Monday, 14 May 2012

Varför uppröras över vaskad champagne?

"En tredjedel av skörden går förlorad i Indien"
"Skadegörare äter upp grödorna"
"Vi slänger hälften av maten"

De braskande rubrikerna har varit många de senare åren - men fakta har varit få. Nu har det i alla fall gjorts en sammanfattning av vad vi vet och vad vi inte vet om svinn av mat, utgiven av FAO, FNs jordbruksorganisation. 
G l o b a l  f o o d  l o s s e s  a n d  f o o d  w a s t e

Rapporten betonar att det finns stora gap i våra kunskaper om livsmedelsförlusterna, särskilt i de senare leden. I de rika länderna är de största förlusterna i konsumentleden, medan i de fattiga länderna sker förluster mest i odlingsledet och lagringen av skördarna. Totalt sett förstörs mycket mer mat i de rika länderna än i de fattiga. Genomsnittskonsumenten i Europa och Nordamerika slänger ungefär 100 kg mat per år. Och genomsnittskonsumenten i Afrika inte ens 10 kg. Det vi slänger per person skulle nästan räcka för en till människas försörjning.


Uppemot en tredjedel av all mat som produceras går till spillo enligt rapporten, 1,3 miljarder ton. Vem är det som tror att det är brist på produktion av mat som gör att människor svälter?


Som alla ekonomer vet så slösas det mer av något som finns i överflöd än av något som är sällsynt. Slöseriet på mat i konsumentledet är något av en indikator på välstånd. Att vi regelmässigt slänger halva limpan är väl inte så mycket värre än de som vaskar varannan pava champagne på lyxkrogen? Eller att folk regelmässigt handlar kläder som de nästan aldrig kommer använda. Det har drag av vad Thorstein Veblen kallar för iögonfallande konsumtion, dvs konsumtion som framför allt är ägnad att väcka omvärldens uppmärksamhet, i syftet att upprätthålla social status.

Vi vill ha alla de fördelar som en globaliserad marknadsekonomi och ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle ger, men vi vill inte gärna erkänna att det är just de som ligger bakom också sånt som vi inte tycker så mycket om: att stormarknader har tagit över hela handeln, att snabbmatsställen breder ut sig, att lokala matkulturer eroderar, att bönderna försvinner i en hysterisk takt; att vi slänger halva limpan och att inga grisar får äta våra matrester. All det där hänger ihop. 


Rapporten diskuterar också hur man skall lösa problemet med att mat slängs och förstörs. Men det är ju inget problem i en marknadsekonomi, tvärtom. Tänk om elektronikindustrin skulle anse det vara ett problem att folk köper nya apparater trots att de gamla funkar. Tänk om HM skulle göra kläder som gjorde att folk ville ha samma hela tiden? Systemet funkar ju precis som det skall!!!

Men vi upprörs alltid extra av att just MAT slängs, att LIVS-medel, slängs. Ungefär som när mamma uppmanade oss att äta upp med tanke på barnen i Biafra. Men lika lite som barnen i Biafra fick mer mat för att jag åt upp min - eller för att jag struntade i äta, så får de fattiga mer mat för att vi slänger mindre. Marknadsekonomin är helt enkelt inget bra sätt att distribuera mat till den som inga pengar har. Läs mer.


Rapporten är författad av Christel Cederberg och Ulf Sonesson på SIK i Göteborg och Robert van Otterdijk och Alexandre Meybeck från FAO.

No comments :