Smaka på det här resonemanget:
Om vi jämför "effektiviteten" i olika system, tex jordbruk eller livsmedelsförädling, så kommer det ofta visa sig att det storskaliga systemet är mer "effektivt". Och det gäller faktiskt inte bara ekonomiskt, utan de storskaliga systemen gör också ofta av med mindre resurser, t.ex. energi eller maskinkapital, per kg vara. Bonden som kör sin lilla pickup till affären eller bondens marknad gör ofta av med mer energi per kg vara än lastbilen som kör varor från ett centrallager. Och även om en stor går har mer och större maskiner än en liten, så har de oftast lägre maskinkostnader per kg produkt, vilket visar att deras maskinanvändning är mer effektiv.
Men om man vänder på resonemanget och räknar per arbetad timme så är resursförbrukningen oftast mycket lägre i småskaliga system. Bonden i pickupen gör av med mindre resurser än chauffören som kör en 20 tons lastbil. Det betyder att om alla människor är sysselsatta i sådan småskaliga system så kommer de göra av med mycket mindre resurser än om de jobbar i storskaliga system. Och på så sätt kommer det samhället i slutänden göra av med mycket mindre resurser än det "effektiva" storskaliga systemet.
Ett sådant småskaligt samhäller kommer givetvis sammanlagt producera mindre "saker" och "välstånd" också. Men det här inlägget handlar inte om vilket nivå av materiell konsumtion är "bäst" - även om min utgångspunkt är att lagom är bäst inte att mest är bäst.
Kanske resonemanget är lite förenklat, men på det stora hela verkar det kunna förklara varför effektiviseringarna i industri och jordbruk för det mesta inte leder till totala resursbesparingar på samhällsnivå. För alla människor är sysselsatta med något som förbrukar resurser i det storskaliga samhället - även de arbetslösa för de håller igång Arbetsförmedling och jobbcoacher, som i sin tur har kontor och använder internet och köper lunchmat och allt det där andra.
No comments:
Post a Comment