Nötköttsuppfödningen har tillsammans med fårskötsel varit rätt befriad från den typ av effektivitetsmani som länge varit det normala i värphöns, kyckling och svinuppfödning. Det beror mycket på att uppfödningen drivits som sidosyssla i liten skala.
I takt med att "konkurrenskraft" blir det övergripande målet för svenskt jordbruk måste alla bönder ständigt effektivisera. Och de enklaste sätten man kan effektivisera produktionen är i de allra flesta fall:
- öka storleken på produktionen
- standardisera allt som går att standardisera
- minska buffertar i systemen, det kan vara överflödig arbetskraft, djur som får leva "för länge", åkerholmar.
- ersätt manuellt arbete med inköpta produkter eller maskiner.
Detta leder till exempel till logiken i artikelns rubrik, där (oftast inköpt) standardiserat foder är mycket bättre än att låta djuren gå på bete.
Det här påverkar landskapet och landsbygden. Det är en missuppfattning att den här typen av jordbruk skapar en livskraftig landsbygd. Landsbygden dör i själva verket ut både av brist på folk och brist på mångfald.
I slutänden påverkar det här också maten vi äter. Det är samma logik där. Vi får också samma innehåll i varje tugga.
2 comments:
Det förvånar mig att inte fler läser (?) och kommenterar din utmärkta blogg! Vill folk inte veta, eller?
Här har vi sedan ett par år helt gått över till att bara köpa ekologiskt s.k. naturkött från icke-anonyma gårdar. Vi delar hellre på en portionsbit än köper kött från djurfabriker!
Allt gott!/Laila
Laila: vad som skulle behövas är mindre individuella handlingar och fler organiserade. Ensam förmår man ingenting mot "maskinen", tillsammans förmår man en hel del.
Det finns en liten spirande lantbruksrörelse, se http://www.jordensvanner.se/konsumtion/mat-och-naturbruksuppropet. Tyvärr alltför liten, och hittills alltför lite hotande handling. Men det kan bli mer om fler engagerar sig i det.
Post a Comment