Sunday, 29 January 2017

Allt kött är gräs

Nästan två tredjedelar av det lantbruksdjuren äter är gräs.Av djurens foder är det 54 % som kommer från betesmarker, 10 % som kommer från gräs som odlats på åkermark, 16 % kommer från grödor som odlats för foder samt avfall från livsmedelsindustrin och 20 % är skörderester. 

Det förekommer många påståenden om hur stor del av åkermarken eller jordbruksmarken som används för att producera foder. Ofta blandas åkermark och betesmark ihop och data från olika länder blandas med globala data, vilket gör det svårt att förstå sammanhangen. För att kunna jämföra olika flöden behöver de standardiseras till jämförbara enheter. Den viktigaste byggstenen i levande organismer, kol, är den enhet som är mest lämpad för ändamålet*.

På senare tid har det kommit flera beräkningar** av dessa flöden. Den senaste är Biogenic carbon fluxes from global agricultural production and consumption publicerad i Global Biogeochemical Cycles 2015. En översikt av de viktigaste flödena ser ut så här uttryckt i miljoner ton (Tg) C per år.



Totalt
Till djur
Till mat
Biodiesel & Industri och förluster
Skördat i grödor
1958
627a

686
645
Skörderester till foder (halm)
492
492


Betesmarker
1308
1308


Totalt
3758
2427
686
645

a. Varav 391 fodersäd, soja, samt livsmedelsbiprodukter (drank, kli, melass osv) och 237 hö och ensilage.


Av djurens foder är det således 54 % som kommer från betesmarker, 10 % som kommer från gräs som odlats på åkermark, 16 % kommer från grödor som odlats för foder samt avfall från livsmedelsindustrin och 20 % är skörderester.  Av de total 2425 miljoner ton kol som djuren äter blir endast 110 miljoner mat till människor.

Detta betyder å ena sidan att de som avfärdar betesdrift som ointressant i ett större sammanhang med argumentet att en liten del av djurens foder kommer från sådana betesmarker har fel. Å andra sidan bekräftar det bilden av att djurens omvandling av foder till mat är ”inffektiv”. Enligt dessa siffror är det bara en tjugondel av det djuren äter som blir till människomat.

Verkligheten är dock mer komplex. Höns och grisar äter det mesta av den lättsmälta fodersäden och livsmedelsbiprodukterna. Deras omvandling av dessa fodermedel är ”effektiv”. Och livsmedelsbiprodukterna kan vi inte, eller vill vi inte, äta, så utan djur skulle de gå till spillo.

Idisslare som kor och får kan smälta gräs, vilket vi inte kan, men precis som alla processer har den ett (energi)pris. Mycket av gräsets energi går åt i själva matsmältningsprocessen. Kor bär omkring på ett mindre badkar (våmmen) fyllt med mikroorganismer som gör det mesta jobbet, men de vill också ha betalt. Korna själva och mikroorganismerna i våmmen tar större delen av fodret; vi människor får bara några procent.

Skillnaderna i foderomvandling belyser också skillnaden i ”utnyttjandegrad” eller exploateringsgrad. Modern mjölkproduktion har en väldigt mycket högre effektivitet än andra änden av spektrumet - extensiv pastoralism. Samernas renar och mongolernas får växer långsamt och är synnerligen ineffektiva, men de lever ett liv som är relativt likt deras vilda släktingars.

Man kan fundera över om minskad effektivitet helt enkelt är det pris vi får betala för att ge plats för andra livsformer. Eller tvärtom, ju mer vi driver effektiviseringen desto mindre plats blir det för andra livsformer och deras behov. 

Bilden nedan från, Biogenic carbon fluxes from global agricultural production and consumption, ger en annan mer detaljerad bild av samma data.



































*Varför mäta kol?
Att redovisa vikt är mindre lyckat eftersom olika jordbruksprodukter har väldigt olika vattenhalt och näringsinnehåll, enklast begripligt genom att jämföra en gurka med palmolja eller biff.Det kan finnas skäl att räkna protein eller fett, men det rimligaste är kanske att jämföra energiinnehåll. Detta uttycks oftast i kalorier. Men om man skall räkna på skördarnas användning är det rimligare att räkna med innehållet av grundämnet kol, som är den viktigaste byggstenen i all de biologiska produkterna, och bäraren av energiinnehållet. Kalorier förlorar sin mening om vi pratar om bomull och cellolosarika foder som gräs och halm eftersom dessa inte är smältbara för oss människor. Olika jordbruksprodukter innehåller mellan 40 % och 75 % kol i torrsubstansen, de kaloririka fetterna mest. 
 ** Andra liknande beräkningar:
Herrero, M., P. Havlík, H. Valin, A. Notenbaert, M. C. Rufino, P. K. Thornton, M. Bluemmel, F. Weiss, D. Grace, and M. Obersteiner (2013), Biomass use, production, feed efficiencies, and greenhouse gas emissions from global livestock systems, Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A., 110(52),
20,888–20,893, doi:10.1073/pnas.1308149110.
Krausmann, F., K.-H. Erb, S. Gingrich, C. Lauk, and H. Haberl (2008), Global patterns of socioeconomic biomass flows in the year 2000: A comprehensive assessment of supply, consumption and constraints, Ecol. Econ., 65(3), 471–487, doi:10.1016/j.ecolecon.2007.07.012.

3 comments :

Anonymous said...

Hmm - är det någon som idag fortfarande påstår att "ineffektivitet i foderomvandlingen från gräs till mänsklig mat" skulle vara ett problem? Resursen gräs finns ju i överflöd och gräsmarker är oerhört viktiga för både biologisk mångfald och för den globala värmebalansen. Det vore ett stort misstag att låta gräsmarkerna växa igen, annat än i vissa uppenbart olämpliga fall.

Ser också ut som om hela mejeriproduktionen saknas i beräkningarna - den står väl för en hel del av matproduktionen från betesdjur?

Jonas E

Gunnar Rundgren said...

Mejeriprodukterna är allt med, de finns i alla fall i bilden: "Reported milk and egg production".

Anonymous said...

Tack! missade det.

/J