Ekologisk odling har funnits i sin moderna form i knappt 100 år. Föregångare som Rudolf Steiner, Lady Eve Balfour och Albert Howard såg faror med den kemikalisering av jordbruket som tog sin början i slutet av 1800-talet. Soil Association i England och den biodynamiska Demetermärkningen var de första initiativen som togs för att standardisera odlandet. De första regelverken var mycket enkla. KRAV:s första regler som kom 1985 rymdes på en sida, att jämföra med dagens 250. Kontrollen sköttes oftast av odlarna själva eller av en rådgivare och det var först i början på 80-talet som oberoende kontrollsystem växte fram, KRAV var en av pionjärerna. EU:s lagstiftning 1991 blev startskottet för en utveckling i stor skala – idag har nästan 100 länder lagar som definierar hur en vara ska ha odlats för att få säljas som ekologisk. I Sverige fanns ingen önskan om lagstiftning, men vi fick den på köpet med EU-medlemskapet.
Lagstiftningen omfattar också importen, d v s att andra länders produkter ska uppfylla lagarna i importlandet. Till det kommer att organisationer som KRAV har egna regler som ska följas för att importerade produkter ska kunna KRAV-märkas. Men eftersom olika länder har olika lagstiftningar finns det exportörer som tvingats ha upp till åtta olika ekologiska certifieringar för att kunna sälja till de viktigaste marknaderna.
Ökade kostnader och direkta handelshinder är resultatet. I början fanns uppfattningen att alla skulle anpassa sig till importlandets krav, eller att man skulle kunna ha en bindande internationell standard för ekologiska produkter. Men ekologisk odling bygger på lokal anpassning – inte på internationell standardisering. För tio år sedan samlade den ekologiska världsorganisationen IFOAM och de två FN-organen FAO (jordbruk) och UNCTAD (handel) parter från hela världen för att söka lösningar på problemen. Jag var en av intitiativtagarna.
I samband med den stora ekologiska mässan Biofach i Nürnberg i förra veckan avslutades det arbetet med konferensen Let the Good Products Flow. Något stort genombrott har inte skett, men vissa framsteg har gjorts. Framförallt har man lyckats få förståelse för att ”likvärdighet” (ekvivalens) ska vara underlaget för godkännande av import. Det viktiga är att reglerna syftar till att säkerställa samma principer – inte att de är identiska. I den andan reviderade EU sin lagstiftning för några år sedan och 30 kontrollorganisationer utanför EU blev godkända i december 2011.
Vid Biofachmässan tillkännagavs att EU och USA har erkänt varandras regler och kontroll av ekologiska produkter. Det är en stor lättnad för handeln med ekologiska produkter. Visst, inte är alla så positiva till obegränsad internationell handel med produkter, jag är själv ganska kritisk, men om man över huvud taget skall begränsa handel så tycker jag man skall göra det på andra sätt än med tekniska handelshinder för ekologiska produkter.
Särskilt roligt var det att höra USA:s vice jordbruksminister Kathleen Merrigan svara på frågan om de bryr sig om utvecklingen av reglerna utanför usa när de utvecklar sina egna regler. Hon svarade att de håller koll på vad IFOAM och KRAV gör - hon nämnde ingen annan, inte ens EU:s lagstiftning.
(lite modifierad efter mitt bidrag till Ekolådans veckobrev. )
No comments:
Post a Comment