Avvecklingen av de fossila bränslena är en av vårt samhälles
viktigaste uppgifter – och också en av våra största utmaningar. Just dessa
förhållanden gör att det finns en stor risk med att vi gör mycket stora
misstag, både i våra individuella val och samhällets val. Det finns många
sådana misstag. Misstagen uppstår lätt om man tänker i banorna ”så här gör vi
nu, och det här använder vi olja/kol/gas till och därför skall vi ersätta dem
med X, Y eller Z." Det kan till exempel gälla en överdriven satsning på
elektrifiering av fordonsflottan, utveckling av kärnkraften istället för
avveckling. Men man kan också göra avsevärda misstag när man försöker begränsa
eventuella skador av den nya inriktning man söker. I den här artikeln diskuterar jag förnyelsebar energi i form av bränslen för fordon, uppvärmning eller
elproduktion. På detta område verkar olika dåligt genomtänkta beslut skapa
många problem.
”Förnyelsebart” låter fint, och det är också en av flera
viktiga grundpelare för ett hållbart samhälle. Men det räcker inte med
”förnyelsebart”. Det förnyelsebara kan överutnyttjas och det kan skötas på ett
icke uthålligt sätt. Både jordbruk och skogsbruk producerar förnyelsebara
produkter, men de kan göra det på ett miljöskadligt sätt. Den mark och natur
som den förnyelsebara produktionen ersatt kan ha varit viktig för olika former
av ekosystemfunktioner, för andra arter eller för andra människors livsvillkor.
Man anser att redan för två hundra år sedan var stora delar av Sverige avskogat
på grund av den omfattande användningen av träkol i järnverken.
Palmoljeuppköpare Sumatra |
Jag tar inte upp diskussionen om biobränslenas potential
här, men den som är intresserad av mitt perspektiv kan läsa Den stora
ätstörningen, eller blogginläggen Inte
ens om vi slutade äta skulle vi kunna föda våra hungriga bilar, Should
we feed cars, animals or people?
En viktig skillnad på förnyelsebara bränslen jämfört med de
fossila är att potentialen att producera dem är mycket jämnare spridd på
klotet. Några få länder har så stora naturresurser att de kan tänkas vara
långsiktiga leverantörer av biobränslen till andra länder, på samma sätt som
vissa länder kan tänkas producera ett överskott av solenergi som skulle kunnat
exporteras. Sverige är möjligen ett
sådant land – i teorin och i stolta framtidsdrömmar (i praktiken är det för
närvarande tvärtom, se mer nedan). Jag har inte lyckats identifiera något land
som både gjorts sig oberoende av de fossila bränslena och samtidigt exporterar
biobränslen.
Eftersom avvecklingen av fossila bränslen är en global
ambition är det inte stor mening med att skeppa förnyelsebara bränslen från ett
område där man använder fossila bränslen för att ersätta förbrukningen i ett
annat land. Detta orsakar högre utsläpp än om bränslena används lokalt.
Givetvis kan det finnas undantag där man saknar teknik lokalt för att ta hand
om resursen, men den karusell av förnyelsebara bränslen som nu pågår verkar i
första hand vara driven av sjuka politiska incitament och enskilda aktörers
vilja att framstå som särskilt förträffliga.
Handel med sopor, vedpellets och flytande biobränslen (eller
deras råvaror) är alla exempel på handelsströmmar som inte fyller någon
ekologiskt funktion. Det gör det möjligt för ett land, en stad eller ett
företag att kunna visa resultat vad gäller fossilfrihet, men innebär inga
fördelar på global nivå, utan snarast nackdelar med de omfattande
transporterna. Samtidigt som USA producerar och konsumerar mängder av fossila
bränslen exporterar man skrymmande träpellets till bl.a. Storbritannien och
Frankrike. Till och med Sverige importerar träpellets till fjärrvärmeverken.
Sopor räknas genom någon pervers logik som förnyelsebara, i alla fall om de går
att elda. Sverige har blivit en storimportör av sopor från andra EU-länder. Det
finns mycket att säga om de strömmarna (och jag tänkte göra det i framtiden)
men i det här inlägget tänkte jag titta på biodrivmedel.
*
Cirkusen med flytande biobränslen är kanske det mest
anmärkningsvärda. Den
svenska biogasproduktionen konkurreras ut av importerad biogas från länder som
har stöd för produktion av biogas. Svensk
spannmålsbaserad etanol exporteras till Tyskland, medan vi importerar etanol
från bl.a. Brasilien. Det beror på att regelverken ser olika ut i de två
länderna. Etanolens roll som biodrivmedel har dock minskat. Biodiesel står
numera för 80 procent av biodrivmedlen och HVO ensamt stod för hälften av
biodrivmedelsanvändningen i Sverige 2015. Bara 14 procent av råvarorna till
HVO:n som används i Sverige kommer från Sverige. Den andra viktiga
biodieselprodukten FAME görs huvudsakligen av rapsolja, men endast 6 procent av
rapsoljan kom från Sverige år 2015, det mesta från andra länder i
Östersjöområdet, men hela 10 procent så långt ifrån som Australien. En ökande del av de animaliska fetterna
används också till biodiesel istället för att användas till livsmedel, vilket
gjort att importen av palmolja för livsmedelsändamål ökat kraftigt.
En viktig beståndsdel i HVO är använd matlagningsolja (tänk
gatukök, pommes och falafel), den utgör nu 17 procent av råvaran till biodiesel
inom EU enligt Land Lantbruk 2 juni 2017. Eftersom det bara används några liter
sådan olja per person för matlagning säger det sig självt att den råvaran
aldrig kan bli annat än marginell för att driva ett bilbaserat transportsystem.
Men genom politiska regelverk på EU nivå och olika nationella regler
favoriseras biobränslen gjorda på ”avfall” gentemot de som görs av jungfruliga
råvaror. Allra mest missgynnad är det biobränsle som görs på jordbruksgrödor
som kan användas som mat.[i]
Det har lett till en skarp konkurrens om den begagnade matoljan på
världsmarknaden och till att EU importerar mer än hälften av alla begagnad
matolja som används till HVO, dvs cirka
1 miljon ton.
Trots ökningen av biodieseln förväntas den europeiska
rapsodlingen att minska kraftigt enligt samma artikel. Det beror på en
kombination av jordbrukspolitik, klimatpolitik, handelspolitik och energipolitik.
Rapsoljan ersätts av använd matlagningsolja, animaliska fetter, palmolja och
palmoljerester (sk PFAD). Energimyndigheten konstaterar i sin rapport Marknaderna
för biodrivmedel 2016.
”Marknaden för biodiesel bestäms
i huvudsak av politiska beslut då varken FAME eller HVO i dagsläget har någon
möjlighet att konkurrera med fossila alternativ på samma marknadsmässiga
villkor. Subventioner och låginblandningskvoter styr utbud och
efterfrågan….Utöver detta påverkas marknaden av tariffer och tullar som
tillämpas i olika delar av världen”.
Eftersom marknaden redan är totalt politiserad vore det
rimligt att svenska och europeiska politiker tog beslutet att stödja den
inhemska utvecklingen och produktionen av biobränslen. Detta motiveras inte i
första hand med att gynna det egna landets industri, utan med att man tar sitt
ansvar för att få fram den energi man konsumerar samt att man säkrar ett visst
oberoende och därigenom minskar sårbarheten. Det vill säga ungefär samma logik
man har på livsmedelsområdet. Men precis som på livsmedelsområdet måste man då
skydda produktionen från konkurrens, både från fossila bränslen och från
biodrivmedel från andra områden. Detaljerade regler som försöker styra
biodrivmedel till vissa typer av råvaror, som de regler som finns inom EU idag,
är sannolikt kontraproduktiva.
Man borde också sluta att uttrycka politiska mål i form av
”andel biodrivmedel” eftersom det inte tar hänsyn till den totala användningen.
100 procent biodrivmedel, eller el från förnyelsebar energi, är en bra sak om
den totala användningen är rimlig, men rent av skadlig om den totala
användningen är på en nivå som inte är långsiktigt uthållig. Att fossila
bränslen skall ”ersättas” med andra bränslen kan verka som en helt självklar
strategi, men är i själva verket inte alls den enda vägen. De fossila
bränslena, med sina egenskaper och mycket låga pris, har format hela vårt
samhälle, hur vi bor, vad vi äter, hur vi äter, vad vi arbetar med och hur vi förflyttar
oss (och vart vi reser). Om vi förändrar energiförsörjningen kommer detta också
leda till förändringar. Det bästa sättet att stimulera dessa förändringar och
samtidigt stödja utvecklingen av alternativa energikällor är att radikalt höja
priset på fossil energi. Detta kräver ett helt annat politiskt mod en dagens
tämligen tandlösa åtgärder.
Nyliberaler skulle antagligen säga att problemet är just
alla dessa regleringar. Men, som Energimyndigheten påpekar, biobränslena är
helt enkelt inte konkurrenskraftiga med de fossila bränslena. De fossila
bränslena varierar också kraftigt i pris vilket i sig är ett problem för biobränslen
vilka kräver en mer stabil marknad.
Vi behöver samtidigt få en mer realistisk inställning både till
biodrivmedlens och eldriftens potential och grunda politiken på den existerande
situationen och inte på drömmar om framtida tekniksprång som kanske aldrig
materialiseras.
[i] Jag gör
inte anspråk på att förstå alla dessa regler, vilka är under ständig revision
och debatt. EU-regelverket gynnar drivmedel som görs på avfall samt de som görs
på cellulosa och lignin, och det missgynnar de som görs på livsmedelsgrödor men
också om de görs på grödor som riskerar att tränga undan matproduktion från
åkermark. Smått ironiskt kallas dessa gynnade drivmedel för avancerade
bio-drivmedel. Det är svårt att se hur användningen av använd matolja kan
kallas för avancerad teknik för att inte tala om talg till biodiesel. Våra
förfäder använde talgdankar för att lysa upp sina boningar för hundratals år
sedan….Till EU-reglerna kommer olika nationella regler, tullar och annan
politik som påverkar marknaden.
2 comments:
Det finns ju förstås möjligheter att spara eller ta till vara på de 30 % av oljan som går åt i värmeförluster, om vi inte gör nåt åt det så går 30 % av bio energin också åt i värmeförluster.
Christer
Din text får det att verka som om man bara ville byta olja mot förnybara drivmedel, men i verkligheten så jobbar både Sverige och EU på alla fronter man kan komma på:
- Minska behovet av transporter, framför allt genom att bygga tätare (en strategi som kanske kan ifrågasättas av andra anledningar, men rent klimatmässigt är det en klar fördel)
- minska behovet av motoriserade transporter - framför allt cykel och gång
- flytta transporter till järnväg och båt
- effektivisera transporterna, samlasta, samåk, hitta smartare rutter
- effektivisera fordonen så de behöver mindre energi per frakt
- byta från fossil energi till förnybar
Tillsammans med övriga åtgärder så är andelen förnybara drivmedel en mycket relevant indikator. Så länge vi inte helt slutar med transporter behöver de utföras med förnybar energi.
- - -
Men cirkusen runt vilka förnybara drivmedel vi ska använda är total, det är helt korrekt. Det finns ännu mer absurda exempel på hur reglerna slår:
- Vete på en överskottsåker (som annars riskerar att granplanteras) kan ge etanol, foder och ren koldioxid som kan användas i industrin, eller tom. pumpas ned i gamla borrhål, men det bromsas av att vete kan användas till mat (fast vi har överskott på mat i världen).
- sår man vall och gör biogas är det inte mat - men foder och får heller inte det användas.
- men om man istället sår ett gräs som djuren inte äter så får man förvisso ut mycket mindre drivmedel - men det räknas som avancerat drivmedel och just nu får man räkna det som dubbelt i redovisningen till EU.
Ett annat exempel är oljeväxten jatropha som det tidvis ställs stora förhoppningar till eftersom den kan växa även i mycket torra områden. Jatropha är dock svagt giftig och pressresterna kan man i princip endast elda med. Nu utvecklar man dock icke-giftig Jatropha (oljan kan dock fortfarande inte ätas) men man får både en salugröda och kan använda pressresterna till djurfoder. Men då säger EU stopp. Detta är foder och får inte användas...
Så till dels får man väl ge nyliberalerna rätt - det verkar vara svårt att enas om regler som inte ger absurda konsekvenser.
/Jonas E
Post a Comment