Vårt behov av framsteg är oändligt

En av vår tids stora myter är att den om framsteget.Vi har vuxit upp i en tid där framsteg är det normala, där vi fått det bättre, vi har blivit friare, där folk lever längre och är friskare osv. Om vi blivit lyckligare låter jag vara osagt, det spelar ingen roll för det här inlägget.

Det finns en del orosmoln: miljöförstöring, finanskris, klimathot, att massor med folk hungrar, resursbrist osv. Men på det stora hela slår de flesta ifrån sig "de där hoten" med att konstatera att de fått det lite bättre i år igen. Framför allt ställer man sin tro till att samhället eller marknaden kommer fixa det - var man lägger tyngdpunkten är det som avslöjar den politiska hemvisten. Men i båda fallen är det egentligen "tekniken" som kommer fixa det, det är bara vägen till den där lycksaliga tekniken som skiljer.

Jag lyssnade på Vetenskapsradion historia om hur bönder trängt ut jägare och samlare i Sverige. Nu finns det olika åsikter om den där processen och jag skall inte välja sida där. Men det som var intressant var att arkeologen Åsa Larsson berättar att jordbruket hade en period av tillbakagång i östra sverige efter att det införts för fyra tusen år sedan, att jordbrukarsamhällen efter fem hundra år gick tillbaks till att vara jägare och samlare. Rester av spannmål och tamdjur minskar, medan säl och fisk ökar. Länk: http://t.sr.se/1mgP8Hz .

När stora civilisationer som Romarriket eller Maya rasade så gick också utvecklingen bakåt, dvs kunskaper och förmågor som tidigare fanns föll i glömska, och samhällets komplexitet minskade och därmed också möjligheten att göra stora projekt mm. I själva verket har uppgång och fall varit det normala i historien. Vad får oss att tro att det inte blir så igen?

Jag har själv sett flera länder där utvecklingen har gått "bakåt" i modern tid.  Flera av dem har varit utsatta för krig. Men ofta räcker det med en rejäl ekonomisk kris. Armeniens roll i matsystemet i Sovjetunionen var att producera konjak, frukt, choklad och andra specialprodukter. När sovjetriket rasade stod armenierna utan marknad och hade inga pengar att köpa mat för. Mark delades ut till befolkningen och de slet upp vindruvor och aprikosor och började odla vete igen (Armenien är i det närmaste ursprungsområde för vete).

I samband med den ekonomiska krisen har intresset för självförsörjning  ökat markant i t.ex. Grekland, .

Återigen ett exempel på att utveckling "går bakåt"....
Eller att det egentligen inte finns någon riktning alls.

Det är svårt att se de stora skeendena när man står mitt uppe i den. Mitt tips är att när man kommer titta tillbaks på vår tid kommer man säga att runt 2000 påbörjades den fossila erans tillbakagång, och med den en rad förmågor och teknologier vilka var knutna till tillgången på billig energi. Och samtidigt minskade  marknadens förmåga att hantera det som upplevdes som mer och mer viktigt, distribution av mat och skötseln av planetens ekosystem, inte minst klimatet. Det politiska systemet stod också handfallet, eftersom det i stort hade byggts på de två andra.

Det är anmärkningsvärt hur snabbt folk sätter sin tro till än den ena, eller den andra tekniken som skall lösa alla problem. Vätebilen, fusionskraften, syntetisk mat, månlandningar, koldioxidlagring, solkraft, den n:te generationen biobränslen. Den i det närmaste religiösa tron på framsteg är en av vår tids största misstag, och också en av de faktorer som hindrar oss från lösa de utmaningar vi står inför.

Det är dags att lämna tryggheten i framstegets snuttefilt.

Odla mer mat i stan - eller i dess närhet

Intresset för stadsodling är stort. Jag är själv med i den trevliga Matparken i Uppsala.  Jag skall prata om stadsodlingar i Järfälla på måndag och sitter och förbereder mig. I mina förberedelser kan jag konstatera t.ex. att stadsodling sannerligen inte är något nytt. Enligt doktorsavhandlingen "Historical Urban Agriculture – Food Production and Access to Land in Swedish Towns before 1900" av Annika Björklund så producerade t.ex. Uppsala från sina stadsjordar inte bara spannmål för hela befolkningens behov utan också ett överskott som kunde säljas på 1600 och 1700-talen.


Det är heller inget som är förbehållet de rika länderna, tvärtom:

• Cirka 800 miljoner människor I världen beräknas vara engagerade i stadsodling eller stadsnära odling. 350 miljoner av dem är kommersiellt engagerade.
• Mer är halva Pekings grönsakskonsumtion kommer från staden. 
• I Hanoi produceras mer än 150 000 ton frukt och grönsaker och 150 000 hushåll (1/4) uppskattas vara engagerade. 
• 117 000 människor i Havanna arbetar med stadsodling – det är fler än antalet sysselsatta i hela Sveriges jordbruk.

Trots allt är det en rätt liten del av totala kaloribehovet som täcks av stadsodling. Och kommer vara så också i framtiden. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med areal i städerna för att producera mat till människorna där, och det finns många som konkurrerar om markens användning. Det är fullt möjligt att producera det mesta av grönsakerna som folk äter i staden. Och så var det ju alltid förr, just grönsaker odlades alltid nära städerna och gödslades med det rika innehållet i latrintunnorna. Men i dagens globaliserade värld har grönsaksodlingarna först flyttat till Skåne, sedan till Holland för att landa i Spanien och Kenya. Nu spelar ju grönsaker en högst marginell roll för vår försörjning, bara några procent av de kalorier som föder oss svenskar kommer från grönsaker (se bilden).

Enligt mina beräkningar skulle det finnas cirka 17 000 hektar villaträdgårdar och 300 hektar koloniträdgårdar i Stockholm. Om de odlades till hälften med potatis skulle vi kunna producera nästan 10 procent av stockholmarnas kaloribehov - förutsatt att dessa odlingar gav professionella skördar. I teorin så borde intensivt skötta stadsodlingar kunna ge högre skörd än kommersiella odlingar, men i praktiken tror jag inte alls att det är så. Om jag jämför skördarna som jag och mina vänner får på de goda lerjordarna i stadsodlingen i Gottsunda, så är de betydligt lägre än de som man får på de magra sandjordarna i Klarälvdalen, på Torfolk, där jag bodde förut.

Odling i staden är bra och har fått stor uppmärksamhet, och ökat politiskt stöd.

Däremot  saknas det en meningsfull diskussion om stadsnära odling och om sammanhanget mellan staden och den omgivande landsbygden.

LRF kom just i dagarna ut med lite material om mjölkproduktionen. 

		Stockholms län
Antal kor		3 679
Mjölkproduktion		25,2 miljoner kg
Mjölkkonsumtion		744 miljoner kg
Produktionen i förhållande till konsumtion		3,4 %

Bara en tiondel av mjölken på det stora mejeriet i Kallhäll kommer från Stockholms län.

LRF drar slutsatsen att antalet kor skulle kunna nästan tredubblas. Och det är nog sannolikt.
Jag har tagit fram följande lilla tabell om vad som faktiskt odlas i Stockholms län. Den visar att det trots allt är rätt långt från Stockholm att försörja sig själv.  Inte ens om vi åt all spannmål skulle vi kunna föda en särskilt stor andel av befolkningen. Och i själva verket används mer än hälften av all spannmål till foder.

Men om det kniper skulle det gå att producera väldigt mycket mer mat. Om man (t.ex) odlade potatis på all åkermark i Stockholms län skulle man faktiskt kunna föda hela befolkningen med bara potäter (typ 3 kg om dagen per person...). Det går självklart inte, om inte annat så skulle sjukdommar snabbt slå ut all potatisodling.

Men det skulle likväl gå att kraftigt öka matproduktionen i Stockholms län - om det funnes politisk vilja att göra det. Och om markanvändning för matproduktion prioriterades. Det går för övrigt trettio tusen hobbyhästar och gnager sönder markerna på gårdar i Stockholms län. Och nästan fem tusen hektar täcks av golfbanor. För att inte tala om allt som asfalteras. En stor del av marken ligger också i träda, utan att producera något alls.

Det som styr vad som finns på markerna idag har inget att göra med Stockholms matförsörjning. Det finns vare sig politiska eller ekonomiska styrmedel som verkar i riktning mot att stockholmarna skall försörjas lokalt. 

På gång

Jag skriver en ny bok: Global Eating Disorder - the cost of cheap food. Jag planerar också en svensk upplaga. Översättningen av Trädgården Jorden till thailändska skall lanseras på World Environment Day i Bangkok.

Utöver skrivandet så håller jag många föredrag. Många av dem är baserade på boken Jorden vi äter.

KONFERENS KAJER MOT DET GRÖNA, HÅLLBARA GRÄNSSNITT I MÖTET MELLAN STAD OCH LAND

Tid: Måndagen den 5 maj 2014, klockan 09.00-16.00, Plats: Barkarby gård

Jamtli vårmarknad Östersund, lördagen den 17 maj, ”För en mänsklig framtid på klotet krävs radikalt nytänkande och en grundläggande politisk omorientering”

Konsultar för UNEP i ett OECD-lett EU project, EaP GREEN: Greening economies in the European Union’s Eastern Partnership countries

Och så är det vår. Njut.

Ökande växthusgasutsläpp trots positiv spinn av IPCC

FNs senaste klimatrapport har presenterats som ett positivt budskap. Men den visar samtidigt att ökningen av koldioxidutsläppen det senaste decenniet var större än någonsin tidigare. 

"FN:s klimatpanel (IPCC) har släppt en ny rapport som handlar om hur utsläppen av växthusgaser kan minskas. Att hålla ökningen av världens medeltemperatur under 1,5 grader är svårt, men inte omöjligt. De mänskliga utsläppen av växthusgaser har ökat och de har aldrig varit så stora som på 2000-talet. För att världens medeltemperatur inte ska öka med mer än 2 grader jämfört med innan industrialismen så behöver utsläppen av växthusgaser minska med 40-70 procent år 2050 jämfört med år 2010. I slutet av århundradet så behöver i stort sett alla utsläpp ha stoppats." Skriver Supermiljöbloggen i en bra sammanfattning.


Överlag så har rapporteringen av rapporten  tagit en positiv ton. Det är sannolikt ett resultat av att IPCC har kommunikationsrådgivare som talat om för dem att de måste betona det positiva. Och rapport tre, som är den som släppts nu handlar just om vad som behövs göra.  En av rapportens författare, Tomas Sterner skriver i DN "Vi författare får ständigt frågan vad som är nytt i IPCC-rapporten. Bortsett från aktuell statistik är det relativt få idéer som är nya." I mitt tycke så sätter rapporten alltför stort hopp till oprövad teknik som storskalig koldioxidlagring.

Och det har varit alldeles för lite uppmärksamhet på nedanstående graf (från sidan 8 i den senaste rapporten). Den visar att utsläppen från fossilbränsleanvändningen under perioden 2001-2010 är mycket högre än någonsin. Detta trots att de faktiskt minskade lite under den värsta ekonomiska krisen (ekonomisk kris har hitills varit det enda som fått utsläppen att minska).

Grafen visar också att största delen av ökningen kommer från den ekonomiska tillväxten per person räknat (svart). Detta följt av effekten av befolkningsökning (blått). Precis som tidigare så har det skett en viss förbättring i energieffektivitet i BNP, dvs vi får ute lite mer ekonomiskt värde per energienhet. Den ökade effektiviteten (orange) håller jämn takt med befolkningstillväxten, men inte alls med den ekonomiska tillväxten, så slutresultatet är ändå att förbrukningen ökar.

Särskilt störande är att utsläppen per energienhet har ÖKAT, genom att kolets andel i energiförsörjningen har ökat, dvs utsläppen per energienhet har ökat och inte minskat (den röda färgen i diagrammet).

Miljöministerns kommentar (SvD) är: "Det positiva är att man pekar ut att det går att klara av kraftiga utsläppsminskningar" Men säger inte ett uttalande som det inte mer om hur illa det är? Vi har väl alla vetat att det går att kraftigt minska utsläppen i flera decennier. Det är ju inte det som är problemet. Utan att den politik som förts inte leder till minskade utsläpp.

Trädgården Jorden, nu som ebok

Nu finns boken Trädgården Jorden också som e-bok att beställa från Amazon.

Självklart finns den fortfarande i inbunden form i välsorterad bokhandel eller på nätet.
Bokus: Adlibris, Bokextra, CDON, Ord och Bok

Boken kommer också snart finnas på Thailändska för den som föredrar det. Den engelska versionen, Garden Earth finns i en mängd olika utföranden. 

Trädgården Jorden är ett brett ekologiskt och politiskt panorama över människan och planetens tillgångar alltifrån fångstsamhället till dagens globala kapitalism. Boken är inte en ekologisk enfrågebok, utan belyser de ekologiska och sociala kriserna i hela dess sammansatthet. Lösningen består inte i att laga och plåstra. För en mänsklig framtid på klotet krävs radikalt nytänkande och en grundläggande politisk omorientering.

I vår tid har industrialism, kapitalism och politisk demokrati banat väg för ett aldrig tidigare skådat välstånd. Det kapitalistiska systemet baseras emellertid på kolonisering. Marknaden är på god väg att ta över inte bara samhällena och naturen utan även våra vardagsliv, som alltmer styrs av varor och tjänster.

Det som är systemets styrka, att sätta naturens alla resurser i människans tjänst, är också dess svaghet, när resurserna tynar och ekosystemtjänsterna hotas. Och trots mer än hundra år av global kapitalism är fattigdomen skriande och orättvisorna lika stora som tidigare, då en stor del av jordens befolkning och länder inte kan dra nytta av de system som berikar andra. Inte heller får vi en bättre tillvaro och blir lyckligare av ökad konsumtion. En god framtid för oss ligger inte i ännu mer marknad. Inte heller i fler statliga regleringar. Författaren argumenterar för att stärka det civila samhället, skapa nya institutioner och förändra våra värderingar. Läs mer på- http://www.gardenearth.info/sv/

Räcker maten?

Det snabba och enkla svaret är JA! 

Det produceras mer än väl tillräckligt med mat i världen, till och med efter att betydande mängder använts till biobränsle och som djurfoder. Och efter att stora mängder förstörts eller slängts i soptunnan. 

  

Att nästan en miljard är hungriga beror inte på för liten produktion, eller på köttätning, eller på biobränslen eller på att rika människor slänger en fjärdedel av maten. Det beror heller inte på att vi asfalterar mark, spelar golf på den eller har hobbyhästar eller odlar korn till öl (man kan gärna kritiskt diskutera alla dessa företeelser från andra perspektiv). 

Och det beror sannerligen inte på att en ökande skara bönder odlar ekologiskt, vilket hävdas av Marit Paulsen (DN) med flera. Det beror på att de är fattiga.

Jag pratar mer om detta i kväll på ABF i Stockholm klockan 19.

Tabellen är en sammanställning baserad på FAOs statistik, USAs jordbruksdepartement, IEA mfl. Kommer ingå i min kommande bok Global Eating Disorder, 

Om du vill se vad som odlas i världen kan du läsa inlägget Din odlingslott. 

Ekologiskt gör skillnad på molekylnivå

Danska och svensk forskare har nu kunnat avläsa skillnader mellan ekologisk och konventionell vitkål på molekylnivå. Forskarna fann att produktionssystemet, det vill säga ekologisk eller konventionell odling, lämnar ett tydligt avtryck i vitkålen. De mätte förekomsten av cirka 1600 ämnen i vitkålen med så kallad metabolomik – en metod där man försöker kartlägga hela innehållet av metaboliter i ett prov. Både årsmånen (bl. a. olika väderleksförhållanden) och produktionssystemet lämnade mätbara avtryck.
Forskarna kunde med hjälp av proverna från ett år klassificera vitkålsprover i ekologiska och konventionella vilket visar att produktionssystemet har en effekt på kålens sammansättning som är bestående även under olika förhållanden. Studien innefattade inte någon bedömning om det ena eller andra sättet att odla är bättre för konsumentens hälsa. Hela forskningsartikeln finns här 

Källa: EPOK

Matmatematik

Lite matmatematik:
En tredjedel av allt odlat protein finns i restprodukter vilka knappast skulle användas som mat om de inte fodrades till djur, det gäller främst oljekakor, rester från etanolproduktion och bryggerier, men också betor bomullsfrö, och diverse kli, skal mm.

Med färre djur skulle vi behöva öka produktionen av vegetabilisk olja betydligt eftersom vi inte längre skulle få fett från djuren. Animalisk fett utgör 44% av allt fett i kosten, och även om en del äter för mycket fett så är det på global nivå mer brist på fett än på protein eller kolhydrater. Så utan djur skulle oljeväxtodlingen behöva öka kraftigt. Samtidigt skulle vi få ännu mer proteinrika restprodukter. Raps och solros skulle sannolikt konkurrera ut soja, eftersom sojaodling främst drivs av "biprodukten" sojakaka. Det är minst restprodukter i palmoljan, och utan avsättning för restprodukterna skulle de andra oljorna blir mycket dyrare jämfört palmolja.

Hur går ekvationen ihop?
Jag antar att vi skulle få börja tillverka någon sorts mat av restprodukterna.

Rapskaka någon?

Vad skulle du odla på din lott?

Den totala jordbruksarealen i världen var 4,8 miljarder hektar 2009. Av det var 1,387 miljarder hektar åkermark och 0,15 miljarder hektar areal med permanenta grödor (typ kaffe och vin). Om vi delar jordens åkermark med 7 miljarder, dvs antalet personer på jorden så har vi 1 800 kvadratmeter var. Och på den skulle det odlas ett drygt ton av jordbruksprodukter. Det inkluderar utsäde för nästa år, foder till djuren och sådant som används till biobränslen. 

På hälften av arealen skulle du ha vete, majs, ris och sojabönor. Av det skulle du äta det mesta riset, hälften av vetet, lite majs och väldigt lite sojabönor, resten går till foder eller till industrin, ja sojan skulle bidra till en fjärdedel av matoljan du använder. Andra oljeväxter skulle ta en tiondel av arealen, men trots att palmoljan är fyrtio procent av all matolja så skulle ett eller två träd räcka för de är så otroligt produktiva jämfört med raps, oliv eller solros. Ett par kokospalmer skulle växa i din trädgård tillsammans med ett äppelträd, en mango och en apelsin. Dina fem kaffeträd skulle växa i deras skugga precis som de två kakaoträden. Och vi får inte glömma gummiträdet för stövlar, bildäck eller kondomer. 

En del mark används för korn for whisky och öl, potatis för snaps och vindruvor för vin.

Ungefär lika stora arealer skulle tas upp av tobak som av bananer, lök eller tomater. 50 kvadratmeter bomull skulle bara ge dig några få kilo bomull till kläder. Den största mängden av en enskild gröda skulle vara sockerrör, ungefär 250 kg. Det mesta skulle gå till socker, men om du inte gillar socker så kan du kanske göra etanol av hela rasket, det blir bara 20 liter. 

Utöver åkern så skulle du ha hela 4800 kvadratmeter betesmark för en ko eller några getter. Du får nog gå ihop med grannen, för stora delar av den marken producerar ganska litet gräs. Likaså så kanske du och grannen får gå ihop om en gris som kan beta gräs, äta skörderester och en stor del av majsen och vetet. Några hönor kan leta insekter och fröer under palmerna och sockerrören. Om du är vegan, kan du låta betesmarken växa igen eller plantera skog på den och göra biodiesel av sojan, du lär behöva dem både för protein och fettförsörjningen. Majs och veteodlingen kan minska eller så gör du etanol av dem. Om du tar hälften av all vete och majs och gör etanol så blir det ungefär femtio liter. Den globala produktionen av majs och veteetanol idag är cirka 10 liter per person.

 

Utdrag - i översättning - från boken Global Eating Disorder, under produktion.