mer snömos från Carlsson

"Vad som är nytt och vad som behöver göras, det är framförallt att vi kan enas om att människan måste stå i centrum. Människor väljer och gör val och måste då vara vara informerade och kunna samarbeta. Därför är det så viktigt med demokrati och mänskliga rättigheter. Men vi måste också se till att marknader, både de som är konsumenter och producenter, kan fatta kloka val. Därför är det viktigt att också jobba med hur näringslivet investerar och vad de har för standards. Men också att det finns pris på miljön, och det slår vi fast i rapporten"

säger Biståndsminister Gunilla Carlsson i ett pressklipp från Utrikesdepartementet.  

Biståndsministern svänger sig med hela arsenalen av klyschor (att vi kan enas om att människan måste stå i centrum är ju knappast en revolutionär hållning) när hon skall presentera rapporten "A Future Worth Choosing" Det är FN:s högnivåpanel för global hållbarhet som på uppdrag av FN:s generalsekreterare tagit fram rapporten som presenterar en "global vision för hållbar tillväxt och välstånd".

Problemet är att varken rapporten eller Gunilla Carlsson har något att tillföra. De har inte kommit längre än Riokonferensen 1992. Snarast har man gått ett steg tillbaks när man för fram näringslivets frivilliga arbete som så central. Näringslivet vill själfallet göra så bra man kan, det är ingen som med vilje förstör miljö eller människors liv. Men näringslivet styrs farmförallt av vinstintressen, och det förvrider folks perspektiv, så att det som är fel blir rätt. Därför är det en ren illusion att tro att näringslivets frivilliga insatser och olika former av standarder kan spela annat än en marginell roll.

Sedan undrar man verkligen på vilket sätt Gunilla Carlssons regering har bidragit till att sätta pris på miljön? Snarast har man gått åt andra hållet, tex genom att avskaffa handelsgödselskatten.Fast man nöjer sig kanske med att det "finns" pris på miljön utan att ta sitt ansvar för att sätta priserna - och det där med att sätta pris på miljön har redan visat sina begränsningar. Jag utvecklar kritiken mot rappporten i

Resilient People Resilient Planet - Another report not worth reading

 

Läs mer i t.ex
Omvärlden
Gröna Bloggar
Miljö&Utveckling
UD

Lite enklare för ekologiskt handel är goda nyheter

Ekologisk odling har funnits i sin moderna form i knappt 100 år. Föregångare som Rudolf Steiner, Lady Eve Balfour och Albert Howard såg faror med den kemikalisering av  jordbruket som tog sin början i slutet av 1800-talet. Soil Association i England och den biodynamiska Demetermärkningen var de första initiativen som togs för att standardisera odlandet. De första regelverken var mycket enkla. KRAV:s första regler som kom 1985 rymdes på en sida, att jämföra med dagens 250. Kontrollen sköttes oftast av odlarna själva eller av en rådgivare och det var först i början på 80-talet som oberoende kontrollsystem växte fram, KRAV var en av pionjärerna. EU:s lagstiftning 1991 blev startskottet för en utveckling i stor skala – idag har nästan 100 länder lagar som definierar hur en vara ska ha odlats för att få säljas som ekologisk. I Sverige fanns ingen önskan om lagstiftning, men vi fick den på köpet med EU-medlemskapet.


Lagstiftningen omfattar också importen, d v s att andra länders produkter ska uppfylla lagarna i importlandet. Till det kommer att organisationer som KRAV har egna regler som ska följas för att importerade produkter ska kunna KRAV-märkas. Men eftersom olika länder har olika lagstiftningar finns det exportörer som tvingats ha upp till åtta olika ekologiska certifieringar för att kunna sälja till de viktigaste marknaderna.


Ökade kostnader och direkta handelshinder är resultatet. I början fanns uppfattningen att alla skulle anpassa sig till importlandets krav, eller att man skulle kunna ha en bindande internationell standard för ekologiska produkter. Men ekologisk odling bygger på lokal anpassning – inte på internationell standardisering. För tio år sedan samlade den ekologiska världsorganisationen IFOAM och de två FN-organen FAO (jordbruk) och UNCTAD (handel) parter från hela världen för att söka lösningar på problemen. Jag var en av intitiativtagarna.


I samband med den stora ekologiska mässan Biofach i Nürnberg i förra veckan avslutades det arbetet med konferensen Let the Good Products Flow. Något stort genombrott har inte skett, men vissa framsteg har gjorts. Framförallt har man lyckats få förståelse för att ”likvärdighet” (ekvivalens) ska vara underlaget för godkännande av import. Det viktiga är att reglerna syftar till att säkerställa samma principer – inte att de är identiska. I den andan reviderade EU sin lagstiftning för några år sedan och 30 kontrollorganisationer utanför EU blev godkända i december 2011.


Vid Biofachmässan tillkännagavs att EU och USA har erkänt varandras regler och kontroll av ekologiska produkter. Det är en stor lättnad för handeln med ekologiska produkter. Visst, inte är alla så positiva till obegränsad internationell handel med produkter, jag är själv ganska kritisk, men om man över huvud taget skall begränsa handel så tycker jag man skall göra det på andra sätt än med tekniska handelshinder för ekologiska produkter.


Särskilt roligt var det att höra USA:s vice jordbruksminister Kathleen Merrigan svara på frågan om de bryr sig om utvecklingen av reglerna utanför usa när de utvecklar sina egna regler. Hon svarade att de håller koll på vad IFOAM och KRAV gör - hon nämnde ingen annan, inte ens EU:s lagstiftning.
(lite modifierad efter mitt bidrag till Ekolådans veckobrev. )

Odlat kött behöver också foder

Nu har det hänt igen, en rapport om att ett genombrott för syntetiskt kött ligger nära, eller rättare sagt att man skall kunna tillverka en hamburgare, rapporteras i P1 idag. Läs mer i tidigare artiklar i SvD, FoF, Nyheter24, och blogginläggen Dissa DN! Torka blodet av händerna!, Självklart bra med odlat kött, Fläskfilé på flaska?, Odlat kött.

Missförstånden och felaktiga fakta om syntestisk kött är många. Det kan låta ungefär så här:
"Enligt forskarnas analys skulle odlat kött producera 96 procent mindre växthusgaser än konventionellt kött. Tillverkningen av odlat kött skulle kräva 7 till 45 procent mindre energi än konventionell köttproduktion. Slutligen skulle odlat kött bara kräva 1 procent av den konventionella produktionens landarealer och 4 procent av vattenmängden."

Det smakar och känns som kyckling skriver FoF - tacka tusan för det, det är ju kyckling! och inte nog med det den? det? äter som en kyckling. "Sojakycklingen har Fu-Hung Hsieh framställt med hjälp av sojaproteinisolat från avfettat sojamjöl. Isolatet och tillsatsämnen genomgår en process, i vilken man tillsätter vatten, kokar och sedan tryckbehandlar."

Och det är ungefär det som vi pratar om. Syntetiskt kött behöver också en råvara och den råvaran är i allra högsta sannolikhet samma spannmål eller soja som man nu föder upp djur på. Pga av det ensidiga "fodret" så kommer det sakna en massa nyttigheter vilka man kommer få tillsätta artificiellt. Sannolikt måste det tillsättas konserveringsmedel för att förhindra förruttnelsen. Jag har skrivit ingående om detta i inlägget:

"Synthetic food" has been in the pipe for many years, at least since the Apollo project (the moon landings). I heard a speech by agriculture scientist Jaochim von Braun last September where he predicted that it landless food production would be a big trend the coming 50 years. Läs mer

I BBCs inslag om densamma nyheten framgår det i alla fall att syntetköttet också kräver resurser, även om den entusiastiskeforskarensomvillhamerpengartillsinforskning (det är en helt medveten sammanskrivning av en fast karaktär i nyhetsflödet). Man skriver

Lab-grown meat could eventually become more efficient than producing meat the old fashioned way, according to Prof Post. Currently, 100g of vegetable protein has to be fed to pigs or cows to produce 15g of animal protein, an efficiency of 15%. He believes that synthetic meat could be produced with an equivalent energy efficiency of 50%

När till och med den entusiastiske forskaren säger att det "kan i slutändan" bli mer effektivt, då är det nog bra att i alla fall vara sunt skeptisk....Det bör också noteras att forskaren blandar ihop korten. Han jämför proteinutbytet i köttproduktion med energiutbytet i syntetköttsproduktionen, och han undviker lägligt att nämna att proteinkvaliteten i kött är betydligt högre än i vegetabiliskt protein. Och vi får inte glömma bort att om man jämför syntetisk kött så är det bättre att jämföra med kyckling eller fiskodling än med nötkött. Själv föredrar jag nöttkött som fötts upp på gräs (med sämre effektivitet) och inte spannmål.

Det ökade flödet av nyheter om syntetiskt kött har också att göra med att People for the Ethical Treatment of Animals (PETA) utlovade 1 miljon dollar i 2008 för den som kunde poducera ett säljbart syntetiskt kött (the Telegraph) .
----------------

Fler inlägg om köttproduktion.

Regnskogsskövling för köttuppfödning: 24kg CO2 per kilo eller 1000kgCO2 per kg?
Producing meat (for export) or food for the people (Garden Earth)
The complicated story of meat (Garden Earth)
Tveksamt köttfritt (Hungry and Angry)

Arbete till vilket pris?

Läser en intervju i senaste the Economist om en av Indiens sista bödlar. Han har inte haft ett uppdrag på tjugo år, men har fortfarande jobbet. Far hans var däremot ständigt upptagen under det brittiska styret - att vara bödel går i arv som så mycket annat i Indien. Jag har alltid tyckt att dödsstraff är ovärdigt mänskligheten, till och med för diktatorer och personer som Breivik.

Men artikeln fick mig att fundera, återigen, på den absurda idéen att det är ett jobb som ger folk människovärde. Den här stolte bödeln har uppburit lön i tjugo år utan att göra ett skapandes grand, annat än att underhålla repen kanske. I samband med den pågående ekonomiska krisen så pratas det mer och mer om jobben, och Reinfelt tycker att vi skall jobba till 75. Det var inte mer än tio år sedan som New York börsen faktiskt vände upp när arbetslösheten gick upp, men nu är tom finanskapitalisterna bekymrade över arbetslösheten. Inte för att de bryr sig om människoödena utan för att de inser att arbetslösa har mindra pengar att köpa grejor för.

Men det finns nästan ingen fråga som det råder sådan enighet (att det råder enighet om en fråga i ledande skikt är en mistlur som skriker "tro inte på det där") om i dagens politik som vikten av att skapa arbete - skillnaden är bara i vilka metoder man vill använda. Men varför pratas det så lite om arbetets innehåll och mening? Och om arbetsmiljö. Det fanns en diskussion om skitjobb i höstas (fokus,voltaire, affärsvärlden, aftonbladet). Att vara bödel är ett skitjobb! Visst kan det dölja sig ett förakt för andra människor när man klassar vissa jobb för skitjobb - men det verkliga föraktet är väl ett samhälle där man betalar så dåligt för högst viktiga sysslor som vård, städning osv. Hur man vrider och vänder på det så är ju lön ett uttryck för värderingar. De som uttrycker att inga jobb är finare än andra, och som samtidigt försvarar de existerande löneskillnaderna hycklar.

De gröna och naturskyddsföreningen har också anammat arbetslinjen. Nu pratar man inte längre om att folk skall kunna arbeta mindre utan nu handlar det om att vi skall jobba mer i gröna jobb av olika slag, och i vårdskolaochomsorg (det är ingen felstavning det där, det har liksom blivit ett självständigt ord).

Tankar på tex medborgarlön har helt försvunnit, trots att en sådan har en potential att både ge folk nödvändig trygghet, stärka folks värdighet och position både gentemot staten och arbetsgivarna. Och det är väl därför frågan är politiskt död, för en fråga som motarbetas både av statsapparaten och näringslivet har liten politisk överlevnadsförmåga.

Likväl så är det så, att alla dessa enorma framsteg i produktivitet gör att det finns ett helt tydligt val för våra samhällen - jobba mindre och få mer tid över till det som har värde i livet. Vi kan till och med minska tillväxten, minska oljeberoendet och minska arbetshetsen i en och samma rörelse, och vi skulle gynna miljön och människors hälsa och livsglädje.
Det största hindret för en sådan utveckling är förutom våra egna hjärnor, konkurrensen. Om du lyssnar till politikerna så är "internationell konkurrenskraft" det som driver nästan all politik idag. Jag har skrivit om det tidigare, tex i
Varför är vi så besatta av konkurrenskraft? 
och jag kommer säkert skriva mer om det i framtiden. Det andra stora hindret för en sådan utveckling är den skriande ojämlikheten i världen. Det är den som gör att ständigt tillväxt och mer arbete är nödvändigt för folk för att inte "halka efter".

En avslutande bekännelse: medan jag själv möjligen är ett gott föredömme vad gäller att leva miljövänligt, så är jag tyvärr inte alls det när det gäller att jobba mindre....

Uppdatering 9 juni: Roland Paulsen skriver en bra debattartikel i Aftonbladet
Sverige har blivit ett arbetsfanatiskt land

apropos arbetslinjen: