Lite enklare för ekologiskt handel är goda nyheter

Ekologisk odling har funnits i sin moderna form i knappt 100 år. Föregångare som Rudolf Steiner, Lady Eve Balfour och Albert Howard såg faror med den kemikalisering av  jordbruket som tog sin början i slutet av 1800-talet. Soil Association i England och den biodynamiska Demetermärkningen var de första initiativen som togs för att standardisera odlandet. De första regelverken var mycket enkla. KRAV:s första regler som kom 1985 rymdes på en sida, att jämföra med dagens 250. Kontrollen sköttes oftast av odlarna själva eller av en rådgivare och det var först i början på 80-talet som oberoende kontrollsystem växte fram, KRAV var en av pionjärerna. EU:s lagstiftning 1991 blev startskottet för en utveckling i stor skala – idag har nästan 100 länder lagar som definierar hur en vara ska ha odlats för att få säljas som ekologisk. I Sverige fanns ingen önskan om lagstiftning, men vi fick den på köpet med EU-medlemskapet.


Lagstiftningen omfattar också importen, d v s att andra länders produkter ska uppfylla lagarna i importlandet. Till det kommer att organisationer som KRAV har egna regler som ska följas för att importerade produkter ska kunna KRAV-märkas. Men eftersom olika länder har olika lagstiftningar finns det exportörer som tvingats ha upp till åtta olika ekologiska certifieringar för att kunna sälja till de viktigaste marknaderna.


Ökade kostnader och direkta handelshinder är resultatet. I början fanns uppfattningen att alla skulle anpassa sig till importlandets krav, eller att man skulle kunna ha en bindande internationell standard för ekologiska produkter. Men ekologisk odling bygger på lokal anpassning – inte på internationell standardisering. För tio år sedan samlade den ekologiska världsorganisationen IFOAM och de två FN-organen FAO (jordbruk) och UNCTAD (handel) parter från hela världen för att söka lösningar på problemen. Jag var en av intitiativtagarna.


I samband med den stora ekologiska mässan Biofach i Nürnberg i förra veckan avslutades det arbetet med konferensen Let the Good Products Flow. Något stort genombrott har inte skett, men vissa framsteg har gjorts. Framförallt har man lyckats få förståelse för att ”likvärdighet” (ekvivalens) ska vara underlaget för godkännande av import. Det viktiga är att reglerna syftar till att säkerställa samma principer – inte att de är identiska. I den andan reviderade EU sin lagstiftning för några år sedan och 30 kontrollorganisationer utanför EU blev godkända i december 2011.


Vid Biofachmässan tillkännagavs att EU och USA har erkänt varandras regler och kontroll av ekologiska produkter. Det är en stor lättnad för handeln med ekologiska produkter. Visst, inte är alla så positiva till obegränsad internationell handel med produkter, jag är själv ganska kritisk, men om man över huvud taget skall begränsa handel så tycker jag man skall göra det på andra sätt än med tekniska handelshinder för ekologiska produkter.


Särskilt roligt var det att höra USA:s vice jordbruksminister Kathleen Merrigan svara på frågan om de bryr sig om utvecklingen av reglerna utanför usa när de utvecklar sina egna regler. Hon svarade att de håller koll på vad IFOAM och KRAV gör - hon nämnde ingen annan, inte ens EU:s lagstiftning.
(lite modifierad efter mitt bidrag till Ekolådans veckobrev. )

Lägger sig för EU-som så många gånger förut

Miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandeln, säger Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson, med anledning av att regeringskansliet beslutat dra tillbaka Livsmedelsverkets förslag till EU om råd om miljösmarta matval.

Bakgrunden är att Sverige, genom Livsmedelsverket, som första land i EU i maj 2009 anmälde förslag till råd om miljösmarta matval till EU för så kallad notifiering. Det gör man när man tror att det finns risk att åtgärder kan krocka med befintlig EU-lagstiftning. Syftet med att notifiera är att ge övriga medlemsländer möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. EU-kommissionen och Rumänien ansåg att förslagen uppmuntrar till köp av svenska varor på bekostnad av varor från andra länder, vilket motverkar principen om fri rörlighet på den gemensamma marknaden.

Det skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.

Jag skrev om detta för ett år sedan redan, men nu är det tydligen definitivt. Då skrev jag:
Men det är som sagt inte sakfrågan det gäller, utan det gäller åsiktsfrihet. Det är mycket oroande att EU anser sig ha rätt att utöva censur- allt i den fria rörlighetens namn - och att svenska myndigheter och regeringen lägger sig platt för detta. Skäms!

EU censurerar miljöråd - Sverige lägger sig platt

Man trodde kanske att den offentliga censurens tid var förbi, men uppenbarligen inte. Våra myndigheter har varit snabba att försvara yttrande och tryckfrihet vad gällde de sk Muhammedkarikatyrerna och Aftonbladets artikel om israelisk organhandel med hänvising till yttrande och tryckfriheterna. Det tycker jag är bra. Men när åsiktsfriheten kommer i konflikt med det moderna samhällets heliga principer då gäller den tydligen inte, ja då gäller inte ens att sanna påståenden får spridas av en svensk myndighet.

EU Kommission har talat om för Livsmedelsverket att de måste göra om sina miljökostråd för att de förespråkar närproducerat. Anledning är inte att EU har visat att råden är felaktiga, utan för att de strider mot EUs grundrättighet om fri rörlighet av varor att en svensk myndighet skulle propagera för närpoducerade (läs svenska) livsmedel. Detta är skrämmande.

Det finns en del sakliga invändingar mot ett ensidigt förespråkande av närproducerat. Det är t.ex. inte alls alltid fallet att de står för mindre energiåtgång, ännu mindre om man som konsument åker bil runt för att köpa direkt ute på gårdar. Det betyder inte att det är fel med närproducerat, det finns också andra värden än de rent energimässiga. Men det är inte det frågan gäller här, EU har inte kritiserat sakinnehållet, enligt de pressrapporter som finns, utan helt inriktat sig på att råden strider mot den fria rörligheten av varor. Det i sig är förstås nonsens. Livsmedelsverket har ju inte hindrat någon fri rörlighet eller föreslår några åtgärder mot import av mat. EU verkar ha uppfattningen att det skulle vara svenska myndigheters skyldighet att propagera för ökad rörlighet av varor, som om det inte redan går tillräckligt många långtradare på våra vägar.

Men det är som sagt inte sakfrågan det gäller, utan det gäller åsiktsfrihet. Det är mycket oroande att EU anser sig ha rätt att utöva censur- allt i den fria rörlighetens namn - och att svenska myndigheter och regeringen lägger sig platt för detta. Skäms!

Läs mer om det:
ICA Nyheter
Allt om mat
Miljöaktuellt

Varför skall staten reglera ekologisk men inte fair trade?

I "COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE COUNCIL, THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE, contributing to Sustainable Development: The role of Fair Trade and nongovernmental trade-related sustainability assurance schemes" från EU Kommissionen 5 maj så skriver kommissionen "Reiterates the importance of maintaining the non-governmental nature of Fair Trade and other similar sustainability schemes throughout the EU. Public regulation could interfere with the workings of dynamic private schemes." Jag skulle ha kunnat skrivit det själv.

Det är mycket svårt att förstå vaför EU har lagstiftning för ekologiskt men inte för Fair Trade. När kommisionen säger:
"Regulating criteria and standards would limit a dynamic element of private initiatives in this field and could stand in the way of the further development of Fair Trade and other private schemes and their standards." så är det lika sant för den ekologiska sektorn.

Se mina tidigare inlägg i samma frågor

Mer knasigheter i lagen om kontroll av ekologiska produkter

Den 11 juli skrev jag om det nya lagförslaget för kontroll av ekologisk produktion, http://tradgardenjorden.blogspot.com/2009/07/forstatligande-av-ekologiskt-lantbruk.html
Nu har jag läst lite mer och inser att kombinationen av den nya EU förordningen, EUs sk tjänstedirektiv och den föreslagna lagen blir ganska dramatiska vad gäller kontroll av utländska kontrollorgan som arbetar i Sverige. Å ena sidan så säger den nya lagen att kontrollorganen har myndighetsutövning, och därför måste följa svensk förvaltningslagstiftning. Det betyder t.ex. att de lyder under offentlighetsprincipen, att deras beslut kan överklagas och att staten kan styra deras prissättning. Men för utländska kontrollorgan som verkar i Sverige gäller inget att detta. Deras beslut kan inte överklagas i Sverige, de kan lyder inte under svensk offentlighetsprincip osv. Detta förefaller helt absurt!. Det bästa vore självklart att staten backade och inte lade sig i det hela på detta sätt. Men om man lägger sig i, om man anser att det är en statlig angelägenhet hur kontrollen sköts i Sverige, om man anser att det är myndighetsutövning, ja då är det absurt att utländska privata företag kan ägna sig åt myndighetsutövning i Sverige. Förslaget bör förpassas till papperkorgen.

Island gör en Sverige

Island har beslutat sig för att gå med i EU. På samma sätt i Sverige så utlöstes detta tidigare otänkbara av en djup ekonomisk kris. Det är i mitt tycke den sämst tänkbara grunden för att vilja vara med i EU, det att man tror att man inte klara att stå utanför, det att man tappat förtroendet för den egna förmågan att man söker hjälp utifrån. Detsamma har vi sett i många av de forna kommunistländerna.

I verkligheten är länderna inte så väldigt mycket hjälpta av EU på det ekonomiska området. Islänningarna kommer få sätta sin ekonomi i ordning själva på samma sätt som Sverige fick det. EU vill säkerligen inte ha med några konkursbon. Oavsett om man tycker EU är bra eller inte så är detta sätt att utvidga sig på ett dåligt sätt.

Förstatligande av ekologiskt lantbruk

Det är dumt att märkningen av ekologiska produkter skall vara så reglerad som den redan är - och obegripligt varför regeringen vill reglera den ännu mer.

Den statliga kontrollen av ekologisk produktion har lett till ökade kostnader, minskad valfrihet för konsumenten och likriktning och bristande innovation i branschen. Samtidigt har inte trovärdigheten för ekologiska produkter ökat hos konsumenterna. Det genereras med andra ord ingen direkt nytta, men avsevärda kostnader. Det är ett typexempel av ett statligt engagemang som är onödigt och rent av skadligt.

Regeringen skickar ut remiss på en ny lagstiftning för ekologiskt lantbruk så här i jordgubbstider. Den handlar om en svensk tillämpning av de två EU förordningarna 834/2007 och 889/2008. I korthet så handlar den svenska tillämpningslagstiftningen om hur kontrollen skall gå till och arbetsfördelningen mellan kontrollorganen (Aranea, SMAK m.fl.) och de ansvariga myndigheterna (Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Fiskeriverket och alla kommuner samt Swedac). Några av nya saker som introduceras där är att:
- kontrollorganen kan inte utfärda sanktioner, bara myndigheterna
- myndigheterna skall hantera överklagande
- myndigheterna skall reglera avgifterna för kontrollen
- de privata kontrollorganen skall tillämpa förvaltningslagens bestämmelser för öppenhet och sekretess.

Med denna lagstiftning tas ytterligare ett steg av byråkratisering och förstatligande av det som ursprungligen var en mycket "alternativ" och utomstatlig verksamhet. Huvudproblemet ligger redan i EUs förordningar, men den svenska tillämpningen spär på det som redan är bekymmersamt. Av någon anledning - vilken EU kommissionen aldrig lyckats förklara - så hanteras regler och kontroll av ekologisk odling som om det vore en livsmedelssäkerhetsfråga. Men det är det inte. Om samhället ansåg att det verkligen vore en livsmedelssäkerhetsfråga så skulle man självfallet påbjuda att all mat skulle vara ekologisk. Kontrollen av ekologisk produktion är i stället en redlighetesfråga, dvs att det som påstås rörande varorna är sant.

Det är mycket svårt att förstå varför samhället reglerar detta påstående om en produkt så mycket mer än andra påstående. Man kan jämföra med miljömärkning, med Sigillmärkning, med Fair Trade märkning, med frigående höns märkning osv. Inga andra av dessa märkningar är reglerade på samma detaljerade sätt som märkningen av ekologiska produkter. Vissa, som klassificeringen av ägg är delvis reglerade, men det finns inte någon obligatorisk certifiering som för det ekologiska. Men de allra flesta är helt oreglerade. Att de är oreglerade betyder inte att konsumenten är utan skydd. Dels har de olika koncepten sina egna system för märkning, dels gäller den allmäna marknadsföringslagstiftningen för de påståenden som görs.

Genom EU:s, svenska statens och KRAV:s agerande (genom att släppa certifieringen) finns det inte längre någon som tar ett helhetsansvar för trovärdigheten för de ekologisk produkterna. I stället för en samlad organistion (KRAV) dit alla kunde vända sig och få ett svar, så har vi en handfull kommersiella certifieringsorganisationer, fyra statliga myndigheter och alla kommuner som aktörer. Och den konsument som nu har en fråga, kommer bollas runt mellan dessa i en aldrig upphörande dans. För tio år sedan kunde den konsument som var oroad för om en ekologisk produkt var pålitlig eller inte få svar direkt från den oberoende organisationen KRAV.

Sverige borde verka för avveckling av EUs lagstiftning för ekologisk produktion och om inte det går att genomföra så borde man i vart fall inte förstärka de tendenser som finns i EUs förordningar genom onödigt byråkratiska tolkningar.