Tidningen Syre har en julspecial med ett veganskt julbord.
Och det är inget fel med det. Men att pimpa den veganska kosten med påstående
om ”glada planeter” och minskade koldioxidutsläpp är mycket tvivelaktigt. I Sverige sjönk antalet vuxna nötkreatur från
nästan två miljoner 1932 till ungefär en halv miljon idag. Antalet bilar gick
under samma tid från färre än hundra tusen till fyra och en halv miljon året.
Och så gör vi kor till problemet?
En rad olika missförhållanden och problem i
den storskaliga djurhållningen — och det finns gott om dem, allt från
antibiotikaresistens till vedervärdiga produktionssystem — tas som argument för
varför vi helt skall sluta äta kött. Underligt nog är det ingen som använder
samma resonemang på vegetabilier. Vi uppmanas inte att sluta äta ärtor och
bönor för att sojaodlingar skövlar pampas, cerradon och amazonas, och vi
uppmanas inte att sluta använda vegetabiliskt fett för att palmoljeplantager är
en av de absolut största källorna till växthusgasutsläpp från jordbruket, och
ökningen av konsumtionen av vegatabiliska oljor är mycket större än ökningen av
köttkonsumtionen. Inte heller förkastas ris som föda trots att riset orsakar
nästan tio procent av alla metanutsläpp. Växthusodlade grönsaker orsakar långt
större klimatpåverkan än kött, men vem varnar för tomater?
Att jordbruket historiskt sett ut på olika
sätt i världen beror på att de ekologiska förutsättningarna har varierat stort
och det har lett till att den lokala kosten har varit mycket olika på olika
ställen. Vi har exempel som mongoler, samer masaaier och innuiter som byggt sin
livsmedelsförsörjning nästan helt på animalier. Vår egen mattradition har varit
byggd runt nötkreaturen därför att klimat och mark ha varit gynnsamma för dem. Vi
har många exempel på kulturer som varit till övervägande del baserade på
vegetabilier, men mig veterligen inte en enda som helt avstått från animalier.
Indien som ofta framställs som ett föredömligtland byggt på vegetarianism har ett jordbrukssystem och en kost där kon spelaroerhört stor roll som omvandlare av resurser som människan inte kan äta. Kor
och bufflar är den biologiska dragkraften i stora delar av det indiska
jordbruket, kogödsel och biogas används för att laga mat och mjölkprodukter som
ghee (klarnat smör) och paneer (färskost) är mycket viktiga i kosten. Antalet
nötkreatur per innevånare i Indien är mycket större än i Sverige (även inräknat
de djur vars kött vi importerar). Att många indier inte vill äta köttet minskar
inte växthusgasutsläppen från korna, utan medför bara en jättelik,
resursslösande export av nötkött till andra länder.
Veganska odlingssystem kan fungera i enskilda
fall och tillgång på konstgödsel och bekämpningsmedel har gjort vegansk odling
till ett mer realistiskt alternativ. Men är det ekologiskt hållbart och
resurseffektivt? Det vet vi inget om eftersom det inte finns några exempel på
fungerande veganska livsmedelssystem. Det är sannolikt att om det hade varit
ett effektivt sätt att producera mat på hade det säkert uppstått redan,
eftersom en effektiv livsmedelsförsörjning har varit en av de viktigaste
faktorerna för framgångsrika samhällen.
Djuren spelar en mycket stor roll i så gott
som alla ekosystem. Det är bara växter och alger som kan omvandla solenergi
till biomassa, men detta betyder inte att djuren är ”ineffektiva” eller
skadliga, tvärtom de fyller viktiga roller också för växterna. Djur kan integreras
i jordbruket sa att vi får mer mat och bättre mat från samma yta. En av
nycklarna till den kraftiga ökningen i produktiviteten i det västeuropeiska
jordbruket, och i Sverige, under sjutton- och artonhundratalen var övergången
från ett ensidigt växtjordbruk och separat boskapsskötsel till ett system där
växter och djur samspelade. I stället för att lägga marken i träda för att
återfå sin bördighet började man odla kvävefixerande klöver och andra
fodergrödor. Förbättrade växtföljder och att gödseln togs tillvara ökade
åkrarnas bördighet. Kosten blev rikare och mer varierad med ett större inslag
av animalier.
Korna är grunden för ett ekologiskt
jordbrukssystem under svenska förhållanden. Grisar och höns har också en given
plats som omvandlare av olika typer av avfall. En traditionellt uppfödd
avfallsgris som blivit skinka skulle sannolikt vara mer resurssnål än de
veganska industriprodukter som artikeln i Syre ger så mycket reklam. Den skulle
också kunna vara mycket mer lokal. Den så kallade ”Sk*nkan” innehåller bland
annat vetegluten, sojaprotein, rapsolja, palmolja,
naturliga smakämnen, förtjockningsmedel och färgämnen.
Fokuseringen på idisslarnas metanutsläpp som
det främsta miljöproblemet är mycket olycklig och leder oss bort från ett
hållbart jordbruk. Idisslarnas förmåga att omvandla gräs och andra fiberrika råvaror
till för oss nyttiga produkter är ett exempel på en mycket avancerad symbios
mellan människa, växter och djur. Med klimatargument framställs industriellt
uppfödda grisar och kycklingar som ett bättre val, och kor som drivs till högre
avkastning genom att äta soja och spannmål släpper ut mindre metan per liter
mjölk än de som går och betar naturbetesmarker. Nästa steg är att stänga in
korna helt för att med modern teknik återvinna metanet, då kan kon plötsligt
bli biogasleverantör istället.
Även om det är helt klart att idisslare som
kor, får och getter släpper ut mycket metan är det inte alls självklart att
detta metan skall ses på samma sätt som det som släpps ut från utvinningen av
naturgas. Resonemangen om idisslarnas metanutsläpp är byggda på tveksamma antaganden
och det saknas väldigt mycket kunskap om metancykeln, till exempel vilka
naturliga funktioner som bryter ned metan igen och vilken roll betande djur
spelar där.
I Sverige sjönk antalet vuxna nötkreatur från
nästan två miljoner 1932 till ungefär en halv miljon idag. Antalet bilar gick
under samma tid från färre än hundra tusen till fyra och en halv miljon (och i
hela världen en miljard bilar). Antalet utlandsresor gick från i princip inga
alls till nästan tjugo miljoner om året.
Och så gör vi kor till problemet?
Denna artikel är en längre version av en debattartikel jag skrev till tidningen Syre, som krävde att den skulle kort. Syres redaktör Lennart Fernström svarade på denna artikel. Jag tänker kommentera det svaret i en kommande bloggpost.
4 comments:
”MÄNSKLIGHETENS FRAMTID HÄNGER PÅ KORNA”: ...och vi behöver först skämmas, sedan be dem om ursäkt och lova bättre respekt för vårt 8000 år gamla samarbetsavtal”, skriver Jörgen Andersson.
Josef länkar till Jörgen Andersson på Facebook-sidan Fjällbete.
Sidan Fjällbete har en instressant film om Alan Savory
"We are running out of time"
https://www.youtube.com/watch?v=45BgRnLYerI
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-ekonomaten-varken-nyttigare-eller-miljovanligare
Kor och andra idisslare har funnits länge. De och deras utsläpp av gaser hör till planeten Jorden. Jordens ekosystem är rimligt att döma vana vid och anpassade till dem. Om de nu blir till ett problem ur klimatsynpunkt, så beror det knappast på att det finns kor eller att de rapar metan när de idisslar. Det måste rimligt att döma bero på något av följande:
1. Det finns mycket mer kor än förut. Detta kan i så fall föras tillbaka på att det finns mycket fler människor och att vi äter mer kött. Alltså befolkningsökning eller om man så vill överbefolkning, samt hög köttkonsumtion, i en del fall klar överkonsumtion.
2. Korna avlas och fodras på ett annat sätt än förut. De drivs hårdare. Foderstaterna komponeras annorlunda. Samma sak gäller deras foderväxter, som övervägande avlas för stor produktion och hög halt av enstaka prioriterade näringsämnen, samt gödslas med konstgödsel i (vad jag uppfattar, inte minst globalt) ökande grad. Det förefaller rimligt att en del av detta kan leda till ökande problem med utsläpp av växthusgaser, bl.a. direkt från korna.
Vad gäller kornas klimatpåverkan och i synnerhet problem med denna, så borde man inrikta sig på sådana bakomliggande orsaker. Att fixera sig vid att korna rapar metan verkar mest vara fördummande och vilseledande.
Jag har inte ännu hunnit sätta mig in i alla detaljer. Här resonerar jag i stället helt allmänt. Jag saknar den här typen av överväganden i den rapportering jag tagit del av.
Post a Comment