Tuesday, 11 June 2013

Mer från mindre yta?

I vårt pussel* med hur vi skall försörja världens befolkning har vi kommit till pusselbit nummer 2: öka skördarna från den existerande arealen.

Som vi diskuterade i föregående post så är det just det som har varit huvudsättet att få fram mer mat de senaste århundradet.

Undersökningar från FAO visar att mellan 1960 och 1999 kom 78 procent av den ökade tillgången på mat från högre skörd, 7 procent från flera skördar per år från samma mark och endast 15 procent från utökad areal.

Intensifieringen pågår på de flesta håll i världen. Fler djur per hektar ska beta, fler skördar ska tas. Användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel ökar. Stora miljöproblem har följt i spåren av intensifieringen. FNs jordbruksorganisation FAO säger till exempel i sin senaste rapport över situationen för världens land- och vattenresurser (SOLAW) att: ”Intensiva jordbruksmetoder har, i vissa fall, lett till allvarlig miljöförstöring, inklusive förlust av biologisk mångfald och förorening av yt- och grundvatten genom felaktig användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.”



FAO anser att fyra femtedelar av den ökade jordbruksproduktionen som behövs fram till och med 2050 kommer att komma från ökade skördar på existerande mark, och det är ungefär samma proportion som de senaste femtio åren. Det är lätt att tro att det kommer att krävas stora tekniska genombrott för att det ska vara möjligt, men ofta är det enklare än så.

 Bonden Bob Stewart i Illinois säger att han skulle kunna få mer än de 10 ton majs per hektar han skördar i dag genom att öka insatserna. Fred och Susan Mkandawire i Zambia skulle kunna öka sin majsskörd mycket genom att rensa ogräset två eller tre gånger i stället för en.


I princip alla bönder jag besökt (och jag har varit bonde själv också) skulle kunna producera mer genom att sätta in mer resurser i form av arbetskraft, gödsel, kunskap eller befintlig teknik. Det som avgör är om det lönar sig eller ej. Om det inte lönar sig att producera mer och investera i jordbruket kommer de heller inte att producera mer och om inte bönderna investerar i jordbruket kommer de heller inte att vara en intressant marknad för ny teknik.


Många hävdar att gentekniken ska ge mycket högre skördar. Men det finns inte någon särskild hög-skörd-gen som man behändigt kan skjuta in i växterna, det är många samverkande faktorer som påverkar skörden. Och det är oändligt mycket svårare att få fram allmänt torktåliga eller högavkastande sorter med genteknik än att göra dem resistenta mot roundup – det är därför det inte heller har skett**.

Modern bioteknik kan vara mycket mer än genteknik. Ett exempel är biologisk bekämpning som används sedan länge i stor skala i specialgrödor och i växthusodling. Där använder man sig till exempel av rovinsekter eller parasiter för att kontrollera skadeinsekter. Man kan räkna med fortsatta framsteg på det området, till exempel biologisk bekämpning av ogräs, där man sprider skadedjur eller sjukdomar för vissa ogräs. Kunskaperna om hur växter samverkar eller motverkar varandra utvecklas hela tiden. Redan nu används senapsmjöl för att hindra att ogräs gror, och timjanolja används för att stoppa groning av lagrad potatis.

Traditionell växtförädling kommer, precis som genom hela historien, spela en stor roll också i framtiden, men den behöver bli mer mångsidig och inte bara som i dag vara fokuserad på majs, ris, soja, vete och ett dussin till grödor. Det behöver satsas mer på grödor som durra, hirs, kassava och matbananer som är viktiga för försörjningen av fattiga människor och som inte kräver bevattning. Om naturlig kvävefixering kunde utvecklas för våra vanliga spannmålssorter skulle det vara revolutionerande. Framstegen med kvävefixering för gräs och sockerrör visar vägen fram.

Ökad bevattning och förbättrad bevattningsteknik kommer att spela en stor roll. Det finns ingen annan åtgärd som så dramatiskt ökar produktionen i de områden där det regnar för lite, eller för oregelbundet. Bevattningsjordbruk expanderar ofta i våtmarker, vilket är olyckligt för växthuseffekten och biologisk mångfald. Vårt besök i Indien visar vikten av förbättrad teknik och hushållning, eftersom vattenresurserna är begränsade. Teknik finns redan i dag, både high-tech och low-tech för att använda vatten på ett bättre sätt. Samtidigt så bör man också anpassa odlingar till vattentillgångarna, i dag odlas ofta särskilt vattenkrävande grödor i områden med konstbevattning.



Hittills har växtförädling främst ökat skörden genom ökning av bladmassan för fotosyntesen och genom att flytta en större del av växten till det vi äter, till exempel mindre stjälk och rot och mer kärna för spannmål, eller mindre blast och mer rot i moroten. Bara omkring en halv procent av det infallande solljuset omvandlas till energi i vår mat. Det skulle vara ett stort genombrott om växten kunde omvandla en större del av det infallande solljuset till energi (= mat).

Men återigen, det som styr böndernas agerande är till stor del vad som lönar sig och inte, och det är inte alls alltid högre skörd.I höstas besökte jag en av Europas största producenter av paprika. På 14 hektar åker ”under glas”, dvs i växthus odlas varje år 30 miljoner paprika.För varje kilo paprika används naturgas motsvarande en liter olja för uppvärmning. Enorma mängder konstgödsel tillförs med droppbevattning. Dessa växthusodlingar skördar minst 10 gånger mer per ytenhet än odlingar ute i det fria. De skulle kunna öka skörden ytterligare genom att installera artificiell kylning.

Europas bönder har mycket hög avkastning i en internationell jämförelse, men har väldigt svårt att konkurrera till exempel med USA, Brasilien, Nya Zealand och Australien, inte för att skördarna är låga utan för att lönsamheten är dålig. 




*För att få fram mer mat kan vi utöka arealerna som vi odlar på och öka skördarna på de existerande arealerna. Vi kan också minska svinnet i hela livsmedelskedjan. Andra alternativ är att producera mat på annat sätt än genom odling, till exempel uthållig jakt och fiske, samlande av växter och syntetisk mat. Slutligen kan vi ändra kosten, det vill säga byta grödor till sådana som ger mer mat per ytenhet eller förändra våra matvanor till sådant som kräver mindre resurser, till exempel äta mindre kött. 
Texterna bygger i stor utsträckning på boken Jorden vi äter.

På onsdag kan du gå på ett seminarium i Stockholm om GMO, På onsdag 12e: Lyssna på Right Livelihood-pristagarna Percy och Louise Schmeiser från Kanada
UR Samtiden – Genmodifierade växter – ja eller nej? Debatt om EU:s gentekniklagar
http://www.ur.se/Produkter/170173-UR-Samtiden-Genmodifierade-vaxter-ja-eller-nej-Debatt-om-EU-s-gentekniklagar?q=dna
GMO kritisk info: HejdåGMO

No comments :