Att tågluffa lönar sig inte

Nu är tiden som ungdomar och äldre åker ut på tågluff, ett fantastiskt trevligt sätt att resa. Jag tillhör den första kullen av Interrailare och åkte två gånger som ung tonåring. Jag har därefter åkt tåg i Europa många och långa gånger, och har kunnat studera hur de långa tåglinjerna har utvecklats lite, ibland negativt. Det tar till exempel nästan precis lika lång tid att åka från Stockholm till Paris idag som på sjuttiotalet, och man får byta tåg oftare. Det har förvisso byggts en del snabbare tåg, men man har inte brytt sig om koordinera dem.

 

Flyget har sedan 80-talet konkurrerat ut andra sätt att resa, vilket i princip tvingar in det stora flertalet i flyget, om de alls vill ha möjlighet att resa. Om man tittar enkom på Sverige ser det ut ungefär såhär, enligt en sammanställning jag fått via en maillista för steg3:

Förbindelser som lagts ner ca 1990-2010:

Nattåg Stockholm-Hamburg

Nattåg Stockholm-Oslo

Nattåg Stockholm-Göteborg-Halmstad-Helsingborg

Nattåg Stockholm-Köpenhamn

Nattåg Stockholm-Trondheim

Nattåg Malmö-Berlin (året runt)

Nattåg Malmö-Prag-Budapest

Nattåg Köpenhamn-Göteborg-Oslo

Båt Göteborg-London

Båt Stockholm-St Petersburg 

Förbindelser som lagts ner ca 2010-2015:

Nattåg Köpenhamn-Schweiz (Basel)

Nattåg Köpenhamn-Amsterdam 

Nattåg Köpenhamn-Paris

Nattåg Stockholm-Storlien/Duved/Åre (året runt)

Båt Göteborg-Kristiansand-Newcastle  

Båt Göteborg-Kristiansand

Biltåg Hamburg-Wien/Basel/Cannes/Turin

Före ca 1975:

Båt Göteborg-Kanada-New York

Nattåg Malmö-Paris/Milano/Innsbruck

(Allt stämmer kanske inte på pricken, men det ger iaf en uppfattning om hur omfattande trafik det fanns innan billigt flyg slog ut det mesta.)

Det är alltså svårare att resa klimatsmart idag än det var 1970, trots många tekniska framsteg. Visst, det har satsats en hel del på snabbtåg inom landet. Men när det gäller längre resor har utvecklingen snarare gått bakåt. 

Jag tycker också det är ett bra exempel på att vi redan vet och kan göra saker hållbara, att det inte är frågan om en massa ny teknik som skall lösa problemen vi har skapat. Tekniken finns redan, det är bara det att den har konkurrerats ut av annan mindre hållbar men bekvämare teknik. Man kan se detsamma på mitt eget specialområde, jordbruk. Vi vet ju redan hur man odlar och föder upp djur hållbart, problemet är att det inte "lönar sig".

 

Lika lite som det lönar sig att tågluffa - men det är skoj och lärorikt.

Kan vi äta oss till hållbar utveckling?

Nej, det kan vi inte. Att förändra matvanor i sig räcker inte för att säkerställa en hållbar utveckling, men vi kan äta oss från hållbar utveckling – och det är just det som händer idag.

Våra matvanor och vårt jordbruk kan däremot bidra till, och vara en viktig del av en hållbar utveckling. Ett uthålligt samhälle måste vara baserat på förnyelsebara råvaror och den biologiska produktion som möjliggörs av solljuset. Jord, vatten och skogsbruk kommer vara basen för vårt välstånd, så som det var innan de fossila bränslenas parantes, och egentligen är redan nu. Produktion av livsmedel måste samsas med produktion av energi och av upprätthållande av biologisk mångfald.