Kan vi äta oss till hållbar utveckling?

Nej, det kan vi inte. Att förändra matvanor i sig räcker inte för att säkerställa en hållbar utveckling, men vi kan äta oss från hållbar utveckling – och det är just det som händer idag.

Våra matvanor och vårt jordbruk kan däremot bidra till, och vara en viktig del av en hållbar utveckling. Ett uthålligt samhälle måste vara baserat på förnyelsebara råvaror och den biologiska produktion som möjliggörs av solljuset. Jord, vatten och skogsbruk kommer vara basen för vårt välstånd, så som det var innan de fossila bränslenas parantes, och egentligen är redan nu. Produktion av livsmedel måste samsas med produktion av energi och av upprätthållande av biologisk mångfald.

Spelet alla tjänar på, eller?

Uppdaterat 14 juni

Det är högljutt och skränigt, papper ligger slängt runt omkring. Det känns mer som en kreatursauktion än som en sofistikerade handel med värdepapper. När jag frågar om varför det är så få kvinnor på golvet säger Joe att det lönar sig att vara stor, lång och högröstad

Mitt lilla spel på råvarubörsen, 19 tusen i vinst på tre dagar!

Vi besöker Chicagobörsen, världens viktigaste handelsplats för terminskontrakt i spannmål och sojabönor (och en hel del annat). David Lehman, med den imponerande titeln Managing Director, Commodity Research and Product Developent Research och Product Research, berättar för oss om hur handeln har utvecklats sedan den startade på artonhundratalet. Volymen av terminskontrakt på jordbruksprodukter har ökat 5 gånger på 10 år.  90% av världens handel med terminskontrakt i majs sker på Chicagobörsen och 50-60% av vetehandeln. Handeln på börsen sätter världsmarknadspriser för majs, vete och soja, största delen av den internationella handeln relaterar sina priser this Chicagopriset. 1,2 miljoner jordbrukskontrakt om dagen handlas på CBOT.

En orsak till ökningen i handeln är helt enkelt att det är möjligt, utvecklingen av elektronisk handel har radikalt ökat möjligheterna får många att delta i handeln, utan att vara fysiskt på plats i "gropen". Den ökade efterfrågan av råvaror som följt på den  ekonomiska utvecklingen i Kina har starkt ökat intresset för handel och spekulation i råvaror. Handeln med majskontrakt motsvarar ungefär tio gånger världsproduktionen av majs. 

Höga livsmedelspriser är ett problem för fattiga som är nettoköpare av mat och en kraftig prishöjning 2008 ledde till att hungern i världen ökade kraftigt. Bönderna svarade dock snabbt med ökad produktion och priserna föll. Förra året var det dags igen och priserna steg kraftigt - men håller nu på att falla.  Prisfluktuationerna var tema för 2011 års hungerrapport från FAO.De kraftiga prishöjningarna 2008 har omväxlande skyllts på ökad odling av energigrödor, köttkonsumtion, höga oljepriser (med följd att både transporter och framför allt konstgödsel  blir dyrare) och spekulation.  
 

Av förklarliga skäl så anser inte herr Lehman att handeln bidrar till ökade livsmedelspriser, snarare tvärtom, men han medger att prisfluktuationerna kan öka på kort sikt. På lång sikt anser han - och de flesta bedömmare - att priset trots allt bestäms av den underliggande tillgången och efterfrågan och produktionskostnader. 

Stora delar av bönderna och användarna av majs (livsmedelsindustrin, kvarnar, köttuppfödare och etanolfabriker) använder sig av terminskontrakt för att säkra priserna för framtida affärer. De vill inte - eller kan inte - ta risken att priset faller eller sjunker kraftigt. Den risken "tas över" av spekulanter.

- It is a den of thieves (ett rövarnäste), är kommentaren från Jack Erisman när vi berättar att vi  besökt Chicagobörsen dagen innan. Jack är en ekologisk bonde i Illinois. Hans konventionellt odlande kollega Bob Stewart har en annan åsikt och hans bror köper och säljer majs på termin i Chicago (läs mer om de besöken på Hungry&Angry). Även Bob anser att spekulanterna kan förvärra prissvängningarna pga av den flockmentalitet de har, men samtidigt så behövs de för att tillföra kapital till marknaden. 

Vem betalar?

Vem är det som får betala för det som spekulanterna trots allt tjänar? Visst, de tjänar ju inte alls alltid något, ibland förlorar de, och förlorar stort. Men det är svårt att tro att spekulationen och all den verksamhet som hör till den - Chicagobörsens skyskrapa tex - skulle finansieras enbart av spekulanterna. Kapitalismens försvarare fnyser oftast åt tanken att ekonomin är ett nollsummespel, där någons vinst bygger på någon annans förlust, och visst har de en poäng när vi pratar om produktion i tillverkningsindustrin. Men jag har inte sett någon som kan förklara vilket mervärde som skapas genom spekulationen. Det framstår som om det antingen är ett pyramidspel som bygger på att det hela tiden kommer in nya aktörer, nytt kapital, eller att det faktiskt är så att spekulationens sammanlagda vinst kommer från livsmedelskedjan - dvs att det är all världens konsumenter som i slutänden betalar. Jag tror att det är både och.

Mer läsning:

En intressant historia över hur handeln med råg havererade på fyrtiotalet på råvarumarknaden.se:

Chicago-börsen tvingades upphöra med terminshandeln på råg

Rapport från ett seminarium med Svenska Kyrkan i oktober 2011:

Världshungerdagen: matpriser, hunger och pensionsfonder

UNCTADs rapport: Price formation in financialized commodity markets

Om köttproduktion på Garden Earth: The complicated story of meat
Om att chicagobörsen just öppnat handel med Svartahavsvete

(Resan ingår i arbetet med boken ”Vi äter jorden” – Naturskyddsföreningens kommande årsbok om  globalt jordbruk. Boken skrivs tillsammans med Ann-Helen Meyer von Bremen.)
OBS: min egen spekulation ovan är på ett "demokonto", dvs innefattar inte "riktiga pengar"

Arla fortsätter i samma spår - de kan nog inget annat

Mejerijätten Arla ska dra ner kostnaderna med 500 miljoner danska kronor årligen. Cirka 250 administrativa tjänster försvinner. I Sverige mister 46 personer jobbet. skrev Dagens Industri för några dagar sedan.

Arla planerar ny fusion,‎berättar Sveriges Radio

Mejeriföretaget Arla planerar att gå ihop med två utländska mejeriföretag. En sammanslagning skulle betyda att Arla ökar sin omsättning med motsvarande cirka 11 miljarder kronor per år.De bolag som Arla planerar att gå ihop med är tyska Milch-Union Hocheifel och brittiska Milk Link. Milch-Union Hocheifel är Tysklands åttonde största mejeriföretag och Europas största tillverkare av så kallad UHT-mjölk. Milk Link är det fjärde största mejeriföretaget i Storbritannien. Arla följer med detta samma väg som man slagit in på i och med fusioner i Sverige och i Danmark. Man undrar hur länge som de öht kommer hämta mjölk i glesa bygder.




De stora lantbruksföretagen i Sverige har sedan länge gått storskalighetens väg.  Skulle man inte kunna välja en småskalig väg istället? Det finns ju en rad framgångsrika små mejerier och specialföretag på landsbygden.Och regeringen stödjer ju sådant med visionen om det nya Matlandet. 25 regionala produkter fick nyligen ett särskilt pris av Husmansbord, däribland Torfolk Gård.

Men de är små nischföretag. De konkurrerar just för att de är lokala, småskaliga, ofta ekologiska. Idag är lokalt och småskaligt lyx, för att inte tala om egenproducerat. Den verkliga lyxen är att odla själv. Och det kostar oftast väldigt mycket. På samma sätt så är den industriella maten billig och den hantverkstillverkade dyr - om man bara räknar priset i affären vill säga. Skulle vi räkna med miljö och sociala kostnader skulle notan se annorlunda ut.

Det finns nog inte så många andra vägar som är framkomliga för Arla. Det är inte av ondskefullhet som man ständigt rationaliserar och centraliserar.  Det beror på konkurrens, nationell, europeisk och global. Arlas agerande är helt enkelt en logisk följd av den globala marknadsekonomin.

Samma globala marknadsekonomi ger också möjligheter att sälja hantverksmässig mat till höga priser. Men vad som många inte verkar inse är att den marknadsandelen är och kommer förbli mycket liten, ungefär som det hela tiden finns en marknad för skräddarsydda kläder och handsydda skor. Det är bara om konkurrensförhållandena ändras radikalt, t.ex. genom kraftigt ökade energipriser, ökad protektionism eller en verkligt radikal omfördelningspolitik som vi kan räkna med någon betydande förändring.

Princesstårtan var förr gjord på vetemjöl, socker, ägg och sylt från svenskt jordbruk. Råvarorna var ekologiskt odlade och hönsen hade gått ute på gödselhögen och pickat i sig sin mat. Det var bara mandeln i marsipanen som var importerad.

Så såg hela vår ekonomi ut. Stommen, allt det riktigt viktiga var lokal. Och den lokala produktionen var i sin tur baserad på lokala insatsmedel. Idag är det bara den där lilla lyxen, guldkanten som är lokalt producerad, allt annat är anonyma massprodukter. Även produkter som är "lokala" som t.ex. Arlas mjölk, är omvandlade till standardiserade, homogeniserade och pasteuriserade industriprodukter för att passa i den internationella konkurrensen. I och med det så har de också tappat de flesta eventuella mervärden. Det finns dock ingen vilja i Sverige att föra en diskussion om hur marknadens villkor omformar produktionen.

varför vi inte får välja det vi faktiskt vill ha, trots att vi lever i en värld av obegränsade val

Tidskriften Filter har en omfattande och välskriven artikel om KRAV. Den är kritiskt inriktad. Visst skall man kunna kritisera KRAV på samma sätt som andra saker som är goda. Jag själv levererar en del av kritiken. Min kritik handlar bla om klimatmärkningen, det kan du läsa om på min engelska blogg i ett nytt inlägg,Climate labelling is a good cure for climate anxiety - but not for climate change. En annan sak som jag tycker är mindre lyckad i KRAV är att man har gjort certifieringen till en konkurrensutsatt verksamhet. Jag skrev en artikel om det i Ekologiskt Lantbruk, som du kan läsa här.

Å andra sidan så tycker jag att en del klassiska KRAV-kritiker (ja jag själv med!) får stå lite väl oemotsagda i Filter. Det gäller tex Rune Andersson och Rolf Axel Nordström. Deras "alternativ" är ju inte precis invändningsfria heller - och i Nordströms fall finns ju rent kommersiella skäl till att kritisera KRAV eftersom hans grisar står i direkt konkurrens till KRAV-grisar. Det är också värt att notera att vissa av kritikerna tycker att KRAV inte är tillräckligt "radikalt", medan andra kritiserar KRAV just för att man är det. I artikeln blandas det här lite olyckligt. 

I slutet av artikeln ges bonden Håkan Stenssom stort utrymme, "att han numera är Kravbonde handlar enbart om en sak, Pengar" skriver Filter. Och man skriver att det är liten skillnad mellan konventionell fårskötsel och KRAVgodkänd fårskötsel. Visst är det inte så stor skillnad, men man kunde gott ha talat om att det gäller just fårskötseln, och inte svinskötseln, kycklinguppfödningen, jordgubbsodlingen, potatisodlingen eller veteodlingen - i stort sett det mesta lantbruket.

Det som artikeln missar är att sprida förståelse för vilka krafter det är som formar jordbruket. Också det ekologiska.

"KRAV är en kompromiss, precis som det ekologiska jordbruket. Målet är att jordbruket ska vara mer miljövänligt, djurvänligt och även människovänligt, men samtidigt ska även en ekolantbrukare kunna försörja sig. Det innebär ständiga kompromisser. Kalven skulle exempelvis må bra av att stanna längre hos sin mor än de 3-4 dagarna som KRAVs regler föreskriver, det visar forskningen,  men samtidigt anser man att det ekonomiska bortfallet i form av mindre såld mjölk, blir så stort att det skulle vara omöjligt att ställa ett mer radikalt krav."

Skriver Ann-Helen Meyer von Bremen på Hungry and Angry. Jag kan bara hålla med, och tycker att Filter kunde ha belyst det bättre. Själva poängen med ett system som KRAV är att använda marknaden för att styra produktion i bättre riktning, att det skall vara lönsamt att producera bättre. Då blir det självfallet så att det lockar till sig bönder som "gör det för pengarna" (det framställs som något negativt i Filter). Det är ju själva grundstenen i en marknadsekonomi. Det kan ju ses som ett strålande exempel på att marknadsekonomin fungerar bra. Och inom ramen för det uppdraget fungerar KRAV på det hela väldigt bra. Och som konsument är det fortfarande ett mycket bra val att välja KRAV-märkt.

Att marknadsekonomi och konsumentval inte räcker för att styra jordbruket i rätt riktning, det är en annan, och mycket allvarligare fråga. Mattias Göransson, chefredaktör på Filter nämner just i sin ledare hur "matfrågor rör så mycket mer". Så jag ser fram emot att läsa artikel som förklarar varför vi inte kan/får välja det vi faktiskt vill ha, trots att vi lever i en värld av obegränsade val.  

Visst blir man trött

på dessa ständiga prisjämförelser.

DNs framsida skriker Här finns billigaste maten i Stockholm,
med rubrikstorlek och utrymme som motsvarar det tredje världskriget, minst. Läs mer

Varför är det aldrig något sådant om

Här finns den bästa maten!

Dessa butiker betalar skändliga löner till sina anställda!

De här kejorna tvingar bönderna och leverantörerna att tumma på produktkvaliteten!

De här butikerna säljer produkter tillverkade av barn!

 

http://www.dyraremat.nu/

Dyrare mat - Nu

Vi har tröttnat på den bittra eftersmaken av billig mat, av förstörda ekosystem, överanvändning av konstgödsel och bekämpningsmedel och minskad biologisk mångfald. Konsekvenserna av jakten på billig mat är förödande. Den driver oss mot ett läge där vi alla är förlorare.Vi kräver dyrare mat, NU!

Så skriver Linus Källander från det nya initiativet "Dyrare mat nu"

Det är bara att applådera!