Styra djuren med GPS stängsel

Normalt så har jag lite drag av luddit, dvs jag är ganska skeptisk till ny teknik. Men det hindrar inte att jag ganska ofta blir fascinerad av ny teknik. Särskilt sådan som man inte tänker på i första taget. Jag läser med stort intresse om GPS stängslet NoFence i Landbruks Tidene.

Bonden plottar in ett "stängsel" på en karta med GPS koordinater. Djuret som har en krage som tar emot GPS signaler får först ett varningsljud när de kommer nära "stängslet" och sedan en elstöt. Återstår att se om de kan lära sig var det är, eftersom det inte syns.

 – Hvis alt går slik vi håper vil vi kunne være på markedet med NoFence i løpet av et par års tid – i 2014, sier gründer og oppfinner Oscar Hovde Berntsen i Batnfjorden i Gjemnes. Den siste klaven er snart ferdig utviklet for ny testing. Da skal svaret være klart hvorvidt dyrene blir stressa av bruken av klaven.Oscar Hovde Berntsen har i flere år drevet med å utvikle NoFence. – Det det dreier seg om er enkelt sagt å utvikle et produkt som skal realisere et usynlig gjerde for beitedyr basert på GPS-teknologi. Opplegget er at bonden selv bestemmer hvor ”gjerdet” skal stå ved å plotte det inn på et kart på pc’en. Deretter vil dyret som bærer klaven først få et lydsignal derom det nærmer seg grensen for gjerdet. Hvis det ikke snur vil dyret få et lite, elektrisk støt, forklarer Oscar Hovde Berntsen.

Den här typen av stängsel öppnar för mycket bättre utnyttjande av naturbetesmarker och helt utan att begränsa folks, och vilda djurs rörlighet med otrevliga stängsel. Kanske man kunde sätta på det på vargarna också när jag tänker efter?

Strålande

Avverka Eskil!!

Med anledning av jordbruksministerns intervju i Dagens Nyheter idag så återpublicerar jag det jag skrev under rubriken "Enfald i Skogen" för två år sedan.Fallet fanns med i Maciej Zarembas serie av artiklar om skogen i Dagens nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/motorsagsmassakern-det-finns-alternativ-men-lagen-kraver-kalhyggen

Skogsägaren Harald Holmberg i Lycksele, som vill sköta en del av sin skog med den så kallade naturkulturmetoden, fick avslag även i kammarrätten. (läs mer i Skogsaktuellt). Jag tänker inte utveckla här vad den metoden innebär ( se tex denna artikel) men på det stora hela är det ett kalhyggesfritt skogsbruk, som skapar vackra skogar. Men i Sverige har vi produktivitetskrav på skogen och Skogstyrelsen har rollen som överstepräst som avgör vilken typ av skogsbruk som uppfyller lagens krav på avkastning. Den här historien har många bottnar. En rör äganderätten, där Holmberg och de som stöder honom anser att Skogstyrelsen gör intrång på äganderätten genom att diktera hur skogen skall skötas. Och det gör man. Sen kan man tycka att den heliga äganderätten ibland får böja sig för andra intressen - i alla fall tycker jag det. Det är trots allt bra att samhället kan begränsa folks rätt att exploatera mark om det sker utan hänsyn till miljö, lokalsamhället, kultur osv. Detta oavsett om det gäller grustag, skog eller vattendrag.

Det som är upprörande här är att Skogsstyrelsen så hårt driver produktionsmålen, och att man så bestämt avfärdar alternativa sätt att sköta skogen. Hitills har Skogstyrelsen påfallande ofta haft FEL och de förhärskande iddeerna inom skogsbruket visar sig ofta senare vara felaktiga. se t.ex. effekterna av Gudrun, vilka blev mycket värre pga av ensidig satsning på gran. Vi fick själva åläggande att avverka och plantera mark, vilken senare, just för att vi vägrade kunde avsättas som frivillig naturreserv. Om Skogstyrelsen hade fått bestämma hade det blivit granåker. Skogsbruk är så oerhört lånsiktigt att det inte är någon som kan förutse hur marknad och samhällsintressen ser ut om femtio år (hur många skulle ha räknat med skogens roll som kolfälla för tjugo år sedan). Inom rimliga gränser bör vi i stället uppmuntra mångfald i skogsbruket. Personligen tycker jag att resonemanget bakom naturkulturmetoden verkar sunt, och mycket sundare än tankarna på att vi skall börja intensivodla skog vilket just föreslagits från SLU. Heja Harald!

Som tur var så får Erlandson mycket mothugg:
Åsa Romson: http://www.dn.se/nyheter/politik/romson-vi-borde-stimulera-alternativa-hyggesmetoder

Egoism som rättesnöre,Lasses blogg

Kalhyggen? Jajamen!, Ann-Helen von Bremen

Skogshuggare och skogsmulle, Iniskogen

Mer om skogsskövling och civilisationskritik Stigen

Etiskt uppvaknande? Xenosidian

Aftonbladets ledare däremot hejar på Erlandsson:

Dagens Nyheter rår inte på Eskil, Ledarbloggen - Aftonbladet Blogg

"Dagens Nyheter har skickat ut sin speciella folkstormsgenerator - Maciej Zaremba - för att avslöja att svenska träd huggs ner. Zaremba får precis som vanligt obegränsat med plats och obegränsat med tid för att bygga upp sitt fall. Och resultatet blir det vanliga. En mästerlig halvsanning som väcker känslor hos Dagens Nyheters kärnläsare - en lagom utbildad stockholmare med höga tankar om sig själv." skriver de - som själva antagligen tillhör just den kategorien.  Men rätt skall vara rätt, jag tycker också att Zaremba knep en del billiga och tendensiösa poäng i sin artikel. Men det försvarar inte Erlandsson...eller Aftonbladet.

Arla fortsätter i samma spår - de kan nog inget annat

Mejerijätten Arla ska dra ner kostnaderna med 500 miljoner danska kronor årligen. Cirka 250 administrativa tjänster försvinner. I Sverige mister 46 personer jobbet. skrev Dagens Industri för några dagar sedan.

Arla planerar ny fusion,‎berättar Sveriges Radio

Mejeriföretaget Arla planerar att gå ihop med två utländska mejeriföretag. En sammanslagning skulle betyda att Arla ökar sin omsättning med motsvarande cirka 11 miljarder kronor per år.De bolag som Arla planerar att gå ihop med är tyska Milch-Union Hocheifel och brittiska Milk Link. Milch-Union Hocheifel är Tysklands åttonde största mejeriföretag och Europas största tillverkare av så kallad UHT-mjölk. Milk Link är det fjärde största mejeriföretaget i Storbritannien. Arla följer med detta samma väg som man slagit in på i och med fusioner i Sverige och i Danmark. Man undrar hur länge som de öht kommer hämta mjölk i glesa bygder.




De stora lantbruksföretagen i Sverige har sedan länge gått storskalighetens väg.  Skulle man inte kunna välja en småskalig väg istället? Det finns ju en rad framgångsrika små mejerier och specialföretag på landsbygden.Och regeringen stödjer ju sådant med visionen om det nya Matlandet. 25 regionala produkter fick nyligen ett särskilt pris av Husmansbord, däribland Torfolk Gård.

Men de är små nischföretag. De konkurrerar just för att de är lokala, småskaliga, ofta ekologiska. Idag är lokalt och småskaligt lyx, för att inte tala om egenproducerat. Den verkliga lyxen är att odla själv. Och det kostar oftast väldigt mycket. På samma sätt så är den industriella maten billig och den hantverkstillverkade dyr - om man bara räknar priset i affären vill säga. Skulle vi räkna med miljö och sociala kostnader skulle notan se annorlunda ut.

Det finns nog inte så många andra vägar som är framkomliga för Arla. Det är inte av ondskefullhet som man ständigt rationaliserar och centraliserar.  Det beror på konkurrens, nationell, europeisk och global. Arlas agerande är helt enkelt en logisk följd av den globala marknadsekonomin.

Samma globala marknadsekonomi ger också möjligheter att sälja hantverksmässig mat till höga priser. Men vad som många inte verkar inse är att den marknadsandelen är och kommer förbli mycket liten, ungefär som det hela tiden finns en marknad för skräddarsydda kläder och handsydda skor. Det är bara om konkurrensförhållandena ändras radikalt, t.ex. genom kraftigt ökade energipriser, ökad protektionism eller en verkligt radikal omfördelningspolitik som vi kan räkna med någon betydande förändring.

Princesstårtan var förr gjord på vetemjöl, socker, ägg och sylt från svenskt jordbruk. Råvarorna var ekologiskt odlade och hönsen hade gått ute på gödselhögen och pickat i sig sin mat. Det var bara mandeln i marsipanen som var importerad.

Så såg hela vår ekonomi ut. Stommen, allt det riktigt viktiga var lokal. Och den lokala produktionen var i sin tur baserad på lokala insatsmedel. Idag är det bara den där lilla lyxen, guldkanten som är lokalt producerad, allt annat är anonyma massprodukter. Även produkter som är "lokala" som t.ex. Arlas mjölk, är omvandlade till standardiserade, homogeniserade och pasteuriserade industriprodukter för att passa i den internationella konkurrensen. I och med det så har de också tappat de flesta eventuella mervärden. Det finns dock ingen vilja i Sverige att föra en diskussion om hur marknadens villkor omformar produktionen.

Varför uppröras över vaskad champagne?

"En tredjedel av skörden går förlorad i Indien"
"Skadegörare äter upp grödorna"
"Vi slänger hälften av maten"

De braskande rubrikerna har varit många de senare åren - men fakta har varit få. Nu har det i alla fall gjorts en sammanfattning av vad vi vet och vad vi inte vet om svinn av mat, utgiven av FAO, FNs jordbruksorganisation. 
G l o b a l  f o o d  l o s s e s  a n d  f o o d  w a s t e

Rapporten betonar att det finns stora gap i våra kunskaper om livsmedelsförlusterna, särskilt i de senare leden. I de rika länderna är de största förlusterna i konsumentleden, medan i de fattiga länderna sker förluster mest i odlingsledet och lagringen av skördarna. Totalt sett förstörs mycket mer mat i de rika länderna än i de fattiga. Genomsnittskonsumenten i Europa och Nordamerika slänger ungefär 100 kg mat per år. Och genomsnittskonsumenten i Afrika inte ens 10 kg. Det vi slänger per person skulle nästan räcka för en till människas försörjning.

Uppemot en tredjedel av all mat som produceras går till spillo enligt rapporten, 1,3 miljarder ton. Vem är det som tror att det är brist på produktion av mat som gör att människor svälter?


Som alla ekonomer vet så slösas det mer av något som finns i överflöd än av något som är sällsynt. Slöseriet på mat i konsumentledet är något av en indikator på välstånd. Att vi regelmässigt slänger halva limpan är väl inte så mycket värre än de som vaskar varannan pava champagne på lyxkrogen? Eller att folk regelmässigt handlar kläder som de nästan aldrig kommer använda. Det har drag av vad Thorstein Veblen kallar för iögonfallande konsumtion, dvs konsumtion som framför allt är ägnad att väcka omvärldens uppmärksamhet, i syftet att upprätthålla social status.

Vi vill ha alla de fördelar som en globaliserad marknadsekonomi och ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle ger, men vi vill inte gärna erkänna att det är just de som ligger bakom också sånt som vi inte tycker så mycket om: att stormarknader har tagit över hela handeln, att snabbmatsställen breder ut sig, att lokala matkulturer eroderar, att bönderna försvinner i en hysterisk takt; att vi slänger halva limpan och att inga grisar får äta våra matrester. All det där hänger ihop. 


Rapporten diskuterar också hur man skall lösa problemet med att mat slängs och förstörs. Men det är ju inget problem i en marknadsekonomi, tvärtom. Tänk om elektronikindustrin skulle anse det vara ett problem att folk köper nya apparater trots att de gamla funkar. Tänk om HM skulle göra kläder som gjorde att folk ville ha samma hela tiden? Systemet funkar ju precis som det skall!!!

Men vi upprörs alltid extra av att just MAT slängs, att LIVS-medel, slängs. Ungefär som när mamma uppmanade oss att äta upp med tanke på barnen i Biafra. Men lika lite som barnen i Biafra fick mer mat för att jag åt upp min - eller för att jag struntade i äta, så får de fattiga mer mat för att vi slänger mindre. Marknadsekonomin är helt enkelt inget bra sätt att distribuera mat till den som inga pengar har. Läs mer.


Rapporten är författad av Christel Cederberg och Ulf Sonesson på SIK i Göteborg och Robert van Otterdijk och Alexandre Meybeck från FAO.

Vem ljuger, Holger?

I en debatt på Skafferiet för ett tag sedan så sade Holger Kirchmann, professor i markvetenskap och växtnäringslära vid Sveriges Lantbruksuniversitet att jag ljög, när jag sade att konstgödseln  inte hade spelade någon nämnvärd roll för det faktum att vi kunde föda en snabbt växande befolkning i Sverige ända fram till andra världskriget. Jag menade att det var först efter andra världskriget som den började spela en betydande roll. "Du ljuger" sade professorn som är (ö)känd för sin kritik mot ekologisk jordbruk. I en stor internationell utvärdering beskrivs den grupp som Kirchmann tillhör som arroganta besserwissrar och anklagas för en ovilja att ta hänsyn till saker som talar emot deras egna forskningsresultat.

Så här ser i alla fall förbrukningen av konstgödsel i Sverige ut enligt Nationalatlasen. Men den ljuger väl också om man skall tro professorn...

Det är värt att notera att de nivåer av konstgödsel som vi använde fram till kriget motsvarar ungefär de nivåer som nu används i Afrika. Varför man inte använde mer? För att det inte lönade sig förstås. Jag skrev just ett inlägg på min engelska blogg om användning av konstgödsel i Zambia.

Tallriken, kylskåpet, landskapet och jordbruket

Fem säckar majs, en flaska matolja, nyskördade pumpablad och en liten påse salt som precis handlats av grannen. Det är vad som finns i Susan Mkandawires skafferi  i Zambia. Någon gång slaktar och äter familjen upp en av de 15 hönor som springer omkring, men för det mesta så säljer man dem för att få in pengar.

så summerar Ann-Helen Meyer von Bremen min rapport från ett besök jag just gjort hos Susan, Fred och deras barn.


Anledningen till besöker är att vi just nu skriver Naturskyddsföreningens årsbok som ska handla om jordbruket i världen och hur det ska kunna kunna bli mer hållbart för att klara av att försörja en växande befolkning. Tanken med boken är att vi ska berätta om hur jordbruket ser ut i olika delar av världen, vilka problem som finns, men också vilka möjligheter. Och för att visa vilket avtryck som vår mat sätter i jordbruket och i landskapet, har vi tänkt att fotografer kylskåpet hos en familj i de länder som vi ska besöka. Men redan under första reportageresan stöter vi på problem – Susan har förstås inget kylskåp, egentligen inte heller ett skafferi, hon har ett litet matförråd i en av sina hyddor.

 Susans kök är i en liten rund hydda med en diameter på ungefär 2,5 meter. I hyddan finns en eldstad med tre stenar på vilka hon ställer en kastrull. Hon eldar med ved. Det finns ingen skorsten så väggarna är fulla av sot. Säckarna innehåller nyskördad majs som fallit till marken - det här är innan den riktiga skörden. Bakom hennes rygg ligger tre hönor och ruvar i enkla reden. På hennes rygg hänger minstingen.