Arla planerar ny fusion,berättar Sveriges Radio
Mejeriföretaget Arla planerar att gå ihop med två
utländska mejeriföretag. En sammanslagning skulle betyda att Arla ökar
sin omsättning med motsvarande cirka 11 miljarder kronor per år.De bolag som Arla planerar att gå ihop med är tyska Milch-Union
Hocheifel och brittiska Milk Link. Milch-Union Hocheifel är Tysklands
åttonde största mejeriföretag och Europas största tillverkare av så
kallad UHT-mjölk. Milk Link är det fjärde största mejeriföretaget i
Storbritannien. Arla följer med detta samma väg som man slagit in på i och med fusioner i Sverige och i Danmark. Man undrar hur länge som de öht kommer hämta mjölk i glesa bygder.
De stora lantbruksföretagen i Sverige har sedan länge gått storskalighetens väg. Skulle man inte kunna välja en småskalig väg istället? Det finns ju en rad framgångsrika små mejerier och specialföretag på landsbygden.Och regeringen stödjer ju sådant med visionen om det nya Matlandet. 25 regionala produkter fick nyligen ett särskilt pris av Husmansbord, däribland Torfolk Gård.
Men de är små nischföretag. De konkurrerar just för att de är lokala, småskaliga, ofta ekologiska. Idag är lokalt och småskaligt lyx, för att inte tala om egenproducerat. Den verkliga lyxen är att odla själv. Och det kostar oftast väldigt mycket. På samma sätt så är den industriella maten billig och den hantverkstillverkade dyr - om man bara räknar priset i affären vill säga. Skulle vi räkna med miljö och sociala kostnader skulle notan se annorlunda ut.
Det finns nog inte så många andra vägar som är framkomliga för Arla. Det är inte av ondskefullhet som man ständigt rationaliserar och centraliserar. Det beror på konkurrens, nationell, europeisk och global. Arlas agerande är helt enkelt en logisk följd av den globala marknadsekonomin.
Samma globala marknadsekonomi ger också möjligheter att sälja hantverksmässig mat till höga priser. Men vad som många inte verkar inse är att den marknadsandelen är och kommer förbli mycket liten, ungefär som det hela tiden finns en marknad för skräddarsydda kläder och handsydda skor. Det är bara om konkurrensförhållandena ändras radikalt, t.ex. genom kraftigt ökade energipriser, ökad protektionism eller en verkligt radikal omfördelningspolitik som vi kan räkna med någon betydande förändring.
Princesstårtan var förr gjord på vetemjöl, socker, ägg och sylt från svenskt jordbruk. Råvarorna var ekologiskt odlade och hönsen hade gått ute på gödselhögen och pickat i sig sin mat. Det var bara mandeln i marsipanen som var importerad.
Så såg hela vår ekonomi ut. Stommen, allt det riktigt viktiga var lokal. Och den lokala produktionen var i sin tur baserad på lokala insatsmedel. Idag är det bara den där lilla lyxen, guldkanten som är lokalt producerad, allt annat är anonyma massprodukter. Även produkter som är "lokala" som t.ex. Arlas mjölk, är omvandlade till standardiserade, homogeniserade och pasteuriserade industriprodukter för att passa i den internationella konkurrensen. I och med det så har de också tappat de flesta eventuella mervärden. Det finns dock ingen vilja i Sverige att föra en diskussion om hur marknadens villkor omformar produktionen.
De stora lantbruksföretagen i Sverige har sedan länge gått storskalighetens väg. Skulle man inte kunna välja en småskalig väg istället? Det finns ju en rad framgångsrika små mejerier och specialföretag på landsbygden.Och regeringen stödjer ju sådant med visionen om det nya Matlandet. 25 regionala produkter fick nyligen ett särskilt pris av Husmansbord, däribland Torfolk Gård.
Men de är små nischföretag. De konkurrerar just för att de är lokala, småskaliga, ofta ekologiska. Idag är lokalt och småskaligt lyx, för att inte tala om egenproducerat. Den verkliga lyxen är att odla själv. Och det kostar oftast väldigt mycket. På samma sätt så är den industriella maten billig och den hantverkstillverkade dyr - om man bara räknar priset i affären vill säga. Skulle vi räkna med miljö och sociala kostnader skulle notan se annorlunda ut.
Det finns nog inte så många andra vägar som är framkomliga för Arla. Det är inte av ondskefullhet som man ständigt rationaliserar och centraliserar. Det beror på konkurrens, nationell, europeisk och global. Arlas agerande är helt enkelt en logisk följd av den globala marknadsekonomin.
Samma globala marknadsekonomi ger också möjligheter att sälja hantverksmässig mat till höga priser. Men vad som många inte verkar inse är att den marknadsandelen är och kommer förbli mycket liten, ungefär som det hela tiden finns en marknad för skräddarsydda kläder och handsydda skor. Det är bara om konkurrensförhållandena ändras radikalt, t.ex. genom kraftigt ökade energipriser, ökad protektionism eller en verkligt radikal omfördelningspolitik som vi kan räkna med någon betydande förändring.
Princesstårtan var förr gjord på vetemjöl, socker, ägg och sylt från svenskt jordbruk. Råvarorna var ekologiskt odlade och hönsen hade gått ute på gödselhögen och pickat i sig sin mat. Det var bara mandeln i marsipanen som var importerad.
Så såg hela vår ekonomi ut. Stommen, allt det riktigt viktiga var lokal. Och den lokala produktionen var i sin tur baserad på lokala insatsmedel. Idag är det bara den där lilla lyxen, guldkanten som är lokalt producerad, allt annat är anonyma massprodukter. Även produkter som är "lokala" som t.ex. Arlas mjölk, är omvandlade till standardiserade, homogeniserade och pasteuriserade industriprodukter för att passa i den internationella konkurrensen. I och med det så har de också tappat de flesta eventuella mervärden. Det finns dock ingen vilja i Sverige att föra en diskussion om hur marknadens villkor omformar produktionen.
No comments:
Post a Comment