Återigen har media
rapporterat hur smarta inomhusodlingar i staden skall försörja världen med
lokala grönsaker odlade på ett hållbart sätt. Men det enda som är smart med
dessa odlingar är marknadsföringen. Vertikala odlingar kräver väldigt mycket
elektricitet och varje kvadratmeter odlingshylla kräver minst 10 gånger så stor
yta för energiproduktion. Växthusgasutsläppen är mångdubbelt högre än för
frilandsodlingar.
Företaget Grönska* har fått Stockholms
innovationsstipendium för ” Ett yteffektivt odlingssystem för inomhusbruk för
lokalt producerade örter och grönsaker. Målet är att revolutionera hur vi
konsumerar och producerar mat i staden.”
Låt oss granska
”yteffektivt”. Vad menas med det? Ja, de flesta menar nog att det sparar mark,
att det går åt mindre med mark än om man odlar på åkrarna. Vi ges ju bilden att
det är brist på mark och då måste det vara viktigt att använda marken så
effektivt som möjligt.
För
konstljusodlingar av sallad, kryddor och andra småblad går det åt cirka 250W per kvadratmeter om man använder energisnåla LED-lampor (ändrat länken 16/1). Det skulle gå åt
betydligt mer om man skulle odla tomater eller potatis. Ljuset behöver lysa
cirka 12 timmar om dagen. Det ger ett energibehov per kvadratmeter odlingsyta
på 3000 Wh. Detta motsvarar en årlig energiförbrukning på 1095 kWh. Var skall
den energin komma ifrån? Om vi följer det miljövänliga och högteknologiska
spåret är det solenergi som gäller. Solpaneler i Sverige kan
leverera sisådär 140 kWh per kvadratmeter och år.
Det betyder att
man behöver en yta av solpaneler som är nästan 8 gånger större än odlingsytan
för att producera den bruttoenergi som åtgår för inomhusodlingar med konstljus.
Och då pratar vi bara om energin för ljuset. Det tillkommer avsevärt energibehov
för ventilation och temperaturreglering (mestadels kyla eftersom det blir så
mycket värme från lamporna). Vi har heller inte tagit hänsyn till att
solpanelerna inte alls levererar ström i samma takt som den förbrukas i
odlingen utan att det tillkommer stora energiförluster för lagring av
solenergi.
Att odlingen
kräver en skuggareal av minst tio gånger odlingsytan är säkert fortfarande en
underdrift. Det är väl inget problem säger optimisten. Solpanelerna kan läggas
på tak och annan improduktiv mark? Men de solpanelerna skall redan driva mobiltelefoner,
serverhallar, diskmaskiner och Teslor. Skall vi driva våra odlingar med
konstljus talar vi om stora energimängder och i stora delar av världen är det
åkermark som kommer täcks med solpaneler. Det händer till och med i det
glesbefolkade Sverige där 6
hektar prima åkerjord i Halland kläs med solpaneler.
Så hur kan man
påstå att det är ett ”yteffektivt” sätt att odla på?
I marknadsföringen
påstås också att systemen sparar vatten. Det är möjligt att de gör det, men då
jämför man vatten av dricksvattenkvalitet med regn, och det är inte särskilt meningsfullt.
Inte heller är de
klimatsmarta. En vetenskaplig
rapport kommer till att växthusgasutsläppen från odling av bladgrönt med
konstljus är minst 6 kg CO2 per kg sallat, avsevärt högre än för traditionella
växthus och fem gånger mer än från frilandsodlingar. Om vi tänker oss att en
vuxen kvinna skall få sitt kaloribehov från 15 kg sallat om dagen (Gud
förbjude!) skulle hennes växthusgasutsläpp från denna sallat motsvara 90 kg CO2
per dag, eller 32 ton om året, tre gånger mer än svenskens totala utsläpp. Det
skulle till och med vara dubbelt så höga utsläpp jämfört med att hon bara åt
1,7 kg biff (vilket Gud också förbjude!) för sina dagliga kalorier.
Det är
deprimerande att media och de så kallade ”vetenskapsjournalisterna” aldrig
kritiskt granskar alla dessa nya teknofixar, utan man agerar megafoner åt
kommersiella företag och ibland åt forskare som vill ha anslag.
De som förespråkar
intensiva odlingar, fiskodling på land, algodling eller andra snabbmetoder att
få fram mer mat (t.ex. GMO grödor) för ofta fram argumentet att det behövs för
att försörja en snabbt ökande befolkning och att det råder brist på åkermark.
Men i stora delar av världen, t.ex. i Sverige, råder det ingen som helst brist
på åkermark. De fattiga som svälter är de sista som kommer att ta del av
inomhusodlade grönsaker, odlat kött och alger eller fiskar odlade i bassänger.
Överlag handlar
det om en övertro på att ny teknik skall fixa allt (inte bara
livsmedelsförsörjningen), ett ämne som Ann-Helen Meyer von Bremen och jag
utvecklar vidare i en essä för magasinet Tiden som tar
form dessa dagar.
Extra: Fysikprofessorn David Keith vid Harvard
räknar i
ett mycket underhållande inlägg ut att hans småskaliga LED odling av sallad
orsakar utsläpp på 50 kg CO2 per kg sallat samt använder 100 gånger så mycket
energi och kostar 5-8 gånger mer än frilandsodlad sallat.
Extra-Extra: Den som är sugen kan redan nu köpa en container med en komplett vertikal
odling för det facila priset av 85 000 dollar och en årlig
energiförbrukning på 36 000 kWh. Den lär kunna producera cirka 500 små sallatshuvuden
i veckan, vilket motsvarar ungefär en människas kaloriförbrukning. Glöm inte
att bygga solpaneler på 300 kvadratmeter och skaffa tjugo (nu gissar jag bara) Tesla Powerpack.
Extra-Extra-Extra: Att energiförbrukningen är stor
för konstljusodlingar kan användas av Polisen i dess jakt på marijuanaodlare
(de verkliga pionjärerna på området).
– Det brukar bli betydligt dyrare elräkningar. Vi
kontaktar ibland elbolagen för att se om det är något som sticker ut, berättar
Jonas Wendel på länskriminalens narkotikarotel i Stockholm till Dagens Nyheter
2013-05-03
* Jag har givetvis
inga invändningar mot att de unga entreprenörerna i företaget Grönska vill odla
basilika i krukor i en källare i Hammarbyhöjden. Det jag reagerar på är den
orimligt stora uppmärksamhet som ges den typen av initiativ och särskilt att de
framställs som ett smart miljöval och relevanta för att försörja befolkningen
med mat.