Rapport från framtiden

Jag deltog i sista delen av SvT:s rapport från 2050 med Erik Haag och Lotta Lundberg. Programmet är en sorts infotainment, en form som jag egentligen inte gillar särskilt mycket. Och visst det är en hel del flams och trams i programmet men jag tycker ändå att de lyckas relativt bra med att åskådliggöra hur vardagslivet skulle kunna te sig 2050 på en rad olika områden. Man har en ström av experter av olika slag som frågas ut om olika typer av scenarion, en del av dem motsägelsefulla. Erik och Lotta reflekterar över dem utan att döma.

Det jag gillar allra mest är att ny teknik spelar en rätt liten roll i programmet och att de allra flesta scenario bygger på ”mindre” (kläder, byggnader, transporter, resor, mat osv.). Programmet ger väldigt litet plats för ”ny lovande teknik” som har räddat klimatet utan att vi har tvingats till rätt stora omställningar. Trögheten i förändring visades väldigt bra i ett inslag där riksarkitekt Helena Bjarnegård visar ett gammalt hus och säger att de flesta kommer att bo i sådana (om än moderniserade invändigt). Precis som de allra flesta människor år 2020 bor i ett hus byggt innan 1990, kommer de allra flesta människor 2050 bo i hus byggda innan 2020, så vi vet redan hur det ser ut där de flesta kommer att bo 2050.

Det som saknades de flesta fall är diskussion om hur omställningen kommer att ske och vilka styrmedel som skall till. Det var egentligen mest i det sista avsnittet, det om mat som måltidsforskaren Rikard Tellström kom in på att ransonering är det mest sannolika om man vill minska konsumtionen av kött radikalt.

Överlag tycker jag att matprogrammet fokuserade alldeles onödigt på att framtiden skulle innebära en nästan obefintlig konsumtion av ”kött”. Visst kommer konsumtionen av kött förändras i en klimatneutral framtid, men sannolikt inte på det sätt som många tror. Konsumtionen av kött, mjölk, smör, ost, ull och läder från idisslande djur kommer vara en lika viktig del av den mänskliga bioekonomin i framtiden som den varit det historiskt. Den produktionen kan enklare än någon annan vara fossilfri och konstgödselfri. 

Konsumtionen av gris och kyckling drivs däremot av ett konstgödsel- och fossildrivet globalt livsmedelsystem som inte är hållbart på något sätt. Det finns dock plats för en viss konsumtion av dessa också, grundad på resursbesparande uppfödningsformer till ett betydligt högre pris än dagens. Det finns många andra matvanor som kommer att behöva ändras minst lika mycket som köttkonsumtionen, framför allt konsumtionen av exotiska frukter och långväga grönsaker samt industriell ultra-processad mat. Färdigmat och uteätande kommer sannolikt minska kraftigt.

I önskan att vara relevant för folk i allmänhet var fokus i programmet hur omställningen påverkar folks vardag. Det är ett vanligt medialt angreppssätt, men det är samtidigt väldigt lätt att man då får ett ensidigt konsumtionsfokus, vilket programmet också fick. Svagheten med det är att det understödjer ett synsätt på vår värld som driven av individers konsumtion. Men konsumtionen och konsumenten är det sista ledet i en kedja. På många områden är det snarare produktionen som styr utvecklingen än tvärtom. Vad gäller livsmedelssystemet är det mycket tydligt att det är den stora överproduktionen av grödor och den internationella konkurrensen som driver livsmedelssystemet. 

Visst behöver vår konsumtion ändras, men det är inte i första hand individens vall som driver konsumtionsförändringar utan innovationer och marknadsaktörerna – det var ju knappast konsumenterna som drev fram iPhone, eller hur? Jag utvecklar det mer här.

Personligen tror jag att omställningen kommer vara betydligt mer omfattande och genomgripande än det som Rapport 2050 visar, och att det kommer att leda till kaskadeffekter som vi inte kan förutse. Men det är en annan artikel….