Thursday, 25 May 2017

Eldar vi upp väggen för att hålla värmen?



När vi flyttade in på gården i Värmland upptäckte vi att ett av uthusen höll på att rasa isär därför att en tidigare ägare som var känd för att ”ta till flaskan” en kall vinter hade sågat upp en timrad mellanvägg för att hålla värmen. Det kan kanske tjäna som bild av vår ekonomi.



För en tid sedan skrev jag inlägget Är vi utsugare? Det tog avstamp i en artikel av Alf Hornborg och jag landade i följande slutsatser:

  • Delar av den ekonomiska tillväxten och de materiella förbättringar som stora delar av mänskligheten har upplevt de senaste hundra åren bygger på ett ohållbart utnyttjande av naturresurser samt att vi tar en större och större del av biosfärens produktionsförmåga i anspråk.
  • Delar av vårt välstånd bygger på vetenskapliga, sociala, politiska och kulturella framsteg.
  • Delar av välståndet beror på att marknadsekonomin tvingar fram (eller stimulerar om du föredrar ett positivt ord) ständiga effektiviseringar och rationaliseringar samt en ökad specialisering.[i]
  • Delar av välståndet i de rika länderna bygger på utnyttjandet av andra människor i fattiga länder.
  • Marknadsekonomin och dess turbovariant global frihandel leder inte till utjämning av inkomster och välstånd utan snarare till motsatsen. 
  •  Det är inte möjligt för hela världens befolkning att konsumera som ”vi” (genomsnittet av de rika ländernas befolkning) gör.
  • Det är heller inte möjligt for stora delar av världens befolkning att konkurrera med ”oss” eftersom de inte har tillgång till det kapital och de naturresurser som de skulle behöva för att kunna konkurrera.
  • Uppfattningen att vi skulle kunna ha fortsatt ekonomisk tillväxt och minskat uttag av naturresurser saknar grund i verkligheten.

Jag utlovade ett ytterligare inlägg där jag skulle lägga fram de lösningar som kan tänkas finnas. Men ni får ursäkta mig, jag tycker jag behöver diskutera några saker lite till innan jag kommer till alternativ.

Det är knappast möjligt att slå fast hur stora delar av olika materiella förbättringar som beror den ena eller den andra faktorn. Min uppfattning är att förbrukningen av naturresurser och ianspråktagandet av en allt större del av naturens biologiska produktion har varit helt centrala för de mänskliga ”framstegen” i ett globalt ekologiskt perspektiv, dvs ett perspektiv där vi ser människan i relation till resten av världen.  Inom mänskligheten har den ojämna tillgången på resurser mellan fattiga och rika givit de rika enorma fördelar. I min analys är båda dessa yttringar bara två sidor av samma mynt, den kapitalistiska marknadsekonomin.



Påståenden om att vi kan frikoppla den ekonomiska tillväxten från förbrukningen av resurser saknar inte bara grund i verkligheten, utan bygger också på ett missförstånd av vad ”ekonomisk tillväxt” egentligen är. Kostnaden för att producera något (vilket utgör grunden för bruttonationalprodukten) utgörs av kostnader för arbete, kapital (maskiner, byggnader, jord och rörelsekapital) och råvaror. Om man kan göra något effektivare, dvs med mindre arbete eller mindre råvaror, skapas mindre värde inte mer.[ii] Det betyder att om produktionsvolymen är konstant kommer effektiviseringar leda till en krympande ekonomi.



Det faktum att effektivisering minskar den ekonomiska tillväxten men att världen samtidigt har haft en otrolig ekonomisk tillväxt det senaste hundra åren kan verka motsägelsefull. Det beror på att man blandar olika nivåer i ekonomin i samma andetag.



Effektiviseringar sker i företag eller i processer i företag. Effektiviseringar är ett sätt för företag att skapa fördelar gentemot konkurrenterna (eller om man har en monopolsituation att skapa en högre vinst). Effektiviseringar tvingar konkurrenterna att göra detsamma. Om man arbetar i en sektor där konkurrensen är stor och konsumenternas vilja och förmåga att konsumera mer är måttlig kommer effektiviseringar leda till fallande priser, och hela sektorns bidrag till BNP minskar. Jordbruket är ett bra exempel på det; jordbruket har effektiviserat enormt, likväl minskar dess bidrag till BNP.



Man missar också ofta att effektivisering normalt sett inte leder till totalt minskad resursförbrukning utan oftare till ökad resursförbrukning eftersom minskad resursförbrukning per enhet också leder till lägre priser och ökad konsumtion (Jevons paradox).



I ännu större grad missar man effekterna av effektivisering av arbete. Om en av två anställda ersätts med en ny maskin, så kommer hälften av allt arbete sparas. Om maskinen gör ett bra jobb kommer man samtidigt spara material och energi. Men, ett mycket viktigt men, besparingen av resurser är per producerad enhet, inte per arbetstimme. Per arbetstimme kommer den kvarvarande arbetaren förbruka mycket mer resurser än de två arbetarna gjorde tidigare.[iii] Den arbetare som förlorat jobbet kommer oftast at sysselsättas i nya näringar. Och den personen kommer att arbeta enligt samma logik i sitt nya jobb, dvs öka insatsen av resurser per arbetstimme för att öka produktionen per arbetstimme.



Om vi förutsätter att en viss andel av befolkningen arbetar och att alla använder ökade resurser per timme arbete är det uppenbart att det leder till både ekonomisk tillväxt och till ökad resursförbrukning samtidigt som de enskilda företagens produktion görs mer effektiv. Detta gäller även om folk sysselsätts i den så kallade tjänstesektorn.



På det stora hela är det också här vi finner förklaringen till varför marknadsekonomin driver på den ekonomiska tillväxten. Det är främst konkurrensen med andra företag och därefter vinstkrav[iv] som är de viktigaste drivkrafterna i marknaden och inte ”konsumenternas efterfrågan” eller andra mytologiska egenskaper. Det är också där vi skall söka svaret på varför vi inte i högre grad växlar in förbättringar i minskat arbete. Det är också därför som marknadsekonomin bidrar till att skapa välstånd.



Utan en konkurrensutsatt marknad kan skomakaren som hittar på ett sätt att göra skor dubbelt så snabbt välja att gå och fiska efter fyra timmar. Men om det finns fler skomakare som konkurrerar på marknaden och en väljer att sänka priset på sina skor och sälja fler skor, då måste alla andra skomakare hänga med – fisket får vänta. Så får vi hjulen att rulla och ekonomin att växa.



*

Lika lite som jag kan bevisa att mänskligheten går mot en eländig framtid om vi fortsätter på den inslagna vägen, lika lite kan jag sannolikt övertyga dem som tror att vi med ny teknik eller mera marknadslösningar kommer att hitta lösningar på alla de problem vi skapat och övervinna alla utmaningar med minskande naturresurser. De kan inte bevisa att de har rätt, utan bara hänvisa till att det hittills alltid gått bra och att trots alla brister så har ändå de flesta människor fått det bättre. Jag kan bara visa på att flera av de antaganden som brukar utgöra grund för dessa resonemang inte håller och att frågan om människor har fått det bättre eller inte hör intimt ihop med frågan om utnyttjandet av resurser.



Vi kan fortsätta att elda upp våra egna väggar för att hålla värmen. Men förr eller senare kommer det rasa och redan nu börjar det dra kallt här och där.



Nu kanske jag är redo att diskutera alternativ i nästa inlägg.





[i] Den absolut största välståndsökningen de senaste decennierna handlar om Kina. Två tredjedelar av den minskning av fattigdomen som man ofta talar om har skett i Kina. Detta är givetvis generande för de som anser att det är den ”fria marknaden” som genererar välstånd. Kina har förvisso blivit en sorts marknadsekonomi, men marknaden är minst av allt fri och staten äger de allra flesta stora företag.

[ii] Däremot borde det vara teoretiskt möjligt att skapa mer materiellt välstånd utan ekonomisk tillväxt, eftersom en effektivisering av produktionen leder till billigare produkter. Att det är så ser man rätt tydligt på t.ex. elektronik där man får väldigt mycket mer för pengarna idag än för tjugo år sedan.

[iii] Sjömännen på de stora containerfartygen använder cirka 10 kubikmeter olja per person och dag för att driva fartyget. Dvs varje sjöman orsakar dagligen utsläpp som är större än två svenskars årliga utsläpp.


[iv] Vissa förespråkar en icke-kapitalistisk marknadsekonomi. Jag har fortfarande inte sett ett seriöst försök att beskriva en sådan på samhällsnivå. Om det är möjligt eller inte beror kanske mest på hur man definierar de olika begreppen. Man kan konstatera att det finns gott om icke-kapitalistiska aktörer (t.ex. statliga företag eller kooperativ) på många olika marknader men att de tenderar till att agera som de kapitalistiska företagen när marknader blir konkurrensutsatta (se till exempel på lantbrukskooperationens utveckling eller förändringarna i statliga företag som Vattenfall).

10 comments :

Anonymous said...

Jag tror det fattas ett "inte" i meningen:
"Jag kan bara visa på att flera av de antaganden som brukar utgöra grund för dessa resonemang inte håller och att frågan om människor har fått det bättre eller inte kan skiljas från frågan om utnyttjandet av resurser."

Frågan om människor har fått det bättre hänger väl ihop med utnyttjandet av resurser?
//Mats

Anonymous said...

Kanske kan det sammanfattas med att vi dels saknar ett bra sätt att växla in ökad effektivitet i ledig tid, eller i alla fall i tid/arbete som inte förbrukar naturresurser och ett bättre sätt att fördela effektivitetsvinsterna. Dagens system verkar inte kunna höja standarden för de fattigaste utan att samtidigt höja standarden för de rikaste många gånger mer.

Utnyttjande av biosfären är inte per se ett tecken på låg uthållighet, det är en för stor förenkling. Betesdrift innebär t.ex. att annars sällsynta arter gynnas på vanliga arters bekostnad. Om detta är bra eller dåligt är snarast en värderingsfråga.

Jonas E

Pogust said...

80% av vår energi är fossil. Det finns ingen möjlighet att bygga solceller och vindsnurror som täcker mer än en bråkdel av det behovet innan fossilenergin blir för dyr/svår att utvinna.

Alltså måste vi drastiskt minska vår energikonsumtion. Nåt annat alternativ finns inte. Det innebär en total omställning från konsumtionssamhället till att leva med biosfären i stället för bara av den.

Kan vi göra det under ordnade former? Väntar med stort intresse på din nästa post här.

Jan Wiklund said...

Å andra sidan kan man fråga sig om BNP-måttet är relevant, oavsett vilka poster man lägger in i det. Det vi eftersträvar är "tjänster", så bra som möjligt, inkl tjänster som ges av apparater. Det vi eftersträvar är inte högsta möjliga siffror i en kolumn.

Standardekonomin är väldigt noga med att mäta och räkna det som är lätt att mäta och räkna. Vilket inte nödvändigtvis betyder att det är det viktigaste. Det är väl därför standardekonomin under de senaste åren har kritiserats så hårt för att vara "autistisk" och inte bry sig om det som är väsentligt. Se till exempel https://www.worldeconomicsassociation.org/

Vår utmaning ligger i att behålla eller förstås helst öka vårt välbefinnande samtidigt som belastningen på jorden minskar. Det borde inte vara helt omöjligt åtminstone teoretiskt - se t.ex. http://rio20.net/wp-content/uploads/2012/02/Another-Future-is-Possible_english_web.pdf - även om det finns en massa människor vars makt skulle minska på det viset och därför kommer att göra allt för att motarbeta det.

Gunnar Rundgren said...

@Mats, tack för påpekandet. Skrev om meningen nu.

Gunnar Rundgren said...

@Jonas, utnyttjandet av biosfären är kanske i sig ett stort problem, men att vi nu utnyttjar cirka 25% av hela den biologiska produktionen, enligt viss forskning, stämmer ändå till eftertanke. Sammma forskare har räknat på en massiv bioenergisatsning och hamnade då på närmare 50%. Visst kan vi utnyttja biosfären på sämre och bättre sätt, men att vi samtidigt lämnar mindre utrymme och alla de livsformer som vi inte kan använda är bekymmersamt. 50% är betänkligt till och med med de allra bästa formerna - och med det ensidiga produktionsjordbruket och skogsbruket skulle det mycket väl kunna vara katastrofalt.

Anonymous said...

Visst bör det lända till eftertanke - i synnerhet om det sker ensidigt med monokultur.

Men man ska också betänka att i t.ex. Europa så utnyttjar vi betydligt mindre del av den biologiska produktionen än vi gjorde för 200 år sedan - då varje enskilt grässtrå var viktigt för att hålla svälten undan dörren, varje vedpinne som fanns behövdes för att laga mat eller värma huset, där det var en helt naturlig sak att inte trampa på mittsträngen i vägen - för det var vinterfoder till djuren, där varje plätt som kunde slås eller betas, verkligen slogs och efterbetades.

Idag utnyttjar vi en betydligt mindre del av den biologiska produktionen - men har en betydligt artfattigare miljö. Sambanden i naturen är som alltid komplexa och undandrar sig de flesta förenklingar.

/Jonas E

Gunnar Rundgren said...

Jonas, den forskning jag tagit del av påstår att vårt utnyttjande av den biologiska produktionen har fördubblats på hundra år. Det är förvisso globala siffror och inte europeiska.

http://www.pnas.org/content/110/25/10324

Anonymous said...

Nu har de endast tittat på perioden efter 1910, och trenderna som redovisas stämmer säkert för Nordamerika, och mycket troligt även för Asien som haft en sån enorm befolkningsutveckling. Men för Europa är utvecklingen den totalt motsatta: i 1800-talets Europa var i princip varje kvadratmeter och varje kg biomassa dedikerad för mänsklig användning, till skillnad mot idag där stora delar av ytan får sköta sig självt. Jag ser också att de helt ignorerar utmarksbete och -slåtter och anser att att omvandling från skog till gräsmark skulle resultera i minskad biologisk produktion vilket naturligtvis är rent nonsens för nordeuropeiska förhållanden, och kanske även för andra naturtyper.

Det viktiga i min invändning är dock inte om forskarna missat vissa detaljer eller exakt hur många procent av produktionen som utnyttjas, utan att det inte finns något enkelt samband mellan utnyttjande av biosfären och minskad mångfald eller ohållbar utveckling. Som så ofta när det gäller biologi så handlar det om HUR saker görs. Vi kunde bevisligen utnyttja en mycket större del av landskapet och den biologiska produktionen i Europa för 200 år sedan och samtidigt ha en hållbarare miljö och betydligt större biologisk mångfald än idag.

/Jonas E

Så länge man inte anger HUR, så säger inte måttet X % av den biologiska produktionen ett enda dugg. Det är Potsdam-forskarnas stora felslut. De utgår a priori från att allt mänskligt utnyttjande av den biologiska produktionen är negativt.

Anonymous said...

Resiliense är väl det som finns kvar att prata om idag. En mjölkbonde har 350 kor, han måste ha tillgång till 50 m3 vatten/dygn. Han måste ha tillgång till kraftfoder för att få ut 10 m3 mjölk/dygn. Vattnet kommer ur det komunala nätet och tillverkas genom avsaltning, en del av fodret kan han odla själv resten kommer med långtradare. Betet i närområdet räcker kanske till att hålla korna vid liv men knappast till mjölkproduktion. Ta bort oljan så har vi i alla fall kött att äta ett tag.

/Christer