Kejsaren är naken

Kvalitetssäkring
Målstyrning
Utvärdering
Strategiska planer

Alla dessa ord, alla dessa ideer om hur man skall effektivisera verksamheter! "Berget av administration bara växer" utropar man på institutionen för statsvetenskap i Uppsala, i en artikel i Uppsala Nya idag. "det finns så mycket visionsdokument, mål och strategier att det inte går att hålla reda på" säger Lars M Andersson. Kvalitetssäkringen tar så mycket tid att kvaliteten drabbas. Jag minns att min far, som var vid Uppsala Universitet, redan för fyrtio år sedan beklagade sig över att administrationen tog alldeles för mycket av hans tid, på bekostnad av forskning och handledning av doktorander och annat som var hans egentliga gärning.

Jag har själv upplevt samma fenomen i jordbruket, certifieringsbranschen och i biståndet. Det värsta är att dessa saker framställs som om det fanns någon som helst vetenskap bakom dem. Men det gör det inte. Kejsaren är helt enkelt naken. Jag har själv jobbat med kvalitetssäkring och utvärdering, med målstyrning och och hjälp många organisationer att utveckla strategiska planer. Och visst kan de göra lite nytta här och där, men deras värde är starkt överdrivna, och riskerna med att själva processerna blir viktigare än verksamheten är överhängande.

Det saknas vetenskapliga belägg för att kvalitetssäkring som metod skapar bättre kvalitet, eller att alla dessa mål och planer faktiskt ger resultat. Och om de ger resultat så betyder det oftast att man skapar precis den typ av resultat som målen har formulerat och struntar i allt annat. I en verksamhet så är det självklart bara en liten del som kan innefattas i mål. Det här problemet var jättetydligt i Sovjetsamhället, som ju var målstyrt i väldigt stor utsträckning. Man tillverkade tunga möbler för att målet var satt i ton möbler. Visst kan mål vara mer eller mindre bra. Men i alla fall så täcker de bara in ett fragment av verkligheten, på samma sätt som en karta bara beskriver en liten del av terrängen. Visst ser vi från våra privata erfarenheter att människor som är otroligt "målmedvetna" ofta är väldigt enkelspåriga? Även i politiken så har man anammat "målstyrning" och säger att politikerna skall ställa upp målen, så får tjänstemännen avgöra hur man skall uppfylla dem. Men i verkligheten fungerar det där inte alls. det mesta i politiken handlar i stället om hur: hur skall vi finansiera staten? hur skall vi ordna energiförsörjningen? hur skall vi förhålla oss till GMO? I biståndet är överdriven målstyrning särskilt olyckligt i min mening. Bistånd är väldigt komplext och låter sig inte alls brytas ned i några få mätbara mål. Jag har sett många skräckexempel på hur biståndsprojekt bara bryr sig om de uppställda målen, trots att det är uppenbart att de egentligen inte alls betyder någonting väsentligt.

Och sedan skall allt utvärderas. Visst är det bra att kritiskt granska vad man håller på med. Men utvärderingsindustrin har blivit en självgående maskin precis som kvalitetssäkring. Arméer av folk har sin försörjning från detta.