Jag ser att regeringen har gett utredningen om det svenska jordbrukets konkurrenskraft mer tid. Nu skall den inte leverera förrän 1 mars 2015, i god tid efter valet, och för sent för att påverka det svenska landsbygdsprogrammet.
Bara
en mindre del av det svenska lantbruket kommer klara av att konkurrera på
världsmarknaden i framtiden, trots att lantbruket har rationaliserats och
effektiviserats som få andra branscher. Regeringens nyligen tillsatta
utredning, ”Konkurrenskraft ochutvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks-
och trädgårdsproduktion” är välkommen, men frågan är fel ställd. I stället
för att enbart fokusera på hur konkurrenskraften ska stärkas, borde man också
undersöka hur spelplanen kan förändras. Så länge som världsmarknadspriset på
mjölkpulver – som sätts på Nya Zeeland – är det som bestämmer priset för
svenska mjölkbönder, kommer utslagningen av svensk mjölkproduktion att
fortsätta.
I direktivet till utredningen står att omvandlingen av
lantbruket helt ska styras av ”hårdare internationell konkurrens” och en
”strävan mot ökad marknadsanpassning”. Jordbrukets roll för produktion av
miljötjänster, dess roll för landskapet och landsbygdsutveckling, nämns bara
flyktigt i det nio-sidiga uppdraget, och är restposter i balansräkningen –
målsättningar för dessa saknas. Det finns ingen riskanalys för hur jordbruket
ska klara kraftigt ökade energipriser, klimatpåverkan eller andra stora
framtida förändringar som påverkar vår livsmedelsförsörjning. Inte heller något
om hur vi ska hantera de stora miljökostnader som jordbruket orsakar eller
vilken påverkan som det industriella jordbruket har på vår mats kvalitet och i
slutändan vår hälsa.
Vi har heller inget som helst mål för vår
livsmedelsförsörjning, staten anser att ”mat kan vi ju alltid köpa”. Inte
ens för kris- och krigstid ser staten matproduktionen som en viktig försäkring,
utan det hela handlar bara om distribution.
Vi behöver en jordbrukspolitik och livsmedelspolitik värd
namnet och den bör grunda sig på en utredning med ett mycket bredare uppdrag. I
princip har vi varit utan någon sammanhållen politik sedan EU inträdet.
Läs mer på
1 comment:
Problemet, som jag tror, är att vi idag inte har en enda ansvarig politiker eller tjänsteman som ens känner till och förstår det problem som du så tydligt förklarar. Första steget måste därför vara att alla vi som på olika sätt värnar om landsbygden, naturen, matproduktionen och folkhälsan går samman och gör gemensam sak. Det s.k. Miljonprogrammet från Nipakademin är ett bra steg på vägen liksom ditt och Ann-Helens arbete. LCHF-rörelsens fokus på råvaror och ren mat för bättre hälsa är en annan ingång till samma problem. Det gäller bara att väva samman allt som är bra till en enad front.
Jonas Wangsten
Post a Comment