Uppsalaforskare vill skydda jorden

För den som är van att höra gallspyning på ekologiskt jordbruk som det vanligaste uttrycket från lantbruksuniversitetet känns det väldigt befriande med den här insiktsfulla artikeln i Uppsala Nya Tidning skriven av forskare vid lantbruksuniversitetet. Ett smakprov:

Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.

Man kan inte annat än hålla med. Uppsala skulle kunna gå i täten genom att lokalt utveckla en markpolitik som tar hänsyn till åkermarkens fundamentala värden. I Sveriges Radios program Studio Ett i ett inslag om Malmös planer på att expandera ut i vattnet med en konstgjord skärgård kunde man höra följande uttalande av Malmö kommuns stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson. - Nu har vi bestämt att vi inte ska växa ut på åkermarken, Sveriges bästa åkermark, den vill vi lämna i fred.

Föreningen Den Goda Jorden driver arbete för skydd av matjorden, http://www.dengodajorden.se/

Myten att vi behöver fördubbla livsmedelsproduktionen

Soil Association i England skriver i en ny rapport, ‘Telling porkies: The big fat lie about doubling food production’, att påståenden att vi behöver dubbla matproduktionen till år 2050 är en "big fat lie".

"Those claiming we need to double global food production by 2050, or 50% by 2030, are wrong about the figures, are wrong about what the figures apply to, and are wrong to claim that achieving these figures will mean we will feed the hungry or end starvation."

Lansering av Trädgården Jorden.

Ekologiskt Forum

Trädgården Jorden

Bokpresentation torsdagen den 29 april 2010, kl 17.00–18.30

Den 29 april kl. 17.00–18.30 inbjuder Ekologiskt forum och bokförlaget Gidlunds till en presentation av den nya boken Trädgården Jorden i KSLA:s lokaler, Drottninggatan 95B. Stockholm. Bokens författare, Gunnar Rundgren, har varit verksam inom ekologiskt lantbruk i mer än trettio år. Han har varit president i IFOAM, den internationella federationen för ekologiskt lantbruk och är också en av grundarna av KRAV i Sverige. Gunnar Rundgren är ledamot i KSLA.

Boken diskuterar hur vi kan möta framtiden och argumenterar för ett stärkt civilsamhälle, nya institutioner och förändrade värderingar. Efter en inledning av författaren kommenteras boken av Jakob Rutqvist, chef för miljöprogrammet på tankesmedjan FORES, samt av Janken Myrdal, professor vid SLU och akademiledamot. Moderator är Annika Åhnberg, akademiledamot och tidigare jordbruksminister.

För mer information och anmälan klicka här
--------------------------------------------------

För dig som inte kan komma till lanseringen så finns det en annan chans att få höra Gunnars presentation, dagen innan miljöpartiets kongress i Uppsala ordnas seminariet:

Globala utmaningar- hur växer framtidens välstånd till?

13 maj
Tid 13.00-15.00
Plats: Vuxenskolan, Kungsängsgatan 12, 1 tr, Uppsala

Gunnar Rundgren grundare av KRAV, internationell konsult inom ekologiskt lantbruk och utveckling, tidigare bonde, nu författare till Trädgården Jorden – en bok om människan, ekonomin, resurserna och framtiden

Marknaden tar över samhället men också naturen. Det som är dess styrka är också dess svaghet när resurserna tynar och ekosystemtjänsterna hotas. Trots mer än 100 år av global kapitalism är fattigdomen skriande och orättvisorna lika stora som tidigare. Marginalnyttan för ökad tillväxt i i-länderna är liten, medan marginalkostnaderna stiger dramatiskt.

Helt klart har industrialism och kapitalism har skapat ett välstånd. Kapitalism och politisk demokrati har frigjort människan och avsevärt minskat diskriminering av kvinnor. Det kapitalistiska systemet och dess värderingar är en koloniseringens system och ideologi, kolonisering av hela jorden och kolonisering av alla mänskliga samhällen. Gunnar Rundgren berättar om sin bok och vill diskutera om framtiden ligger i ännu mer marknad och fler statliga regleringar, eller i stärkandet av det civila samhället, skapandet av nya institutioner och i förändringar i våra värderingar.

Seminariet är kostnadsfritt.

Anmälan till: uppsala@mp.se
Ange ”Seminarium 13/5” i anmälan

Mer beroende av naturen än någonsin

Vulkanutbrottet på Island påminner oss, precis som växthuseffekten gör det, om att vi faktiskt är mycket beroende av naturen. Ja, paradoxalt nog så är vi faktiskt ÄNNU MER beroende av naturen än vi var när vi samlare och jägare. I Trädgården Jorden skriver jag så här:

Det finns nog den som tänker att industrialiseringen har lyckats göra människan mindre beroende av naturen, eller kanske inte alls beroende. Men det är en total felsyn. I fångstsamhällena var man beroende av vissa lokala resurser och vissa globala cykler men stora delar av naturen fungerade utan någon omfattande inblandning av oss människor och vi var inte särskilt beroende av dem. I och med jordbruket började vi investera i naturen. Med industrialiseringen förstärktes det och vi blev helt beroende av mängder av mineraler och andra råvaror för vår överlevnad. Tidigare i mänsklighetens historia fanns det inte så stora skäl för oss att bry oss om andra arter och ekosystem, annat än av vördnad för naturen. Denna vördnad kommer fortfarande väl till pass, men nu handlar det om ekologisk, social och ekonomisk nödvändighet.

För jägare och samlare var inte ett vulkanutbrott på Island någon större katastrof, ja inte ens växthuseffekten skulle drabba deras samhälle på samma sätt som det drabbar vårt samhälle, man kunde alltid flytta på sig, och det var väl precis det man gjorde när människan spreds över hela klotet. Jordbrukssamhällena var känsliga för klimatförändringar - men vårt moderna samhälle är faktiskt precis lika beroende av jordbruket som de gamla samhällena. På marginalen kan vi manipulera torka genom bevattning osv. Men det har man gjort i tusentals år redan och dels så har vi redan intecknat det bevattnade jordbrukets högre produktion med fler människor. Den största skillnaden är kanske att vår transportapparat har kapacitet att flytta runt mer produkter och på så sätt kanske minska effekten av lokala missväxter. Men när man ser att nästan en miljard människor har för lite att äta så kan man ju säga att det bara är en teorestisk möjlighet som bara utnyttjas när mottagaren är rik. Det är därför det inte svälter några engelsmän eller japaner trots att de faktiskt producerar mycket mindre del av sin mat än vad afrikanerna gör (något inte så många tänker på). Att frakta mat långa vägar är inte heller något helt nytt. Vid tiden för det Peloponnesiska kriget, 431–404 före vår tideräkning, kom mellan en tredjedel och tre fjärdedelar av maten i Grekland från import (Montgomery
2007) och Romarriket var helt beroende av import från Sardinien och Egypten under långa perioder.

Så trots vår teknosfär är vi mycket beroende av att naturen fungerar. Det är lätt att glömma bort det - men vulkanutbrott på island påminner oss.

19 april:
Susanna Baltcheffsky skriver i SvD om hur flygstoppet är ett jätteexpriment för hur miljön - och annat - påverkas utan flyg. Och så är det ju. Allför få har förstått att finanskrisen faktiskt ledde till enorma minskningar av koldioxidutsläpp. Det är bara Sovjetunionens härdsmälta som lett till lika stora minskningar. Vad Lomborg, Norberg och andra (herrar) än säger - mindre tillväxt leder till mindre utsläpp.

Gröna revolutionen för Afrika - blåa dunster

På P1 Klotet så var det ett inslag om den så kallade gröna revolutionen i Afrika.
Reportaget var ganska uttömnade och kan höras på webben. Jag är själv intervjuad och i alla fall stora delar av det jag sade kom med, till skillnad från snuttarna som kördes på morgonen.

Det råder ingen tvekan om, att i det kortsiktiga perspektivet, så fungerar konstgödsel ganska bra. En bonde kan oftast med egna ögon se att grödan växer bättre. Om han eller hon får säcken gratis eller starkt subventionerad så kommer den att spridas, och i de allra flesta fall kommer skörden öka. Samtidigt är det så att utbytet av konstgödsel, dvs den ökade skörden, varierar mycket beroende på t.ex. nederbörd. Kommer det inget regn så kvittar det faktiskt hur mycket konstgödsel man vräker på - skörden ökar inte alls. Det är också så att olika grödor svarar olika bra på konstgödsel. Det är ingen tillfällighet att Martha i reportaget lägger sin konstgödsel på majsen och inte på bananerna eller på kaffet. Hon säger att hon inte "har råd" med konstgödseln på de grödorna. Vad det i själva verket betyder är att bananerna och kaffet inte alls svarar på konstgödseln på samma sätt som majsen. Det var också en av mina synpunkter som klipptes bort i programmet: att ensidiga satsningar på konstgödsel leder till mer majsodling och mindre av andra viktiga stapelgrödor som kassava och sorghum. Och vad är det för fel på det? Ja ett stort problem med majs är att den behöver mer vatten än kassava och sorghum, så om det blir torka så står Martha plötsligt helt utan skörd om det är majs hon odlar. Majs är också mer känsligt för skadegörare och det i kombination med konstgödselanvändningen leder till mer bekämpningsmedel.

Konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är systrar i odlingen, det ena ger det andra. Många går med på att användning av bekämpningsmedel är tveksamt i Afrika. Till och med Världsbanken skriver att 360 00o människor dör av bekämpningsmedel varje år. Och AGRA:s satsning innebär att fler skall dö. Det kom inte fram tydligt nog i reportaget.

Även om många tror att konstgödsel gör jorden rikare, så finns det forskning som tyder på att det faktiskt är motsatsen som gäller. Se till exempel denna länk. Och praktiska erfarenheter visar samma sak.

Men även om man inte skulle tycka att konstgödsel och bekämpningsmedel är så dåligt så är AGRA:s satsningar felplacerade. Både jag och ännu tydligare Göran Djurfelt påtalar i reportagen att problemen med Afrikas jordbruk inte är tekniska utan sociala, ekonomiska och politiska. Jag har framför samma syn tidigare. Så länge marknaderna inte fungerar tillfredsställande så kommer inga tekniska satsningar - ekologiska eller med konstgödsel - fungera särskilt bra. Att sprida gratis eller konstgödsel är inget nytt i afrikanskt jordbruk. Det har gjorts i fyrtio-femtio år. Att bönderna inte använder mer konstgödsel är helt enkelt för att det inte lönar sig, dvs den ökade inkomst de får via konstgödseln betalar inte gödseln. Att vi skall använda skattebetalarnas pengar för att subventionera skadliga produkter vilka leder bönder in i en skuldfälla och en icke-fungerande marknad är inte rätt recept.

Tyvärr har Bill Gates inte särskilt mycket begrepp om jordbruk......

Jag, frissan, fönsterputsaren, jämlikheten och Wilkinson

Två händelser idag fick mig att tänka på jämlikhet. Ja, missförstå mig inte, jag tänker ofta på jämlikhet, det tillhör en av mina ungdomsideal som jag aldrig släppt. Rättvisa och jämlikhet är inget att be om ursäkt för. Men låt mig berätta nu.

Jag gick till frissan. Medan jag satt där i stolen så kom det in en medelålders (såsom jag) man, (svensk, en fullblodssvensk, ingen blatte, inte ens andra generationen) och erbjöd sig att putsa fönsterna åt frisörsalongen. 50 spänn, inget avtal, han passerar en gång i månaden och frågar, om de vill så gör han det annars inte. Han hade inte mycket inventarier att släpa på - han påstod att han glömt pallen och fick låna en och han hade inget vatten utan fick ta det i salongen. Han tvättade fönstren och fick sina femtio spänn - kontant och svart (här skulle jag kunna expandera diskussionen med vad jag och frisörskan sade om hemlösa och rumänska dragspelare, men det är faktiskt utanför denna historias kärna).

Så där satt jag och nyttjade en annan människas tjänster. Jag tjänar betydligt bättre än en frisör (tror och hoppas jag!). När jag var barn så klippte mamma mig, hon klippte farsan också. Mamma var en sk obetald hemarbetare. I dag klipper sig de flesta, faktiskt också folk med mycket låga inkomster, hos frisörer. Men frisörsyrket är inte precis ett högstatusyrke och konkurrensen verkar väldigt tuff, inte minst i Uppsala. Men trots det så finns det andra som står lägre på stegen - det är här vår fönsterputsare kommer in. Han jobbar svart och står därigenom helt utanför det mesta av våra sociala skyddsnät (ja, ja det är kanske så att han är förtidspåensionerad eller sjukskriven och i själva verket tjänar bättre än vad jag gör - men det förstör ju hela historien...). Tjejerna i salongen diskuterade att de skulle låta honom putsa deras fönster hemma också. Om vi hade haft "tur" så hade tonerna av den rumänske dragspelaren nått oss inne i salongen, då hade vi haft fyra nivåer av social ställning att diskutera.

Min egentliga "point" är att ganska många av alla de här "tjänsterna" som vi nu utökar kraftigt, och till och med subventionerar med diverse avdrag, både föder ojämlikehet och bygger på ojämlikhet, dvs det är bara därför att andra har det sämre som de är villiga att jobba så billigt för att ge mig diverse personlig service. I min bok, Trädgården Jorden, skriver jag så här:

"Det sägs att vi går mot ett tjänstesamhälle. Det är otvivelaktigen så att andelen anställda i tjänstesektorn ökar starkt, men statistiken döljer två förhållanden. Det ena är att tidigare var mycket tjänstearbete dolt, framför allt inom familjen. Tjänsten, t.ex. barnomsorg, städning eller vård, utfördes, men den utfördes som en tjänst utanför ekonomin. Det andra är att tjänstesektorn idag har tre mycket skilda linjer. En är tjänster till näringslivet, dvs. konsulttjänster, redovisning, arkitektur, reklam osv. Många av dessa tjänster var tidigare en del av stora företag, dvs. utfördes av företagens egna anställda. Dessa tjänster är på det hela taget välbetalda yrken, även om arbetstempot kan vara uppdrivet och anställningstryggheten begränsad. En annan typ av tjänsteyrken är de som riktar sina tjänster till privatpersoner, såsom städning, restauranter, kroppsvård, skoputsning och tvätt, tjänare med ett äldre uttryck. I denna sektor är ofta arbetsförhållandena dåliga i alla avseenden, det är också den sektor som har mest svart arbetskraft. Det tredje och stora segmentet av tjänster är det som handlar om offentliga tjänster såsom vård, skola, omsorg, polis osv. I en del länder utförs dessa tjänster helt som offentlig verksamhet, i en del som en blandning, men med offentlig finansiering, och i en del länder är vissa delar av dessa tjänster helt privata. Löneförhållandena är oftast relativt dåliga, medan andra arbetsvillkor ofta är rimligt fördelaktiga – båda förhållandena är en effekt av att de är offentliga eller offentligt finansierade. Vilken ideologisk inriktning man än har går det inte att komma ifrån att många av de tjänster, vilka riktar sig till privatpersoner, i stort är beroende av inkomstskillnader, och den som spår om, eller strävar efter, en stor tillväxt i denna sektor spår också om, eller strävar efter, ökande inkomstskillnader."

På kvällen samma dag så gick jag på ett seminarium med Richard Wilkinson som skrivit boken Jämlikhetsanden. Det var givande. Jag kan ju inte direkt påstå att det skakade om mig - jag har alltid trott att ojämlikhet inte bara är omoraliskt utan också skadligt. Men det var solida data som Wilkinson och Picket har sammanställt för att visa det.

I frågestunden försökte jag förstå hur det kommer sig att vissa samhällen är mer jämlika än andra. Alla (av de OECD länder de undersökt) är ju kapitalistiska industrisamhällen. Sverige och Japan är exempel på samhällen som är mer jämlika än andra men med väldigt olika system. I Sverige är skillnader i lön större, men vi har den sk välfärdsstaten som omfördelar lite grand. I japan är skillnaderna mindre från början och skatter och staten är mindre (ungefär som i USA). Och även i ett land som Sverige så har skillnaderna förändrats mycket genom åren, utan att politiken har förändrats så mycket. Se grafen ovan baserad på data från LO t.ex.

Wilkinson kunde inte direkt förklara detta men han trodde att hotet från kommunismen delvis kunde förklara det hela. Dvs att så länge som kommunismen, Sovjet, var ett reellt hot så var eliten i den kapitalistiska världens länder intresserade av att hålla skillnaderna nere som ett sätt att bevara social stabilitet. När det blev klart på 80-talet att Östblocket var en "papperstiger" (för att prata med Mao) så försvann intresset och behovet av att hålla skillnaderna nere. Wilkinson visade en graf från de anglo-saxiska länderna som visade samma mönster.

Lena Sommestad (s) som var i en panel med Wilkinson menade att brytpunkten kanske kom med de stora makroekonomiska förändringarna som det sk Washington Consensus innebar jämfört med den tidigare Bretton Woods överenskommelsen. Det är ingen motsättning mellan detta och Wilkinsons förklaring, de kanske är två sidor av samma mynt.

Mer om Wilkinson och Picket på Equality Trust