjlighet. Man kan lite paradoxalt säga att det är först när vi utformat ett samhälle som inte behöver all denna billiga energi som vi kommer kunna bemästra den.
Subscribe to:
Posts (Atom)